Diplomati och korruption

[Ett närmast specialistinlägg som visar den indiska astrologins enastående komplexitet när det gäller att säkerställa vilka som är "the good guys" och omvänt - i himmelen och på jorden, i människospelet.]

F.d. ambassadören Lars-Göran Engfeldt talar om ett Sverige som inte längre är så fläckfritt i världens ögon, några år in med regeringen Reinfeldt. Vi var världens minst korrumperade land men halkade redan 2010 ner till fjärdeplatsen (källa). Det är således inget nytt, det han skriver om i dagens DN.

Jag förmodar att Filippa Reinfeldt och hennes moderata realisationer av kommunal och ytterst statlig egendom kan vara ett exempel på hur moderat mentalitet försämrar inte bara människan utan hela samhället. (Se kvantitativ studie av 107 (m)-politiker och 95 (s)-dito och notera hur logiskt de väljer varsin planhalva som närmast exakt illustrerar privategoism resp. statskapitalism.)

Som ordförande för en paneuropeisk antikorruptionsgrupp kan Engfeldts horoskop vara intressant. Här borde vi väl ha ett horoskop som är höjden av upphöjdhet och nobla föresatser, eller hur?

I inlägget om ett till korruption gränsande fall, skolchefens möjliga jäv, fanns en diskussion om "överord" eller snömos, när Jupiter, utbroderaren, överskrider Saturnus, själens form eller sakens essens. Till denna vill jag kort återknyta.

Den f.d. diplomaten är ytterligare ett exempel på hur sakfrågan Saturnus hotas av "snömos" eftersom Jupiter, som kosmologiskt sägs fylla det mått som Saturnus mäter ut, här passerar förbi Saturnus i zodiaken. Saturnus i Oxen men Jupiter redan framme vid Lejonet.

Och samtidigt: vad är diplomati annat än smömos? Försäkringar, hovbugningar, krusande? Om diplomatins essens är stabila relationer mellan länder, kan Saturnus i Oxen - territoriets och den homeostatiska balansens tecken - knappast passa en diplomat bättre. Att sedan flytta fram "uppfyllelsen" av detta särdeles modesta grundkrav - att marken är stabil - till det konungsliga Lejonet, stämmer inte det perfekt med vad man kan tänkas önska sig av en diplomat?

Tankarna om snömos eller utbroderingar som späder ut substansen är således inte heller något som bara kan memoreras som en käpphäst. Dessa är iakttagelser fästa i ord och som måste vägas mot andra iakttagelser, verbaliserade eller ej. Astrologin är, som alla andra mänskliga åtaganden en osynlig inre värld innan den sätts på pränt, en nästintill kriminellt simpel berättelse i veckotidningen och andra snittytor på Tinget i sig anlagda för andra ändamål.

Engfeldts placeringar är extremt komplicerade. Ett rasande Andra världskrig pågår när han föds, men det ursäktar naturligtvis inte de båda illgärningsmännen Mars och Saturnus attack mot suveränen, Lejonet och dess välgörande jupiteriska bud!

Här är det helt klart pusselbitar i en blivande diplomats världsbild: det är Oxens brutala aggression och tjuriga interventioner som diplomaten söker förebygga: den välvilliga Jupiter tar en stöt här från ren och skär ondska, men det som tydligen tillhör Engdahl själv som person är den goda ström som går mellan sinnelaget i intellektuella Vattumannen och ceremoniella och välvilliga Jupiter i Lejonet, ett tecken med viss pondus.

Jag noterar hur Solen i Stenbocken har "begränsaren" Ketu på sig, Draksvansen som indikerar distans eller frånvaron av något. Här kanske frånvaron av Sol-Stenbockens mer despotiska och tyranniska sidor. Den här förminskade Solen i härsklystnadens tecken påminner en del om dess disponent Saturnus som dras med i uppblossande aggressionens Mars i dess ilska mot kärlekens och livet tecken Lejonet. Hade klockslag funnits för detta horoskop är jag säker på att vi hade sett den goda Jupiter (med sinnelagets Måne) spela en nyckelroll via lämplig husplacering! 

Det är uppenbarligen starka krafter för både ont och gott i samma horoskop och det är bara i efterhand att notera hur diplomaten måste ha haft Det Goda i sikte genom sitt liv. Stationerad i ett afrikanske land och sedan också i Europa är hans mycket goda placering i utlandets tecken Skytten värd att peka på: kommunikation och förbindlighet, Merkurius och Venus. Och denna fina kombination (sägs vanlig bland schackspelare som tänker flera drag i förväg) disponeras naturligtvis av den stora välgöraren Jupiter, i sin tur välsignande och expanderande sinnet hos denna goda man!

Tittar man på den indiska tanken om planeternas verksamma natur - fast här bara ur månascendentens perspektiv - är Vattumannen en av de mest favoriserade ascendenterna. Den leder nämligen till att välgöraren Venus blir yoga karaka - förbundssignifikator! Och detta är extra bra eftersom Venus redan i sig symboliserar förmågan att hellre se det som förenar än det som skiljer. 

Anm. Motpolen Mars är det rena hatet, som inte hittar några beröringspunkter. Jämför Fredrik Reinfeldts Mars stigande i öster, vilket i hans olyckliga fall också gör Mars till en verksam illgärningsman. Jo, en ledares horoskop påverkar hela landet, och vi blev alla mer själviska och korrupta under hans ledning, vi dalade från minst till bara fjärde minst korrumperade nation i Europa.

Regeln för att få agera yoga karaka är att planeten måste äga både ett angulärt och ett triangulärt hus, vilket Vattumanascendenten medger. Venus äger (via Vågen) det triangulära nionde, horoskopets bästa hus och händelsevis utlandets hus (apropå ett livsverk som diplomat). Venus äger också (via Oxen) ett hörnhus, det fjärde.

I klartext betyder detta att individens dharma (religiösa plikt) sammanfaller med den "angulära", fyrkantiga yttervärldens omständigheter. Individen är given extra goda förutsättningar att spela på den historiska arenan. Notera att vi nu enbart talar om sinnelaget, Chandra lagna. Skulle emellertid den "riktiga" eller fysiska ascendenten ge ett likadant besked, då har vi att göra med en stor själ! (Jämför åter Reinfeldt som indisk astrologi förklarar vara en usling, en av de korrupta.)

Den här ypperliga Venus, försedd med kommunikationens gåva (Merkurius) naggas emellertid i kanten av att disponenten Jupiter inte får fullt erkännande. Jupiter äger hus som är mindre bra och vilket smittar planeten. Men återigen talar vi bara om den psykiska ascendenten, och jämfört med den inledande observationen, att Mars drar med sig Saturnus i illdåd riktade mot den generösa Jupiter i Lejonet, ändras plötsligt bilden. 

Saturnus visar sig nämligen vara verksam som välgörare! Den står stadigt på jorden (Oxen) och Mars som här är verksamt neutral kan därför inte längre läsas som en brutal attack utan kanske mer som "initiativ" på Saturnus kommando. För Saturnus är tyngre och äldre och förfogar över Mars - den verksamma välgöraren är i Oxens 28e grad faktiskt själens indikator (atma karaka), vilket är dubbelt intressant då Saturnus ju också tecknar själens form.

Så vad vi egentligen har på denna karta är berättelsen om hur den enkla och stabila Saturnus söker kontrollera "snömoset" borta hos Jupiter, söker hålla överdriven sirlighet som skjuter över målet under kontroll. Det är den stabila Oxen som är "the good guy" i det här horoskopet och, faktiskt, Jupiter-Lejonet som skulle kunna vara en vräkig och överdriven despot! Minns Solens märkliga "mission statement": att halshugga Solen, en planet som inte har någon plats i Stenbockens opersonliga och lagreglerade tillvaro. 

Diplomaten har tjänat "det stabila system som binder samman länder/Oxen", och inte enskilda extra lysande personer (Solen). Tvärtom Solen i Stenbocken är en så paradoxal solplacering att Solen "förbrukar" sig själv genom att uppgå i Stenbockens härskare Saturnus: Sol-Stenbocken blir den perfekt opersonliga tjänstemannen, nitisk i att applicera Lagen. Och även om Lagen här är en verksam illgärningsman (Jupiter), en dominant individ (Lejonet) som gjort sin vilja till lag, så är det här horoskopets Saturnus likväl fysiskt programmerad att följa den sanna och etablerade lagen. Saturnus - Lagens Görare - vilar nämligen på Venus, Chandra lagna- horoskopets yoga karaka!

Återstår då problemet: Månen, den mest personliga planeten och faktiskt den vars ascendent vi nu granskar, är själv en verksam illgärningsman! Sådan tur då, att "Planeterna i tecknen" är nybörjarens nivå. Det är disponenten till en planet som har sista ordet och som t.o.m. tecknar planetens potential att bli något mer än det budskap den aktualiserar. Och vad kunde vara lämpligare än att låta Månen, symbolen för det lägre sinnet, knyta an till en högre rationalitet - Saturnus, här dessutom verksam välgörare?

Månen i detta månscendentshoroskop får med andra ord klartecken, delvis för att både Saturnus och Venus (planetära vänner!) verkar för det goda och för att Saturnus är det lägre sinnets inbyggda potential. Notera också hur en rörelse mot denna högre potential visserligen lämnar Vattumannens höga och abstrakta Luftvärld och återgår till Oxens enkla och stabila tillvaro i den konkreta världen, men att elementen fungerar bra ihop. 

Om sinnet (Månen) i sin luft-intellektuella tillvaro sniffar något "ont" (och den är inställd mot det onda), då väntar en god potential bakom hörnet: "goda" Saturnus i Oxen gjuter olja på vågorna och stillar de tankemönster (i Vattumannens organiserade Luft) som planerade ont. 

Ungefär som att man sätter en virrhjärna till bords och bespisar denne. Med lite mat i magen (Oxen = oral) stillas genast den tokiga landsledarens galna planer (Vattumannen). Kanhända en diplomats vardag: att sitta till bords och få folk att slappna av och tänka lite rakare! Titta på ex-diplomatens DN-artikel - det är precis samma fasta men mjuka handlag som löper genom den texten!

Och om den första observationen om Jupiter i Lejonet som sedan var något av ett villospår: i verklig astrologi kan skenbara vänner vara fiender eller problemkällor, och tvärtom! Men indisk astrologi lär ut att en god planet aldrig tappar hela sin godhet, även om den är verksam som "illgärningsman". Vore det så, skulle alla övertalningsförsök vara futila.