Lasternas förvandling till dygder

I inlägget De fyra lasterna (nytt fönster) illustrerades senatikens idé om dåliga böjelser via zodiaken. För att förvandla lasten till dygd måste människan höra upp med att tillåta den fallna irrationella själen att styra skutan. Hon måste istället operera tanke och kropp från sin bättre själ, den rationella.

Denna högre själ var också hela det astrologiska solsystemet i sig (eller rättare, materiens själsligt-andliga insida - en aspekt materialister förnekar att den skulle finnas bara för att de inte kommer åt den med sina trubbiga verktyg).

Samma planetära rörelser som kan iakttas uppe i rymden pågår samtidigt inne i en människas själ. Ja, Platon lokaliserade själen till människohuvudet och där har den hållit sig sedan dess. Filosofen Descartes tänkte sig t.ex. att tallkottkörteln på hjärnans undersida var själens säte och samma skrumpnade och ljuskänsliga organ har lustigt nog pekats ut som den österländska mystikens "tredje öga".

Men Platon fann att mänskliga skallar var knöliga - våra mikrokosmos återspeglade inte Världssjälen perfekt. Den fallna sinnesmänniskan är en grumlad röra av iakttagelser via sinnena som bakas ihop till åsikter. I partsintressets hetta stiger egofaktorn och det hon upplever av verkligheten blir ännu rörigare och mer förvridet. Det välkända tunnelseendet.

En del varelser återspeglar knappt Världssjälens överblick alls. Titta på pladdrande svenskar i varenda kommentarspalt i de interaktiva medierna. Man bara häpnar över att de flesta verkar vara ett par ögon och en mun och ingenting däremellan - de tycks helt sakna det organ som knyter dem till det gudomliga förnuftets representation - vårt solsystem i dess ständiga arbete på att omforma tidsandan och vaska fram de dolda guldklimparna.

Efter otaliga liv som "fallen sälle" är det inte gjort i en handvändning att öppna sitt igenkorkade psyke - sin oregelbundna och deformerade skalle - och därigenom finna upplevelsen av att vara sin egen högre själ. Därför har religion och filosofi alltid funnits med människan och erbjudit metoder för att återvinna själens förlorade nobless.

Vår dyrkan av vackra människor med vackra huvuden är ett svagt eko av de här gamla tankarna om perfekta kranier som perfekta språkrör för Världssjälen. Ofta blir det så att en senare generation är mindre begåvad än de som först tänke ut en modell. En senare generation uppfattar inte längre Platons metafor om det knöliga kraniet utan skapar frenologi där man faktiskt försöket mäta huvudformen för att därigenom avgöra intelligens eller karaktär...

Vad Platon syftade på var bara att vissa människor föds under väldigt deformerade himlavalv och han beskrev detta som att deras huvudform (avbilden av Världssjälens status vid födelsen) var ojämn.

Kanske är har själarna fallit lägre än någonsin i den västerländska konsumtions- och egokulturen. Här fostras de att inte ens att tro att det skulle finnas ett medvetandeskikt utöver vakenegot. Och vilken motivation har en skeptiker att i grunden undersöka något? Ingen alls, han/hon är blockerad av sin egen attityd.

För många själar som föds i västerlandet verkar det som om livsuppdragen är  ynkliga och bara fokuserade på smådetaljer. Men även där finns en tillväxt! De gamla kineserna menade att den som inte kunde klara detaljerna sannerligen inte kunde betros med några större frågor!

Efter Diotogenes listning av de fyra lasterna i förra inlägget, följer här Theages (mig helt okänd), som kort beskriver de fyra dygderna. Som man strax ser, är det precis samma fyra kardinala eller rajasiska zodiaktecknen som spelar i bakgrunden:

Rättvisan besitter stort inflytande bland både gudar och människor. Den rymmer ett band genom vilket helheten och universum hålls samman och även det, genom vilken gudar och människor har en förbindelse.

Bland de himmelska kallas den Themis och bland de jordiska Dike, medan människorna kallar den Lagen. Detta är blott symboler som indikerar att rättvisan är den högsta och främsta dygden. 

Dygd, när den består i kontemplation och bedömning, kallas vishet. När den uthärdar förskräckliga ting kallas den mannamod. När den lägger tyglar på lystnaden kallas den temperans/måttfullhet. När den avhåller sig från att skada våra grannar, rättvisa/rättrådighet.

Det är inte svårt att se Vädurens ilska förvandlas till mod när den rationella själen kontrollerar istället för den irrationella, sublunära sinnesmänniskan.

På motsatta sidan höjer sig Vågen från lidelse till balanserat rättsmedvetande, mod är inte allt - man måste kunna avväga vilka strider som ska utkämpas.

Intressantast är kanske förändringen av Kräftans karaktär. Den går från sin sublunära - och typiska - irrationellt begärsfyllda instinkt och blir en kompanjon värdig Solen. Månen i härskarläge i Kräftan är nu den feminint uppfattade Sophia, visheten, som djupt i sin själ begrundar Solens manifestation. Den motsvarar måttfullhetens dygd. Volymen av vätska får inte rinna över och ytan måste ligga still för god reflektion. Temperans eller ett tempererat klimat råder när också Stenbocken mittemot sköter sina kort och anger måttet. Kräftan lyder sin herre patriarken Stenbocken.

Ja, den allra värsta lasten, Stenbockens godtyckliga paragrafer och diktat, den riktigt dåliga chefspersonen, förvandlas under den högre själens ledning till ren rationalitet, förnuftig och klok framförhållning.

Prudentia har negativ klang i svenskt språk - "han/hon är så prudentlig av sig" - vilket bara visar vilket outvecklat folk detta är (eller möjligen bärare av en nedärvt hatiskhet mot katolicismen där de fyra dygderna var viktiga).

Notera att den dygdiga versionen av Stenbocken avhåller sig från att "skada grannarna" - en tydlig allusion till stengetens nyckfulla utfall med sina horn, den med framförhållning eller klokskap behöver aldrig ta till våld.

*****

Ska vi ta de fyra exemplen från inlägget om lasterna i de kardinala (eller rajasiska) tecknen, kan man säga så här: Vädurens ilska syntes väl speciellt i diktatorn Adolf Hitler (Lenins och Stalins humörlägen har jag inte granskat). Scenerna där han hetsar sig själv till vrede i talarstolen är extrema exempel på Väduren när den blir en ren solipsist och enbart är en rundgång inuti egot!

I Hitlers fall går det inte att se någon god sida alls, fast Väduren som kardinaldygden mannamod stämmer förvisso med Hitler som mannen som startade ett världskrig. Om nu det kan kopplas till mod...

SEB-chefen Annika Falkengren är nu inte enbart ett tomt svart hål som suger i sig monetära fördelar från bankchefsjobbet. Kräftans begärlighet har som som dygdiga andra sida den reflekterande och visa naturen. Rimligen är hon skicklig i det hon gör och bankens aktieägare är lycklig över att hon ger dem utdelning på pengarna de investerat i värdepapper och vilka de nu förväntar sig utdelning på.

Drömmen om ymnighetshornet - tillhör den den behornade stengeten mittöver, eller är det här kvinnans (Kräftans) våta dröm om "money for nothing"?

Naturligtvis faller även bankchefens goda uttryck för principen kort om vad Kräftans sanna visdom är. Ja, det är faktiskt alltjämt begärets röst vi talar om, under många hundra år i Europa tecknet på en låg mentalitet. Lyxhustruidealet som seglat upp i vår tid och ges mycket uttrymme är en påminnelse om vår tids nattsvarta och förvridna värderingar...

"Greed is good", utropade yuppien i storfilmen "Wall Street" och påminner om att vad som hålls för att var en dygd är beroende av grundperspektivet. Ur den irrationella försvarsinstinktens Kräftan är det klokhet att fylla på i förrådsladorna tills väggarna rämnar. Det är den blinda instinktens typ av klokhet.

Visst ser de flesta att det här huvudlöst, men Kräftan "råder" över den tillfälliga perioden mellan kroppslig födelse och kroppslig död. Inom den ramen gäller ren "djurmentalitet" och inom de ramarna syns inte ett spår av t.ex. en hjälte som hellre skulle dö av hunger än svika sina principer. Kräftan/magen förstår inte vad sånt handlar om. Nej, det är en mycket begränsad vishet hos bankchefen men jag ska återkomma till Månens verkliga visdom strax.


Bokförläggaren Carl-Michael Edenborg visar Vågens kardinaldygd, balans bland annat i sitt goda estetiska omdöme att lägga ner all utgivning av böcker i det horribla e-boksformatet. Formatet för inte boken Rättvisa. Boken kan vara ett mindre konstverk i sig och Vågens sinne för proportionalitet gör den till en sann kännare och älskare av ett vackert utfört arbete.

Vid tillkännagivandet att Vertigo lägger ner e-boksutgivningen talade Edenborg så man hörde hans Vågen-hjärta glöda om teckensnitt, bokbindningar och alla de små detaljer som den själlösa it-människan aldrig kan uppleva med sin "läsplatta".

Datorn mördade artisteriet och därav den skräniga svenska mobbens hat mot konstnärer. Mobben vet att det är något de har missat men de reagerar med ilska mot artistserna istället för att gråta över vilka ras de själva blivit.

(Att ett och annat konstverk i samtiden är skit, förändrar inte i sak datorteknikens förmåga att reducera människan till en kall och hjärtlös skitstövel. Satan har aldrig hittat på något så smart redskap för att visa skillnaden på folk och fä! Satan tjänar nämligen ytterst den gudomliga ljusprincipen.)

Men inte heller estetik är den högsta manifestationen av Vågens dygd.

Stenbocken som dygden förnuft kan faktiskt ses en smula i evolutionsbiologen Patrik Lindenfors. För baserat på sitt ogillande av barndomens katolska undervisning har han kommit fram till tanken att barn inte ska indoktrineras religiöst, de ska följa förnuftets röst.

Att inte heller det här är ett klockrent exempel visar sig emellertid strax genom att han försöker missionera ateism till unga människor och därmed själv begår samma misstag själv som han lastar andra för. Stenbockens horn stångas godtyckligt när tecknet beskriver en last, och godtycket här är att biologen tog sin egen barndomsupplevelse som referens för sitt handlande. Det skulle aldrig en genuint rättvis Stenbock göra.

*****

Titta på de fyra lasterna och de fyra dygderna ur perspektivet av den antika läran om planeternas "upphöjelse" och "fall" (debilitet). Här ser man att den antika tanken var helt systematisk. Astrologin är inte bara någon löst hoprafsad produkt.

Ilskans Mars upphöjs i Stenbocken och blir mannamod. Som jag tidigare sagt är teorin att ilskan tyglas av Mars vistelse i Saturnus tecken. Stenbocken är också känd som en driftig natur som inte fegar ur.


Begärets Måne upphöjs i Oxen och blir där vishet! Ja, det här går emot tal om att Jordelementet drar mot materialism, sensualism och så vidare. Men visheten har en praktisk sida, och ju mindre "flängig" Månen är, desto bättre kan den hålla en omdömesgill kurs.

Månen i sitt eget härsklarläge Kräften ger "lidelsefullt Vatten" vilket växlar med tidvattnen så att psyket flukturerar i klarhet.

Månen i Oxen ger ett lugnare sinne och visdom kanske skulle kunna översättas som "klokskap" av vilket de bra exemplaren av rätt traditionalistiska Oxen är fyllda av. Visdom var i antiken en oral tradition och det är just muntlig förmedling som har kopplats till Oxen, som är munnens och svalgets tecken. Den upphöjda Månen får nu kvaliteter som påminner om Stenbockens dygd, förnuftet. Torrt, ja, men omdömesgillt.

Visdom är således ett jordiskt ting, frukten av människans reflektion och denna jordiska erfarenhet förmedlar Oxen vidare till nästa generation. Visdom har inget med "särskilda medvetandetillstånd" att göra utan är just det bästa av mänsklig erfarenhet.

Venus upphöjs i Fiskarna och där förbyts lidelsens lastbarhet mot den självförnekande och altruistiska kärleken. Cupiditas, den egoistiska och köttsliga liderligheten (concupiscentia) upphöjs till caritas, den osjälviska och omhändertagande kärleken - för att tala ålderdomligt teologiskt språk.

Se hur nära latinets caritas ligger engelskans "care", omvårdnad, och Fiskarnas innebörd som självuppoffrande och omsorgsfulla sjukvårdare. Fiskarna har själen i sitt tjänande, Jungfrun mittemot gör bara sin plikt för att de finner det förnuftigast för alla parter. Jungfrun är fortfarande självisk (varav Venus "fall" i detta tecken), men i zodiakens sista tecken har det som en gång var Vågens/Venus last, lidelsen, upphöjts och blivit till ett kall.

Man kan säga att i Fiskarna tar tanken om karma yoga skruv, att hitta kontakt med sin högre själ (yoga) genom karma - genom att utföra (goda) gärningar.

Och slutligen upphöjs Saturnus i Vågen, eliminerar de nyckfulla gethornens (omotiverade och) orättvisa utfall, och blir genuin rättvisa. Den placeringen har redan identifierats i ett annat inlägg som västerlandets alla Justitia-statyer utanför rådhusen.

Hade vi valt ut fyra nya mänskliga exempel med lasternas härskare i sina upphöjelser, hade vi kanske lättare kunnat hitta renodlade exempel...

*****

Astrologin är bara ett sätt att med visuella medel diskutera själens reparation ur sitt elände på jorden och återknytande med sin gudomligare högre halva, Översjälen, som aldrig reinkarnerar utan ligger i evigheten som ett slags "moderskepp". 

Det är vår uppgift som de korta säsongsblomster vi är, att sluta leva innanför egots skygglappar och göra ett försök att lyssna på vårt riktiga Jag när det talar. Annars dör vi med kroppen utan att få följa med på den fortsatta resan.

De själar som har börjat få grepp om processen sägs bli allt mer medvetna om sina tidigare liv och i slutändan kommer de att vara idel hågkomst, tända ljus med ett formidabelt "kosmiskt" medvetande.

*****

Engelska Wikipedia om de fyra dygderna:

Fortitude (Vädurens mod)

Temperance (Kräftans måttfullhet i dryck med mera)

Rättvisa (Vågens balansering av egoism/självförsakelse)

Prudence (Stenbockens förnuft och förutseende)