torsdag 10 juni 2010

Vem är Anna i Brüldes analys?

Bloggen gläds åt att i en SvD-artikel finna en praktfull kontrast i moralfilosofen Bengt Brülde till den hedonistiske filosof som pläderade för njutning och lyckosökande och som jag kommenterade astrologiskt i det här inlägget (nytt fönster).

Inte bara för att deras syn på det goda livet är diametralt motsatt utan för att också horoskopen är det. Ibland bevisar sig astrologin med full kraft som den djupa karta över världen som Psyke, världen som Idé i platonismens kosmiska intelligens!


Först en teknisk anmärkning. Min tankegång angående den här grovt obalanserade himmelen är inte avhängig av en exakt nymåne, men för tydlighets skull utgår jag här från att födelsen ägde rum vid lunch eller senare. Detta för att Månen - sinnelagets planet - ska hinna in i Jungfrun och förena sig med Solen och den ansenliga "planetära energi" som redan finns där.

Här kan man tala psykologins språk (i lös bemärkelse) och tala om "overdetermination", att samla alla ägg i en och samma korg, att satsa allt på ett kort och - kanske - att vara tvångsmässigt driven av ett omedvetet motiv, av en enda platonsk form, idé eller arketyp.

Vem är då Jungfrun? Jo, den unga kvinnan, den (ännu) orörda. Eller: samtidens kropps- och hälsofixerade trend. Jungfrun är puristen vars kostregim ser ut som en vetenskaplig kalkyl. Jungfrun är självmedveten in i absurdum. Det är som ego, som föddes i zodiakens start med Väduren här lägger in sitt sista krut för att frysa sitt fysiska substrat (Jungfrun är ett materiellt Jordtecken) och hålla sig evigt ung och fräsch.

Det är nu bara ett steg i zodiakens interna evolution från Jungfruns självcentrerade betraktelser och Vågens ständiga avväganden mellan jaget och egenintresset och den sjysta balansen med den andre, men det är som om Jungfrun värjer sig mot att öppna upp och dela ett liv med en annan. Symbolen vittnar om en ung naivitet inför parrelationens komplexitet.

(Som jag tidigare skrivit ändras allt detta i ett slag när Hades våldtar åkermarkens ungmö och för henne ner i underjorden. Kanhända en sinnebild för flickans initiation till fullvärdig medlem av den arketypiska kvinnligheten med barnafödandets två sidor: biologiskt liv som också är biologisk död.)

*****

Så vem är moralfilosofens Anna? Det är uppenbarligen Bengt Brülde själv, den bruna åkerlott av plöjbar mark vi ser i det indiska horoskopets nedre högre hörn!

Men han är inte på god fot med denna avsevärda del av sin natur. Han tycks själv inte kunna eller vilja plöja denna kvinna, för Skördemannen Saturnus står själv i Skyttens och blickar genom den indiska zodiakens medsols rörelse 270 grader framåt. Som Medusa förstelnar den allt den lägger ögonen på.

Jag har tidigare kommenterat hur svårt angripna många vackra kvinnors Venus är av Saturnus (se t.ex. horoskopet för Yvonne Ryding) och har prövat tanken att Saturnus bokstavligen verkar som ett konserveringsmedel på skönhetens och njutningens gudinna.  Hon fryser som en stenstod men förblir fysiskt ungdomlig.

Saturnus deltar aldrig, den kontrollerar, tar ansvar. Den är herr Dysterkvist själv och förmår inte njuta. Vi kan lika gärna säga att Saturnus som Döden vingklipper allt den naglar fast med sin blick. Här fryser den all rörelse som pågår i Jungfruns tecken och verksam ur Eldelementet (det mest klarsynta) är Saturnus öga inte nådigt inför skeendet i Annas, Jungfruns, värld. Allt detta självcentrerade fysisk-psykiska pyssel!

Men moralfilosofen väljer att lägga ut sin interna berättelse på entreprenad, väljer att projicera sin själs inre bild på alla bokstavliga Anna där ute i den fysiska världen. Filosofen tycks vara en literalist, en bokstavliggörare av vad som egentligen är ett andligt förlopp. Vad kan den ytliga formalismens och objektifikationens Saturnus veta om den inre själsliga resa som en av dessa Annor genomgår på sin yogakurs, etc?

Är antagandet korrekt om en exakt nymåne, antyds t.o.m. kyla mot kvinnor hos filosofen - han är inte förtjust i Anna vad hon än lägger sin tid på. Och Saturnus, som ytstrukturen och samhällsarrangemangets herre, ser också bara yoga-Anna i hennes yttre gestalt, i henne verksamhetsval, i det hon fyller sin planeringskalander med.

En bränd Måne (för nära Solen) släcker ut känslan för det Feminina och frigida Saturnus steriliserar ytterligare den här bilden. (Se ytterligare tankar om den brända Månen i samband med homosexuella Stephen Fry och Christer Björkman, födda bara timmar från varandra.)

Att moralfilosofen knappast har några filosofiskt idealistiska böjelser kan misstänkas pga Jordelementets tendens att fördunkla den sanna filosofin, den som bäst låter sig ses genom det transparenta Eldelementet.

Moralfilosofen har likväl en poäng, för Saturnus är verksam från Elden som kastar ljus över idéerna. Det är bara i valet av objekt (Anna/Jungfrun) han är mindre än uppriktig mot sig själv. Kan bero på att nymånen kan leda till egendomligheter i den reflektiva stilen. Det solära, viljemässiga elementet i människan tar över och sundheten i tankelivet kan inte längre bedömas.

Saturnus mot Jungfrun i en kamp mellan idealistiska Elden och praktiska Jorden ger överlag ett surmulet och misantropiskt budskap. Det andas kritik utan glädje. Det är också den ensidiga lyckofilosofin Brülde värjer sig mot för att istället hylla de romersk-saturniska dygderna. Saturnus är också känd som moralens och ansvarstagandets - och långsamhetens - planet!

Ser du hur chockerande exakt astrologin är? När en person spårar ur och sätter allt på ett kort, så sker detta för att vår värld bara är återspeglingen av ett (logiskt) föregående skeende i Idévärlden. Och himmelen själv deltar i denna återspegling!

*****

Se även denna djärva tankelek med horoskopen för Barack Obama och BP:s ordförande Svanberg på temat Saturnus dominans, allvar och ansvar.

Se även detta inlägg om yoga som livsstil där jag i någon mån närmar mig Brüldes position.

Teknisk not. Båda illgärningsmännen Saturnus och Mars är extremt aktiva på moralfilosofens himmel. Se hur Mars i Jungfrun kastar sitt onda 90-gradersöga framåt, träffar Saturnus (moral) och problematiserar (och måhända distorderar) den senares verksamhet!

Vi har alltså en "stående våg", rundgång, en positiv/negativ konflikt på denna himmel mellan Skyttens frihetlighet och vilja till lycka (Jupiters härskare också känd som Jove, lyckobringaren) och Jungfruns mer ordningssamma och teknikaliska sinnelag. Brülde - själv en oförlöst Anna!

4 kommentarer:

  1. Att läsa denne Brüldes tankar i artikeln i Svd var som att läsa mina egna! Så är också hans horoskop nästan lika mitt - jag har har månen i oxen i stället. Men vem är "Anna"? Ja, jag förstår att det skulle passa bättre med dina teorier om Brülde var en "fitnessnörd" istället...
    Jag kan bara tala för mig själv, och det sista jag är, är en "Anna" - så jungfru jag är. Jag är tvärtom alldeles för lat och förtjust i mat för att vara det - men det får jag väl tillskriva att jag har "satansaxeln" aktiverad i mitt horoskop.
    Jag tycker det är intressant att det är hedonistfilosofen som är lejon, medan den som höjer blicken är jungfru...
    S

    SvaraRadera
  2. Jag är inte helt nöjd med inlägget, mina idéer kom inte fram riktigt bra. Poängen är att moralfilosofens Saturnus är hans överjag som distanserar sig från Jungfruns fallenhet för om-sig-och-krig-sig-pysslandet med den egna fysiska fräschören.

    Skillnaden mellan dig och typfallet Anna ligger inte i soltecknet Jungfrun. Det är den personliga Månen som indikerar graden av komfort via sinnesförnimmelser.

    Din Mån-Oxe (matens tecken!) är, som du antyder, rätt nöjd med sig själv som den är. Oxen står för identifikation med naturen, till skillnad från Månen i Jungfrun som nu plockar upp självmedvetna kvaliteter (via Merkurius) och blir en kritiker och "fixare".

    När du själv använder termen satansaxeln hör jag hur hemskt det måste låta för en människa som känner sig helt tillfreds med livet i denna världen. :) Nå, det är mitt tidigare liv som judisk asket som präglar astrologin på den här bloggen...

    Jag är född någon månad efter moralfilosofen och även jag har Saturnus som från Skytten kastar en begränsande aspekt mot Jungfruns nervösa form av kroppsligt om sig och kring sig.

    Men här har jag till skillnad från moralfilosofen bara Ketu, "avmättheten" eller "sinnets separation från..." Det är en ganska kraftfullt antimaterialistisk aspekt detta, och i vissa horoskop under det dryga år den varar har den naturligtvis kommit upp till ytan och spelat en viktig roll i utblicken. Man kan säga att hela moralfilosofens himmel är upphängd kring denna Saturnus/Ketu-aspekt.

    Mer om Månen och kroppsligheten. Som jag sade om Sol-Jungfrun Carolina Gynning: "Katter menade att slicka sin päls." Hos henne var det notabelt nog den ofta missnöjda Månen i Skorpionen som driver på kroppsmedvetenheten (som olust inför allt som inte är perfekt) och i just hennes fall av Jord och Vatten verkar Solen i Jungfrun representera kroppslig fitness som livsmål.

    "Skurken" i det kroppsfixerade dramat (och dess tendens att leda till andlig/religiös indifferens) är förstås Stenbocken (det sista Jordtecknet) som anger FORMEN för hur saker ska vara. Oxen strosar ännu omkring i den tidiga, paradisiska naturen och låter sig inte röras alltför mycket av vad Stengeten beordrar, men som tjänaren Jungfrun hörsammar och flinkt utför.

    I förhållande till Jungfrun är Oxen bara ett råmaterial eller en potential och i förhållande till Stenbocken är Jungfrun bara ett tjänsthjon som sattviskt rör på påkarna för att utföra herren på täppans minsta önskan.

    Man kan ju också se Jungfrun som Lejonets högra hand och här kommer frågan från Jesus osökt in, om vilken av de två herrarna man väljer att tjäna, Pengarnas Mammon eller Gud själv. Återigen är vi nu tillbaka till den judiska antiken och den extrema asketism som praktiserades bland den politisk-religösa esséerrörelsen som sedan kom att bli de första kristna. "I världen men inte av den."

    Vem vet, moralfilosofen kanske också är en reinkarnerad asket, men som inom sig har en annan sida som söker flärd och fågänga och det tillåter inte överjaget...

    SvaraRadera
  3. Analysen om mars/saturnus var intressant hur som helst...
    Men apropå det som står här ovanför, det är ju inte Ketu, utan Rahu du har i jungfrun, inte sant? Den giriga...

    Angående bloggens nya utseende: Jag tänkte - men vad har hänt med bloggen?! Spontant gillade jag den orange färgen bättre, så jordmänniska jag är, men man vänjer sig så klart :-)

    SvaraRadera
  4. Ja, Rahu menade jag förstås. Saturnus ställer sig restriktiv till Jungfruns hälsoaspekt.
    :-)
    Stämmer bra med att jag gillar Jesus fräna avhyvling till någon lyssnare om att det inte är det man äter som förorenar människan utan det som sinnet producerar (i tanke och tal).

    Ja, ett dilemma: de jordbaserade vill ha glada färger! De eld/luftiga kan behöva något som förankrar.
    :-)

    Vi får se vad som händer några nymånar från nu. Då kanske jag hör ett annat färgschema "via stjärnorna"...

    SvaraRadera

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.