Självgodhet ger korkade ledartexter

DN:s Eric Helmersson bevisar åter att han måste vara landets trubbigaste ledarknåpare.Att den här villaborgaren hatar islam har redan läsarens förstått och sympatiserar antagligen med. Men här blir han oavsikligt rolig, använder sig själv som dygdemönser för att lära DN:s alla okunniga hur "man ska reagera".

Han är den som minsann kan se något lustigt i en video och "inte bli det minsta kränkt" - till skillnad från muslimjävlarna och annat utländsk skit som ondgör sig om allt. Det är vad han han säger mellan raderna på en fyraårings tankenivå, ännu utan självdistans.

Hur kunde han stiga så högt i rang i DN-huset? Första omnämnandet var när han utnyttjade sin egen tonårsdotter i text för att tvåla till kortlivade sosseledaren Juholt. Sedan dess har jag sökt ignorera hans texter. En av de sista stora platoniska filosoferna, Iamblikos på 300-talet, påminner att inte alla människor strikt talat behövs, de är flesta bara pladdrande maskiner (inget nytt under solen). Helmerson har gjort mer än sin del att sänka Stockholmsregionens uppfattning om vad som gäller för att kallas läsvärt:

Iamblikos om själens livsval: Enligt Platon är de bättre redan utmärkta för rening, upphöjelse och fulländning av själen [predestination, ett gott öde spiller över från tidigare liv]. De sämsta människorna styrs mot den exakta motsatsen. [Därav Vågskålens symboliska funktion i varje vis kultur.]

... Andra menar att livsval är värda att göra med avseende på grund av även bara små aspekter av det Goda. Dessa baserar sina val antingen på frihet from störningar (som Hieronymus säger) eller på andra sätt att föra sitt liv och från detta uppstår det oändliga antal livscykler som fördelade inom vardandets domän [den oegentliga existensen i det materiella]. Vi behöver dock inte bekymra oss om dem utan bör avföra dem från våra tankar eftersom de regredierar in i oändligheten.

Forskarna Finamore/Dillon påpekar att Iamblikos smyger in en vass mening på slutet:

Iamblikos tar en redan existerande doxografi om livets TELOS och använder det som ett svepskäl för att tala om det platoniska livet. Det ofilosofiska livet duger helt enkelt inte, förutom kanske kvantitativt eftersom det uppgår till ett oändligt antal vrångskalliga BIOS. Iamblikos avslutar med en utsmyckning: om dessa BIOS "behöver vi inte bekymra oss", det demokratiska BIOS är vad både Sokrates och Platon fördömde. Vi ska helt enkelt avföra dem från våra tankar."
(Finamore/Dillon: Iamblichus - DE ANIMA s. 177)

Dessa är passande slutord för denna blogg av platonisten som var benhård om att människan inte har en 2- eller 3-deladsjäl (Platon tillhandahöll båda modellerna) utan att varje människokropp bär på två helt separata själar. En olycklig följd av att den ursprungliga själen föll till Jorden och parades med en kroppslig- och irrationell själ (ett djur). Detta är hinduernas lära om kretsloppet, det är inget fel på naturen, det är människan som tappat merparten av en kognitiv förmåga den haft och i denna tid överkörd av sina egna drifter och egoism. Svantessons glädjerusiga skattebefriade är Jordens avskum, artens lägsta typ och drivna nästan helt av den "vegetativa själen" många pinnhål under den mänskliga, rationella. Den rationella typen är inte tydligt representerad i astrologin utan kräver som Plotinos sade på 200-talet, "filosofisk astrologi".

Den rationella själen läser jag nu, har inte ens något "hölje" eftersom den aldrig nedstiger i tid och rum. Astrologin talar aldrig om mer än den mix av materia och andra beståndsdelar i sinnevärlden som också kallas den irrationella själen. Iamblikos, såg jag bara häromdagen, var en udda platoniker vägrade tänka sig ett eteriskt höljde för den högre själen och underkände den vanliga tanken att själen under sitt "inzoomande" på en jordisk, grov kropp, byggde en subtil kropp av planetsfärerna. 

Varje själ på väg att inkarnera fick en nyskapad eterkropp utan att åderlåta de planetära gudarna på något sätt. Jämför hinduernas märkliga lära att bara den världsomfattande sjätte kretsen Jupiter var eterisk. Iamblikos säger alltså att vid Gränsen/Saturnus till vårt system "gjuts" en skräddarsydd eterkropp - tvärtemot gnostiker och materialistiska stoiker som hade metaforen att själen kläds i fler höljen ju närmare Jorden den kommer- den hämtar upp "karmiskt stoff" som den ska jobba med i detta liv.) Debatten var mer livaktig då än man kunnat ana. Sedan följde kristendomens åsiktsdiktatur som nu givit vika för den totala intellektuella misär Helmerson visar - han är en jöns som bara flabbar åt videoklipp och missbrukar Herrens namn i sin ledare. Detta kan ligga honom till last på Den Dagen.

*****

Bloggens start med försök att få kvantitativa tecken på att astrologin "fungerar" övertygade inte. Med ökat intresse för antikens grekiska filosofer (lika pessimistiska om "själens fall" som hinduismens filosofer och astrologer) smög sig insikten på med förnyad styrka: karma ger varje öde en egen nivå och utan känd födelsetid kan bara luddiga antaganden göras.

Men, som Iamblikos, säger: varför fylla huvudet med värdelösa liv som pumpas ut genom medierna dag efter dag? Nog för att de celebra kan ge idéer, men är det bra idéer?

Ta den alltigenom ordinära åsiktsmaskinen Helmerson. Hur en så umbärlig figur tillåts hjärntvätta tidningsläsare förblir en hemlighet förutan datum. Men själva dygnet ger en Måne/spegling av stor rikedom (Jupiter). Det måste vara denna vilja att "bli någon" som resulterat i alla dessa år av hellre än bra-texter. Det och rätt kontaktnät.

Sverige är ett Vattenbärarland och det är remarkabelt hur ofta dessa "hellre än" bra med framhävd Vattenbärare dyker upp den nationalkartans 5e sektor för elit, nöjesfolk, etc. I Sverige premieras medelmåtta vilket gör att Sverige kör dubbel standard - om Tomas Ledin gjorde för dålig musik för internationellt genombrott återgår svensken att låtsas om ingenting.

KARMA på kollektiv nivå är när hela "subgenerationer" föds med samma natur, ungefär som brännmärkt boskap där alla beter sig likadant.

Helmersons (åter-)födelse tecknas tydligast av begäret (Månen) efter rikedom och position (Jupiter, högsta kasten) men framför allt av de två naturliga illgörarna Mars och Saturnus vilka hakat fast vid varandras och skapar ett nattsvart omen som degraderar hela kartan till okänd grad (pga. okänd födelsetid).

Omöjligt att utforska är hur många onda omen en människa kan bära. DETTA AVGÖRS AV HUR STARK DEN RATIONELLA SJÄLEN ÄR. Utan denna högre själ är människan återigen bara ett irrationellt djup som lustar efter samma saker som alla andra halvfullgångna människodjur - pengar och position.

Detta dygn har också Sol och Måne förlorat kontakten vilket inte är hopplöst men dock en spik i kistan. De Stora Ljusen lirar inte snabb pingis med varandra och tankar så briljanta i eget huvud kan låta mindre imponerande om ett andra omdöme kallas in.

Den sjunde himmelens Saturnus har fått axla rollen som representant för det gudomliga Intellektet (platonismens Nous) i många år på bloggen . Vad om att (åter) medge att Intellektet tillhör en högre ontologiska ordning - utomkosmisk - den verkliga "Himmelen". Men den gamla och visa guden och tidsherren är den sinnliga världens kopia på den högre verkligheten och Saturnus i sitt korrekta hemmaläge i Luft är i princip Platons Idévärld, förutom att Nous är ALLT, ÖVERALLT OCH ALLTID.

Den här ledarskribenten till hör en "kollektiv karmagrupp". Året ger t.ex. Saturnus i Vatten en svag position som kan symbolisera lätt urholkade principer, dvs människor som köpslår om vilka åsikter de marknadsför. En helt annan - också kollektiv symbol för många under en tid, är att de alla är störda. Saturnus i Vatten kommer inte till sin rätt när Månen (begär och flyktiga känslor) får mycket gratis av att verka mentalt/i Luft och nästan kan passera som intellektuell, om inte Månens disponent eller fundament flyter bort i en vårflod. Saturnus styrka blir att hela tiden ändra sig och söka slippa verkligt ansvar. Vatten/Luft kan skada konsekvensen. Och värsta är ytligheten (behövs inget horoskop, bara att läsa ledartexterna.) 

Som "generationsplanet" bereder Saturnus i Fiskarna även Magdalena Andersson besvär eftersom Saturnus inte är samma trovärdiga och klippfasta ankarna i Vatten av Fiskarnas rörliga typ.

Det här säger samtidigt ingenting eftersom Saturnus tar befäl bara vissa timmar varje dygn och tiden är okänd. Mången medioker handläggare kan komma undan om Saturnus inte är dominant på himlen, men skulle troligen också söka sig långt från yrken som kräver hög pålitlighet och noggrannhet. 

Ett typiskt exempel är småstadstjejen som led svårt att vara dottern till stadens polismästare. (Saturnus = samhällets våldsmonopol). Frigjorde sig en sommar i storstan och kammade noll karriäringång efter massor av lösa förbindelser på krigen. Gav upp och ljög ihop en meritlista från Stockholm och hittade ett mediejobb på annan plats i landet där ingen kontrollerade cv-innehållet. Den medfödda Saturnus i onda 12e huset skymtar på flera sätt i det livsödet.

Helmersons månkarta kan inte avslöja faktiskt klammeri med sträng far eller annat, men här finns en opposition mellan Saturnus och fienden Solen som är den klassiska invandrarhatiska: Jungfrun oroas av flyktingar över Vatten (Fiskarna) och den här stackaren är helt sluten. En intressant mix av rädsla och hunger efter framgång.  Svenskar när de är som sämst.

6/8-förhållandet Måne och Sol och mer.
Lyckans (Jupiters) barn kan blir rätt uppblåsta när
systemet i övrigt är osmort.

 

Bonusspaning

Iögonenfallande är krisen mellan omoralens Mars och regelskaparen Saturnus. De bildar en oändlig loop  och kan säkert vara grunden i många karmiska problem som spelas ut över världen. För att skapa mer personlighet inkluderas också Månen-i-Vattenbäraren vilken samtidigt antyder andra problem (psyke & intellekt, Vatten/Luft).

12.000 kartor, bara tre variabler och tre träffar.

• Dusty Springfield;16.4.1939;12:00
• Erik Helmerson;15.10.1967;12:00
• Joost Klein;10.11.1997;12:00

Sångerskan Dusty, uppväxt i ett nunnekloster och blev underligt nog lesbisk (miljöns betydelse för HBTQ-störningar?) Dog i lungcancer. Neurotiskt och olyckligt liv.

Holländaren Klein också sångare. Pappan dog vid 12, mamman av cancer ett år senare. Också här slog det slint och han utvecklades till en idiosynkratisk "skämtartist", viktklass eurovisionsschlagertrams.

Man kan fråga om ledarskribenten också byggt sig en ny persona...