När jag ser fotot på rasisten Lars Vilks som kallar sig konstnär i DN (+ kritisk ledare dagen därpå) skenar medvetandet ut i universum och griper namnet Neil Young - en av mina ungdomsfavoriter fram till cirka 1990, då jag helt tappade intresset för honom.
Men varför Young i samband med Vilks? De är ju inte ens lika varandra, gubbarna!
När jag öppnar horoskopen och lägger dem sida vid sida uppstår en annan historia. Tvärtom, de är mycket lika varandra!
Man kan bara undra på vilka mystiska vägar Intuitionen går. Det har gått år sedan jag senast såg ett foto på Young och min ungdoms vresigt rebelliska artist är nu klart en åldring. Jag hade kort och gott ett yngre ansikte registrerat men likväl hittar jag fram till en artist född bara sju månader före Vilks och även han i ett ideologiskt Lufttecken.
Därtill är båda männen formalister, med psyket / Månen i ett formorienterat Saturnustecken. Lite otippat kanske att Young, som smider låtformer i musik har sin Måne i Jord medan Vilks som fysiskt grejar med material har sin Måne i Luft...
Båda männen har en förkrympt förmåga att expandera via Jupiter i Jungfrun. Men Young har ändå enorm tur i sitt liv eftersom Jupiter stiger i hans personliga första hus. Och eftersom framgångens Jupiter steg just i Jungfrun slås jag direkt av den distinkta låten på hans märkliga debutalbum: THE LONER.
Se tidigare inlägg om Jungfruns tecken som zodiakens mest privatistiska ensamvarg! Bara häromdagen repeterade jag viktiga fynd om privatismens zodiakala princip och påminde om "ur-Jungfrun" Greta Garbos ord om att få bli lämnad ensam! Youngs fortsatta musikproduktion genom åren kom i närmast besatt grad att bara handla om honom själv och hans känslor, och det kanske är därför jag växte ur min idol. Han hade inget att säga, utöver sitt briljanta sinne för melodier.
Tvärtom börjar jag nu fundera om han, tydligt reaktionär och republikan, kan vara en smårasist. När han sjöng sin veklagan över Southern Man och Alabama, var det verkligen uttalanden mot sydstatsrasismen? Från en kanadensare som snabbt gjorde om sig till amerikan? Jag blir mer och mer osäker på om Young någonsin stått för något tydligt utöver en navelskådande introspektion. Lyckligtvis kan nätet ge svar, för den som inte orkar lyssna igenom en tjock packe skivor:
NEIL YOUNG VAR ANTIRASIST - här är berättelsen om sydstatsbandet Lynyrd Skynyrds tidlösa rockklassiker "Sweet Home Alabama" - låten var en medveten kommentar till tidigare utfall från Young. Viktigt att ta med sig i tolkningen av kanadickens horoskop!
Han delar i vilket fall den ytterst klena "generationsplaceringen" Saturnus i Kräftan, tungsinne och navelskådande in i de egna känslodjupen. Men planeten indikerar också en fruktan som frusit till is och blivit en vanemässig attityd. Kräftan är klanisk, snäv i sympatierna, naturen vårdar sig främst om sina egna, art för art.
(Denna inskränkthet i utblicken leder till idén om att i naturen krigar alla mot alla - vilket ger en Sol-Kräfta som Fredrik Reinfeldt motivationen att söka skopa in så mycket pengar från landets fattiga för att göda sin egen medelklass! En sådan djurart ser man sällan, som fegt angriper dem som är svagare än man själv!)
Neil Young krigar med sig själv (Mars) och Saturnus betryckande formfascism. Hans ryckiga och underliga karriär - särskilt en tid när man maniskt hoppade mellan stilarterna och verkade vilja alienera sin publik - passar perfekt in på denna man i kamp med sin egen tendens att stelna i depression och sulkande missmod ("Don't be denied", 1972)
Och här kan man också tänka sig hans antirasism: segregation är Jungfrun utmärkt på, Stenbockens underhuggare. Men det är Saturnus/Stenbocken som står för själva konceptet om en samhällsstege där vissa är på botten och andra på toppen. Apartheid-tänkande, rasism, med mera, är således både Stenbock och Kräfta medskyldiga till.
Faktum är den fysiska verkligheten som dessa tecken i Jord och Vatten tecknar i sig är rasistisk och segregerande. Två fysiska kroppar kan inte befinna sig på samma yta. En måste antingen stötas bort eller trampas ner. Stenbocken trampar neråt och klättrar uppåt på världsberget, Kräftan placeras som zodiakens mest nertrampade tecken.
Varför bloggen hittat främlingsfientlighet i Jungfrun och Kräftan men inte i Stenbocken beror troligen på att det är Kräftan som står för hus och hem och som känner maktlöshet inför Stenbocken som är politikern och dennes beslut om invandring. Stenbocken föder främlingsfientliga attityder hos de enkla människorna på botten genom dess gränsdragningar i samhället som får den primitiva människan att känna sig hotad. Kräftan står närmare primitiv försvarsinstinkt än kanske något annat tecken och kan bara reagera genom att sluta sig och patologisera inom sina egna kretsar.
Jungfrun slår bakut som Kräftan men av andra skäl. Främlingsfientliga Jungfrun brukar anföra inte etniska skäl utan ekonomiska. Främlingar leder till utgifter för värdnationen och egentligen säger bara Jungfrun att den är snål och självisk, att den saknar förmåga att höja sig över Jordelementets rena resursorientering och se de IDEAL mänskligheten mejslat fram i linje med de eviga morallagarna som styrt människans evolution över långliga tider. Det är först i LUFT själen börjar titta noga på de idéer som vägleder mänskligheten mot framtiden. Vilks har massor av Luft i horoskopet men är ändå dysfunktionell på den här punkten. Och det är Kräftan som drar ner betyget.
Vilks, ett halvår senare föds när raka motsatsen gäller till Neil Youngs upproriska och nålstiggiga Mars i Kräftan. Vilks Venus i Kräftan älskar komforten inom det lilla trygga reviret. En rofylld människa tills han öppnar stugdörren och inser att verkligheten kräver social kompetens. Venus är anpassbar där Neil Youngs Mars (om än fallen) är irriterad och rör upp lugnet på hembygden - särskilt utmanar Mars den förtryckande snäva sympatin som Saturnus omvittnar i klaniska Kräftan.
(Långa tider verkar dock Saturnus kunna blockera Mars och så uppstår så ryckiga livsvandringar som Youngs varit. Han har också svår diabetiker, som, om sockrets Venus spelar in skulle kunna ses genom den fallna och ur det här perspektivet onda Mars i Kräftan attackerar hans Venus - sanskrit: Shukr ("sugar") - i födoämnenas andra hus! Klockrent, men jag vet inte om varje fall av diabetes skulle synas så tydligt.)
Lars Vilks däremot ÄLSKAR (Venus) snäva sympatier. Hans Venus lägger sig direkt inför formgivaren Saturnus diktat, brottas inte med formen, bearbetar den inte. Vilks producerar juvenil konst, omogen konst förutom hans inskränkta provinisialism. Notera hur även här Saturnus blockerat Vilks Venus: han är nu berövad den lilla tomtebolyckan efter sitt galenpanneupptåg mot hela världens muslimer. Sveriges i särklass värsta byfåne och som skadat nationen oerhört.
Båda männen har således i botten av sitt sinnelag (Månen) den främlingsfientliga Kräftan - av nödvändighet sådan eftersom tecknet representerar ren instinkt, instinkten att skydda sitt hem och de sina. Denna instinkt är extrem åren då Saturnus vandrar genom Kräftan, särskilt om fler planeter stämmer in.
Young visar agg med sin Mars och skapar hus i helvete. Vilks lider av stockholmsyndromet och anammar (Venus = adaption) de trångsynta och rasistiska attityder som resulterar ur Saturnus passage genom Kräftan.
Och missa inte att den gigantiska Saturnus här hålls fången av den ringa Månen!
Det är Månen som äger eller disponerar Saturnus, den lägre har ett tillfälligt kommando över den högre. När sedan Månen hos båda männen ligger i saturniska tecken, då har vi två fall av ömsesidig reception och båda männens ägnar sig åt att formge eller formalisera den låghet Saturnus upplever i klorna på den lägre irrationella Vattennaturen. Men återigen: Mars krigar och problematiserar, Vilks Venus horar för inskränktheten i den blott instinktiva attityden till livet på gården.
Neil Young födde en förståndshandikappad son efter åratal av drogande och hårt rock-leverne, och Saturnus i Kräftan kan verkligen antyda ett slött sinne, i synnerhet om sinnets Måne direkt lutar sig mot placeringen. Han skriver inte några värst litterära texter, men hans emotionalitet får musiken att verka stor.
Jag har fått uppfattningen att Vilks är närmast retarderad i sin oförmåga att redogöra för vad hans rasism egentligen handlar om, och det är typiskt att det är han av de två som har en Luft-Måne men vars disponent (Saturnus) har sjunkit ner i omedvetna Vatten.
Han har påfallande svårt att "rationalisera" och legitimera vad han håller på med. Jag tror inte han vet själv. Skulle klockslaget vara känt är jag övertygad om att dissociationen mellan Vilks sinne och den underliggande disponenten skulle visa sig vara det horoskopets viktigaste ingrediens (genom att t.ex. endera Kräftan eller Vattumannen stiger i öster eller kröner himmelen via tionde huset). Notera främlingsfientligheten hos Humanisternas Sturmark av en senare årgång: Mars/Venus i Kräftan i attack mot Saturnus i Vattumannen.
*****
Så bra att Neil Young hojtade till ute i universum! Det här blev ett perfekt inlägg som upptäckte hur lite som kan skilja. Saturnus-Venus gav rasisten, Saturnus-Mars den som bråkade med trångsynta sydstatsbor! När jag började skriva det här hade jag ännu ingen aning om vad som skulle resultera, men det är rätt fantastiskt att männens horoskop var så lika att man lätt kunde se just det som distinkt förde dem i olika riktningar i frågan rasism.
PS. Mas-Kräftan är överrepresenterad i homosexuella horoskop men jag kan inte påminna mig att jag noterat någon dragning mot rasism. Får återkomma om det skulle visa sig vara så.
I det här inlägget har i vilket fall Neil Youngs Mars krigat mot förtryck redan i sin barndom som mobbat barn i Kanada ("Don't be denied". Av detta kan får vi också insikter om exakt hur knepig och komplicerad den religionshatande Christer Sturmark är som har både hat och kärlek (Mars/Venus) samlade i Kräftan och via Mars i attack mot ideologitecknet Vattumannen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar