Vågen som ytlig, samt något om utbrändhet

Läser en formellt sett skickligt konstruerad recension i AB av en Jacob Lundström. Egentligen är det bara en skoningslös sågning och därtill utifrån exceptionell ytliga betraktelsesätt. 

Perspektivet är en självutnämnd elitist - en som "vet" hur en bra deckare ska SE UT i bild. En alert läsare kommenterar en ocean av aspekter den 29-årige stockholmsjournalisten misslyckats väga in i sin bedömning av ett nytt SVT-drama.

"Väga" var ordet. Här är ett perfekt exempel på Vågens tecken som substanslös estet men också ett lysande horoskop för paret aktualitet/potential jag föreslog häromdagen.

Den mästerlige västastrologen Charles Carter kunde sina gamla greker och därför är hans böcker läsbara fast han diskuterade utifrån rådata baserade på den tropiska zodiaken. Han hade inte fått ut något av det här horoskopet eftersom all banal esteticism försvinner från Vågen och lägger sig i Skorpionen. Hans teoretiska varning var dock den om att "lägga alla äggen i en enda kort" och det är vad som sker här enligt den sideriska zodiaken: allt är bara Våg, bara estetisk bedömning.

Men läs den korta recensionen om hur ytliga unga människor i vår tid retar sig på att svenska skådisar drar pistolen fel ur hölstret och liknande världsproblem, och titta sedan vidare på kartan.

Det är absolut inget illvilligt horoskop, men begagnar man tanken om potential och aktualitet på det här horoskopet rymmer det ingen som helst potential att bli mer än en ytlig betraktare av estetiska former, av hur polismän drar sina vapen "trovärdigt". Skälet är att Venus är hemma i balanstecknet Vågen och disponerar över för många planeter.

Det innebär att Solen i närmast exakt konjunktion med Venus (för en effeminerad man) inte förmår utveckla någon individualitet utöver en enerverande tendens att vilja leva i en dockskåpsliknande pretto-verklighet - en luftslottsfantasi där allt görs på det estetiskt rätta sätt som Saturnus "upphöjd" i Vågen anger. Men Saturnus saknar också potential, den står här för den estetiska formens aktualisering och dess ägare vill just inget mer.

Detsamma gäller kommunikatören Merkurius. Titta på texten: så välkonstruerad men så utan substans. Också Jupiter, kommer ingenstans utöver att bidra till en ultraestet.

Saturnus "lägger band" på aggressionens Mars i vittförgrenade och allsidiga Skytten. Tyvärr berättar detta samma sak: Skyttens potential minskar eftersom Saturnus statiskt enbart insisterar på Vågens "fega" estetiska perspektiv. Skytten kunde ha blivit en så bra vidareutveckling om inte Saturnus hämmat förmågan till radikala initiativ! Se också hans troliga våldsromantik i den här aspekten: formaliseringen (Saturnus/Vågen) av aggressorn (Mars). Det är ingen slump att pistoler slank med in i den korta recensionen. Ett barn uppvuxet på tv-våld och datorspel och just bara så smart att han skriver om det istället för att utöva det själv.

Och solida sinnet i "realistiska" Oxen - det är just där problemet ligger. Den också förfogas av Venus, och man kan fråga sig om den potential som faktiskt bor i detta jordnära sinne faktiskt har gjort någon "klassresa uppåt" och det enda den vill är att filmens skira luftvärld ska se ut exakt som nere i den dammiga jorden. Här är då "rationalism" - att använda all intellektuell kapacitet bara till att kommentera fyriska självklarheter.

Problemet, åter, ligger i att intetsägande Venus äger för mycket här. Backar man ett år och tittar på musikern Salem al Fakir - född i Vågen han med - så ligger det en stor fördel i att han inte är lika extremt mycket Våg utan har några "eftersläntrare" i tjänaren Jungfrun. Inte bara är han konstnär, han har också den hetlevrade Mars attack mot Vågens härskare Skorpionen för oändligt mycket mer passion i det han gör än den här tv-recensenten uppvisar.

Förvisso har Fakir Venus i Vatten, en märklig bas för Solen och Månen i Luft att söka vila på. Men artister tycks kunna dra utmärkt nytta av kombinationen av Vatten och Luft som i andra sammanhang kan arta sig så illa (desinformation, bortträngningar, en besvärlig tendens att alltid rationalisera sina egna impulser, m.m.).

Dessutom är Mars i Lejonet en visserligen förråad men dock hjärtligare impuls än Venus i Skorpionen och här är det Mars som "eggar" eller värmer upp Venus. Ett fascinerande underlag som Fakir sedan transponerar till noter (vilka tillhör det formaliserande Luftelementet).

Eftersom Fakir föddes under en nymåne i venusianska (artistiska) Vågen är den underliggande är Eldattacken mot Venus-i-Vatten stark och nyligen sade Fakir att han varit på väg att bränna ut sig. Den här aspekten mellan Lejon och Skorpionen är starkt tamasisk eftersom tecknen tillhör den Mörkret, Mars gör det och stackars Venus som är rajasisk (passionerad) inte är rätt att stå emot.

Detta för tankarna till fd chefen för Filminstitutet numera chef för tidningen Chef, Cissi Elwin, som för en tid sedan berättade om sin väg tillbaka efter en kapital utbrändhet. Hon har ett storkors i Tamas guna och där blicken åter går till "Chefen" eller det aggressiva men ojämna försöket att insistera på chefskap: Mars i Lejonet.

Det finns nu ingen ersättning för en stadigt brinnande Sol i härskarens tecken. Mars kan blossa upp och markera revir, men någon konstant ledarförmåga har inte den här planeten. Det är möjligen en ledtråd till utbrändhetsfenomenet. Jag har inte studerat det tidigare. Jag noterar att tungsinta Saturnus opponerar Elwins Mars och Den Långsamma kastar också en kort aspekt mot marsianska Väduren, vilket hämmar förmågan till barnets (Väduren) frigörelse. Hon var skadligt mycket pappas duktiga flicka och brusade upp när någon skrev något om fadern (nu bortgången) i något sammanhang.

På temat utbrändhet har jag också två har två (kvinnliga) horoskopfall (icke-celebriteter) som innehåller utbrändhet och långa sjukskrivningar för detta. Det ena horoskopet visar en olycklig kombination av klen Mars på Vågascendenten tillsammans med halshuggna Ketu (en mycket fragil människa). Nymåne i Stenbocken.

Den andra föddes under Skytten men ascendenthärskaren Jupiter var fallen i Stenbocken och dessutom undertryckt av kalla och depressiva Saturnus i sitt hemmatecken. Både Sol och Måne i Fiskarna var beroende av denna tragiskt depressiva Jupiter. (Depression eller "sänka" ligger under Saturnus och ett av hennes favoritord var "låg"!)

I de här fallen ser vi plötsligen ännu en möjlig ingrediens bakom utbrändhet: en bränd Måne (nymåne). Och sannerligen, Cissi Elwins Måne har med minsta möjliga marginal lämnat den brända zonen! Hennes medsyster i olyckan, amerikanska aktrisen Brooke Shields föddes ett dygn före och har använt psykofarmaka för svår depression, definitivt en nära släkting till utbrändheten.

Så: en nymåne, där både "då" och "nu" (Måne och Sol) står och stampar på samma fläck kan vara en riskfaktor om också ytterligare problem tillstöter. Att nymånen hurtigt kallas "projektstartarens"  signatur säger något om den aningslösa dumhet som genomsyrar västerländsk egopsykologi - helt klart förstörd av västerlandets konsumtionskultur. Astrologin är kapabel till djupare analyser, men dem klarar inte en ytlig kultur att ta till sig eftersom hela fuskbygget då skulle avslöjas.