Saturnus, arbetarens herre

Jag hade just överblickat en grupp offentliga personer vars känsloliv enligt astrologin matchade Husmark-Pehrssons på jakt efter tecken på en ovanligt påver förmåga till empati (regeringens socialförsäkringsskandal).

Jag gav upp eftersom jag helt enkelt visste för lite om merparten av namnen.

Istället slog jag upp DN:s nätupplaga och såg genast en förstasidepuff för tv-personligheten Josefine Sundström som romandebutant. Bara sekunderna innan hade jag vilat ögonen på hennes namn utan att se någon koppling alls med Husmarks snåla och styvmoderliga socialpolitik!

När jag sedan läste artikeln började jag skönja ett mönster i den ofördelaktiga kombinationen av ett själsliv (Månen) i den materiella omständighetens tecken Stenbocken och den materiella formalieprincip (Saturnus) som grävt sig in i själslivets tecken Kräftan.

Eftersom båda planeterna gästar varandras hemmatecken, kallas den här oppositionen en "ömsesidig reception" - i politiska termer en manöver där två jämbördiga politiker samtidigt besöker varandras länder så att ingendera staten kan angripa. Jag har sett andra försök att illustrera varför "receptionen" är en fördelaktig situation, trots att planeterna kanske inte ens är "naturligt goda".

Månen är ond ibland, god ibland, medan Saturnus är klassificerad som "den stora illgärningsmannen" eftersom allt som definieras ytterst blir vår baneman - inte så att okunskap är en välsignelse men väl att den som slaviskt och literalistiskt låser sig bakom gränser blir en otidsenlig och därmed i praktiken ond varelse.

Mönstret blev synligt för mig då DN:s intervjuare säger: "När man läser boken inser man att den är mer besläktad med arbetarförfattarna än med....[chiclit]".

Naturligtvis! Ännu en gång har vi en polarisering mellan Jord och Vatten, Stenbocks världsliga yta och Kräftans privata och husliga själsdjup - ett kombinat som distinkt fokuserar framför allt underklassens förhållanden. 

Den här ledtråden har i mycket gått förlorad i västerlandets astrologi som under en urspårad ego-psykologisk period under 1900-talet låtsats som om klasskillnader inte existerar ("jämlikhet") i astrologin, som om allt handlar om jaget.

I det gamla indiska varna-samhället signifierar emellertid planeterna olika sociala klasser och Saturnus är shudras representant. Shudra är den odifferentierade samhällsbotten - arbetarklassen. För varna, se utläggningen i inlägget om Ingvar Kamprad i vars horoskop Stenbocken har en nyckelroll. (De kastlösa har för övrigt ingen planetär signifikator!)

Nu förstod jag också varför jag inte initialt sett några paralleller mellan de 32 horoskop bland cirka 3.900 som hade den här oppositionen: en opposition kan ta sig så olika uttryck, beroende på ytterligare faktorer. Husmark-Pehrssons horoskop uppvisar t.ex. ett egenmäktighetssyndrom på sin himmel, vilket skapar en subjektivism som poserar som om den var saklig och objektiv. Den egenmäktige säger en sak utåt men har en hemlig agenda - se hur kallsinnigt regeringen tippade en massa människor till fattighuset! Det ska till en socialpolitiker med underklassens tematik i sitt eget horoskop för att associeras med sådana fasoner.

Att själviskhet inte är en högerposition blir man emellertid snart varse. I  sökresultat jag inspekterade hittas också horoskopet för Socialdemokraternas bildande, där egenmäktighetssyndromet återigen förfular den ömsesidiga receptionen mellan materiell form och inre känsla eller själ.

Vi kan säga att Josefine Sundströms bok som handlar om hur kvinnor inom släkten (Månen!) väljer patrask till män (Saturnus, underklassen - figurativt betraktad) representerar lidandet på samhällsbottnen, medan egenmäktigheten är tändstiftet som får underklassen att börja slåss för en bättre lott.

Som antytt håller inte insikten att Stenbocken/Kräftan står för underklasshemmets problemställningar fullt ut, men en genomgång av alla horoskop med den ömsesidiga receptionen mellan Månen och Saturnus visar att det ofta finns "trailer trash" skrivet över individerna. Här finns namn som inte är allmänt kända, men jag ska kort återge vad lite kringfakta jag har.

• Amy Smart - aktris, inga data
• Anna Sjödin - (s)-politiker, känd från tumult på stockholmsbaren "Crazy Horse", den i särklass mest pöbelaktiga innerstadsbaren på sin tid.
• Arthur Conan Doyle - skapare av Sherlock Holmes och skildrare av Londons sjaskiga bakgator. Förlorade i social prestige efter att blivit spiritist. Social prestige är kopplad till Stenbocken, spiritism anknyter till själsliga Kräftan!
• Audrey Tautou - aktris i Da Vinci-koden som film. Da Vinci-koden arbetar friskt med kontrasten Yta/Dolt Budskap - Stenbocken/Kräftan igen.
• Barrie Wilson - musiker i proggrockgruppen Procol Harum.
• Barry Manilow - smörsångare
• Cristina Husmark Pehrsson - (m) socialminister
• Dan Andersson - arbetarklasspoet
• Daniel Ortega - "arbetarklasspresident" i Nicaragua
• Douglas 'Dogge' Leon - gav ansikte åt den nya svenska underklassen
• Frans Eemil Sillanpaa - författare Nobelpriset i litteratur 1939. Har inte kontrollerat men jag satsar en peng på att det här är finskt svårmod, socialrealism och underklassperspektiv!
• Goran Hägg - författare, har inga kringuppgifter.
• Jaime Pressly - aktris och f.d. nakenmodell med störd barndom. Total white trash/arbetarklass via åratal i buskisserien "My name is Earl".
• Joe Walsh - rockmusiker, "arbetarklassjäl" - skämtade glatt och distanserat om sin nyvunna rikedom efter en kort sejour som supergruppen Eagles gitarrist.
• John Fiddler - arbetarklassmusiker från England.
• Josefine Sundström - arbetarklassförfattare
• Kjell 'Hammaren' Johansson - svensk bordtennisstjärna på 70-talet.
• Lee Meredith - aktris. Rollen "Ulla" i originalversionen (bio) av "The Producers". Stenbocken/Kräftan som formalism/kliché är tydlig, "Ulla" är en ren pastisch på den "svenska synden".
• Marianne Samuelsson - sparkad landshövding efter standtomtsskandalen 2009 ("underklassens lismande inför överklassen").
• Marion Jones - idrottskvinna. Vann 5 medaljer under ett och samma OS. Ljög om dopning. Seger vändes i nederlag. Fängslad i sex månader.
• Montague Ullman - psykiater med övernaturliga förnimmelser.
• Napoleon Bonaparte - paradigmatisk diktator. Seger vändes i nederlag.
• Neil Young - rockmusiker, projicerar en "white trash"-roll. Detta snappades upp av en yngre generation och han blev "grungens fader". Skrattar hela vägen till banken med sin "blue collar"/arbetarklass-persona, lagom patriotisk och smått reaktionär.
• Piper Perabo - aktris i "Coyote Ugly", en film om ung underklass.
• SAP bildas - underklassens horoskop.
• Sean Tyla - rockmusiker urspr. i kultförklarade brittiska pubrockbandet Ducks Deluxe. Projicerade som soloartist en extrem white trash/underklass-persona, vilket säkert var äkta (klar parallell till Neil Youngs mer dubiösa reaktionära stil). Månen/sinnet i Stenbocken indikerar att man tappat själslig rörlighet och tror sig VARA sina materiella omständigheter!
• Susan Sarandon - aktris med intressant förhållande till åldrande och allt yngre män. Saturnus är känd som ålderdomens planet och viljan att ha kontrollen (över t.ex. relationen - vilket kan uttrycka sig numerärt genom att man har några år plus på den andra parten).
• Sverker Olofsson - gnällspik i fråga om konsumentvaror, återspeglar perfekt Kräftan som hemmet och kapitalvaror och Stenbocken som tingens form/nytta! Också: den minsta (Kräftan) bland de små (Stenbocken).
• Temple Grandin - autistisk djurpsykolog. Designar bås så att djuren ska hålla sig lugna tills de slaktas. Möjligen Stenbock/Kräfta i den mest allmänna innebörden av "form/innehåll". Notera Liemannen Saturnus som väntar på att slakta boskapen medan Kräftan står för illusionen av ett tryggt hem (båset)!
• Therese Alshammar - idrottskvinna, simning.
• Wilhelm Björck - (s)-politiker, marinbiolog, rasbiolog. 
• Yusef Islam - sångaren Cat Stevens efter konvertering till islam. En intressant version på frågan om det hackordningstänkande som uppstår i spänningen mellan yttre form och inre sentiment! Stevens gjorde rent hus med sin gamla "form" (Stenbock) som engelsman och importerade en helt ny, muslimsk form till sitt inre. Saturnus/yttre form i tecknet för det inre, Månen, planeten för det inre "invaderad" av frågor om externa strukturer.

Som synes är det ingen tvekan om den röda tråden i den här gruppen. Några få personer tycks inte ha med klass- eller socialperspektivet att göra, men då funderar jag på vad t.ex. den judiska psykiatern Montague Ullman kan ha haft för personlig historia. Redan hans etnicitet (Kräftan = minoritetsgrupp) och arbete med psyket (Kräftan) antyder att den ömsesidiga receptionen spelade in även i hans livsöde.

Huvudberättelsen i filmen "Coyote Ugly" handlar lustigt nog om en ung kvinna, spelad av Piper Perabo, som vuxit upp med sin far i arbetarklassförorten (modern död). Hon ger sig av till New York för att göra klassresan och nå framgång som artist. Fadern som stand-in för modern är intressant nog på pricken Saturnus som tagit kontrollen över Kräftan (hemmet) medan Modern/Kvinnan skickats ut i kylan (Stenbocken)! Huvudrollsfiguren får utstå mycken styvmoderlighet och fattigdom innan hon förverkligar filmens traditionalistiska streberbudskap och lyckas som singer-songwriter.

Beträffande den socialdemokratiska rasbiologen Björck återknyter ras till Stenbockens sätt att placera människor i en hackordning baserat på yttre ("objektiva") kriterier, och socialdemokraternas rasbiologiska fas korresponderar således exakt med den omvända rasism som syns i SAP-horoskopet (upphöja arbetaren, ringakta arbetsgivaren). I frågor om rasbiologi och "värdigt yttre" går tankarna direkt till den sorgliga Heidi "plastikingreppet" Montag, Mån-Stenbock. Jag nämner henne i inlägget om aktrisen Melanie Griffith, också Mån-Stenbock.

I det tidiga skedet av socialdemokratins historia (såsom i den unga Sovjetstaten) hyllades arbetaren som sådan, i all hans okunskap, med hammare eller skära i hand. Här är vi långt från antikens högcivilisationer, t.ex. det gamla Kina. Där vann den enkla människan respekt i proportion till sin vilja att bilda sig och förstå mer än sitt partisanperspektiv. Den svenska arbetarklassen insåg med tiden sin inre fattigdom och arbetarnas bildningsförbund (ABF) resulterade.

Men vad studerade då arbetaren? Jo, arbetarkultur förstås, kryddad med demoniserande svartmålning av hela världshistorien som föregått det socialistiska utbrottet av gruppegenmäktighet!

Jag har mött folk som kallar sig sossar sitta fast i fullständigt horribla historieförfalskningar, historien tillrättalagd bara för att legitimera deras gruppegoistiska "revolution". Långt från det antika Kinas sublima bild av individens progression i en större ordning - näranog identisk, faktiskt, med Platons tanke om den individuella själen som bildar sig för att uppnå excellens. Då duger det inte att mörka eller förvränga allt som inte passar egoperspektivets obetydliga synvinkel!

Det är onekligen så att flera av sökresultatets personer gjort sig ett fantastiskt namn: Arthur Conan Doyles detektiv Sherlock Holmes blev en litteraturklassiker. Napoleon blev en ikon och sinnebild för den onde diktatorn (pass upp, Husmark Pehrsson!), medan Susan Sarandon på sin tid var en av världens vackraste kvinnor och Barry Manilows "Copacabana" blev ljudspåret för den ytliga glidar- och jetset-människans livsstil (social hackordning igen, jfr Heidi Montag-typen av Stenbock/Kräfta).

På hemmafronten har Dogge och Dan Andersson verkligen karvat ut en särpräglad social roll åt sig själva. (Inlägget om Dogge ägnar sig också åt Saturnus.)

Det finns alltså tecken som talar för att "den ömsesidiga receptionen" förmår häva de här båda planeternas ytterligt svaga placeringar om man tar dem en och en. Men i några fall blev det inte alls som vederbörande förmodligen tänkte sig sin saturniska vision om ett fastare grepp om situationen.

*****

Anmärkning.

Vill åter peka på den synbara motsägelsen att Saturnus är shudras/arbetarklassens signifikator medan planetens tecken Stenbocken (Jordelementet) korrelerar med tionde horoskophuset för "prestige", "ledarskap" etc.

Men naturligtvis är det ingen paradox. Arbetaren är ju livegen, Saturnus äger honom/henne! Det är därför inte så att Saturnus själv står för det det lägsta steget i hackordningen. Saturnus härskar ju också över Vattumannens tecken, ett Lufttecken.

I Luft tecknar Saturnus istället gränslinjer och grupperingar på ett konceptuellt plan, men i Jord/Stenbocken förfogar den stora Organisatören över produktionsfaktorerna, för att tala Marx en sekund.

Arbetarkasten är, med Aristoteles, enbart en potential i förhållande till den aktualiserade "skörd" som Saturnus som Skördemannen är ute efter. Här uppstår nu den tydliga kopplingen till tionde husets prestige och substantiell framgång. "Den som har byggt största imperiet när han dör, vinner" (se åter inlägget om Kamprad).

En gestalt med många namn.
Fader Tid, Kronos, är bara ett,

Skördemannen ett annat.

En jämförelse av den ryska socialrealistiska planschen och Skördemannen visar att det är samma gud vi talar om. (I romarnas händer identifierades den grekiska Kronos och den indiska Shani med den agrara guden Saturnus.)

Socialismens misstag var att idolisera det materiella substratet och låtsas som om det är allt som finns att säga om verkligheten. Tanken lånade de från den tidens materialistiska vetenskap. I dagens Sverige vet inte längre människorna hur i grunden indoktrinerade i socialistisk materialism de är. Jag hör massor av ateister som hånar vänstern helt aningslöst uttrycka exakt kommunismens fantasilösa socialrealism.

Som jag sagt tidigare: det är Jord och Vatten-elementet som bannlyst Eld och Luft! Filosofiskt motsvarar detta rubbade förhållande den s.k. positivismen. Rötterna till denna bisarra avmaskning av helheten återspeglas i horoskopet för Franska revolutionen. 

Det var borgerskapets frigörelse från gammal överhet som blev en förlaga till arbetarklassens framträdande. Och med detta har vi idag en västerländsk befolkning på samma låga medvetandenivå som i vilket godtyckligt valt århundrade som helst, bara så mycket mer inbilsk om att veta hur saker och ting hänger samman! Men, för att hänga upp den oundvikliga förändring som Fader Tid alltid för med sig: 2012 står för dörren...