UFO: DN tar den mörkande överhetens sida och pladdrar om ballonger

Första stycket i en artikel ska väcka intresse! Men DN:s Niklas Ekdal producerar fullständigt pladder som visar hur ogenomtänkt hans uppslag är. 

Det går inte att undvika misstanken att han snappat upp nyheten om att en politiker i Kanada åberopat fem allierade länders hemliga UFO-program och manar Kanadas regering att uppdatera sig om så behövs och "komma ut" innan regeringen framstår som en folkets fiende, en som ljugit in i det sista. 

Jag pekade i nyligt inlägg (som lekte med foliehattsformuleringar men pekade mot ett allvarligt ämne) på den senaste utvecklingen i den märkliga UFO-renässans USA (och tydligen också Kanada) just nu genomgår. Ekdal har uppenbarligen snabbtittat på händelsen, han nämner visselblåsaren David Grusch utan att ta nyheten på allvar. Istället väljer han den mörkläggande överhetens sida.

Urskillningslöst som ett småbarn klumpar Ekdal ihop UFO:s med människogjorda ting och reducerar den större frågan till något mindre - den här gången är boven - som omväxling till Ryssland - Kina och deras satelliter. Den politiska människan i Väst har en så förtvinad vision att den verkliga dramatiken inte ens registrerar! Ekdals hållning är exakt maktens USA:s som helst talat om "väderballonger" sedan Roswell-kraschen 1947. DN visar sig - här via Ekdal - ännu en gång vara en formidabel desinformatör som ber läsarna minska sitt synfält.

Studera Ekdals första stycke - opportunistiskt och osammanhängande pladder som han kommer att söka knyta samman i sin fortsatta text:

Inget sätter sådan fart på fantasin som när Pentagon berättar att de skjutit ner objekt som absolut inte är ufon. Dementier tas lätt för bekräftelser. ”Den djupa staten” plus den djupa rymden blir lika med den djupa konspirationen. Om inte rymdvarelser så åtminstone ryssar eller kineser. Något måste ju myndigheterna dölja.

https://www.dn.se/varlden/niklas-ekdal-spionballongen-som-sprack/

Att Ekdal ställer sig på samma sida som de som restlöst förklarar allt som väderballonger (och tacksamt tar emot det faktum att en verklig Kina-ballong kom drivande över USA), visar hur borttappad homo politicus är som art, just på tröskeln till Vattenbärarens post-politiska era. Men det tjänar inte mycket till att återigen lägga ut texten. T.o.m. Tudor-England hade en bättre omvärldsförståelse än dagens politiska kommentarer.

I medeltida musikteori, förklarade specialisten Katherine Butler existerade tre ontologiska nivåer som återspeglades i jordiska företeelser. Det är förstås mycket gamla föreställningar om mikro- och makrokosmos som ännu på 1500-talets brittiska bleka renässans lever och har hälsan och kungen (av Guds nåde) är den sol som i sin person bör fokuserar den universella viljan. 

Men även musikens utförare finns med på ett hörn - drottning Elisabeth var en stor musikvän och kritiker och trakterade flera instrument. Hon använde musiken och dess koppling till högre verkligheter som symboliska gestaltningar i sitt styre. Inte minst bidrar en ung blivande Shakespeare (verkligt namn greve Edward de Vere) med sång och dans vid drottningens tillställningar även om hans intressen med åren för honom i annan riktning. 

Brytpunkten kommer här han inför utländska gäster vägrar sjunga och dansa som ett led i hennes PR-kampanj för sig själv och sitt rike. Greven motsätter sig den påtänkta politiska alliansen. Hur han kunde trotsa drottningen och undgå att halshuggas är en intressant historia som skissats flera gånger på bloggen. Men nu gällde det renässansens syn på sfärernas musik och dess korrespondens i det jordiska.

1. Musica mundana (himmelsk eller planetär) - härskarens pietet
2. Musica humana - rättrådigt styre över och bland människor
3. Musica instrumentalis - musikens fysiska röst, musiker och instrument

Från den högsta höjden känner man direkt igen Jupiter, fromhetens planet, som härskar över astrologins högsta och bästa hus, det 9e för metafysik och religion.

Astrologins Luft-element är ibland vansinnigt simpla i brist av andlighet. Det blir bara social ingenjörskonst kvar av Luftens i grunden andliga potential men utan att samhällena erkänner att förlagen till det jordiska samhället är av himmelsk natur. Sveriges och synbarligen Niklas Ekdal sitter låsta i modernitetens låga tankehöjd och kommer aldrig att släppas fria.

Vad Sverige däremot dyrkar är det i jämförelsen enkla utförandet av musikens harmonier. Är det något enda Sverige lyckats med i modern tid är det musikexporten. Nationalhoroskopets personlighet i Vågskålarnas tecken talar för harmonins talang och när sedan Venus flyttas ner så lågt det går, till Jord-elementet (Stenbocken), så uppstår "Musica instrumentalis" - arbetshjon på den svenska arbetslinjen som utnyttjas som fiolsträngar i landets produktion, lätt utbytbara när de slutligen brister. 

Detta land saknar helt fungerande aktivitet i metafysikens 9e hus så hela det kosmiska perspektivet kraschlandar i en tvåvärldslära: de jordiska Överherrarna och deras tjänare, den breda massan. (Invandrarna tränger utan egen förskyllan nu ut den indogena befolkningen eftersom de är ännu billigare i drift än underklassen.)

Niklas Ekdals potentiella position i dessa världsbilder av mycket skiftande storlek och kvalitet kan antas i de tidigare tre inlägg som ägnats journalisten. Det är naturligtvis den bedövande överdriften av Passionens kvalitet som först noteras och dessutom psykets hjälplösa låsning till frågor om jordisk eller världslig makt. Stenbocken är visserligen inte ett Lufttecken, men passar väl med båda "musica humana" som "musica instrumentalis". Både Saturnus och Jupiter i Stenbocken antyder en seriös bindning till makten, ett definitivt "stockholmssyndrom".

"Musikalitet" utgår genom den antika härskaren som båda inrättar ett humant samhälle och dessutom håller sig med instrumentalister som spelar rätt melodi. Det är uppenbart att Niklas Ekdal känner större släktskap med diktatorer eller självhärskare än något annat. Han kanske inte vet det själv, men se bara uppdragsgivarna... 

Han har samma juvenila syn som DN-Wolodarskij (Solen i ungdomliga Väduren, buren av Mars i mamma Krabbans revirtecken) och det är barnets ofärdighet just i redans början som man uppsnappar i artikelns första stycke. 

Kombinationen av Stenbock och Vädur ger dessutom "egenmäktighetssyndromet" som aldrig ställer sig frågan om han fått allt om bakfoten. De här typerna blir ofta så hopplösa att ha med att göra att kloka människor hellre väljer någon annan strid. Barn som leker furste kan ju inte hjälpa att de frusit fast i arketypiska motiv som lika onda andar besatt dem och tvingar dem att framhärda på en viss väg (jämför Hitlers tvångsmässiga personlighet - totalt Eld/Jord-krig i det horoskopet).

 

PS. Ekdal har ansträngt sig men bara för att landa i den tröttaste av alla bortförklaringar: amerikanerna var psykotiska till följd av Pearl Harbor. Han tar upp massupplevelsen "Battle of Los Angeles" som i Ekdals framställning blir ännu en ... väderballong, trots chockerande historiska data att militären angrepp fenomenet under minst en timma (och råkade döda flera civila) utan att lyckas skjuta ner en sketen ballong! 

Jag noterar att också Wikipedia valt överhetens "förklaringsmodell" och använder psykosmotivet. Ekdal har tydligen läst på en smula men utan att någonsin släppa den egenmäktiga och förutfattade meningens barnablick...

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Los_Angeles

Den som är ny för UFO-fenomenet kan söka på begreppet "foo fighters" - de lysande sfärer som Andra världskrigets stridspiloter såg svärma runt sig precis som alltjämt rapporterat från konfliktzoner där USA stationerat sig för att "bevara freden". 

Det är något med USA:s våld som lockar fram okända entiteter från en intilliggande dimension. Detta är den enda slutsatsen, de aviserar att den politiska människans tid nu är begränsad. Ekdal har dock en poäng, precis som jag utifrån USA:s horoskop noterat många gånger lider landet av svår geopolitisk paranoia, vilket naturligtvis ger otroligt dåliga framställningar om man därmed tycker sig kunna utesluta de ovedersägliga bildbevis på UFO:s i rörelse som börjat sippra ut på senare år. Skev och mörkläggande text av DN.