Reinfeldt, bara ännu en värderelativist

Så träffade skiten fläkten. Skugga över Sveriges statsminister själv. Homo politicus, den andefattiga svensken, har ett frimärksstort underlag på vilket hon lever och utifrån vilket hon gör alla sina analyser. 

Att läsa de hundra och en svenska bloggar som alla låter exakt lika och alla verkar inom sagda, grovt förkrympta sekulära mentalitet, är mer en plåga än ett nöje. Alla använder samma underlag och tycker antingen bu eller bä om frågan på dagordningen. 

Bemärk den låga takhöjden i detta land sedan den vertikala axeln monterades ned, om inte redan vid "Upplysningen" så definitivt i början på "projekt socialrealistisk svensk". "-Gud? Nej, den dimensionen har jag inte inkluderat i min hypotes." (Vetenskapsmannen LaPlace, ungefärligen, till Napoleon.)

Likväl var det bloggen jinge som ledde mig till DN:s viktiga ledare, Maktens dimridåer där Reinfeldts moraliska fiber ifrågasätts.

Emellertid kunde den försvinnande lilla grupp som hittat den här bloggen redan den 12 april läsa att statsministern själv har samma remarkabla syn på vad sanning är som Sven Otto Littorin, och själv använde samma manipulation av sanningen i början av sin statsmannakarriär. Minns den tidiga bilden av den städglade hemmamannen Reinfeldt? Läs mer här (kräver ringa astrologiska förkunskaper).

Jämförelsen haltar skenbart, men det är attityden till "att dra en historia" och att instrumentellt använda sina egna barn jag pekar på här, apropå det tidigare inlägget. Littorin förde sina barn på tal, Reinfeldt höll barnet ute ur bilden. Nettoresultatet är detsamma.

Ja, redan i januari kunde jag föranmäla att Reinfeldt stod inför en symbolisk fängelseinternering denna sommar. Detta enligt en medeltida kinesisk metod för att förutspå livet i symboliska termer.

Men homo politicus, som lever hela sitt liv i okunskap om det mesta som inte sanktionerats av den sekulär kulturen, står stum inför livets djup och gåtfulla rikedom. Sverige kan inte ha mer än en handfull individer som förmår se livet som det symboliska skuggspel det är. Det här landet fick ingen tilldelning biljetter till VIP-läktaren - där man kan överblicka fler än en dimension.

Frågan om vad är Sanning enligt en värdeobjektiv skala får en kvasifilosofisk utredning i inlägget om den alls inte mytologiska glömskans flod Lethe. Jag hittar ett kanske ännu enklare svar på frågan om vad sanningen är i inlägget Att binda eller lösa. (Öppnar i nya fönster.)

Hög tid för homo politicus att växa upp och bli mer än detta ensidigt socialpolitiska kreatur. Tid att höra upp med alla dessa partipolitiska klichéer och slentriantankar - bered plats för förutsättningslösa undersökningar av verklighetens egen natur. Då blir Sverige åter en ledande nation av intressanta individer.

Och ett sista ord. Att för en sekularist ifrågasätta regeringens hantering av sanningen är löjeväckande då hon per definition förkastat tanken att det skulle finnas en absolut sanning, en måttstock för alla. Från det att man gjort människan till "alltings mått" är sekularisten på drift på en onavigerbar ocean av intighet. Se Friedrich "Gud är död" Nietzsche galen av sin nihilism. Svenska folket är halvt om halvt redan offer för samma öde.

*****

Aftonbladet, som pekade ut kejsarna i deras fina kläder, skriver i samma ämne: "Reinfeldt ingen statsman". DN uppgraderar ledarkolumnen till toppnyhet.

För en extraordinär spin-off, se nästa inlägg. Denna dag för den svidande kritiken mot Reinfeldt är också dagen då en total solförmörkelse inträffar. Läs här om den symboliska innebörden i en sådan.