Horan & Madonnan i manlig tappning

Jessika Gedin sågade i våras DN-ideologen Erik Helmersons roman Den Onödige Mannen (Expr), och den sjävföraktande moderaten - varje annan partifärg är närmast utesluten - skickar vidare. 

I en DN-krönika försöker han få Håkan Juholt att framstå som lika trovärdig som hans 17-åriga dotter, som han inte skulle "välja ens till ordförande över sitt eget rum." Ja, han är lika elak som han ser ut när han i försöket att le bara får till ett harmset varggrin, den här mannen som jag aldrig hade hört talat om tidigare.

Horoskopet för en som ägnar en hel DN-artikel åt att söka karaktärsmörda Håkan Juholt genom att använda den mannens ärlighet mot honom själv, är värt en syning. Självhatet har vi redan svart på vitt på (läs Gedins recension) och att utnyttja sin egen dotter för att slå mot en annan, det har vi inte sett sedan skitstöveln Littorin gömde sig bakom sin familj i nätsexskandalen som tvingade Fredrik Reinfeldt med Regering att blixtsnabbt dumpa ännu en av sina åtskilliga felrekryteringar. (När man helt saknar egen moral ska man vara lycklig om man förmår lyssna och lära av proteststormar!)

Vi pratar alltså om en person som har all rätt att förakta sig själv, och att skriva en bok om medelklassmannen åderlät uppenbarligen inte på något sätt den här själen.

Efter 20.00 övergår sinnet/Månen till Fiskarna,
en position som ytterligare skulle styrka inläggets tes.

För att mildra tummen ner sade Gedin att Helmerson visst kan skriva, det såg man i debutromanen. Men hur många popartister säger inte allt de har att säga redan med första albumet eller rent av enda hitlåten? Alla föds inte lika rikt utrustade vad gäller mängden medhavda platonska idéer, vissa (som den här bloggaren) är predestinerade att gnola på bara en melodi.

Hade det här varit för snart tre år sedan hade jag kanske pekat ut den ansenliga mängden planeter i Eld och Luft som tecken på en typiskt kreativ personlighet. Kanske hade jag ställt Sol och Måne sida vid sida och via elementen Jord och Luft noterat den socialrealistiska fixeringen. Luft tänker, särskilt om sinnet (Månen) relaterar till Luftens mer abstrakta förhållningssätt till vardagen. Den dagaktiva arbetaren Solen i Jord ger då det konkreta stoffet att reflektera över.

I det här läget, med Gedins ord fräscha i bakhuvudet och det exempellöst havererade inlägget från Helmerson själv, riktas istället blicken mot borgarens lergeggiga axel mellan Jord och Vatten. Här är självhatet han skrev om, och den som ger sig in på den här låga vibben tappar naturligtvis alla författarkvaliteter - vilket Gedin alert kände av.

*****

Jag har tidigare kallat den begränsande Saturnus aspekter mot Solen en första varningsflagg för stupiditet (se ateisten Christer Sturmark). Solens lyskraft begränsas i teorin av det som tvingande Saturnus vill att människan ska fixera sig vid och jobba med. I värsta fall blir individen bara en posör som uppsöker en form eller kostym (Saturnus/hackordning) att glänsa genom. (Se: Den obegåvade löjtnanten - en massmördare.)

När jag gick igenom 187 Nobelprisbelönade fysiker rådde emellertid ingen anmärkningsvärd brist på snillen med Solen i samma tecken som Saturnus. Vi ska dock inte avskriva möjligheten av låg intelligens eftersom ett Nobelpris kan vara frukten av en närmast autistiskt störd fixering - under många, många år - vilket till sist leder till det enastående genombrottet. 

Här är det alltså Saturnus i bemärkelsen skygglapp eller avmaskare som med den tålmodighet planeten också signifierar i långa loppet leder till erkännande. Saturnus belönar sina egna. Nobelpris och alla andra utmärkelser är ju saturniska i den meningen individen får en evig plats bland de upphöjda. Men man kan också se en så prestigefull utnämning som uttrycket för framgångens Jupiter.

Att därför se Helmerson i skruvstädet på den ogenerösa och fordrande Saturnus som i sin tur angriper ett av de tecken som bloggens "grundforskning" funnit allra mest problematiskt när Månen passerar därigenom, bäddar för problem med självkänslan. Då duger inte dottern, då duger naturligtvis inte en politisk motståndare. 

Jungfruns tecken kan urarta till just bara gemenhet, inte bara för att den tittar enbart på det fysiska och med sin Merkurius är ytterst kapabel till både kritik och ren diskrimination utan för att samma urskillningsförmåga skapar ett så pillrigt livspussel att det i princip havererar eftersom tecknet söker vinstmaximera varenda liten bit. 

Det som ursprungsplanen förändras med resans gång tills ingenting stämmer länge, man ser inte hur men fullständigt har pulveriserat ingångsvärdet och de hållfasthetsberäkningar som gällde där. Girigheten i varje mikrosteg bedrog visheten. Gissa om detta dubbelt stämmer när formangivaren Saturnus står i undanglidande Vatten vid födelsen! Alternativt: Saturnus i rörligt Vatten (Fiskarna) indikerar här den renande syndafloden som väller in över Jungfru-projektets petigt utstakade domän. 

Helmerson är en av dem som är predestinerade att få se allt han byggde sitt falska liv på överkört och bortspolat. Mästaren sade en gång att man inte skulle samla sina skatter på jorden utan i himmelen men med livsgärningens Sol i Jord och under attack från ödets Saturnus i upplösningens Vatten, tycks måttet vara rågat. Varje steg i politisk högerriktning - själviskhet, materialism - är ett steg för mycket. Den här typen av själ har Himmelens ögon på sig, krediten är redan utnyttjad. Därav självhatet som Helmerson inte ens vågar förstå varifrån det kommer utan skriver om som en social kategoris självhat. Det är inget sådant. Det är signalerna från en själ som ropar Förrädare inifrån.

*****

Det är uppenbart att det är Helmersons eget självhat, ringa känsla av värde, som han söker kleta av sig på Juholt för att som en av de nyttiga idioterna i högermobben avvärja det hot som han söker desarmera redan i artikelns inledning genom att hävda att det är ett sekteristiska hot - en liten begeistrad skock som beundrar Juholt som retoriker.

Det är dåligt, det är genomskinligt och det är, tydligen, Erik Helmersons, anskrämliga natur vi hör här.

Länge tror jag bara det var psyket/Månen i Jungfrun som förföll till invandrarhat och kriminalitet och överrepresentation bland tyska nazistiska krigsförbrytare (egentligen bar en undergrupp av den kriminella gruppen). Men så gjorde jag det lilla testet på 70+ kvinnliga "Page Three"-modeller och upptäckt då ännu en gång att det kanske inte så mycket är planetens problem utan att det är själva symbolen Jungfru som är bärare av en potentiellt självisk, vinstsökande och profitlysten natur. Jungfrun brukar sin jord i syfte att skörda rikt, inte för att jordbruk i sig är så himla roligt. 

Bland Page Three-modellerna var Solen i Jungfrun statistiskt överrepresenterad och av detta drog jag åter slutsatsen att det är Jungfrun och inte motsatta Fiskarna som är horan i det kända motsatsparet Horan/Madonnan. 

Det är Jungfrun som är redo att instrumentalisera sin egen kropp för några silverpengar (Judas hängde sig efter att ha förrått Jesus). Det är Helmerson som säljer ut sin unga dotter för en banal politisk positionering. Kommer den här självhatande mannen också att hänga sig till sist, om detta aktstycke i tarvligt tänkande får fortgå? 

Moderaterna är - under ytan - ett parti med problem för att deras medlemmar är samhällets själviska avskum. De vet att deras ryggradslöshet nu allt mer blir tydlig, och bara vagt infekterade människor börjar nu vakna upp till ett mer övergripande synsätt än Moderat ideologi någonsin kommer att kunna representera, springpojke åt Rovkapitalister och skattesmitande egenföretagare som partiet är.

*****

Lästips.

Jag hoppas ingen som är intresserad av zodiakens symboler har missat grunderna - hur mänskligheten tänkt kring och traderat idéer knutna till stjärnbilderna. Sajten ConstellationOfWords.com är den bästa nätresurs jag hittat för den saken, i princip ett antal äldre men ytterligt informativa böcker uppstyckade och utströdda under lämpliga rubriker. 

Under VIRGO, Jungfrun (klicka länken ovan), kan man t.ex. läsa om hur symbolen sädesaxet sedan urminnes tid kopplats till den klara stjärnan Spica i Jungfruns stjärnbild och hur tankar om hur "ensam" och "oskyddad" stjärnan är, än idag genomsyrar både tankarna om Jungfruns tecken och deras faktiska beteende. Sade Sol-Jungfrun Garbo i sin klassiska replik: "I want to be left alone." 

Härifrån har vi fått "bra karl reder sig själv" vilket i sjuka hjärnor som Fredrik Reinfeldts - Jungfruascendent med omoralens Mars stigande i öster - blir till en besatthet att bryta sönder alla samhällets goda skyddsnät. ALLA SKA VARA ENSAMMA OCH OSKYDDADE I REINFELDTS PATENTERAT BISARRA VÄRLDSBILD. Alla ska jobba ensamma på sitt eget åkerfält och hata Stenbocken som organiserar samhället och ser till att helheten fungerar. 

Sverige under Reinfeldt är en stilstudie i hur ett samhälle kan haverera när privatismens symbol Jungfrun släpps fri och perspektivlösheten får råda. Inte för inte placerade antikens visa män denna symbol som en underordnad, under Stenbocken. Regeringen Reinfeldt är helt enkelt den mest inkompetenta vi någonsin haft.

Notera denna belysande dubbelstudie av moderata politiker och socialdemokratiska. Båda har sin beskärda del av egotecknet Väduren ("jag är i politiken för min egen sak"), vilket naturligtvis bara är att förvänta. Men i vilket läger hittar vi alla Jungfurna? Och i vilket dominerar Stenbockens, ansvarstagandet för helheten, sentiment? Där har ni det. Stjärnorna själva ropar ut idén om vad som är ett gott samhälle. Låt oss hpppas att svenska folket åter vaknar till liv och hör sin medfödda stjärna (ande) berätta det rätta för dem.