Gud? Den hypotesen behövde jag inte.

Markisen av Laplace fällde rubrikens berömda yttrande då Napoleon frågade varför ordet Gud saknades i hans senaste bok. Som en av de största matematikerna under upptakten till det som skulle bli materialismens tid och en av Frankrikes största vetenskapsmän överhuvudtaget, är horoskopet högintressant. Enligt Wikipedia förutspådde astronomen Laplace t.ex. de svarta hålen.

Så beklagligt att inte någon födelsetid finns! Det hade varit intressant att se vilka av de numrerade hussektorerna planeterna egentligen ockuperar. Som jag noterade i samband med påven Benedikt XVI (nytt fönster) matchar stjärnhimmelen perfekt ryktet om hans höga intelligens.

Även i avsaknad av tid är naturligtvis Pierre-Simons himmel remarkabel, och som det ser ut av kartan för själva dygnet ska hans matematiska skärpa spåras till en nästan unik ömsesidig reception mellan två Lufttecken.

Det är Vågens och Vattumannens härskare Venus och Saturnus som går på visit i varandras tecken och bildar den dubbelriktade pilen. Saturnus befinner sig i Vågens 30e och sista grad men är retrograd (förefaller backa tillbaka genom Vågen), vilket i indisk astrologin gör den starkare.

Men det som gör den här receptionen märkligare än något annat horoskop jag stött på under ett knappt års bloggande med det indiska aspektschemat är att den lilla välgöraren Venus vid midnatt dagen så Laplace föddes stod i en EXAKT KONJUNKTION I Vattumannen med den stora välgöraren Jupiter. Ganska så exakt 21° Vattumannen för båda två. När dygnet är till ända har Venus ännu inte passerat Jupiter med en full grad. Skulle man välja ett dygn för maximalt intellekt under de veckor Venus passerade Vattumannen var dagen för Laplaces födelse den optimala!

Den med lite erfarenhet av zodiakens symbolik förstår direkt vilket makalöst omfångsrikt mentalt konstrukt en människa med "uppförstoraren" Jupiter i det stora konceptets Vattuman kan bygga! Och Venus i Luft gör att man kan harmoniera med hela detta enormt expansiva mentala luftslott.

Sedan skickas den här gigantiska hypotesen en av två vägar: antingen via Jupiters välsignande 240-gradersaspekt till Vågen där den strukturerande Saturnus befinner sig och därtill i sitt noblaste "upphöjda" läge! Eller: man kan se det som att Vattumannens omfångsrika konceptioner går via den ömsesidiga receptionen mellan Venus och Saturnus - och bollas fram och åter så att en alltmer detaljerad och mentalt avklarnad konception uppstår!

Jag har nämnt Merkurius i Jungfrun, samtidigt i negativt härskarläge och upphöjd, i samband med matematisk och logisk skärpa. Men det som finns på den här himlen är på en nivå för sig!

Jag har faktiskt inte sett maken till horoskop ens bland några stora kvantfysiker jag studerade för att se om intelligenshöjaren Jupiter verkligen hade en betydande roll i deras horoskop, men jag kanske inte ska dra iväg för långt här. Studera fysikerna själv och jämför. (Själv har jag en lam Jupiter, men är tillräckligt vaken för att märka att det är något jag saknar - därav troligen detta intresse för genier!)

Laplaces horoskop påminner om hur viktigt det är att avväga alla ingredienser mot varandra. En brådstörtad och förenklad granskning, där man stannar vid den indiska astrologins Merkurius - Budhi (eller Buddhi) - som där anses indikera intelligens, skulle finna en fransman med en debil Merkurius i Vatten, hotande nära att vara bränd av Solen (den är dock cirka nio grader ifrån).

Solen i Fiskarna är heller inte ett soltecken man i första grad förknippar med extrem intelligens, då dess härskare Jupiter snarast skulle antyda emotionell intelligens eller empati med allt levande. Ett typiskt tecken för människo- och djurvänner med andra ord.

Men här står sig alla sådana invändningar kort, för den underliggande grundstrukturen hela året, med en Jupiter som skänker Saturnus stöd i luftkonstruktionens (mentaliseringens) element och därtill hyperförstärkt just detta dygn då Venus exakt kombinerade sig med Jupiter är tveklöst nyckeln till mannens extrema intelligens.

Men vi kan gå ännu längre och inkludera det allmänna sinnelaget. Gång på gång hittar bloggen psykopatologiska tendenser då Månen passerar sitt debila läge i Skorpionen. Det motsatta läget, sinnets "upphöjelse" i Oxen har jag kanske inte kommenterat lika mycket, annat än som en indikation på att individen är fullständigt tillfreds i sinnet med att vara en varelse av kött och blod.

Oxen är om något det tecken som representerar Katolska kyrkans dödsynd "andlig apati", den har totalt identifierat sig med den fysiska naturen och finner alla frågor därutöver onödiga. Och det är tveklöst den sidan av ett sinnelag i Oxen som förklarar Laplace kända ateistiska programförklaring inför Napoleon. Lägg till det att också det andra Ljuset, Solen, är negativt polariserat, då har vi direkt en grundberättelse om den inomvärldsliga (eller oandliga) människan, fast här försedd med kapacitet i Luftelementet som man sällan ser!

Månen i stabil Jord (Oxen) blir då något av det mest perfekta sinnelag man kan tänka sig för att "grunda" luftslottet så att det inte flyger iväg. Själv utan Jord har jag genom åren haft en väldigt tendens att tappa tråden och påbörja ett tankemönster (tänkt eller talat genom ord) som jag tappat sikte på. Med disciplin har det här blivit bättre, och det är förstås en fråga om att bli vän med sin Saturnus - formgivaren. Med Månen i Luft har jag en tendens att fladdra iväg och ibland få problem att knyta ihop säcken.

Ej så Laplace, vars sinne i Oxen är något av det mest passiva som kan tänkas. Vi talar här om ett absolut rofyllt substrat med absolut känsla för "realismen" i de siffror han arbetade med. Sinnet i Jord kan antyda total identifikation med det man har för hand, och minner därför lite om materialismens princip Saturnus, i dess fokus och tålmodighet.

Månen i Oxen disponeras av Venus vars ofattbart lyckosamma placering vi redan noterat. Högsta betyg för ett lugnt och samlat och metodiskt sinne alltså. Inga borttappade trådar! Och bäst av allt: den här Jord-Månen har sin disponent Venus i Luft, och dessa två element mår utmärkt tillsammans. Jag kallar kombinationen för "rationalism" eftersom de beskriver tankelivets (Luft) harmoniska förening med det inomvärldsliga (Jord), dvs det som förnuftet kan fatta och laborera med, konkret eller via logiska operationer.

Luft/Jordens rationalitet är raka motsatsen till de mer konstnärliga och udda resultat som uppstår när Luft försöker mixa med Vatten, logik och känsla är som bekant inte alls goda vänner!

Nu fanns faktiskt en Luft/Vatten-motsättning på Laplaces himmel, Jupiter i Luft disponerade över hans Sol/Merkurius i Fiskarna. Och detta är rätt typiskt för hans ateism: Solen i Fiskarna tenderar i sig mot ett gränsöverskridande och till och med mystiska upplevelser, visioner av något "helt annat". Men denna Sol disponeras i just det här läget av en Jupiter som inte alls uppfyller den höga potentialen.

Istället ägnar sig Jupiter åt att bygga mentala luftslott på basis av hans fallna identifikation med det fysiska universum (Månen i Jord). Men det är klart, vem kan hinna allt på ett enda liv. Säkerligen kommer den andesjäl som var Laplace att återvända fler gånger till jorden, men då under andra planeter och andra livsuppdrag. Också han kommer att genomskåda Luftelementet och hypotesernas futtighet jämfört med Verkligheten själv.

Det bestickande med horoskopet är att här saknar god Eld, det element som brukar kunna ge en positiv inställning till religion och filosofi. Faktiskt är hans enda placering i Eld illgärningsmannen Mars, en känd ikonoklast och ofta en arrogant stridstupp. Här angriper Mars via kvadratur Fiskarnas tecken vilket skapar en märkligt hetsig och instabil natur i sökandet framåt (Solen = den aktiva motorn på livsvägen). Notera dock att Månen i Oxen motverkar det här draget.

Likväl tror jag att Eld/Vatten-tumultet är en del av förklaringen till såväl hans ivriga sökande (vetenskaplig fertilitet) som hans ateism. Jag har sett andra Fiskar med "eld i röven" från Skytten som blivit remarkabelt halsstarriga och "anti" så fort religion eller filosofi förs på tal. Jag har brukat kalla detta en korrupt form av Skyttens tecken, som ju i sitt sannaste uttryck symboliserar just återfödelsen sedan den syndande själen dött i sin egen avföring i föregående tecken Skorpionen och nu äntligen är redo att leva bortom egot.

(Märk dock att så placerad under zodiakens sista universalistiska tredjedel som merparten av Laplaces planeter är, så saggar det personliga sinnelagets Måne efter i "evolutionärt" avseende. Inte heller detta är emellertid en absolut utsaga - jämför hyperreligiösa trancemediet Edgar Cayces horoskop, där Månen är "ännu mer primitiv" - i Väduren. I det horoskopet fyller Eldelemenet emellertid en unik funktion i det att själva Edgars kropp var vävd av Eld och mottog perfekt Eld från Jupiter som "högre medvetenhet". Han var rasande synsk!)

Eld verkar dock inte behövas för "andlighet" - allt i astrologin är tumregler, och en noggrann tolkning kan avslöja situationer där oväntade planeter tar på sig oväntade roller. Laplaces Mars i Skytten skulle kunna beskriva en brinnande predikant men ännu hellre någon som vill kriga/bråka angående religion och filosofi. Jag tänker mig att Laplace föll offer för sin egen höga intelligens och tyckte han "outsmartat" Gud själv genom att lika alla dessa upplysningsmän sätt sin egen intelligens i centrum.

Laplace skulle nog inte ha velat lyssna på den här texten som reducerar honom till enbart ett fysiskt instrument för en långt större Berättelse, den att vi alla bara lånar våra tankar och vårt IQ från kosmos! Laplace var ute på Vattumannens och saturnierns klassiska makttripp - att vilja behärska världsalltet via sina egna modeller.

De här människorna återföds ofta som byfånar i ett senare liv och får via ett grumligt medvetande en känsla av att det existerar andra intelligenser som lyser starkare än deras egen. På så sätt undanröjer KARMA de stötestenar den ateistiska och arroganta själen skapat sig själv i ett liv när man fick lite för mycket av det goda...


Anmärkning. Jag sätter faktiskt inte etiketten på "intelligens" på Laplace. Det som händer i Luft via Venus/Jupiter och Saturnus är ett imponerande strukturbygge, men intelligens i platonismens mening ägde han inte. Jag fortsätter att reservera denna etikett för fallen där Jupiter kontaktar Solen - jiva-atman eller människans andesjäl - och öppnar hennes förstånd för högre världar.