Kräftan som revirets rollmask

Ett inlägg från sena januari som blev liggande några veckor...

John "Face Off" Travolta - 

Kräftan som Persona/ascendent

I ett tidigare inlägg om skådespelaren Steve Martin (nytt fönster) öppnades ämnet "Kräftan som ascendenttecken". Funderingarna kring komikern fick mig att genomsöka cirka 950 celebritetshoroskop efter dem där Kräftan var i stigande vid födelsen.

Av 284 skådespelare hittade jag nedanstående 38 (notera att systrarna Ashley och Mary-Kate föddes närapå samtidigt). Överrepresentationen av skådespelare i det här lilla datasetet beror delvis på mitt subjektiva urval som i sin tur kanske har att göra med att yrkesgruppen är överexponerad i medierna. Detta har emellertid ingenting med mitt lilla fynd att göra.

Vid slumpmässig fördelning borde vart zodiaktecken rymma 8% av skådisarna. Att Kräftan dragit till sig hela 13% är en markant topp! De 38 rollmaskerna i Kräftan är därmed 62% över den förväntade jämna fördelningen vilket antyder att det ligger något i att "lunatiker" - mångalna fantasimänniskor - faktiskt dras mot ett yrke där de får ta in en rollfigur i sin fantasi och "agera ut den"!

Den franske statistikern Michel Gauquelin blev känd för sin "mars-effekt", som trots bråk och kontroverser till sist tycks ha blivit erkänd. Under hans granskningar av planeterna och olika yrkesgrupper upptäckte han ett samband mellan Månen och författarskap, vilket förstås är ett annat område där föreställningsförmågan är A och O.

• Al Pacino
• Angelina Jolie
• Ashley & Mary-Kate Olsen
• Barbara Bach
• Britt Ekland
• Chris Farley
• Christopher Reeve
• Emmanuelle Béart
• Eric Idle
• Faye Dunaway
• Jack Nicholson
• James Woods
• Jean Reno
• Jeff Goldblum
• Jeremy Irons
• John Hurt
• John Travolta
• Johnny Depp
• Kate Hudson
• Katie Holmes
• Lauren Bacall
• Lauren Hutton
• Marilyn Monroe
• Matthew Perry
• Meryl Streep
• Michael Palin
• Patricia Arquette
• Robert Downey Jr
• Roger Moore
• Steve Martin
• Steve McQueen
• Steven Seagal
• Tim Robbins
• Tobey Maguire
• Tony Curtis
• Ursula Andress
• Yves Montand

Det är påfallande att många av de här figurerna stämmer in på den överkompensation jag noterade i det tidigare inlägget.

Kräftan förklarar skenbart varför John Travolta i mina ögon alltid haft ett så garderat och hämmat utspel. Egentligen är han usel som skådis, men i vissa roller fungerar det. Men hans hämmade register skulle jag i än högre grad vilja tillskriva fullmånen mellan Månen i Lejonet och Solen i Vattumannen.

Därför kan den stelhet åtminstone jag upplever inte till ringa del tillskrivas båda Ljusens placering i fasta eller rigida tecken (Tamas guna)! Minns hur det han egentligen gör bäst är att se laddad och sammanbiten ut! Eller skratta och låta kroppen "kontrollerat skaka". Det bär de fixerade tecknen emot att släppa koreografi/kontroll. Kanske är det därför Solen i Lejonet tycks gravitera mot "tunga" roller.

I fallet Roger Moore kan man nog mer se en Kräftascendent som bidragande till rollspelet: han är nog den Bond som sett skärrad ut mest av alla och i varje actionscen! Vad han som actionskådis gjorde var egentligen bara att gestalta Kräftans "alarmerade" uttryck - just då den kopplar på sitt försvarsläge. Hans horoskop är inte särskilt "tufft" i övrigt heller med en Sol i Jungfrun och Kräftascendenten behärskad av en Måne i Oxen. Notera Oxens loja och avslappnade tonläge i hans Bond-tolkning.

För andra exempel på Kräftan som spelar tuff, hård och t.o.m. ond för att skydda sitt sårbara (eller redan sårade) inre, kan man hitta någon bättre än Jack Nicholson? Först som åldrande skådis började han visa tecken på mänsklighet, t.ex. som den emotionellt rubbade ("lunatiske") författaren i "As Good As It Gets".

I filmen "The Shining" gav han väl det klassiska exemplet på ett psyke (Månen/Kräftan) som blir alltmer derangerat pga isolationen i det vinterstängda hotellet. Kräftans arketyp dök där upp i säsongsarbetet som vaktmästare - att tillse den stängda/slutna byggnaden. Kräftan som tillslutna eller skyddade boytor. Men som sjukdomen cancer visar, kan celler korrumperas från insidan. Detta är då en somatisk variant på "mångalenskapen".

John Hurt, karaktärsskådespelaren, har ansetts "svår" att ha att göra med under inspelningar. Med det avses förmodligen nyckfullhet - Kräftor varierar med Månen och kan ena dagen vara öppna och förbindliga och nästa helt inne i något "patologiserande" som de måste leva ut...

James Woods überhårda framtoning med blixtsnabba skymtar av sårbarhet i blicken, är typiskt en Kräfta i nästan ständigt försvarsläge. Överkompensation igen!

De män som inte överkompenserar är istället mjuka och tramsiga: jag noterar direkt Matthew Perry från "Vänner" och Monty Python-medlemmarna Eric Idle och Michael Palin var båda pladdriga och godmodiga typer (till skillnad från John Cleese, som ofta valde översittarroller).

Se t.ex. hur Palin hade rollen som djurrättsaktivist i både "En fisk som heter Wanda" och i filmen därefter, den där John Cleese var föreståndare på ett zoo (tror den hette "Vilda djur"). Här syns tydligt Kräftan som naturens egen protektionistiska instinkt.

Vad om kvinnor med Kräftascendenten?

Ursula Andress klassiska entré vid havsbandet med en kvinnlig snäcka i handen i första Bondfilmen, Dr No (1962), är bara så uppenbart Kräftan. Minns hennes nästan parodiskt sårbara rollgestalt med det ekivoka namnet (det första i en lång rad i Bond-serien), Honey Ryder!

Kräftans arketyp styrde totalt den rollen, och Andress har i filmomröstningar kommit att bli en av filmhistoriens större ikoner som gestaltare av den urtypiska femininiteten. Andress soltecken var passande nog Fiskarna, medan Månen stod i den objektiva konkretiseringens tecken Stenbocken - Månen "bestrålade" alltså åskådliggörande hennes Kräftascendent!¹

Få biologiska kvinnor i kroppen är ens i närheten av det som genom hela historien kallats femininitet. Feministrörelsen har helt enkelt kapat ett begrepp och använder det falskeligen i helt andra syften än den kosmiska principen avser med Kvinnlighet. Ordet har förlorat sin kosmisk-psykiska hemvist och misshandlas av fallna själar.

Att även hitta Marilyn Monroe som urtypen för Kvinna - men bara enligt den sideriska zodiaken - säger egentligen allt. Och Lauren Bacall och hennes äktenskap med Humphrey Bogart tillhör också en av de kvinnliga livsöden som blivit större än verkligheten. Hon gör verkligen också anspråk på att vara den kvintessentiella kvinnan (vid sin hjältemodiga makes sida).

Ingen av Sveriges två stora bidrag till "Kvinnan" inom filmen (och de bidragen är verkligen stora!) har någon kontakt med Kräftans tecken. Men lustigt nog har både Greta Garbo och Ingrid Bergman Månen i Väduren, ett tecken jag många gånger kommenterat för dess förmåga att sticka ut från mängden (kanske t.o.m. ha som ambition att armbåga sig fram i kön...).

En senare generations största ikon för det urkvinnliga, Angelina Jolie, kommer förstås under Kräftan som stigande tecken. Hon kompletterar dessutom modersprincipens tecken med den moderna, politiskt korrekta trendigheten: hon agerar ut idén om en "global mamma" genom att samla upp ett lagom antal olyckligt lottade barn i olika hudfärger.

Det är naturligtvis lätt patetiskt, men man ser hur Kräftans urbild eller arketyp verkar genom psyket på dessa människor, och ikonerna sätter på så sätt andra psykopatologiserande människor i rörelse enligt principen att "lika barn leka bäst".

Är det då inte godhet, detta värnande om livet? Jo, men inte en bättre inställning än zodiakens övriga elva "grundattityder". Kräftans månande om det fysiska livet skulle sakna mening om "hon" inte hade några busar att vara rädd för!

Zodiaken är ett nollsummespel utan egentliga hjältar eller skurkar, men eftersom varje människa bara agerar ut ett litet utsnitt ur hela zodiaken blir vi lobbyister allihopa - språkrör för det vi "råkat födas som den här gången". Från det att man börjar genomskåda den här kosmiska löpande band-verkstaden som spottar ur sig miljoner människor som likt zombies "agerar ut" sitt eget lilla urval motiv, blir man genast mindre benägen att rusa ut och vifta vilt med vilken partiflagga som helst. Här finns större gåtor att upptäcka än politik och genderkrig.

Men det tycks vara det egna födelsehoroskopet avslöjar vilka frågor man är redo att möta. Det finns dock ett Öde och en mening att man blivit just den man är, och att man i detta liv har vissa zodiaktecken att "knäcka" och lära sig genomskåda.

Tillägg

Jag tog ett sista stickprov på en kvinnlig aktris från listan, Emmanuelle Béart, och här slog Kräftan till med full kraft igen. Wikipedia säger inte mycket eftersom hon inte blev något stort namn, men följande är häpnadsväckande tydligt: Béart sparkades från en uppgift som UNICEF-ambassadör sedan hon ockuperat en kyrka i Paris i en aktion för papperslösa invandrare.

Här syns då besattheten av Kräftans (modersgestaltens) protektionistiska motiv. Det ser ut som om hon upplevde den enstaka punktinsatsen som mer angelägen än det goda hon kunde utföra över lite längre tid som ambassadör!

För mig ser det ut som korttänkt, impressionistisk mångalenskap, men Kräftan är dock ett tecken i lidelsens (passionens) kvalitet, Rajas. Med samma lidelse som en Våg (Luft) skulle predika omdöme och utvärdering skulle en Kräfta "stänga till" och bli okontaktbar för förnuftsargument i sin primitiva instinkt att värna.

Med tanke på Kräftan som "livets början och slut" (de två portarna), noterar jag också att hon lämnades ensam 2003 efter att hennes sambo begått självmord. Lika gåtfullt vacker som hon blivit (Venus stiger i öster, precis som hos Angelina Jolie), lika svårbedömd blir hon då man vidgar blicken och ser att Venus MED Solen vid ascendenten är en omaka kombination (Solen och Venus ger narcissism men stöter ytterst sett bort varandra), samtidigt som gränsdragaren, formförlänaren men också liemannen Saturnus opponerar sig i väster.

Det är möjligt att Solen/Saturnus i detta fall berättar något om en stadigvarande partners (7e huset) "life expectancy", men det framkastar jag bara som en hypotes. I den kompletta bilden måste man förstås också ta hänsyn till i vilken planetär cykel (dasha/dasa) Béart befann sig vid tiden för självmordet, och hur den planeten ifråga mådde i hennes födelsehoroskop.²


_____

1. Jag har f.ö. sett flera tecken på att kvinnor med Månen i Stenbocken "fryser" i sin kvinnlighet och så att säga blir kopior på det som passerar för "rätt kvinnlig rollgestalt" i deras samtid och sociala miljö. Detta är helt i linje med Månen i just detta tecken.

Många gånger är det trista livsöden som stannar på nivån "utvikningsbrud" - att ha innerlighetens planet (Månen) styvmoderligt placerad i det formalistiska Saturnustecknet kan tyda på en tendens att betrakta den egna kvinnligheten som ett instrument, en "pryl" att sälja för att uppnå ett annat mål: status, kändisskap eller vadhelst. Inlägget Stenbocken som glamour tar upp ett fall av den typen medan artisten Kate Bush stod för Mån-Stenbockens allra bästa sida: formsäkerheten.

Se också Coldplay-musikern Chris Martin för ett misstänkt fall av den här speciella sortens ytlighet men notera hur förvärldsligandet där äger rum på ett "spegelvänt sätt" - i Kräftans tecken!

2. Jag står i valet och kvalet om att överhuvudtaget övergå till det indiska prognossystemet efter att med den mäktige astrologen Charles Carter förtvivlats över den västerländska astrologins osäkra resultat vid prognosställande. Frågor om NÄR i tiden ting tänkt sig tima, spelar inte längre någon större roll, och det är paradoxalt detta Saturnus/Kronos - Tidens herre - söker lära oss!

Böcker som kritiserar västastrologins metoder men ändå inte kommer från skeptikernas hörn, hör man för övrigt inte ofta om. Men jag lyckades hitta ett gammalt sönderfallande exemplar av Carters "Symbolic Directions in Modern Astrology - American Edition" (1947) på ett nätantikvariat. Där sökte han introducera vissa indiska metoder för prognosarbete, synbarligen utan större framgång.