Det kan vara så att Björn Ranelid är en formidabel Buster Keaton, stumfilmens stenansikte. Ranelid har ett ömsom harmset uttryck och ömsom en stoisk stolthet. Men är detta följden av en avsiktlig om än särpräglad humor?
Jag ler alltid när jag läser om honom och finner allt han säger underhållande. Senast går han hårt åt "pajasar och smilfinkar" som får en kulturutmärkelsen istället för honom, han med den perfekta prosan.
Faktum är att hans horoskop ligger klistrat invid den kungavärdiga (eller utmärkelsevärdiga) Regulus på stjärnhimmelen. Och det är språkliga och grammatiskt precisa Saturnus som befinner sig i konjunktion med kungavärdighetens stjärna i Lejonkungens tecken.
Men lika tydlig är Saturnus fiende, det levande livets (och ibland extremt ogrammatiska) Sol, och hur denna livets kraftkälla radar upp sig med stjärnan Alcyone, central i de gråtande systrarnas (eller Plejadernas) stjärnbild.
Ranelid tycks ha en direkt kanal till denna gråtens och tandagnisslans symbol i på himalvalvet, och den sidan är minst lika framträdande som hans stilistik.
Alcyones närhet till Algol - Satans huvud i judisk tradition, al-Ghul (demonen) i islamisk - påminner om vilken fadäs det var av bloggaren att under flera år acceptera kontakt mellan planet och Algol långt in i Oxens tecken.
Ursäkten var att hela Oxen förefaller låna drag från den behornade Djävulen, framför allt i rollen som Frestaren (Oxen är ett mycket sensuellt Venus-tecken).
Men i vissa segment av zodiaken duggar viktiga stjärnor tätt och kartan här visar ett urval av viktiga stjärnor. Av dessa har alltså Ranelid personlig koppling till bara två. Och det med den stränga antika max-avvikelsen på ±1° även om den här bloggen tillåter två graders tolerans de få gånger fixstjärnorna förs på tal.
Faktum är att Ranelids estetiska Venus OCKSÅ har kontakt med en av de mer kända fixstjärnorna och dessutom en av persernas kungastjärnor: Aldebaran. Han har alltså tvenne kopplingar till den persisk-babyloniska kosmos två fixpunkter för tidmätning.
Betänker man att Saturnus och Venus är planetära vänner förstår man att svenskarna uppskattar honom, för även Sverigehoroskopet har dessa två "på sin sida" även om Saturnus är svag, vilket ofta nog syns i viktiga områden.
De läskunniga håller förstås med Ranelid att "dom"-debatten är ytterligare en spik i kistan för den fortgående fördumning det här landet väljer för sig själv, dag efter annan. Expressens så kallade kulturchef intar rollen av byfåne i både bild och tanke när han försvarar Sveriges pågående språkliga degeneration:
Det är svårt att förstå valet av svenskar till inflytelserika positioner, det måste vara inavlade nätverk som via denna "elit" söker framskapa lystnad efter det mediokra. Malm har noterats vid två tidigare tillfällen och Solen-i-Krabban med halshuggningens Ketu i tecknet tycks här ge en kronisk surkart och nej-sägare. Hur kan en sådan i grunden populistisk mentalitet bli kulturchef? Kulturen ska höja medborgaren och psykets artikulation, inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar