Horatius och flödet

DN skriver om Horace Engdahl som debuterande dramatiker och efter några få auditiva upplevelser i livet känns det han säger om sitt "flow" vagt bekant:

Texten rann ur honom.

– Det händer när jag skriver mina fragment, och det hände nu. Orden kom oombedda, säger Horace Engdahl om sin debut som dramatiker.

– Det var som om jag fick besök av någon som ville använda mig som språkrör.

https://www.dn.se/kultur/horace-engdahls-stoppade-pjas-gar-upp-i-goteborg/

Efter femtio har både en bayersk hertig och en brittisk adelsman hälsat på i drömmarnas värld med bara några månaders mellanrum. Dessa var sista upplevelserna med auditivt innehåll i detta liv vill det synas eftersom närmare 20 år själslig tystnad följde). Även tidigare, runt fyrtio, fick jag påhälsning av en assyrisk kung som av dröminnehållet tydde på god förtrogenhet - bloggaren som en förtrogen undersåte, kanske kalenderskapare som även i ett tidigare liv i det feodala Kina). Drömmen med mötet med kung Nabonassar (se: Möte i drömmen med en gammal vis) var stum, kommunikationen var "telepatisk".

Det är en gåta vilka "kommunikationslinjer" som används från fall till fall när psyket "konstruerar" möten i drömmen. Ibland har drömfigurerna svarat på drömmarens "svävande frågor" med korta men tydliga repliker. Man skulle kunna tro psyket leker med sig själv och splittrar sig i två karaktärer, men det är den i sig patologisk västerländsk förklaring av psykopatologi, alla högre utvecklade kulturer utom det moderna väst vet att andar existerar! Den som vet att andarna också är unika och samtidigt del av samma högre verklighet inser också hur oändligt lite vi vet om det Engdahl fingrar på: "...någon som söker ett språkrör..."

Det kan vara intressant att återbesöka Horace Engdahls födelsedygn, kanske finns något tankeväckande där. Tidigare inspekterad 2018 även om anledningen som så ofta fallit ur minnet..

Ett extremt laddat dygn! Här förbigås LUFT helt och hållet och den performativa ELDEN äger himlen. Ren Eld utan mentaliserande Luft är typiskt "verbalinspiration" som Kyrkan åberopade för Bibeln - helig ande eller ren inspiration dikterade texterna rakt genom handen som höll i pennan. Bilden är direkt tagen från zodiakens Zeus/Jupiter hemma i 9e som opponerar Merkurius/skrivpennan i 3e kommunikationshuset. (Den tidiga Kyrkans propaganda baserad på zodiakens struktur kan misstänkas eftersom modern textkritik visar hur redaktionellt bearbetade inte minst de fyra evangelierna är.)

I den lägre sinnevärlden från vilken vi ser stjärnhimlen som avbilder eller tecken för högre principer tecknar i detta fall planeterna via såväl mån- som solascendent en reserverad tid för enbart själar med mycket god karma. En lätt damm av guldkorn föll över världen denna fullmåne och hoppfullt föll några av Löftets Barn i alla världens länder. Minns hinduernas namn för den stora välgöraren Jupiter - han är Guru. 

Ingångsvärden är förstås ingen garanti men rörelseriktningen talar för en gräddfil som kommer att bestå även genom detta liv. Horoskop med känd tid kan ibland signera god karma men överhängande risk för avfall genom att det goda möter motstånd. Med direkt linje mellan Världssjälen/Jupiter och Solen och dessutom passionens Måne reducerad, ser det ut som kusten klar.

Trots saknad födelsetid tycks nymånen välsignad från högsta ort - här anländer själar som är Zeus/Jupiters representanter och inte bara budbärare (Merkurius, som förvisso råkar vara kartans Atma Karaka, "vad själen vill". Ingen planet kan övervinna Merkurius position i 26 graden i sitt tecken). Det faktum att konjunktionen Jupiter/Sol är så stark kan övermanna Merkurius och förklara varför Engdahl menar sig ha blankat ut när inspirationen rann till.

*****

Det här inlägget passar för att nämna hur Sideriska brottats sedan start med svårigheten att få rätsida på nyplatonismens förhållande mellan Zeus och dess representation av världens hantverkare Demiurgen. Föregående inlägg om Timbros skräptexter antyder en del av den sanningslidelse som plågat mig eftersom det varit svårt att hitta bevis för att elementen en gång i tiden haft en större betydelse än bara som "materiella byggstenar" och jag gick ut på Sideriska med detta som en självklarhet. Lyckligtvis hittade jag mars i år ett parti ur John Dillon "The Middle Platonists" som jag missat.

Överallt på bloggen ses resonemang om Zeus och Kronos/Saturnus där jag alltid hållit den senare för att stå Platons Demiurg närmast. Tidens herre tillhör evigheten och Saturnus är en passande bild för en världsskapare som vänder sig inåt och ser Formernas värld och därefter vänder sig in i världen och skapar kopiorna - Saturnus i sitt primära Luft-läge och sitt sekundära Jord-läge (Vattenbäraren resp. Stenbocken).

Men en äldre översättning av Plotinus samlade verk har skapat inre tvivel och turligen köpte jag forskareditionen med en bilingual översättning trots att bara engelskan och inte grekiskan var aktuell. Pågående omläsning av ledde till Armstrongs fotnoter  redde ut problemet (Enn. IV, s 158-161). 

Det råder faktiskt virrighet hos Plotinos som på vissa ställen använder Zeus för att beteckna det gudomliga Intellektet och därmed skapar förvirring när Zeus på andra ställen (och mer korrekt) syftar på Världssjälen ("Soul of the All"). Han är medveten om de konstlade skiljelinjerna eftersom han påpekar att de inte skiljer sig spatialt och ibland nämner själens högsta och renaste nivå "mellan" Själen i stort och det gudomliga Intellektet., 

Inifrån det kosmiska perspektiv astrologin talar är detta Jupiters sjätte och Saturnus sjunde himmel. Ponera att du är denna världens gud, Zeus, då har du inom dig Kronos/Saturnus och i den mån du kontemplerar ditt världsherravälde och blickar inåt står du över tiden och deltar i det gudomliga Intellektet. Omöjligt för nästan alla mänskliga psyken att förnimma.

Men Plotinos var tvärsäker på att människan kan förenas med Intellektet och det är då kunskap om strukturer kommer till dig. Närheten mellan Intellekt och Själ ses genom att astrologin ofta lägger spontan och omedelbar intuition på Jupiter, planeten som hoppar över en massa logiska merkurius-kalkyler och ändå funkar upptäckten. Plotinos har ett extremt svårt stycke som förklarar tidens och evigheten roll i detta mirakel. 

Detta har kallats "intelligent design" i vissa diskussioner och väcker ofta låga varianter av Saturnus vrede. Men förstår man Jupiters natur förstår man hur "kreationism" faktiskt är en metafysisk självklarhet. (Obs, bloggaren är inte en av de utvalda, Jupiter var "inaktiverad" vid min födelse...Det är därför jag skriver sådana här texter vid 60+, lyckans stjärna dröjde så länge med att avslöja svenska statens våld mot medborgarnas världsbild, tvingades lära om allt från grunden, ett liv i sådan intellektuell exil är förmodligen dålig karma pga. slarv i tidigare liv...)

Astrologins Jupiter representera tur, framgång men också expansion. PÅ filosofisk nivå blir en mäktig som Zeus (som den är i grekisk version). Hinduismen har traditioner (många!) för hur den Oändlige avgränsar sig. Den gamle Platon använde Gränsen och det Obestämda (jfr Saturnus och Jupiter) - hela världen tycks ha känt svaren på stora frågorna på principiell nivå. Bara ateister har tappat hela greppet och samtidigt kidnappat Jorden.

Saturnus/sjunde himlens gräns för världsalltet. är intressant eftersom principen fungerar även om modern kosmologi vet att universum fortsätter bortom Saturnus sjunde himmel (och den åtföljande "åttan", stjärnhimlen). Som principer funkar den antika världsbilden alltjämt. Individuella själar är närmast rena jupiterianer kan man säga att de nästan fylld hela världen såsom varande mikrokopior och detta måste vara Plotinos ”allra renaste själsliga nivå” som han ibland nämner särskilt Engdahls karta är på den nivån. Tror inte bloggen redovisat många med den här potentialen.

DEDIKATION är kanske det bästa ordet att ringa in med, och själarna kan förstås verka inom alla möjliga områden, detta handlar inte om religion även om det kan vara den renaste uttrycksformen, I sataniska kulturer som Sverige där mycket filosofiskt tänkande dött eller vägras plats i det offentliga (sittande vansinnesregering har t.ex. lagt ner public service program "Filosofiska rummet") får man söka själarna i expressiva yrken eller kanske i kreativ verksamhet. Ett horoskops 5e kreativitetshus knyts naturligen till Solen men hinduerna hakar speciellt på Jupiter som en extra signifikator, Solen och Jupiter är ändock bästa planetära vänner, den ena individualist och den andre universalist. 

Själar i sataniska kulturer har därför ett tak för hur väl Jupiter kan uttrycka sig och enligt Sverige-horoskopet med en verksamt ond Jupiter som illustrerar landets samhällselit enbart är det nattsvart. Den Stora Välgöraren kan inte göra riktigt gott i världens "mest sekulära" land. Ställ t.ex. Iran med en perfekt och verksamt välgörande Jupiter i öster mot Sveriges verksamt inskränkta välgörenhet till de redan rika. Gissa vilket folk som sakta självdör från historien...

Armstrong kan inte förklara varför Plotinos vacklar mellan Zeus som Världssjäl eller Intellektet när han är så tydlig med de tre hypostaserna (Det Ena, dess gudomliga Intellekt och Själen), men den här bloggens obefintliga publik har på det hela taget fått förklaringen genom åren, även om filosofen dolde sitt intresse för "den filosofiska astrologin" så väl att Armstrong inte såg det och därför kunde förneka österländsk påverkan på romaren. I själva verket finns det många referenser till gamla astrologiska doktriner i Enneaderna. Till och med karmaläran finns med fast under (den uppenbara) benämningen "gärningar". Även karma i dess övergripande världsordningen (dharma) beskrivs tydligt för den som inte förblindas av sin västchauvinism. 

Eftersom Engdahls nymåne ger två ascendenter till priset av en (jag har aldrig sett hinduiska sajter göra bruk av solascendenten trots att det är legitim ingång vid försök att förstå ett horoskop), kan man med viss tillförsikt granska husplaceringarna för ytterligare omen. Besvären med att få scendebuten uppsatt stämmer väl med visst gnissel i Eld-elementet där dramatikern Lejonet (naturligt kopplad till kreativitetens 5e hus) får dras med Saturnus, Lejonhärskaren Solens naturliga fiende och därför benägen att skapa förseningar. Se den för ovanlighets skull verksamt välgörande demonen Rahu verka i just femte huset för drama och kreativitet. Tecknet är debutanten Väduren. Dramadebut med förhinder men en nymåne i Jupiters lyckosamma tecken som bistår både Rahu och Saturnus. 

Mönstret kanske är övergripande för Engdahls hela liv, där han efter många år som uppnäst kultursnobb blev nästan folklig via något tv-program (delad programvärd med någon kvinna). Han var väldigt intellektuell men minns hur lågt i kurs högt och korrekt tänkande står i nationalkartan. Missa inte att den verksamt välgörande Rahu i 5e individualisthuset attackeras i ryggen från Mars, dess eget fundament, vilket skapar en turbulens runt hans person. "Tyskarna ser på svenskarna som en mindre bror." Inte självklart enkel att älska i sin originalitet, men Solen/Jupiter är ett stort stöd här jämfört med Mars-Stenbockens nålstick.

Eld-triangeln är så dominant på den här himlen att man kan stanna vid den. Detta är en "supraluär" karta och i vilket annat land som helst hade detta varit en ledare, men ödeslotten "Sverige" påminner om vilken ofattbar gradient Varats oändliga kedja är och varje tänkbar plats existerar och därmed nödvändigheten att fylla även ringa länder med själar, i allmänhet med uppgiften att söka lyfta sina omgivningar. ("Vägen upp" som bloggen kallade det i början.)