Birros senaste krönika funkade för mig. Han summerar situationen dagarna före valet perfekt. I fråga om folkvulgariteten - när folk slutar anstränga sina små grå - upprepar han nästan perfekt den avslutande drapan i min granskning av f.d. värstingen Liam Norberg och hittar ett kul sätt att pika svensken för hans oambitiösa litteraturval!
Sentimentalisten Birro bryr jag mig, som sagt, inte mycket om, men just hans klara grepp om vad Sverige måste bestämma sig för nu, är informatörens, kommunikatörens, förmedlarens tecken Tvillingarna när det är som bäst.
En snabb rekapitulation av det merkuriala tecknet som är helt för tänkandet för dess egen skull, utan den orientering den "upphöjda" Merkurius i Jordtecknet Jungfrun har på att tänkandet ska vara "nyttigt". (Ja, Tvillingarna är ett typiskt poettecken i kombinationer där dess syrligt kritiska natur mildras!)
I tur och ordning Solen, Venus, Merkurius och Mars i Tvillingarna skapar en närmast fånigt tydlig "typ". Ord ord ord. Tvillingarna är ett rörligt tecken så det är ord avlossade ur ständigt skiftande perspektiv, det är Birro på väg någonstans i landet och vad han tänker just i den stunden.
Filosofiska och utforskande Jupiter är hemma i positivt härskarläge i Skytten året 1972 och här har vi förstås den planet som till sist samlade upp spillran och drinkaren - Birro valde att fokusera sitt liv genom religionens lins och fick därmed skärpan åter.
Det här är första inlägget, tror jag, där jag funnit anledning att grönfärga hela två oppositioner. Månen (psyket) är en variabel planet. Indisk astrologi klassificerar den som en god kraft i dess tilltagande fas, efter nymånen och fram till den exakta fullmånen. Här är Månen också hemma i sitt enda härskarläge i sentimentala men empatiska Kräftan.
Fastän den här hamnar i spänningen mellan hungerns Rahu och avmättnadens Ketu, väljer jag att se de två nämnda faktorerna som tillräckliga för att betrakta det här triangeldramat som en "grön" eller framgångsskapande faktor. Här är emellertid den sentimentalitet och det "patologiserande" som vissa uppskattar, andra finner "för mycket".
(Måne i Kräftan = själens naturliga droppande av fukt och själslig sårbarhet, en "svamp" och ibland både känslo- och substansmissbrukare, en mentalitet som ofta sjunker ner i den sublunära sfärens obeständighet och obsessar över tingens förgänglighet.)
Nu är Birro inte fullt så bred som tänkare som man kunde tro. Hans psyke i Kräftan är tvärtom rätt snävt. Begränsaren Saturnus i den enkla materialismens Oxe håller Månen i sina tyglar. Jag vill faktiskt påstå att det här den här begränsningen i Jord och Vatten som var hans alkoholism och som nu fortfarande binder hans psyke i snävt och ofritt tänkande.
Jag ser en poäng i att hungerns Rahu i Stenbocken lockar Birros vattniga och febrigt fantiserande psyke. Bara i den senaste krönikan är han inne två gånger på alkoholruset - fast talar han om "de andra", de som fortfarande sitter fast i den här sortens sinnesstimulans. Gudarna som formade oss ger sig inte så lätt! Vi här på jorden för att hantera och i grunden bekanta oss med vissa motiv!
Birro har nu gjort alkoholismen kroppsligen och nu fortsätter ämnet i stället på en högre manifestationsnivå: hans medvetande innehåller fortfarande en mind-map där ämnet lyser i eldskrift. (Det var från den här högre nivån påbudet att sprita till att börja med utgick.) Den som övervunnit tvånget att rent bokstavligt gestalta sin själsliga "defekt" kallar sig mycket riktigt "nykter alkoholist" och skälet är alltså att "defekten" alltjämt står skrivet i planritningen för det här livet. Själen är en oceanångare som det tar tid att vända. Ibland sitter vissa böjelser i under flera liv.
Kontrollen i Oxen som binder Kräftan till sig ger således ett mycket smalt intresseområde, pengar, tomten och kärnfamiljen skulle kan kunna säga. En statisk och enkel värld att leva i. Han är själv bärare av den "påfrestande och vulgära folkligheten" - bara det att han undantar sig själv genom att likt den fritt flygande Luft-Tvillingen observera och kommentera den prosaiska vardagen, men ibland "knuffas ut ur sitt...elfenbenstorn". Notera sinnebilden. Birro beskriver inte den bevingade Merkurius (Tvillingarna) rörelse utan han sitter still, lite von Oben, i ett materiellt torn.
Det här är von Oben Saturnus i den satta (immobila) och fixerade Oxen som talar genom sinnet (Månen)! Elfenbenstornet kommer troligen från psykets kontakt med Rahu i Stenbocken - hungern efter att äga den högsta positionen på världsberget transformeras i Birros själsliv och blir poetens elfenbenstorn varifrån han ser och förstår folket bättre än de förstår sig själva (det är tur att han själv har Månen i Kräftan, utan den motvikten skulle von Oben-skapet inte vinna honom en enda lyssnare i folkdjupet!).
Men det är en statisk härskarposition eller utblick han tecknar. Tvillingarnas kända rörlighet utspelar sig i tornet.
Själv född under en Saturnus i opposition med Månen, fastän i rörliga tecken (Skytten, Tvillingarna) vet jag precis vad det här är. Saturnus MÅSTE vara i stillhet för att kunna fixera sin omvärld. Ja, den representerar orörligheten eller är åtminstone så långsam (shani, Den Långsamme på sanskrit) att den i praktiken blir den stillastående referenspunkten för allt annat. Saturnus symboliserar tingens och händelsernas essentiella FORM för att tala gammalt filosofiskt språk.
Springer du runt ett föremål tillräckligt många gånger kommer du att registrera dess stillastående och stabila form som en 3D-representation. Men slarvar du bara förbi en sak en gång är allt du får med dig en ögonblicksbild ur ett visst perspektiv. Bloggen är ett bra exempel på Saturnus träiga långsamhet: i inlägg efter inlägg växer sakta bilden av de astrologiska grundprinciperna genom skilda ögonblicksbilder (kändisar, händelser). Den underliggande form som alla dessa instantieringar pekar mot, klarnar sakta.
Det är upptäckten av de eviga ("stillastående") formerna Platon menade människan kunde lära sig om genom studiet av stjärnhimmelen (och här menar han uppenbarligen astrologi - det kan anas av många andra textställen i hans skrifter). Och genom att se igenom tingens ytor och nå deras essens, steg samtidigt människans egen själ uppåt och blev ett med den eviga himmelen. I modernt språk skulle vi kunna säga att människan lär sig att hålla sig till sakfrågan istället för att trilla dig på smådetaljer och i debatter t.ex. övergå i personangrepp.
Att döma av kommentarspalter i svenska medier befinner sig folk djupt nere i den irrationella själens förvirringstillstånd. Sakfrågor skiter den vulgära pöbeln i - de lever inte med universums rationalitet inom sig. De är bara biokemiska pratande djur den undermänniska som alla tänkaren sedan människan alls började tänka har beklagat och sökt hitta vägen bort från.
Birro har knappt ens börjat välja sida i det här livet. Kristendomen kan ha varit en räddningsplanka för övervinna suget från sin djurkropp, det nödvändiga perspektivskiftet eftersom dess centrala tes är att "dö bort från sitt ego". Når bara en fraktion av det centrala kristna budskapet fram, ger det åtminstone lite andrum för en själ som helt håller på att drunkna i den irrationella själens paniska behov av sinnesstimuli.
Som synes vilar Birro tydligt i den första tredjedelen av zodiaken där man sysslar med sin person, dvs, med den engångsförpackning som själen tar sig varje gång den kommer till jorden. "Religionen till min undsättning." Religionen som en hävstång till något bättre. Och sådan är ju faktiskt dess tanke. Religionen behövs i zodiakens primitiva inledningsfas när perspektivet är personligt, dvs inskränkt.
Jupiter i Skytten (sista tredjedelen, den universalistiska) är en fenomenal indikation i sig. Men den är inte Birros yttersta öde utan verkar bara för hans världsliga framgång som författare förutom nämnda stöd till perspektivskiftet från ren och skär fallen personalism. Ödesindikatorn är alltid Saturnus, den formen är människans potential som ska aktualiseras (förverkligas) i detta liv.
Bristen på klockslag gör att Saturnus husplacering förblir okänd, men det är huset i kombination med det enkla och folkliga livet i Oxen, sinneskonsumtionens tecken, som är den form han är på jorden för att förverkliga.
Ta ett exempel: Oxen i 11e huset för ideal skulle ge Birro Månen i första huset (en typisk subjektivistisk och impressionabel placering som kan funka för författare). Detta skulle betyda att Birro idealiserar (11e) Oxen och den enkla folkligheten och deras naiva och direkta konsumtion av sinnesintryck, men också att han som person med sin vattniga svampighet i egot, måste lära sig lägga band så Kräftans ändlösa "blödande"!
Ett av mina favoritcitat: "Den bästa själen är den torrlagda (eller kontinenta)". Antike Herakleitos talar förstås utifrån en sinnebild liknande Månen i Kräftan och där Vatten representerar begär. Birros Månen i Kräftan opposit giriga Rahu är faktiskt besynnerligt lika Annika "Fallskärm" Falkengrens Månen konjunkt Rahu i Kräftan.
Skillnaden är att Birros opposition till honom att ta strid mot hungern. Vid konjunktionen har så att säga hungern redan krupit under skinnet och verkar inifrån individens egen själ. De som står i opposition till ett ting ser nyktrare än de som redan "svalt" saken.
Jag kan inte se någon annan förklaring till varför min släkts mest framgångsrika karriärist har Månen tillsammans med Saturnus (världen har ätit sig in i själen), medan undertecknad är en hopplöst utanförstående betraktare av andras klättring uppför prestationens världsberg (Månen opposit Saturnus, inte helt olik Birros sextiogradersvinkel).
Inte för inte saknar sagda karriärist helt filosofi i djupare mening medan jag redan i unga år råkade möta en text som verkligen talade till mig med båda humor och djup. Det var en antik taoistisk text om nyttan för själen av att göra sig värdelös för världen! En tidig hyllning till slackern som den enda som inte regredierar mentalt / andligt av ett jordeliv.
Man ska minnas att taoismen kan ses som en reaktion på det centralstyrda och byråkratiska Kina. Taoisterna som stugsittare ute i obygden som spann en antifilosofi till Kinas dåvarande och nutida Sveriges imbecilla påstående att bara "arbetslinjen" ger människan ett värde.
Sådana påståenden är ren hädelse mot människans innersta väsen. Därför förtjänar inte borgarna fyra ytterligare år med sin människoföraktande världsbild i vilken bara Penningens tillväxt är helig och människan bara en träl under det monetära Systemet. T.o.m. ett barn kan se vilken bisarr världsbild svenska folket till stor del dukat under för.
En snabb rekapitulation av det merkuriala tecknet som är helt för tänkandet för dess egen skull, utan den orientering den "upphöjda" Merkurius i Jordtecknet Jungfrun har på att tänkandet ska vara "nyttigt". (Ja, Tvillingarna är ett typiskt poettecken i kombinationer där dess syrligt kritiska natur mildras!)
I tur och ordning Solen, Venus, Merkurius och Mars i Tvillingarna skapar en närmast fånigt tydlig "typ". Ord ord ord. Tvillingarna är ett rörligt tecken så det är ord avlossade ur ständigt skiftande perspektiv, det är Birro på väg någonstans i landet och vad han tänker just i den stunden.
Filosofiska och utforskande Jupiter är hemma i positivt härskarläge i Skytten året 1972 och här har vi förstås den planet som till sist samlade upp spillran och drinkaren - Birro valde att fokusera sitt liv genom religionens lins och fick därmed skärpan åter.
Det här är första inlägget, tror jag, där jag funnit anledning att grönfärga hela två oppositioner. Månen (psyket) är en variabel planet. Indisk astrologi klassificerar den som en god kraft i dess tilltagande fas, efter nymånen och fram till den exakta fullmånen. Här är Månen också hemma i sitt enda härskarläge i sentimentala men empatiska Kräftan.
Fastän den här hamnar i spänningen mellan hungerns Rahu och avmättnadens Ketu, väljer jag att se de två nämnda faktorerna som tillräckliga för att betrakta det här triangeldramat som en "grön" eller framgångsskapande faktor. Här är emellertid den sentimentalitet och det "patologiserande" som vissa uppskattar, andra finner "för mycket".
(Måne i Kräftan = själens naturliga droppande av fukt och själslig sårbarhet, en "svamp" och ibland både känslo- och substansmissbrukare, en mentalitet som ofta sjunker ner i den sublunära sfärens obeständighet och obsessar över tingens förgänglighet.)
Nu är Birro inte fullt så bred som tänkare som man kunde tro. Hans psyke i Kräftan är tvärtom rätt snävt. Begränsaren Saturnus i den enkla materialismens Oxe håller Månen i sina tyglar. Jag vill faktiskt påstå att det här den här begränsningen i Jord och Vatten som var hans alkoholism och som nu fortfarande binder hans psyke i snävt och ofritt tänkande.
Jag ser en poäng i att hungerns Rahu i Stenbocken lockar Birros vattniga och febrigt fantiserande psyke. Bara i den senaste krönikan är han inne två gånger på alkoholruset - fast talar han om "de andra", de som fortfarande sitter fast i den här sortens sinnesstimulans. Gudarna som formade oss ger sig inte så lätt! Vi här på jorden för att hantera och i grunden bekanta oss med vissa motiv!
Birro har nu gjort alkoholismen kroppsligen och nu fortsätter ämnet i stället på en högre manifestationsnivå: hans medvetande innehåller fortfarande en mind-map där ämnet lyser i eldskrift. (Det var från den här högre nivån påbudet att sprita till att börja med utgick.) Den som övervunnit tvånget att rent bokstavligt gestalta sin själsliga "defekt" kallar sig mycket riktigt "nykter alkoholist" och skälet är alltså att "defekten" alltjämt står skrivet i planritningen för det här livet. Själen är en oceanångare som det tar tid att vända. Ibland sitter vissa böjelser i under flera liv.
Kontrollen i Oxen som binder Kräftan till sig ger således ett mycket smalt intresseområde, pengar, tomten och kärnfamiljen skulle kan kunna säga. En statisk och enkel värld att leva i. Han är själv bärare av den "påfrestande och vulgära folkligheten" - bara det att han undantar sig själv genom att likt den fritt flygande Luft-Tvillingen observera och kommentera den prosaiska vardagen, men ibland "knuffas ut ur sitt...elfenbenstorn". Notera sinnebilden. Birro beskriver inte den bevingade Merkurius (Tvillingarna) rörelse utan han sitter still, lite von Oben, i ett materiellt torn.
Det här är von Oben Saturnus i den satta (immobila) och fixerade Oxen som talar genom sinnet (Månen)! Elfenbenstornet kommer troligen från psykets kontakt med Rahu i Stenbocken - hungern efter att äga den högsta positionen på världsberget transformeras i Birros själsliv och blir poetens elfenbenstorn varifrån han ser och förstår folket bättre än de förstår sig själva (det är tur att han själv har Månen i Kräftan, utan den motvikten skulle von Oben-skapet inte vinna honom en enda lyssnare i folkdjupet!).
Men det är en statisk härskarposition eller utblick han tecknar. Tvillingarnas kända rörlighet utspelar sig i tornet.
Själv född under en Saturnus i opposition med Månen, fastän i rörliga tecken (Skytten, Tvillingarna) vet jag precis vad det här är. Saturnus MÅSTE vara i stillhet för att kunna fixera sin omvärld. Ja, den representerar orörligheten eller är åtminstone så långsam (shani, Den Långsamme på sanskrit) att den i praktiken blir den stillastående referenspunkten för allt annat. Saturnus symboliserar tingens och händelsernas essentiella FORM för att tala gammalt filosofiskt språk.
Springer du runt ett föremål tillräckligt många gånger kommer du att registrera dess stillastående och stabila form som en 3D-representation. Men slarvar du bara förbi en sak en gång är allt du får med dig en ögonblicksbild ur ett visst perspektiv. Bloggen är ett bra exempel på Saturnus träiga långsamhet: i inlägg efter inlägg växer sakta bilden av de astrologiska grundprinciperna genom skilda ögonblicksbilder (kändisar, händelser). Den underliggande form som alla dessa instantieringar pekar mot, klarnar sakta.
Det är upptäckten av de eviga ("stillastående") formerna Platon menade människan kunde lära sig om genom studiet av stjärnhimmelen (och här menar han uppenbarligen astrologi - det kan anas av många andra textställen i hans skrifter). Och genom att se igenom tingens ytor och nå deras essens, steg samtidigt människans egen själ uppåt och blev ett med den eviga himmelen. I modernt språk skulle vi kunna säga att människan lär sig att hålla sig till sakfrågan istället för att trilla dig på smådetaljer och i debatter t.ex. övergå i personangrepp.
Att döma av kommentarspalter i svenska medier befinner sig folk djupt nere i den irrationella själens förvirringstillstånd. Sakfrågor skiter den vulgära pöbeln i - de lever inte med universums rationalitet inom sig. De är bara biokemiska pratande djur den undermänniska som alla tänkaren sedan människan alls började tänka har beklagat och sökt hitta vägen bort från.
Birro har knappt ens börjat välja sida i det här livet. Kristendomen kan ha varit en räddningsplanka för övervinna suget från sin djurkropp, det nödvändiga perspektivskiftet eftersom dess centrala tes är att "dö bort från sitt ego". Når bara en fraktion av det centrala kristna budskapet fram, ger det åtminstone lite andrum för en själ som helt håller på att drunkna i den irrationella själens paniska behov av sinnesstimuli.
Som synes vilar Birro tydligt i den första tredjedelen av zodiaken där man sysslar med sin person, dvs, med den engångsförpackning som själen tar sig varje gång den kommer till jorden. "Religionen till min undsättning." Religionen som en hävstång till något bättre. Och sådan är ju faktiskt dess tanke. Religionen behövs i zodiakens primitiva inledningsfas när perspektivet är personligt, dvs inskränkt.
Jupiter i Skytten (sista tredjedelen, den universalistiska) är en fenomenal indikation i sig. Men den är inte Birros yttersta öde utan verkar bara för hans världsliga framgång som författare förutom nämnda stöd till perspektivskiftet från ren och skär fallen personalism. Ödesindikatorn är alltid Saturnus, den formen är människans potential som ska aktualiseras (förverkligas) i detta liv.
Bristen på klockslag gör att Saturnus husplacering förblir okänd, men det är huset i kombination med det enkla och folkliga livet i Oxen, sinneskonsumtionens tecken, som är den form han är på jorden för att förverkliga.
Ta ett exempel: Oxen i 11e huset för ideal skulle ge Birro Månen i första huset (en typisk subjektivistisk och impressionabel placering som kan funka för författare). Detta skulle betyda att Birro idealiserar (11e) Oxen och den enkla folkligheten och deras naiva och direkta konsumtion av sinnesintryck, men också att han som person med sin vattniga svampighet i egot, måste lära sig lägga band så Kräftans ändlösa "blödande"!
Ett av mina favoritcitat: "Den bästa själen är den torrlagda (eller kontinenta)". Antike Herakleitos talar förstås utifrån en sinnebild liknande Månen i Kräftan och där Vatten representerar begär. Birros Månen i Kräftan opposit giriga Rahu är faktiskt besynnerligt lika Annika "Fallskärm" Falkengrens Månen konjunkt Rahu i Kräftan.
Skillnaden är att Birros opposition till honom att ta strid mot hungern. Vid konjunktionen har så att säga hungern redan krupit under skinnet och verkar inifrån individens egen själ. De som står i opposition till ett ting ser nyktrare än de som redan "svalt" saken.
Jag kan inte se någon annan förklaring till varför min släkts mest framgångsrika karriärist har Månen tillsammans med Saturnus (världen har ätit sig in i själen), medan undertecknad är en hopplöst utanförstående betraktare av andras klättring uppför prestationens världsberg (Månen opposit Saturnus, inte helt olik Birros sextiogradersvinkel).
Inte för inte saknar sagda karriärist helt filosofi i djupare mening medan jag redan i unga år råkade möta en text som verkligen talade till mig med båda humor och djup. Det var en antik taoistisk text om nyttan för själen av att göra sig värdelös för världen! En tidig hyllning till slackern som den enda som inte regredierar mentalt / andligt av ett jordeliv.
Man ska minnas att taoismen kan ses som en reaktion på det centralstyrda och byråkratiska Kina. Taoisterna som stugsittare ute i obygden som spann en antifilosofi till Kinas dåvarande och nutida Sveriges imbecilla påstående att bara "arbetslinjen" ger människan ett värde.
Sådana påståenden är ren hädelse mot människans innersta väsen. Därför förtjänar inte borgarna fyra ytterligare år med sin människoföraktande världsbild i vilken bara Penningens tillväxt är helig och människan bara en träl under det monetära Systemet. T.o.m. ett barn kan se vilken bisarr världsbild svenska folket till stor del dukat under för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).
30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.