Eld, det noblaste elementet

Vad menade den senantike vetenskapsmannen Ptolemaios när han nedtecknade den då rådande åsikten att "Elden är det noblaste elementet"?

Till att börja med var det inte det naturliga fenomenet eld han talade om utan en princip som bland annat kan ses i vår värld via eld eller ljus överhuvudtaget. Jag hittade just ett stycke i rymdflygsingenjören Wolfgang Smiths bok "The Quantum Enigma" som på en och samma gång både demaskerar scientismens förrädiska skräpbudskap (se svenska Humanisternas torftiga förnuftslära), och för en bildad lekman förklarar varför kvantfysiken bara verkar obegriplig. (Smiths horoskop här, om boken här.)

Här är ett stycke som direkt kan appliceras på Eldelementet. Orden sägs i ett sammanhang där han klargjort att världen inte tar slut i och med Einsteins rumtid utan att kvantfysiken råkar ha avslöjat att det existerar en orsakspåverkan som kommer till vår värld från bortom tid och rum.

Every mathematician, to cite a prime example, is cognizant of the fact that spatio-temporal phantasmata accompany even his most abstract and sophisticated reflections, and has in fact learned the art of using images of this kind as a means of 'seeing' the mathematical objects in question.

The fact is that images can be viewed as signs pointing beyond themselves to a transcendent object or reality which they somehow represent. The very possibility of metaphysical thought, in particular, hinges upon this principle; what is required are symbolic representations of metaphysical truths: metaphysical icons, if you will, which can be received by our mental faculties and grasped by the intellect.

Contrary to popular misconception, the human intellect does not operate by way of reasoning, but precisely through an act of vision mediated by an images, an iconic representation of some kind.
(s. 111, min fetstil)

"Tecken som pekar bortom sig själva" - är inte detta astrologin i ett nötskal?

Det är därför bloggen i ser den åttonde sfären bortom Saturnus - Ouranus eller himmelen - som uttrycket för det renaste av elementen - Eld - med dess många små ljuspunkter (stjärnorna). Stjärnorna - varifrån människans själar stammar - kan direkt förnimma de eviga formernas värld, precis som våra jordiska ögon tack vare ljuset (Eldelementet) kan se tingens former och "greppa" vad det är vi ser. 

Det vi greppar via bilden eller synintrycket är konceptet (begreppet), dvs vår mentala (Luft) föreställning av formen som är rent ljus och inte synlig förrän den bryts i kontakten med så kallad materia. Form och materia - här är den tidlösa förklaringen säger flygingenjören. Vår tids haveri försöker kalla allting för materia men eliminera tingens innersta väsen, deras form. "Här ser vi dunkelt, såsom i en spegel", men själarna ser direkt och klart, utan förmedling via materien. 

Jag noterar Wolfgang Smith tala om att också matematiker "hemsöks" av spatio-temporala fantasmer när de söker reflektera över den rena matematikens sammanhang. I "fantasmen" ser vi bloggens ordval "föreställningar" och vi är genast inom Vattenelementets domän, Månen, sinnelaget som mottar intrycket från formen/Elden. Intryck ligger kvar och Månen representerar astrologiskt förmågan att återkalla intryck via minnet. Dessa återkallade intryck är då fantasmerna. 

I olyckliga fall kan det som kallas åter vara korrupta eller förfalskade minnesbilder - Månen är en notorisk subjektivist och den kan blanda bort korten ordentligt! Lycka den som har tumme med Saturnus "objektivitetens" och formernas planet. 

Trots planetens kolsvarta rykte i astrologin (gränsdragare, liemannen, etc), så har den en helt annan mening på den metafysiska nivån. Den är ytterst viktig och jag har börjat fundera om Saturnus har något att säga om vår eviga, andliga natur, bortom Solen som representant för jiva-atman, den förkroppsligade andesjälen. Åtminstone tycks Saturnus visa vad i vårt nuvarande livsöde som inte är "förhandlingsbart" - och tacka för det om den vittnar om vår själs form som den ter sig ur det här hörnet av rumtiden! Se också ordet ananke.