Filosofer och kungar

I DN skriver filosofen Hans Ruin en intressant artikel om det obändiga amerikanska politiska systemet. Hans far, Hans Ruin, pryder min bokhylla med sitt magnum opus, Poesins mystik, och jag misstänker att något har gått i arv eftersom Ruin d.y. själv använder en eller annan poetisk bild - inte minst den rätt osmakliga liknandet av USA vid en missbrukares överviktiga kropp, vars enda reaktionsmönster är stress (och en förmodad intensifiering av samma glufsande). Läs artikeln, den påminner tyvärr även om att Sverige f.n. är en plutokrati - Nya Moderaterna det tunna faner som skyler allmänheten från insikt i vilka Storkapitalister som köper sig en politik i deras smak.

Men det var egentligen Ruins horoskop som gladde mig. Avdelningen för filosofer har knappast vuxit alls sedan jag gjorde några test för att se om den sideriska zodiaken favoriserade något särskilt tecken som filosof. Indisk astrologi framhåller Månen eller sinnet (sanskrit: manas) i Tvillingarna som en naturlig filosof, men då jag valde att granska 120 hopskrapade tänkare som primärt eller som en av sina sysslor verkade som filosofer syntes inget märkvärdigt, vare sig hos Tvillingarna som sol- eller måntecken, eller i filosofins eget tecken, den opposita Skytten.

Min uppdelning på materialister och idealister var brådstörtad och hade egentligen krävt långt grundligare granskning av var och en av de 120 namnen. Men på ett bakvänt sätt var det likväl intressant att notera hur få sinnelag (Månen) i filosofens Skytt som ägnade sig åt det jag bedömde vara filosofi utifrån vår eras materialistiska grundantagande. Där var underrepresentationen statistiskt signifikant (med reservation för det magra dataunderlaget). Bristen på materialistiska sinnen i Skytten bekräftar faktiskt på ett negativt sätt att Skytten är det mest idealistiska eller andliga tecknet!

Den enda positiva avvikelsen vad gäller Solen, var emellertid högst intressant: bland de 47 jag bedömde vara idealister och således anhängare av en andlig världsbild nådde Solen, andesjälens egen signifikator, överrepresentation i sitt härskarläge i Lejonet! (Jfr Warren Buffetts horoskop, mannen som vill att USAs rika ska betala för sig.)

När jag provade en annan "fråga" eller synvinkel på samma dataunderlag, hände emellertid något intressant. Inlägget Filosofer är personalister har inget att göra med den kristna teologins personlära utan astrologins tredelning av zodiaken i en första personrelaterad del - människan i världen - en andra individrelaterad del - människan i relation till sin andliga essens - och en tredje universalistisk del som skildrar världens syn på sig själv, de immanenta, formgivande principernas primat: t.ex. människan som blott en instantiering av den arketypiska Människan (Vattumannen).

I denna studie visade sig filosofer dugga tätt och tungt så länge Solen (individualitetens signum) och filosofins egen Jupiter passerade zodiakens första tredjedel, den unga och personalistiska fasen!

Den som läser den nyplatonske filosofen Anthony Damianis fascinerande Astronoesis (Larsons förlag) kommer att hitta en annan möjlig ingång till mitt fynd som både stärker det men också fördjupar och ger personlighetsfasen en tydning som ligger mer i linje med den katolskt kristna definitionen av Guds treena Person.

Hans Ruin lyckas inte riktigt pricka in den här generiska filosoftypen, hans Jupiter är fallen och stramt kontrollerad av den hysteriskt formella Saturnus i dess mest immanenta och politiserande tillstånd - Stenbocken. Men Solen, som kallats upphöjd i Väduren (Fadern förhärligas i Sonen) möter här Månen för en mystisk konjunktion och för att ingen ska tro att en bränd planet hämmar det intellektuella djupet, står disponenten Mars förskjuten och verkar från det intellektuella Tvillingarnas tecken - just det tecken indierna håller för att vara filosofen par excellence! Astrologiska tumregler i all ära, men man måste ha ett lite mer flexibelt sinne om man ska höra stjärnornas tilltal!

*****

Mars som förfogar över den viktiga nymånen ser ut att stå på sank mark. Med färgsättningen illustrerar jag hur den mentala överbyggnaden visar på Vatten, med dess risker för dissociation eller desinformation. Men gång på gång har i synnerhet poeter visat sig äga den här disruptiva kombinationen av element och här hör vi således ett eko från fadern, inkännande analytiker i poesins mystik - ord som säger något mer än de tycks säga!

På den här himmelen lämnas inget åt slumpen: den mentala Mars ägare är förstås Merkurius i Fiskarnas Vatten men den i sin tur hålls i schack av en fallen Jupiter som inte rör sig en millimeter åt höger eller vänster om inte formprincipen Saturnus i dess inomvärldsliga aspekt (Jordelementet) så beordrar! Vi kan alltså utesluta slirande på sanningen, denna vanliga åkomma vid mötet mellan Luft och Vatten.

Jämför t.ex. högermediernas oavbrutna politiska hetsjakt på Håkan Juholt, tills han gav upp för sitt partis bästa. Samma Måne i Väduren som hos filosofiprofessorn, samma retoriskt skickliga Mars-i-Tvillingarna som disponent. Det skrämmande är att det inte är några fel alls på Juholts himmel! 

Ju mer perspektiv vi får på det här, ju mer ska vi se att det var Sveriges plutokrati - den osynliga hydran Näringslivet - som beordrade avrättningen. Juholt har inte ens några problem med den för Herakleitos så förhatliga "vätskande själen", det räckte med att han tänkte högt och tänkte om några gånger för att högermedierna skull ha stoff att vulgarisera och förstora upp bortom proportion. 

Regeringen Reinfeldt går till historien som det mest skamfyllda som förfogat över regeringsämbetet. Se tidigare inlägg om tre stora svenska statsmän och notera hur mycket gemensamt Hans Ruins födelsehimmel har med dessa! Det är sant det som Platon sade: staten behöver människor med filosofisk potential på topp. Skulle i ett annat statskick än det Platon förordade härskaren och filosofen komma samman i en och samma person, då skulle det folket kunna skatta sig lyckligt. Men civilekonomer är per definition uteslutna.