Berlusconi och hyperegoismen

Italiensk-svenske dokumentärfilmaren Eric Gandini för i Dagens Nyheter en högintressant analys av Italien, ett land han menar lida av en personlighetsstörning. Artikeln publicerades den 10 oktober, men jag fick syn på den först idag (den 15e).

Jag hela följande stycke som utgångspunkt för min spin-off och bekräftelse på riktigheten i Gandinis analys:

”Vi befinner oss i en polisstat”, sa Berlusconi häromdagen, upprörd över avlyssningarna. I detta ord finns just essensen av hans drömvärld, ett samhälle där individen är fri att göra vad den vill. Där kraven på medborgaren sänks till lägsta nivå eftersom statens företrädare inte heller ställer krav på sig själva.

Denna ideologiska ”produkt” är mer säljande än den klassiska idén om medborgarens uppoffring för kollektivets bästa. Den har slagit igenom stort i Italien, men har också blivit inledningen till en moralisk apokalyps. Vad vi ser är fullbordandet av en ny totalitarism: totalitarism genom frihet, friheten att bara tänka på sig själv.

Med denna sammanfattning har Gandini perfekt repeterat vad den här bloggen genom flera små och oberoende studier upptäckte om Jungfruns zodiaktecken, den extrema individualismens och egennyttans zodiaktecken. Det är naturligtvis ingen slump att både Berlusconi och Fredrik Reinfeldt båda föddes då denna grundprincip, detta axiom, steg i öster över deras respektive födelseorter.

I Rom ansågs det stigande (ascendere) tecknet själva nyckeln till individens utblick och kejsar Augustus lät stolt prägla mynt med sitt ascendenttecken Stenbocken - känd för en sparsam och dygdig natur. Han kritiserade hårt den romerska överklassens excesser.

Alls inte Jungfrun, har vi lärt oss här. Via begärets planet Månen visar sig Jungfrun dominera moderata politikers horoskop medan socialdemokratiska politiker istället ansluter sig till det romerska dygdemönstret Augustus via soltecknet, den heroiska sidan av naturen. (Att grupper inom båda partierna visar sig vara enkla karriärister antyds av att båda partierna också ser en överrepresentation av egocentrismens tecken Väduren.)

Gandini beskriver Berlusconis direkta lögner inför hela Italien i frågan om sexköpa av unga kvinnor, vilket är helt i linje med Jungfruns planetära härskare Merkurius, vars skuggsida är just tjuven och lögnaren, skickligt vridande orden till sin egen fördel. 

Även här visar sig Fredrik Reinfeldt underprestera i förhållande till den i och för sig neutrala arketypen. Inte bara råkade det läcka ut att han varit fullt medveten om att sjukvårdsreformen skulle sätta sjuka människor rejält i klistret så att hans senare beklaganden om oförutsedda bieffekter visade sig vara en ren lögn. Helt nyligen i en riksdagsdebatt (som han förlorade stort mot Håkan Juholt, trots det oerhörda mediedrev som pågick mot den senare) återvände moderatledaren till sitt orwellska nyspråk och kallade i princip sjuka för smitare. Han var "stolt" över att han lyckas strypa utgifterna för samhällets mest utsatta. 

Det är att vända upp och ner på precis allt mänskligheten tills nu varit överens om vad som är kännetecknet på mänsklighet. Reinfeldts totalitarism består alltså i att diskriminera och urskilja levande varelser och kalla dem särintressen i förhållande till sin enkla heliga ko, exakt samma som Gandini beskriver för Berlusconi och därmed inte unik för den här nyromerska tyranniske kejsaren: "Det är hans uppfinning av staten som är emot staten. Antistaten." 

Men detta är ju exakt Reinfeldts program: skicka ut medborgarna i privatistisk, isolerad konsumism och själv sitta säkert i regeringsställning, hycklande om att staten är något ont, något som ska bantas till ett minimum - lämpligen bara Reinfeldt själv och hans profiterande vänner och bekanta. Så småningom har de förstås bjussat varandra på alla folkets gemensamma egendomar men vad som då händer förtäljer inte deras ideologi. 

Berlusconis utfall mot den "avlyssnande polisstaten" kan också jämföras med Reinfelts och hans parti blanka vägran att visa vem som beställt den lönesänkar- och klassklyfteskapande politik som bara en byfåne kan missa pågår nu. Italiensk 20-talsfascism håller på att återintroduceras i Sverige genom Reinfeldt - något som gårdagens rekordmånga läsare av mina esoteriska bloggar kunde erfara i detta inlägg.

Det finns fler exempel borgerliga väljare väljer att inte registrera eftersom högern representerar samma gruppsykos som i Italien, fast med andra accenter.

Således kan vi notera hur Reinfeldt föddes nästan exakt ett Saturnusvarv efter Berlusconi, båda med ideologiska kombinationen Saturnus i Vattumannen. Men deras syn på vad som konstituerar framgång är diametralt motsatt på grund av lycko- och välståndsplaneten Jupiters snabbare omloppsbana i zodiaken. 

Där Berlusconi i obevakade ögonblick vältrar sig i sexuella obsceniteter, väl skildrat av hans Jupiter i könsorganets och anus tecken Skorpionen, där är svensken maximalt torftig i sin syn på framgång: Jupiter i Oxen indikerar just inte mer än "identifikation med fysiska prylar och pengar"!

Hur träffsäkert i båda fallen!

Av detta kan man lära sig att de yttre planeternas långsamma rörelser genom zodiaken faktiskt i någon mån indikerar flyktiga tidsandor, men snabbare skiftande än vad man vanligen menar med generationer (20 år enligt en vanlig definition).

Fascinerande är också hur DN:s censurmyndighet Interaktiv Säkerhet finner i princip samma observationer som i mer utvecklad form Erik Gandini presenterar på DN "irrelevanta" när de psykologiska reflektionerna hänvisar till astrologisk nomenklatura, dvs. söker knyta ihop det stora västerländska kulturarvet.

Det är i det läget inte förvånande att Svenskt Näringsliv under sommaren förklarar "filosofi" icke önskvärd på svenska universitet, då ämnet inte ger snabba cash!

DN och marknaden har givit sig fan på att köra Sverige i botten, så att vi efter Reinfeldt mycket väl kan få en ännu mer vulgär privatist till rikslikare för ett folk som då inte längre kan stava till sina egna namn och än mindre representera logiska sammanhang med sin tanke.

*****

Naturligtvis har Sideriska siktet redan varit inne på parallellismen mellan Reinfeldt och Berlusconi. Bland annat i den här texten från oktober förra året.