I jämförelsen med "supermamman" Anna Wahlgren och det svarta fåret Felicia, dottern som lyft fram svagheterna bakom den mytiska modersfiguren, bekräftas åter att västerlandets astrologi har lidit av ett systemfel sedan antiken.
För bara med den ursprungliga sideriska zodiaken ges omedelbar bekräftelse på att Eld och Vatten söker förgöra varandra och att dessa människor aldrig kan försonas. (Och det säger en del om de inre sinnestillstånden hos dem födda med svåra konflikter mellan elementen i sitt eget horoskop, som t.ex. artisten Madonna.)
Jag minns inte var jag uppsnappade födelsetimman för Anna Wahlgren, men ett är säkert. Den västerländska astrologins Jungfrupersonlighet i öster har inget alls att göra med barnuppfostran - för det är ju detta som blev hennes signum i detta jordeliv. (Allt talar om att själen väljer olika roller i olika liv, tyvärr får inte egot följa med efter döden, bara vårt inre medvetandecentrum är odödligt. Däremot kan själar av viss mognad komma i kontakt med minnen från andra liv på jorden.)
Med den ålderdomliga sideriska zodiaken däremot, blir det fullträff direkt. Anna har t.o.m. sett ut som ett Lejon i alla år och i indisk astrologi är detta faderliga tecken just det som knyts till avkomma!
Kräftan/modern har genom alla kulturer bara betraktas som ett kärl av vätskor i vilket det solära och andliga barnet växer till sig. Lejonets härskare Solen är t.o.m. "upphöjd" i Väduren, det nyfödda barnets tecken vilken i sin tur motsvarar ascendentpunkten i ett horoskop. Så vi ser hur tydligt tecken för "barn" och "faderskap" (eller rättare föräldraskap) hopar sig i öster.
Det är väl värt att notera hur med den här födelsetiden supermamman Anna har sin "matris" - sin roll som biologisk kropp och framföderska av nya små "solar" - i just moderskapets Kräfta (i den trettionde och sista graden). Vi har både den auktoritetskrävande Lejonhannen som uttryck för supermamman och också det underdåniga kärilet som mannen befruktar om och om igen: Månen i Vatten står just för biologisk fruktsamhet.
Någon som ser hur primalt och tydligt supermamman levt ut sitt liv i linje med två mycket lättbegripliga himmelska grundtyper?
Men så föds då Felicia med den sensitiva Venus - alltid fylld av längtan efter "kooperation" (om inte rent av erotisk kärlek) och därtill ett dygn då även moderssymbolen Månen helt är uppslukad av denna komfortbringande kärleksplanet. Men det hon möter är modern som en vulgär och uppblåst Lejon-hanne: det giriga Drakhuvudet stiger i öster vid denna tidpunkt och föddes Felicia runt klockan sex på morgonen kommer hennes sinne i Lejonet helt att uppslukas och förtäras av det kriminellt giriga Drakhuvudet, om vilken den indiska legenden berättar att den kommer att bli halshuggen ett halvt varv senare i zodiaken, där Draksvansen huvudlös ligger!
Mycket talar för att Felicia drabbats hårt av det måttlösa Drakhuvudet som förvisso ofta skapar kändisskap i dess blinda ambition men också har mycket med vridna värderingar att göra. Om Felicias redogörelser för bisarra ritualer har man kunnat läsa i pressen, och särskilt noterar jag en sjuk mobbardag före barnets födelsedag för att göra födelsedagsfirandet (firandet av den egna Solen eller andevarelsen) så mycket mer kontrastrik.
Det egenartade med supermammans auktoritära Lejonroll är att Drakhuvudet beskriver en oproportionerlig uppförstoring av just Solen, Lejonets härskare. Vi måste därför undersöka även den för att förstå denna kvinna som vandrat runt mellan olika män (Sol) och provat att föda barn med dem.
Jag kan inte förneka att jag tyckte Solen i Vågens tecken verkade rimligt när jag för många år sedan astrologiintresserad enligt västmetoden (kände inte ens till att det fanns en äldre zodiak som grekerna missuppfattat). Anna Wahlgrens många skilsmässor tillskrev jag då en Sol som sökte partnerskapet i just partnertecknet Vågen, men där Mars vållade olyckor (skilsmässor). Det går inte att missta sig på att den gradexakta konjunktionen mellan auktoritära Solen och krigiska Mars skapar en närmast militant dominant natur.
Jag kan inte förneka att jag tyckte Solen i Vågens tecken verkade rimligt när jag för många år sedan astrologiintresserad enligt västmetoden (kände inte ens till att det fanns en äldre zodiak som grekerna missuppfattat). Anna Wahlgrens många skilsmässor tillskrev jag då en Sol som sökte partnerskapet i just partnertecknet Vågen, men där Mars vållade olyckor (skilsmässor). Det går inte att missta sig på att den gradexakta konjunktionen mellan auktoritära Solen och krigiska Mars skapar en närmast militant dominant natur.
Men den gamla sideriska zodiaken ger ett lika intressant besked, för samma konjunktion i Jungfruns tecken avslöjar att hon aldrig egentligen har velat ha några relationer. Jungfrun är zodiakens mest självmedvetna och privatistiska, just som Sol-Jungfrun Greta Garbo i barscenen ber om att få bli lämnad för sig själv - ett perfekt ögonblick av otaliga när det visar sig att vi i vår värld bara agerar ut våra eviga Grundidéer på ett högre verklighetsplan.
Redan de gamla traditionerna om Spica, den centrala stjärnan i Jungfruns stjärnbild (bild, till skillnad från zodiaktecknet), talar om den som ensam och "oskyddad". Härav legenderna om våldtäkten av Persephone (i Rom: Prosperina, jfr "prosper", blomstra) - en agrar gudinna precis som ungmön Jungfrun är. (Här har för övrigt skett en förskjutning jämfört med den sumeriska originallegenden, där gudinnan som tvingas ner i dödsriket är Inanna, kopplad till Afrodite/Venus.)
Vem kom först, hönan eller ägget? Är det på grund av att Jungfruns tecken symboliserar en som blivit skändad (i detta eller ett tidigare liv) som vi har effekten av en extremt privatistisk människa som inte vill dela något med andra utan bara lever för sig själv? (Jfr Fredrik Reinfeldts systematiska egoism och självtjänande beteende - han föddes med Jungfrun stigande i öster och en brist på fungerande altruism i övriga horoskopet.)
Eller är det Jungfruns grundläggande syndighet - ATT hon inte vill dela sitt liv med en partner som utlöser våldtäkten från den gruvliga dödsguden Hades?
Oavsett vilket, ser vi i Anna Wahlgrens horoskop en remarkabel röra i Jungfruns tecken, Solen arbetar som sitt livsmotiv på att hålla sig obunden, för sig själv, men samtidigt kommer Mars och Venus samman för det jag kallat horans och horkarlens syndrom. De här två driver upp begärsnaturen orimligt.
Och till all olycka ligger Anna Wahlgrens Jungfru i det allra mest primitiva huset av alla: den orala fasens andra sektor där livet bara handlar om föda och sinnlig njutning - ja, pengar är ju dess innebörd när man passerat barnnivån.
I den här distinkt smutsbruna eller materialistiska undertonen till det eldklara Lejonet ligger, vill jag påstå, Felicias synbarligen välgrundade anklagelser om ett solkigt liv i det själviska sexets och substansmissbrukets tecken - en vandringsväg som aldrig nämndes i barnuppfostringsböckerna, vilka naturligtvis såg ut som Lejon alltid vill framställa sig: storslagen och bäst!
Den här "synastrin" mellan en mor och en dotter visar återigen vad den här bloggen redan så tydligt noterat i statistiska studier: de gamla babylonierna som "uppfann" astrologin visste vad de höll på med. Sedan, när grekerna tog över, kollapsade hela ämnet. Vi måste återvända till den sideriska zodiaken för att få tecknen och elementen att börja fungera igen.
*****
Anmärkning. Med moderns födelseklockslag, som förefaller stämma, stiger också envåldshärskaren eller självhärskaren Saturnus upp till horoskopets absoluta maktposition. En diktators fullständiga järnkontroll över sin egen image! När ett antal indikationer talar samma språk, då kan man vara rätt säker på sin sak.
Se även horoskopet för amerikanska supermamman Nadya Suleman ("Octo-Mom") och - paradoxalt nog - samma Måne med Venus i Lejonet som i Felicias horoskop.
Och för övrigt... tycker jag den där Skavlan verkar vara en riktigt sliskig typ. Vad är det för blick han ger Felicia i tv-studion???
Komprimerad från foto i Aftonbladet |
Båda födelsetidpunkterna är felaktiga, hälsar Anna Wahlgren.
SvaraRaderaSåledes, "Anna Wahlgren", har både Wikipedia fel om modern och GöteborgsPosten om dottern (även om jag andvände andra vägar för att lista ut vem dottern var och när hon var född).
SvaraRaderaDitt påstående innebär att det journalistiska hantverket på nätet är närmast osannolikt dåligt, men du har inte ens en egen korrigerande uppgift (med källhänvisning) att bidra med. Rätt svagt.