Upplysaren eller folkförvillaren - om man tvingades välja bara en

Hypnosregressionisten Michael Newton,
Skorpionen som själsdjupets utforskare

Det är lite av en chock att se hur en av mänsklighetens stora välgörare, sedan 2016 framlidne hypnosregressionisten och reinkarnationsteoretikern Michel Newton "bara" sålt dryga miljonen böcker på 40 språk. Det är bara lite mer än den svensk som ägnat årtionden åt att lära ut sociopatens alla trick för att lura andra att man är en vinnare i världen. 

I brist på självinsikt kan man alltid söka
omskapa ytans krusningar...

Fanns någon rättvisa i världen skulle Newton fullständigt överskugga Fexeus i bokförsäljning, men mänskligheten befinner sig ännu i slutet av en mycket mörk period. Alla som studerat astrologi vet att en personlighet är förutbestämd, redan innan tiden rullat upp miljöer/kulissväggar och händelser vilka formar de vi ska bli. En del når individualitetens Sol runt 38 (indisk uppskattning) men flertalet blir fast i psykets eller Månens skuggtillvaro och är i princip bara repriser av föräldrarnas värderingar och samhällets och mediernas påverkan (Månen = reflektorn). Men Newton pekar på djupare ting för klen självkänsla och andra lösningar än att fejka makthavarens kroppshållning.

Redan i senantikens högkulturer var insikten i psyket överlägset nutidens behavioristiskt färgade trams och romerske platonisten Plotinos var helt på det klara med att Naturens flera faktorer, astrologiska, jordisk miljö/uppfostran bara utgjorde de sista penseldragen av ett mänskligt livsöde. Före den sammansatta kroppen och själen fanns de högre principer som formade allt till det som astrologin ritar upp som ingångsvärde och är bildliga representationer av högre förnuftsprinciper (logos/logoi) vilka i sin tur är avhängiga av det Platon kallade Idévärlden, långt mer generella former, vilka icke desto mindre Världssjälens stjärnhopar illustrerar.

I Idévärlden finns en Människans Form, men den är ytterst generell jämfört med alla de detaljer som tillkommer på längre ontologiska nivåer. (I zodiakens lärobok är det Vattenbäraren, den övernaturliga bäraren av den simpla Naturen (Vatten) som symboliserar det egentliga människosläktet.

Även om en apa nyligen observerats tugga och applicera bladen från en medicinalväxt på ett sår i ansiktet är apan och människan två skilda slag och astrologin är klar över att bara de tre Luft-tecknen illustrerar människoarten. (Tidningsnyheten saknade naturligtvis uppgift om orangutangen hade lärt sig tricket i sin flock eller om rörde sig om individuella intelligens. Apdjur har obeserverats tugga på blad tidigare och det kan vara en kollektiv erfarenhet som snarast är en medfödd insikt som liknar mänsklig intelligens.)

Mänsklighetens egen arena summeras således av Luft-tecknen och andra zodiaktecken fokuserar dominanta inslag i människans omgivning. Jord-elementets tecken, som är allt annat överskuggande hos mimaren Fixeus anknyter t.ex. till just kroppsligt beteende och indikerar därför själen när den fallit långt från himlen och nu är helt besatt av att utforska planetens kroppsliga uttryck. I Fexeus fall hur man avsiktligen söker lura omvärlden att man är något annat än det man är. Instrumentaliseringen av en kropp är faktiskt precis vad Jord-tecknet Jungfrun bland annat handlar om. Ämnet har tröskats många gånger på bloggen och viktiga var rönen om hur dominant axeln Jungfrun/Fiskarna var i samband med kvinnor som bjöd ut sina kroppar som skådebröd mot ersättning (genomgången av samtliga Playboy-brudar för många år sedan).

På den rent kroppsliga nivån kan själar återfödas många, många gånger innan den tröttnat på själens barndom här på Jorden... (Se även nyliga Merkurius upphöjelse i Jungfrun)

Att ägna ett fjärde inlägg åt Fexeus (samma grundkonstruktion som den hopplösa "justitieministern" Gunnar Strömmer, den tidigare och stagnanta Riksbankschefen Stefan Ingves - samtliga tre med dominanta Solen, Månen och Saturnus i Jord-tecken), är egentligen bara för att påvisa astrologins kontrast mellan de "förstelnade kroppssjälarna" och det som blev hypnotisören Newtons livsuppgift. Att föra den som var intresserad ett eller flera steg högre i sin medvetenhet, att besinna ego-kollapsen hos den som bara söker stajla med kroppen. 

I det här resonemanget kvittar Månens placering
(Skorpion eller Skytten), budskapet går ändå fram

Naturen tecknas astrologiskt av Vatten som levandegör den understa Jord-nivån och tillsammans beskriver den kroppsliga verklighet som är den enda modern vetenskap bryr sig om (den intelligenshämmade "empirin"). Trots brist på födelseklockslag visar Newtons naturliga zodiak att han levde precis som högre principer förväntade sig. Här får man betrakta Jupiter i maximala 30e graden som både hans egen Atma Karaka (vad själen vill) och som vad Atman i meningen Världssjälen vill (mikro-makrokosmiska parallellismen). 

Dessutom är Jupiter "upphöjd" i Krabbans/Naturens/Barnmorskans princip och det hörs i språket hos den milda och enkla mannen. Hans tre böcker skrivna efter sextio var så direkta i tilltalet att jag länge misstänkte att det var New Age-humbug. Men fortsatt läsande av nyplatonismen har givit många svar på varför människor kan säga samma saker och göra samma fynd utan att det handlar om plagiat. Antikens vassaste filosof, Plotinos, befriade mig, kronisk skeptiker, från misstron i detta fall!

För ett horoskop utan känt klockslag får man göra vad man kan av det givna. Vad om Vatten som dödens och sorgens element och Eld som livets och glädjens? De markerar gränsen mellan den sublunära världen och dess tillfälliga kroppsbundna liv. 

Den supralunära sfären bjuder ett kvalitativt annat liv, lätt och befriat och även om också gudarna var dödliga handlar Solen i sitt eget om en väldigt annorlunda livsform. Se nyliga inlägget om den hyperintelligenta kvinnliga filosofen Lea Ypi. En dominant Sol i lyckosam koppling till Saturnus, som Ypis, pekar mot att Solen är korrekt orienterad till den övernaturliga nivå, där Saturnus representerar det gudomliga Förnuftet på en lägre själslig nivå. Om man inte räknar med själens tre nivåer kan man aldrig korrekt utvärdera astrologiska omen. Det heter ju att Solen och Saturnus är varandras fiender, men det är bara på materialismens förståndsnivå!

Läste helt nyligen Plotinos åsikt (insikt? hans biograf berättar att han hade mystika uplevelser i sitt liv), att när en människa släpper sig krampaktiga grepp vid materialism denna värld, kommer plats att beredas för den högre rationella själen. Själen börjar erinra sig även minnen från andra existenser. Jag har haft min beskärda del av nattliga drömmar som även efter hård och skeptisk gallring lämnat en grupp märkligt tidigare liv-liknande drömepisoder, några få som satt avtryck i lokala historieskrivningar eller innehållit kulturspecifika egenheter ingen kan veta om som inte studerat i detalj. 

Själv född med ovanliga men alls inte unika NOLL planeter i Jord-elementet har jag tänkt att det kan vara astrologins sätt att varsla om att det då och då uppstår platser att återfödas för en själ villig att privatspana längre än t.ex. Sveriges officiella Nihilism som inpräglas i befolkningen i stort. Plotinos och hela platonismen betonade hur elementen i varierande grad drar en okunskapens slöja när den subtila kroppen byggs upp åt själen. Bortom denna värld är Fexeus inte alls korkad men något på en högre nivå får honom att välja den lättaste av alla vägar: behavioristens eller kroppsmanipulatörens väg.

******

Michael Newton  ägnade sig åt 30 års praktik som hypnosregressionist men som pensionär skrev han sina tre storsäljande böcker (som jag puffat för i äldre inlägg). Även utan klockslag är det fascinerande att se övertrycket på sorg och ändlighet. Jupiter ensam (i indisk tradition) kan aktivera allt i samma element som dess värdtecken och som "upphöjd" i "livets början och slut", dvs. modersprincipen Krabban, stimuleras Solen-i-dödens-Skorpion till sitt bästa uttryck. 

Inga sexmissbrukar- eller mördartendenser här, och enligt den naturliga zodiaken pekar Jupiter fram (eller tillbaka?) mot kretsens bästa hus/tecken: Skytten som optimalt tecknar grundforskning, metafysik, filosofi och religiös praxis baserade på Jupiter, den Stora Välgöraren. (Förstå vilken demoni som drabbat det sekulära Väst med dess överföring av sin enorma Skugga på islam och judendom. Nazis från Andra världskriget återföds nu i rasande takt i delar av Europa, vilket inte minst märks i Sverige och många politikers ointresse av att lära känna sig själva, djuppsykologiskt.)

Newtons karta ser ut som skräddarsydd just för honom. Här är hela hans livsmotiv, årtiondena av hypnosregressioner för att bringa klarhet i svårlösa psykiska missförhållanden och med årens gång allt tydligare tecken på att hans klienter alla verkade berätta samma historia.

När hans berömmelse växte lokalt, berättar han i en bok, ändrade hypnossessionerna karaktär. Nu hade han nått en mer "sofistikerad" publik och det märktes i den ökade verbaliteten under hypnos. Hans nya klientel kom för kunskap mer än för praktiska problem och deras förmåga att tala ur verkligt djup hypnos bidrog till den arketypiska (?) skiss av "liv mellan liven" som Newton själv tycks intresserad av. Exakt vad man kan läsa in i Solen i dödsskuggans dal (Skorpionen) men där Jupiter i passionens Krabba pekar mot Skytten i illuminerad Eld. Zodiakens andra akt, "individualismen" dör med Skorpionen och när den tredje universella akten startar, finns goda chanser att individen spontant är menad att förstå vad t.ex. det här inlägget talar om. Men så komplex är astrologin att man inte måste vara dominerad av zodiakens avslutande fyra tecken. På omvägar kan många intressanta tendenser tecknas.

Men samtidigt stämmer jämförelsen här: Fexeus föddes under ett extremt omen (motsvarande den själens orientering), vår sataniska samtids materialism där allt är bakvänt och det finns pengar att tjäna på nonsenstips som helt ignorerar själen, som är det som först borde fixas. Vem bryr sig om kroppshållning utan en sjuk egocentriker? 

Jämför samtidigt Newtons stora Vatten-triangel men väg in det sagda och se hur oändligt mycket mer lovande hans DAG var än den arma Ebba Busch, vars Vatten-triangel knappt längre är "vatten värt" (den antika världsbildens låga skattning av Naturen skymtar i talesättet, men Plotinos komplexa tankar förklarar varför tillvaron är som bäst i början och gradvis mörknar ju mer pluraismen skymmer insikten om alltings ultima Enhet. Värst har de som är så fyllda av plotter och tekniska finter i huvdet - Fexeus? - att de inte ens ägnar Enheten en tanke. Här allt bara falskspel, fejkad "självsäkerhet".)

Varför Busch inte är i närheten av Newtons välgärning (trots sitt kalkylearde men i grunden bra utspel om barnens hjärnor och dumbPhonerna) verkar bero hennes Sol i makthungriga Stenbocken som saknar tuggmotstånd när så mycket Vatten i övrigt ger en ja-sägande inre krets som låtit storhetsvansinne förbruka henne. Med extrema horoskop och kändisar som nyttjat sin himmel maximalt blir ofta astrologin väldigt tydlig och samtiden förefaller korkad som inte längre kan bedöma värdet av ting.

 

Wolfgang Smith & andemänniskan

Puffad för tidigare. "The Wisdom of Ancient Cosmology" (2004) kan vara den mest inspirerande boken av Smith. Läste den 2010 och är nu under andra omläsningen. Samma svindel i första kapitlet nu som tidigare: här är ett geni som får scientister och multiversa-fantastiker att visa sig som de förvirrade vetenskapare de är.

Denna bok (som fått ny titel efter förlagsbyte om jag minns rätt) räcker för att avgifta sig från västerlandets nuvarande (men sönderfallande) världsbild och återskapa en modell där till och med den mystiska kvantmekaniken blir begriplig! Det är bara, säger Smith, att lyfta tillbaka ESSENSEN i en kroppslig verklighet och förstå vilket tomt matematiskt skal det är som många, särskilt de fysiska matematikerna själva tror är verkligheten. Upplysningen satte människan på nytt spår, men vilka förluster den samtidigt förorsakade...  Smiths essäer har som sidoeffekt att man förstår att astrologin alls inte är gårdagens barnsagor, bara djupt okunniga skulle påstå något sådant.

Vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith är till skillnad från Newton så långt från lättillgänglig och snabbläst man kan komma. Men hans storhet består i att de högklassiga essäerna alltjämt är begripliga "för den bildade lekmannen". Innehållsförteckningen visar något av den här mannens omfång:

1. Sophia Perennis and Modern Science
2. From Schrödinger's Cat to Thomistic Ontology
3. Eddington and the Primacy of the Corporeal
4. Bell's Theorem and the Perennial Ontology
5. Celestial Corporeality
6. The Extrapolated Universe
7. The Pitfall of Astrophyscial Cosmology
8. The Status of Geocentrism
9. Esotericism and Cosmology: From Ptolemy to Dante and Cusanus
10. Intelligent Design and Vertical Causation
11. Interpreting Anthropic Coincidence
12. Science and the Restoration of Culture
Appendix: Reply to Wolfgang Smith (by Seyyed Hossein Nasr)

Ämnena anknyter till det som var hett vid millennieskiftet men Smiths tänkande går längre än bara reprisera "Schrödingers katt" ännu en gång.