Ballonger ballonger! Inga UFO:n här, gott folk!

 

DN:s pinsamma mörkläggningsartikel i UFO-ämnet var ett slarvigt hack tillkommet alldeles för snabbt (vilket jag noterade här, så fort jag såg DN-texten). Synbarligen var DN:s "debunking" ett hopkok av lite sökande på Wikipedia och den här bloggen, tro det eller ej (texten ser ut som ett direkt svar på utmaningen från Sideriska att svenska journalister är för fega att röra vid ämnet - större krafter än politikens är i rörelse).

Men hur man kan anföra masspsykosteorin och helt glömma snacka bort de senaste årens bildbevis, vilket Pentagon bekräftat är genuint material från amerikanska stridspiloter? Den jättemissen tyder på att DN eller dess skribent tagit för lätt på ämnet eller har allvarliga problem - precis som Pentagon där inbördes maktkamp tycks råda. Där finns de som vill hålla på sina hemligheter och de som står på allmänhetens sida om avtäckande (jag menar, de har uppenbarligen inte lyckats lista ut de kraschade farkosternas teknik trots 70 år av mörklagd forskning).

*****

"The smoking gun" är möjligtvis det kanske enda galenpannorna i serien "Ancient Aliens" korrekt lyckats sätta fingret på: hur uppenbart under påverkan armémajor Jesse Marcel är, kort efter nyheten om en kraschad rymdfarkost  - vilket strax ändrades till "kraschade ballonger". Han släpas fram i en riggad presskonfererens och håller i lite tillknycklad ugnsfolie och betygar att detta är delar av den kraschade ballongen.

Det är majorens klentrogna och, faktiskt, småskrämda blick mot någon/några just utanför bild som avslöjar att han obekvämt spelar med i den fejkade ballongteorin. 

Inläggets aningen beskurna bild kan ses på Wikipedia och har där god skärpa. (Klicka alternativt bilden ovan för större storlek). Sent in livet intervjuades Jesse Marcel, också nämnt i Wiki-artikeln och bröt sitt tystnadslöfte: detta var INTE det egendomligt plastiska material han hanterat, allt hade varit en falsk och mörkläggande presskonferens.

I en budgetdokumentär i flera delar som inbegrep Marcels efterlevande släktingar framkom att han varit så skrämd av amerikansk överhet att han delat med sig mycket lite ens till sina närmaste. Sådana är väsendet Sverige just ämnar alliera sig med. En bufflig och paranoid före detta stormakt som haft psykiska problem ända sedan den ursprungsbefolkningen närmast utrotades. Sverige vet verkligen inget om vart vinden blåser och väljer partners efter sin interna mörkläggning (se nationalkartans interna Måne och dess kolsvarta fundament Mars i skuldens hus)...

*****

Även utan känd födelsetid är Jesse Marcels karta intressant. Hur ser en människa ut som tiger ett helt liv i lojalitet med en överordnad som uppenbarligen hotat en?

Det här är intressant. En underhuggare som nära spricker om att få leva upp till soltecknet Tvillingarna som frispråkig kommunikatör (enorm vilja att säga något via demonen Rahu).

Men min upplevelse är att Månen i Oxen är en alltför foglig symbol som tar för mycket skit! Å andra sidan en perfekt ordertagare i den militära ofrihetshierarkin. 

Direkt nedtryckt är dessutom horoskopets extrema Vatten-triangel som visar att det fanns upplevelser som inte gick att tala om. Den sataniska axeln (Oxe/Skorpion) skulle här kunna tolkas som att auktoritetens Saturnus belägger Oxen med munkavle.

Internt i det psykologiska välmåendets måntecken Krabban syns krig och fred i en överhettning som involverar "nationens säkerhet" och här ligger också den uttrycksfulla Merkurius - ett andra tecken på att mannen höll inne med något storslaget. 

Solen + Rahu = visuella ögon på något extraordinärt, daimoniskt - spillror efter en manifestation på fysisk nivå av en av de daimoner den här bloggen föreslår UFO-fenomenet handlar om - och inte jag ensam. Tanken ventileras då och då av de som förstått lite mer än militären som uppenbarligen tror detta är skruv & mutter-teknologi. Men daimonerna är lurifaxar och blåser dem som inte är medvetna nog.

PS. Är det något man inser inför det här fotot från 1947 är att ett livs exponering för PR och Hollywood-film vässat sinnena. Det är närmast parodiskt hur usel den här riggade pressreleasen ter sig med dagens bildtränade blick. Så många fel i arrangemanget! Jag har sett ett annat foto från samma session och (en stående) Marcel på den bilden ser lika obekväm ut över tillställningen.