Livsöde: 3 x cancer bekämpad

Å ena sidan kan man låta bli att tala om det som är besvärligt, eller anlägga ett välmenande tonfall och säga några trösterika ord. Så gjorde emellertid inte läkarvetenskapen sina landvinningar. 

Inte heller astrologin kan pga någon hymlande etik hoppa över vissa erfarenhetsområden, även om jag nu inser att jag gjort det i mitt liv. Ett ensidigt intresse för personlighetspsykologi har lämnat mig helt utan kunskaper om t.ex. medicinsk astrologi.

Därför är det enbart av kuriositet jag räknar ut stjärnhimmelen för dygnet då den kvinna föddes som i Aftonbladet hälsa berättar om sin tappra kamp sedan hösten 2002 med en cancer som återvänt tre gånger i olika former och som läkarna betecknat som "kronisk". Notera kopplingen till guden Kronos eller Saturnus.

(http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/dittinre/article7239340.ab - jag länkar inte direkt eftersom många människor har svårt att förstå människans kunskapsorientering i ett läge när de själva är fullständigt belägrade av känslor.)

Det stora korset i passionen för livet noteras här, men Rajas guna, har ju den dubbeltydigheten att lidelse också är lidande. Dysterkvisten Schopenhauer såg inte den orangefärgade livsglöden i det hinduisk/buddhistiska kretsloppstänkandet och från honom blev det än svartare när Nietzsche (1844-1900) fortsatte bearbeta samma tankar.

Nietzsche blev faktiskt sinnessjuk efter att ha dödförklarat Gud och upphöjt sin "övermänniska" bortom alla proportioner. Europa har lidit av sin sekulära galenskap ända sedan dess. Men det är en annan historia.

Nämnda Saturnus för kroniska åkommor råkade händelsevis befinna sig i Kräftans tecken det här året på sin ~29 åriga cykel. Det är naturligtvis vad C-G Jung kallade en synkronicitet, en meningsfull koincidens. 

Än mer meningsfullt blir det när man inser att Liemannens hotande gränsdragning faktiskt utlöser Jupiters vilja till liv i nybörjarens eller pionjärens tecken Väduren. Utsikten till döden föder viljan att fortsätta. De båda månnoderna har uppenbart en betydelse här, och jag beklagar att jag vet nästintill inget alls om dem.

Klockan 12.00 når Månen Jungfruns tecken, som visat på kartan. Men det gör att endera Jupiters 120-gradersvinkel till det tidiga dygnets Mån-Lejon är inkorrekt eller också Saturnus 60-gradersvinkel till Jungfrun i den händelse födelsen var tidig.

Intressant nog är båda aspekterna av intresse för ett dramatiskt livsöde "i dödsskuggans dal". Mån-Lejonet under dygnets första hälft disponeras av Solen i dödens tecken, medan Mån-Jungfrun under andra hälften är en placering i ett hälsorelaterat tecken. En födelse efter lunch ser initialt nästan för bra ut givet problemen i verkliga livet - Månen har ju i detta fall Merkurius som disponent och där lyckoplaneten Jupiter backar upp den. 

Men innan man ropar hej för eftermiddagsfödslarna ska man minnas att denna Jupiter redan är "märkt" av Saturnus - vårt kosmos yttersta gränsdragare... Det kan verka som om månplaceringen inte spelar någon större roll, åtminstone inte utifrån en allmän granskning med bara dygnet (utan födelseklockslag). För minns, de här granskningarna av hela dygnets horoskop förvandlas ofta till något helt annat när en födelsetid tillkommer. Då kan onda planeter bli goda och vice versa!

*****

När jag tittat på himmelen en minut insåg jag istället att det förutom den uppenbart övertaggade lidelsen ("vilja till liv"), som så akut skär sig mot Solens "livsuppdrag" att konfrontera dödens Skorpion,  råder en allmän svaghet på himmelen.

Se den här listningen, baserad på alla parametrar som kommer och går på bloggen (alla nämns inte i varje inlägg):

Månen i Lejonet disponerad av Sol i Skorpionen (dramadrottning eller extrem "liv & död"-orientering i psyket (psykets inre motiv är alltså "att gå mot döden", den solära vandringen mot mörkret).

Månen i Jungfrun (alternativt) disponeras av Merkurius i sitt skadade läge (detriment) i Skytten, och dess disponent Jupiter är angripen av gränsdragaren och liemannen Saturnus, själv skadad (detriment) i Kräftans tecken som i sin tur har den Måne vi började med som sin disponent. Jungfru-Månen ingår alltså i en disponentkedja av idel svaghet! Minns att Månen symboliserar livets in- och utgång och att Saturnus står för det ödet bestämt för oss (karmiskt).

Merkurius är, som noterat, skadad eller i detriment i Skytten. Den indiska astrologin innehåller av någon anledning inte detrimentet som motvikt till planetens härskarläge, men det är ganska uppenbart att Saturnus i Kräftan inte är en stark placering. I indisk astrologi överlappar istället tanken om vänner och fiender delvis detriment-tänket. 

När Saturnus ställer sig i Kräftans tecken, gör den det som en inbiten fiende till Månen - och i utsträckningen, till Månens hem Kräftan. Men detta är inte riktigt samma sak som att tillskriva Saturnus själv en skada. Däremot måste man säga att den som en naturlig illgärningsman har maximal kapacitet att tillfoga kvinnan, hemmet, tryggheten (etc) maximal skada eftersom den här tagit sig innanför revirtecknets skyddade murar!

Venus, allmän indikator på balans med sig själv, kärlek till omvärlden, har en genomsnittlig placering i Stenbocken. Det finns fantastiska exempel på Venus i Stenbocken som exceptionella hantverkare och t.o.m. konstnärer. Men kärleken står här till formgivning, ytor och material och med en underliggande disponent finns det tendenser att likställa kärlek med underkastelse under principer eller regler och annat (i mina ögon) avtändande.

Mars är i sitt negativa härskarläge i Skorpionen och blandar sig bra med Solen som också är en eldplanet. Det här sätter fart på föreställningarna! Individerna kan vara helt anfäktade av en intensiv inre drift. Den är kombinationen är verkligen tecknet på en hjälte som krigar mot mörkret som sluter sig om en från alla håll och kanter.

Jupiter är en genomsnittlig placering i Väduren medan den yttersta ödesdanaren Saturnus, som sagt, är skadad (detriment) i Kräftan och bestämmer hur långt och hur länge lyckan (Jupiter) varar. Proggrockgruppen Gentle Giant sjöng 1975 i den medeltidsinspirerade balladen "His Last Voyage" strofen "Fate rules over Hope". Så snart jag börjat med astrologi insåg jag att den syftade på att Saturnus eller Fader Tid dock har sista ordet över Jupiter, den hoppfulla. I den här världen, vill säga.

Avashta-systemet gör också det Saturnus till den starkare eftersom Jupiter står "döende" i Vädurens 30e grad. Saturnus själv i ett negativt tecken (där planetens åldrande löper baklänges) är själv i sitt unga stadium (och därför på tillväxt). 

På samma sätt kan noteras att Solen/Mars i slutet av Skorpionen indikerar att planeterna är unga men på tillväxt. Vad detta betyder för t.ex. Solen i egenskap av allmän livskraft och givet att livsmotivet är Skorpionens färd mot fysisk upplösning, vågar jag inte uttala mig om. Jag har som sagt undvikit bl.a. medicinsk astrologi i snart ett kvarts sekel. Men här finns många och med fakta egendomligt matchande indikationer.

*****

Se även det enda andra inlägg (vad jag minns) där jag funderade över sjukdomen cancer och udda planetplaceringar - det om aktriserna Farrah Fawcett och Peggy Lipton. Det är smått bisarrt att jag både då och nu hamnat rakt på en Saturnus i cancerns tecken! Spelar livet små spratt med forskaren?