 |
| White Devil: A True Story of War, Savagery And Vengeance in Colonial America |
En bekant berättade från det gentrifierade Söder att husvärden till ett av alla dessa boenden som kräver omfattande inkomst för att ens bli aktuell som hyresgäst inom kort byter portlåssystem. Kvar är bara minnet av en trevligare och mer tillitsfull värld där det var normalt att ringa på från gatan och bli insläppt om lägenhetsinnehavaren kände igen rösten. Nu gäller mobiltvång för att maximera murarna mot den Andre som per automatik tolkas som Faran, som Fienden. Gissa om huvudstadens välbeställda har en ond föraning om kommande anstormningar från det utarmade "söder om söder".
Det blir säkert Ulfven Kristerson och de maskerade nynazisterna stöttade av den Rika Eliten som tar vid vid den skiljelinje Politisms undergång synliggör. Alla nya teknik-startups kommer hädanefter att inrikta sig på Kontrollsamhällets behov. Ingen kommer att konstruera ett nytt Spotify i hopp om att göra det Stora Klippet. Istället kommer den typiska svenska plagiatmentaliteten att resultera i otaliga nya högteknologiska övervakningssystem och överlöparna från Underklassen ställa sig i rad till de nya privata, paramilitära övervaknings- och vaktbolag som kommer att växa som giftsvamp ur jorden under Sveriges (och västerlandets) sista kvarvarande årtionden.
Jag noterade att huliganupproret på överhetens symboliska stockholmsstadsdel Östermalm denna helg utspelade sig på en gata där man skymtade en fransk flagga - franska konsulatet förmodar jag (se länken ovan, den har ett filmklipp). För den som ser tecknen i tiden går tankarna direkt till det gryende Folkupproret mot finanssvindlaren Marcon och hans försök att göra Kapitalismen till allenarådande ideologi i Väst.
Naturligtvis hade Politism ingen chans i en så fruktansvärd tid som när Kapitalisterna återinför Slaveriet och bäddar för en ny blodig revolution av något slag. Den kommer att utvecklas lite olika från land till land, beroende på förutsättningar (i Frankrike tycks flera ytterligheter ha mötts i det som började som en protest mot att Staden tar allt från Landet och inget ger igen). Gemensamt är dock att Slutstriden är den mellan de Få och överprivilegierade som under Annie Lööfs favoritdoktrins 30-åriga historia byggt sin nyrikedom på stöld från de Många och alltmer underprivilegierade.
Så visade då Europa ännu en gång att det är något genetiskt fel på den vita människan - Nordamerikas nedtrampade rödskinn kallade henne den vita djävulen och tillståndet i dagens USA tycks ha givit urbefolkningen rätt. Det enda dessa barn av gamla Europa kan är att slåss och förslava och jaga sin egen rikedom. Ur det perspektivet är verkligen 90-talisterna med dess amerikaniserade sätt att förkorta ord i tid och otid en generation tappad bakom vagnen. En självömkande protest i AB som går till storms mot sittande pösmunkar i kultureliten bara avslöjar den fatala Synd den här ännu inte trettioåriga skribenten bär på: egocentrismen som mutar in sig i t.ex. en liten kultursfär och kämpar därifrån.
Men det enda som duger i vår tid är att försöka se det globala greppet men för att ha tid med det med mindre man fötts ekonomiskt oberoende måste man göra sig närmast helt olönsam för det onda System, vari regering och riksdag sedan länge ingår trots att det utger sig för att utverka Folkets vilja. Men vem skulle offra all konsumtionsförmåga och kanske till och med tvingas sälja bil och gå från hus och hem för att frigöra tid för fördjupad omvärldsorientering? Och vem som försatt sig på bar backe skulle i det här läget kunna införskaffa Kunskapen som via mediernas alltmer aggressiva upprättande av betalspärrar monetariserat sagda Kunskap och gjort den till ett privilegium bara för dem som med krökta nackar accepterar sin roll som slavar under Systemet och dess heliga Arbetslinje? Att tro man kan lära sig något av den friare delen av internet visar hur duperad man är.
Saknas grundläggande insikter i källkritik och ett betydande mått av medfödd intelligens sitter man snart där med foliehattarna och odlar konspirationsteorier som visserligen i någon mån fångar tidsandans sjuklighet, men knappast ger förutsättningarna för att förstå vart människosläktet är på väg, särskilt inte om merparten av foliehattarna verkar skräna "kommunism" och "socialism" om allt som misshagar dem. De skulle ta sina liv om de visste hur deras barnbarnbarns verklighet kommer att se ut.
Efter den skakiga övergången från en Era till nästa - vilket ur mänskligt perspektiv mycket väl kan se ut som en Slutstrid eller ett Armageddon - kommer vinstintresset att vara kriminaliserat över planeten och morgondagens världshärskare Kina, vars horoskop jag tidigare pekat på, kommer att implementera ett jämlikhetens och harmonins ideal på den jordiska eller materiella nivån.
 |
| Nyckeln till Folkrepubliken Kina är dess eländiga start i materiell problematik (Jordelementet/förstahusägaren inlåst med i onda karmans 8e sektor). Men landets Dharma i 9e är vackrare än så och dess öde är att bli världsledare (10e makthuset) med mänsklig harmoni och balans som ledande princip. Venus-i-härskarläge-i-10e-i-intellektuella (luftblå) Vågen är en vacker bild för den ultimata maktens natur att man fäller en glädjetår. |
Död är nu kapitalismens "allas krig mot alla", dvs. den alltigenom destruktiva konkurrensmentalitet som drev den Vita Djävulen under flera århundraden och förde hela mänskligheten till avgrundens rand.
Naturligtvis är inte Kina där än, landet är bara på drygt halva resan, landet är f.n. också offer för teknokratihelvetet som kapat världen så att klassisk etik inte längre fungerar eller räcker till.
För vidare insikt i vår tids dilemma, läs etikern Hans Jonas The Imperative of Responsibility om teknokratins dödsdans med människan som teknikens gisslan. Han beskriver det jag kallat "it-fascism" på den här bloggen men tar ett vidare grepp. Fastän skriven 1979 på tyska och utgiven på engelska 1984 är boken mer aktuell i dag än någonsin.
Jonas argumenterar för att marxismen är den enda politiska ideologi som ens har förutsättningar att hantera en mänsklighet som tagits gisslan av sina okunniga och fartblinda ledare. Inte kommunismen, för den våldtogs också av teknokraterna, men marxismen som sådan – där finns en utopi människan måste arbeta mot nu för att överleva som art. Jonas tycks jobba med en modifierad form av denna ism.
Jag har lagt Jonas bok åt sidan tidigare men har nu antagit utmaningen på nytt. Den har en engelska som är något av det svåraste jag någonsin läst och rekommenderas inte till för dem som på svenskt sätt anser sig kunna engelska "bra" - fast förtrogenheten enbart bygger på amerikanska tv-serier och gatsnack.
Ett litet stickprov räcker för att avgöra om man är redo för en av västvärldens viktigaste (men mest okända) tänkare under 1900-talet. Jag sökte men återfann inte ett brutalt långt textsjok som bara bestod av tre meningar, men nedanstående summerar i sin relativa enkelhet varför svenskarna under närighetsfolkets ledning blivit så urbota avtrubbade att de kommer att vara först till slakt när den nya Eran på allvar bryter igenom:
Only with the advent of modern progress, both as a fact and as an idea, did the possibility emerge of conceiving everything past as a stepping-stone to the present and of everything present as a stepping-stone to the future. When this notion (which in itself, as unlimited, distinguishes no stage as final and leaves to each the immediacy of its own present) is wed with a secularized eschatology which assigns to the absolute, defined in terms of this world, a finite place in time, and when to this is added a conception of a teleological dynamism which leads to the final state of affairs – then we have the conceptual prerequisites for a utopian politics. “To found the kingdom of heaven already upon earth” (Henrich Heine) presupposes some idea of what such an earthly kingdom of heaven would look like (or so one would think – but on this point the theory displays a remarkable blank). In any case, even lacking such an idea, the resolute secular eschatology entails a conception of human events that radically demotes to provisional status all that goes before, stripping it of its independent validity and at best making it the vehicle for reaching the promised state of things that is yet to come – a means to the future end which alone is worthy in itself. (s.16-7)
Jag vågar satsa en slant på att få svenska politiker kan ta till sig Jonas diskurs och de ska vara tacksamma för att mycket av hans tänkande om miljöhot (av alla de slag) och försiktighetsprincipen redan sipprat ut på tankens allmänning.
Tillägg
Johan Hakelius var en gång i tiden en sardonisk och rätt underhållande motvallskärring med konservativ image. Numera är han som andra åldrande underhållningskolumnister mest en surmulen socialrealist på defensiven, en som agerar Etablissemangets försvarare eftersom det är enda sättet att säkra sin position i den krympande medievärlden (i den meningen har gnällspiken i AB härovan faktiskt rätt). Hakelius verkar ha allt mindre att säga sin samtid och senaste krönikan består mest av en massa utkastade frågor som han inte vågar eller själv kan besvara:
https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/drommen-om-klimatdiktaturen-kittlar-och-bubblar-under-ytan/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar