Advokat Claes Borgström biträder de två kvinnor som menar att Wikileak-mannen Assange förgripit sig sexuellt på dem och ifrågasätter att chefsåklagaren Eva Finné bantat ner och mildrat ärendet (Expr).
Det fick mig att titta ännu en gång på det jag nyligen beskrev som ett närmast perfekt juristhoroskop. Är det för perfekt? Tenderar en friktionsfri människa att sila sånt som andra upplever som problem?
Det ursprungliga inlägget finns här, och nu ska jag bara kort nämna den opposition mellan Mars och Venus som jag lät bero eftersom den så att säga smälte in i horoskopets huvudintryck av en positivt polariserad och vaken natur.
Mars och Venus ingår i en "ömsesidig reception", dvs Väduren och Vågen har utväxlat sina härskare - enligt teorin till gagn för båda tecknen. Att rödfärga oppositionen var möjligen feltänkt eftersom jag betraktade Mars som initiativtagare till oppositionen mot Venus, och Mars är "naturligt ond".
Men då glömde jag att dessförinnan den "naturligt goda" Jupiter blickat välsignande på samma Mars. I andra sammanhang (t.ex. journalisten med vass tunga) har jag emellertid påpekat att Mars så att säga kapar den välvilja Jupiter sänder mot Jorden och den människa som ska till att födas där och en ond Mars kan därmed bli en "megaförstörare"!
Till skillnad från den vassa journalisten tränger sig dock inte Mars framför (och döljer) Jupiter, utan ligger på andra sidan jordklotet. Det är därför inte fråga om att den onda kapar den goda! Vi har just vad ordet säger: en opposition mellan ont och gott, och intressant nog ligger Mars i vågskålarna (Vågens tecken). Själv med samma placering för Mars har jag, som framgår på bloggen, uppenbarligen roligt med frågor om avvägning!
Vad som skulle kunna tala för att Eva Finné tog för lätt på kvinnornas vittnesmål om det inträffade, ligger inte med Mars i Vågen utan snarare med Venus i Väduren. Båda planeterna anses klent placerade i västerländsk astrologi, de är båda i detriment (skadade) i tecknet motsatt deras härskarläge. Det är här indisk astrologi (som saknar detriment-läran) istället säger att en ömsesidig reception stabiliserar, dvs dubbla detriment kvittas mot varandra och blir istället en tillgång!
Bloggen har redan hittat fall som visar att inte heller detta är sista ordet. Att politikern Husmark-Pehrsson skyfflar ut cancersjuka att söka jobb ville jag främst knyta till just en ömsesidig reception. Månen skadad i Stenbocken och Saturnus skadad i Kräftan (latin: cancer) omvittnade i mina ögon en bristande empati och en förkärlek för Stenbockens sifferexerciser och nominella utsagor. Saturnus i Kräftan förvandlar lidande till en skrivbordsfråga!
Det här dubbel-detrimentet illustrerar väl den kallsinniga själviska borgerligheten vet att deras välstånd naggas i kanten av att samhället också innehåller folk som inte haft samma tur som dem själva. De ljuger inför sig själva och tror det beror på att de minsann jobbat sig till sin plats.
Astrologin vet att de av ynnest fått ett förhållandevis gynnsamt öde men att de nu testas för att se om de kommer att rasa och bli självtjänande egoister som döljer sitt andliga misslyckande bakom politisk retorik. Det ser ut som den här typen av fallerat borgare kommer att återfödas fattig i nästa liv och inte få det stöd de då kommer att behöva.
Människan är en kortsiktig idiot, och det är idioter borgare söker nå med sin "var och en för sig själv"-politik. I arketypiska termer är de Satans utsända, eftersom den sataniska principen söker söndring. Det är en olycka att Mona Sahlin har en så föga vinnande personlighet att hon inte lyckas nå ut med den grundläggande sanningen att jämlikhet är "kittet" som hindrar ett samhälles sönderfall.
Så fort tillräckligt många av svenskarna fick det drägligt gick de rakt i Satans egoistiska fångstfällor och kommer nu att återfödas som jämmerliga fattighjon i en annan kultur på jorden hundra år från nu...
För att återknyta till chefsåklagarens "dubbla detriment" menar jag att det är Venus snarare än Mars som kan vara hennes svaghet. Inte bara befinner den sig i Väduren, vars egoprincip är betydligt mer begränsad än Vågens vilja att faktiskt avväga båda parternas vittnesbörd. Därtill gynnas egoperspektivet av Jupiter. Mot detta kan inte Mars i Vågen hålla stånd. Eva Finné har ett horoskop som varnar för ett mått av godtycke, och särskilt i varje fråga som innehåller två partsinlagor.
Men det jag här säger är i själva verket det faktum att vi tittar på en chefsåklagares horoskop! Hon har sista ordet och det är det som är Väduren, det subjektiva elementet och detta i kombination med Jupiter/Lagen! Det är hon som gör den yttersta avvägningen (Venus) i lagfrågor.
Utan födelsetimma finns det ingen möjlighet att se om Saturnus i Jordelementet kompletterar genom att grunda sig i sakfakta. Som sådan tecknar Saturnus i Jungfrun just en fixering - eller ett ont öde! - i samband med det i detalj informerade tecknet Jungfrun - tecknet som i kraft av att vara jorbundet merkuriusmedvetande faktiskt objektivt kan sägas hålla rätt på vad som sagts eller inträffat (Jag har hittat människor med extrem minnes- och detaljkapacitet i detta tecken.)
Minns hur ateistsekten Humanisterna har flera kända språkrör, alla med sinnet (Månen) i Jungfrun. Detta är den klassiska typen av Jungfru: kritiska, skeptiska och söndrande i sina intellekt, aldrig beredda att acceptera något om inte sinnesdata styrker påståendet.
Eva Finné har ett horoskop som helt utspelar sig på det högre planet, princip- och teorinivåerna (Eld resp. Luft), och vad advokat Borgström här ifrågasätter är huruvida Finné korrekt har evaluerat de faktiska, konkreta (Jord) vittnesmålen.
Han pekar alltså på chefsåklagarens Saturnus i Jungfrun och indikerar att han ser hennes avvägning (Venus) bristfällig, just som Vädurar tenderar att falla in i subjektivistiska och partiska läsarter istället för att verkligen uppfatta den andra (Vågen) som om det var en själv.
Jag noterar nu att Saturnus i Jungfrun disponeras från Väduren av Merkurius! Detta är inte en optimal placering mellan Saturnus och dess disponent eftersom Eld och Jord tenderar att hindra varandra. Naturligtvis kan det inte röra sig om svår dyslexi, men ominat är uppenbart. Det kärvar i frågan om vilka konkreta detaljer läsaren (Merkurius i Väduren) väljer att fästa sig vid i faktaunderlaget (Saturnus i Jungfrun).
Fortsättning på Assange-dramat lär följa...
Tillägg 100903
Expressen tittar i detalj på vad som hände då åklagaren omvärderade de initiala uppgifterna om Assange.
Till skillnad från den vassa journalisten tränger sig dock inte Mars framför (och döljer) Jupiter, utan ligger på andra sidan jordklotet. Det är därför inte fråga om att den onda kapar den goda! Vi har just vad ordet säger: en opposition mellan ont och gott, och intressant nog ligger Mars i vågskålarna (Vågens tecken). Själv med samma placering för Mars har jag, som framgår på bloggen, uppenbarligen roligt med frågor om avvägning!
Vad som skulle kunna tala för att Eva Finné tog för lätt på kvinnornas vittnesmål om det inträffade, ligger inte med Mars i Vågen utan snarare med Venus i Väduren. Båda planeterna anses klent placerade i västerländsk astrologi, de är båda i detriment (skadade) i tecknet motsatt deras härskarläge. Det är här indisk astrologi (som saknar detriment-läran) istället säger att en ömsesidig reception stabiliserar, dvs dubbla detriment kvittas mot varandra och blir istället en tillgång!
Bloggen har redan hittat fall som visar att inte heller detta är sista ordet. Att politikern Husmark-Pehrsson skyfflar ut cancersjuka att söka jobb ville jag främst knyta till just en ömsesidig reception. Månen skadad i Stenbocken och Saturnus skadad i Kräftan (latin: cancer) omvittnade i mina ögon en bristande empati och en förkärlek för Stenbockens sifferexerciser och nominella utsagor. Saturnus i Kräftan förvandlar lidande till en skrivbordsfråga!
Det här dubbel-detrimentet illustrerar väl den kallsinniga själviska borgerligheten vet att deras välstånd naggas i kanten av att samhället också innehåller folk som inte haft samma tur som dem själva. De ljuger inför sig själva och tror det beror på att de minsann jobbat sig till sin plats.
Astrologin vet att de av ynnest fått ett förhållandevis gynnsamt öde men att de nu testas för att se om de kommer att rasa och bli självtjänande egoister som döljer sitt andliga misslyckande bakom politisk retorik. Det ser ut som den här typen av fallerat borgare kommer att återfödas fattig i nästa liv och inte få det stöd de då kommer att behöva.
Människan är en kortsiktig idiot, och det är idioter borgare söker nå med sin "var och en för sig själv"-politik. I arketypiska termer är de Satans utsända, eftersom den sataniska principen söker söndring. Det är en olycka att Mona Sahlin har en så föga vinnande personlighet att hon inte lyckas nå ut med den grundläggande sanningen att jämlikhet är "kittet" som hindrar ett samhälles sönderfall.
Så fort tillräckligt många av svenskarna fick det drägligt gick de rakt i Satans egoistiska fångstfällor och kommer nu att återfödas som jämmerliga fattighjon i en annan kultur på jorden hundra år från nu...
För att återknyta till chefsåklagarens "dubbla detriment" menar jag att det är Venus snarare än Mars som kan vara hennes svaghet. Inte bara befinner den sig i Väduren, vars egoprincip är betydligt mer begränsad än Vågens vilja att faktiskt avväga båda parternas vittnesbörd. Därtill gynnas egoperspektivet av Jupiter. Mot detta kan inte Mars i Vågen hålla stånd. Eva Finné har ett horoskop som varnar för ett mått av godtycke, och särskilt i varje fråga som innehåller två partsinlagor.
Men det jag här säger är i själva verket det faktum att vi tittar på en chefsåklagares horoskop! Hon har sista ordet och det är det som är Väduren, det subjektiva elementet och detta i kombination med Jupiter/Lagen! Det är hon som gör den yttersta avvägningen (Venus) i lagfrågor.
Utan födelsetimma finns det ingen möjlighet att se om Saturnus i Jordelementet kompletterar genom att grunda sig i sakfakta. Som sådan tecknar Saturnus i Jungfrun just en fixering - eller ett ont öde! - i samband med det i detalj informerade tecknet Jungfrun - tecknet som i kraft av att vara jorbundet merkuriusmedvetande faktiskt objektivt kan sägas hålla rätt på vad som sagts eller inträffat (Jag har hittat människor med extrem minnes- och detaljkapacitet i detta tecken.)
Minns hur ateistsekten Humanisterna har flera kända språkrör, alla med sinnet (Månen) i Jungfrun. Detta är den klassiska typen av Jungfru: kritiska, skeptiska och söndrande i sina intellekt, aldrig beredda att acceptera något om inte sinnesdata styrker påståendet.
Eva Finné har ett horoskop som helt utspelar sig på det högre planet, princip- och teorinivåerna (Eld resp. Luft), och vad advokat Borgström här ifrågasätter är huruvida Finné korrekt har evaluerat de faktiska, konkreta (Jord) vittnesmålen.
Han pekar alltså på chefsåklagarens Saturnus i Jungfrun och indikerar att han ser hennes avvägning (Venus) bristfällig, just som Vädurar tenderar att falla in i subjektivistiska och partiska läsarter istället för att verkligen uppfatta den andra (Vågen) som om det var en själv.
Jag noterar nu att Saturnus i Jungfrun disponeras från Väduren av Merkurius! Detta är inte en optimal placering mellan Saturnus och dess disponent eftersom Eld och Jord tenderar att hindra varandra. Naturligtvis kan det inte röra sig om svår dyslexi, men ominat är uppenbart. Det kärvar i frågan om vilka konkreta detaljer läsaren (Merkurius i Väduren) väljer att fästa sig vid i faktaunderlaget (Saturnus i Jungfrun).
Fortsättning på Assange-dramat lär följa...
Tillägg 100903
Expressen tittar i detalj på vad som hände då åklagaren omvärderade de initiala uppgifterna om Assange.
Att gå baklänges och tro att det bevisar att horoskop är sanna är värre än vidskepelse - det är intellektuell oärlighet.
SvaraRaderaJag får be dig studera bloggen i mer detalj. Du fäller omdömen utan att ha satt dig in i resultat t.ex. av lite större kvantitativa test.
SvaraRaderaJag vill gå ett steg längre: Så här låter en generation svenskar som blivit arroganta reden med bara en gnutta kunskap.
Siwert, tack för det ljus du sprider i den mörkaste av medeltider... men som det sägs, när det är som mörkast är gryningen som närmast
SvaraRadera