lördag 27 juli 2024

Pseudo-Dionysios och polerna i astrologin

Egentligen har det legat på lut under bloggens levnad, men först med klassicisten Thomas Taylors översättning av "Platons teologi" (tidigt 1800-tal) gör ett citat från en tidig kristen text av "Pseudo-Dionysos" astrologins tvådelning i positiva och negativa tecken begriplig. Förmodligen hänger den samman hinduiska läran om att planeterna genomlever sina liv baklänges i de negativa tecknen (Jord och Vatten) men en korrekt planetär "mognad" från tecknets början till dess slut i positiv Eld och Luft.

Bloggaren skyller detta olösta mysterium på att han inte suttit med pannan i djupa veck över den enorma komplexitet som var antikens numera bortglömda världsbild och som hånas av moderna ateister som inte har bråkdelen av den intelligens som krävs för att förstå saker de bara dissar, i inbillningen att dagens åsikt är bättre än gårdagens. Hinduerna verkar inte speciellt intresserade av historia och jag har aldrig sett några förklaringsförsök till det planetära åldrandets två riktningar (avashta-doktrinen). Uppenbarligen måste man söka i gamla sanskrit-texter som aldrig nått ut till allmänheten.

Thomas Taylor diskuterar pluraliteten av gudar som likväl sammanfaller under den Högsta i antika föreställningar (hinduiska, babylonisk-kaldeiska, grekiska och t.o.m. den första kristendomen där Taylor visar att aposteln Paulus är förtrogen med mycket djupare ting som kristendomen snart tappade bort eftersom förbudet mot all hedendom samtidigt ledde till att man inte längre behövde förstå vilka kunskaper Paulus i sina brev refererar till. 

Den okände Pseudo-Dionysos tillhör också den tidiga fas innan kristendomen blivit så okunnig att den förnekade astrologin (en del av en världsbild) som den definitivt studerade i sitt första judisk-kristna stadium. Tragiskt har bara några fragment av Dödahavsrullarna i ämnet överlevt inklusive mer kompletta texter om t.ex. månens position och ... åska! Gruppen studerade tydligen hela naturen som ett system varigenom Gud förmedlade tecken. Denna värld har inget egenvärde förutom för outvecklade intellekt. Andra stimuleras att söka högre sanningar. Astrologins 9e hus innefattar förutsättningslös vetenskaplig grundforskning med de vanligaste betydelserna filosofi och religion.

Multipla gudar var alltså inget märkvärdigt - kristendomen hängde ihop med antikens världsbild men var som en skrytmåns lite bättre än alla andra. Jämför Platon om planeterna som "de unga gudarna". Paulus anknyter till himmelska gudamakter som ingen längre vet vad han talar om förklarar att hans lära har en Jesus som är större än allt detta. Och han lyckades övertyga. Taylor skapar reda i sina flera och snåriga källor:

"Paulus betraktade, enligt denna Dionysos gudarna i konformitet med Platon och de bästa av hans lärjungar, som "gudomliga utflöden" av Den Ene (Gud), från vilka gudarna samtidigt äger en distinkt subsistens och samtidigt är djupt förenade i deras stora produktiva orsak." 

Här kanske någon känner igen den lägre världens zodiaktecken av vilka Vattenbäraren alltid tycks matcha det hinduiska beda-abeda-begreppet (samtidig enhet och åtskillnad). Är detta zodiaktecken en påminnelse i det lägre universum att det finns förlagor på högre ort? Till och med mänskligheten på Jorden har sitt mönster i den gudomliga verkligheten. 

Kanske de kristna sökte sälja in Jesus/Kristus som en eon motsvarande Vattenbäraren? Taylor förklarar f.ö. att bibelns bruk av ordet eon som "relativ" evighet eller tidsålder och således även den här bloggens ordbruk, är ett missförstånd.  Eonerna är gudarna som existerar i varandra i den allra högsta verkligheten och det ger en väldigt annorlunda innebörd  - ordet används i gnosticismen som Kyrkan lyckades döda effektivt. En stor gnostisk textsamling hittades i Egypten 1946 och visade vilken variationsrikedom som funnits innan Rom förbjöd allt utom vad de sanktionerade.

Vissa zodiaktecken (i sinnevärlden) utgår från bakomliggande eoner/gudar medan andra eoner inte finns representerade i zodiaken. "Eonerna" motsvarar det Platon kallade former eller idéer. Det här ämnet sitter inte på ett par timmars studier! Så många synonymer som leder till vad som först verkar obesläktat.

Astrologin var möjligen sällan så här avancerad, definitiv inte för enkelt folk. Här är vad Plotinos (200 år före den mäktiga 400-talstänkaren Proklos) menade med "filosofisk astrologi" - den var begriplig bara i skenet av snårig kosmologi.

Taylor fortsätter och noterar att Proklos talar om de gudomliga enheterna bortom existensen som vi känner den i bok 5 av sin kommentar till Platons extremt svåra dialog "Parmenides". Han säger: 

"Vilken av dessa du än riktar dig mot, är den densamma som alla de andra eftersom alla är i varandra och är rotade i Den Ena. För såsom träd har sin topp (dvs. sina rötter) fixerade i jorden, och trots att de är jordiska, på samma sätt är också de gudomliga naturerna rotade via sina toppar i Den Ena. Var och en av dem är en enhet och En, genom glasklar union genom Den Ene själv." 

Taylor noterar dock att Pseudo-Dionysios rör till och förvirrar det som var tydligt tänkt och presenterat av den syriska filosofen Proklos långt tidigare och kan sägas vara kristendomens sammanbrott som trovärdig filosofi. Men han dög uppenbarligen till att koppla åter till hinduismen som också känner trädet som har sina rötter i himmelen och växer nedåt. 

https://www.pinterest.co.uk/pin/srimad-bhagavad-gita-plates-story-plate-35-1513-there-is-a-banyan-tree-which-has-its-roots--778700591839728558/

Det är vår lägre värld som är vår omvända verklighet och som astrologin verkar återge genom de sex positiva tecknen och de sex negativa eller "omvända". Och den lägre och högre världen har figurerat stadigt på bloggen, även om jag inte velat irritera den hälft som tydligt markeras som "sublunära". Det stämmer för övrigt inte eftersom båda världshalvorna krävs, åtminstone för liv som människan på Jorden upplever det. 

Ytterst kommer den negativa halvan att upplösas och allt uppgå i en värld av ljus, men då har den här arten och Jorden redan försvunnit... Den här kristna föreställningen hänger idag löst i luften och ingen tror på den, men det fanns en tid då den var del av ett större läropaket. 

Gnostikerna var t.ex. väl medvetna om att den Jorden gästades av rena själar, de pneumatiska eller andliga. Jämför nyplatonisten Pltotinos som såg Persefone/Venus som en representation av själen. Venus härskar positivt (i sitt eget klimat) i LUFT. (Själen är är ett flyktigt väsen.)

Men gnostikernas såg tre typer, och de rena jordvarelserna (hyliker) var nog ett skällsord för sensualister som föll kort t.o.m. om "psykikerna", dvs. normala, halvmediokra människor vars själ eller psyke ännu inte kopplat ihop med sin högre andliga natur. 

Gnostikerna kan mycket väl hämtat ordet för den högsta rasen, "pneumatikerna" från Platon som definierade sin syn på själen som att den var automotiv, den var självgående (som luft eller pneuma) och inte underkastad externa orsaker. Astrologins Luft-element kan alltså spåras tillbaka till Platons definition av själen men likt de övriga tre kvaliteterna framträder Luft-själen i tre modaliter, 

Indisk astrologi ser främst Luft som människans art-specifika element eftersom hon har ett intellekt som kan hantera det osynliga / abstrakta frågor. Därutöver är förstås hinduismen långt mer avancerad, vilket jag nyss såg när jag tog mig ännu en stund med den remarkabla bloggen PsychologicallyAstrologically som drivs av en kvinnlig hindu med långt mer än astrologi på sitt program. 

Här hittar jag förlagan till den fascinerande berättelse som Platon uppenbarligen vet något om men återger så torftigt att det är förbluffande att möta den mer kompletta hinduiska formen. Platons nämner två vägar för de dödas själar, men vid första påseendet berör han bara "fädernas väg" och "gudarnas väg" medan hinduismen ser själen färdas enligt en mer finfördelad vägkarta. 

För ett filosofibefriat land som Sverige lär inte de gudomliga världarna vara aktuella för utgående själar från detta liv, men må Chandra Loka (Månens värld) vara dit du är stadd mot! För här finns också Yama Loka (helvetet) för dem som under sitt jordeliv ackumulerat mestadels negativ karma. För att inte nämna de två värdar som tydligen är avställningsplatser för själar som "avaktiveras" intill detta universums undergång och därmed aldrig kommer att reinkarnera ur ett (ofantligt mycket) större perspektiv!

https://psychologicallyastrology.com/2020/04/04/lok-you-go-to-after-physical-death/

*****

Den rika juden Nikodemos som smyger med sitt intresse för Jesus föga judiska lära (men väl typiskt esséisk - judisk med orientaliska stråk), var det första berättelse jag reagerade på för många år sedan när hinduismen fascinerande och jag bläddrade efter eventuella återfödelsetankar i Nya Testamentet:

Jesus: Jag ska säga dig något mycket viktigt: Om du inte blir född på nytt kan du aldrig komma in i Guds rike.

Född på nytt! utropade Nikodemos. Vad menar du? Hur kan en gammal man komma in i sin mor och födas en gång till?

Jesus svarade: Vad jag verkligen försöker att få dig att förstå är detta: Om du inte blir född av vatten och ande kan du inte komma in i Guds rike.

Människor kan bara frambringa mänskligt liv, men den helige Ande ger nytt liv från himlen.

Förvåna dig därför inte över mitt påstående att du måste födas på nytt: Du hör vinden, men inte kan säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, på samma sätt är det med varje människa som är född av Anden.

https://www.biblegateway.com/passage/?search=Johannes%203-4&version=SVL

(En pladdrig översättning, den hade bättre kraft tidigare.)

Nu haglar det treenigheter i antik- och senantik filosofi, men nog liknar gnostikernas tre typer hinduismens Ljus, Mörker och Passionen, den sistnämnda som ev. blott "psykiska varelser och därmed stadigt förankrade i Världssjälen (universum). Hinduismen säger att de passionerade saknar stabilitet och fladdrar mellan glimtvis insikt (Ljus) och ignorant materialism (Mörker). 

Väduren, Krabban, Vågen och Stenbocken som "Passionens nivå" pekar distinkt mot själar som befinner sig i den biologiska reproduktionens fas (dvs "själsliga" typer som kristendomen brukade säga, eller den domän platonismen kallade Själen). Födas av vatten och födas av ande syftar på astrologins fyra element där jord och vatten är kroppsmänniskan medan ande är eld och luft i samverkan, aktiveringen av den supralunära andevarelsen, gamla käpphästar på den här bloggen. 

Horoskopet är förstås bara en karta för orientering och inte en kemisk analys tidens kvalitet. Det är lätt att förstå varför människor förstörda av naturvetenskapen (vår tids falska religion) inte ens klarar att inse att det finns olika språk för olika medvetandenivåer. Literalisten röjer sin "hyliska" förstoppning men astrologin talar ett högre språk.

I Ljuset börjar angeliska livsformer skymta, kanske andeväsen som inte reproducerar sig eftersom de befinner sig över Naturen och naturmänniskorna och kanske närmar sig de höga gudar/eoner som är prototyper till de lägre eller sinnliga arterna i universum (dessa arter är i sig också kopior, av de förnuftsprinciper/logoi som är de första effekterna av de osedda eonerna/gudarna). 

Ju högre rang i den gudomliga världen, desto mer generiska "typer", ända upp till Den Ena. Gränserna är flytande och vem kan säga när själen "faller" ner till t.ex. den lägre världen? Och kan själen ens avgöra när och hur fallen den är under en vistelse så begränsad den i Naturen?

Bloggarens mångåriga astrologiintresse ledde bort från västtraditionen och upptäckten att astrologin var siderisk från början och slutade för honom i insikten att hans korrekta ascendent var Tvillingarna en sammansättning av andlig eller pneumatisk Luft och Ljusets kvalitet. Detta förklarar perfekt hur tecknet än i dag dras med "kommunikation" som ett nyckelord. Eller budbärare (gr: aggelos/ängel). 

Alla människor har en mått av en ängels medvetandenivå inom sin komplexa och sammansatta jordiska själ, även om olika födelser ger horoskop som framhäver den angeliska parten olika mycket och placerar dess verksamhet i olika tecken och hus. 

Det säger en del hur degenererad astrologin blev i västerlänningarnas händer när grekernas knöt zodiaktecknet till två unga pojkar. Och var hinduerna bättre? De valde istället till sin version (Mithuna, Paret) en ung man och kvinna (attraherade av varandra och med önskan om "kommunikation"). Hinduernas symbolval erinrar om Platon som bevarade en gammal myt om den kompletta (sfäriska)  själens sönderfall i två delar. Denna variant pekar på heterosexuella driften som ett symboldrama för dem på Jorden att upprepa, liv efter liv, tills den högre själen börjar verka inom dem och förståndet återkommer och upplöser dualismen som är ignorans. Det finns bara den högre nivån som är Platons filosofiska monism - alla är rena medvetanden.

Grekernas omogna nyfikenhet (som Platon beklagade) resulterade i homosexualitet som ett socialt mode men detta bör ha varit en perversion av tanken på den ursprungliga odelade själen. Jesus summariska ståndpunkt av en annan vishet har noterats på bloggen: efter kroppens död blir man åter en själ eller "ängel i himmelen" och dessa väsen minglar fritt utan äktenskapliga bindningar. Här är Vattenbärarens tecken intressent eftersom den tecknar ett medvetande som samtidigt är kollektivt och enskilt. Detta är vad människan kommer att nå i Vattenbärarens tidsålder, när dagens alla blindstyreideologier (inkl. gendertänkande) övergivits. 

I Ateiststaten Sverige, tydligt under Vattenbäraren, förnekas tecknets högre signifikans och folk har drillats att bara vara medvetna/responsiva på det sociala planet. Socialrealism istället för exceptionella själsmänniskor - varför valde Sverige den låga utväxlingen? På grund av dess längre historiska bakgrund. Högcivilisation är inget man skapar från en mandatperiod till nästa.

[Skrivet 16 juli] 


PS (27 juli). Den irrande själ som bor i fd blogg-ettan Linda Skugges kropp antyds bättre nu av Sideriskas långsamma expansion av tolkningsmetoder. Ytterligare en slasknyhet apropå hennes nya liv som virtuell "Privat Dancer" på en sluten sida på nätet fick mig att titta en minut på horoskopet. Upptäckte att jag redan ägnat ämnet tid den 1 juni 2024 och redan glömt det! (Underliggande filosofi är buddhistisk: bevara inte i minnet det som inte gagnar dig på din väg. Kan leda till upprepningar...)

I sak: även med bara en nedbantad månkarta sågs ett nytt rekord i fråga om de här "förhållandena" mellan planeter. Har syns hela fyra 6/8-förhållanden vilket betyder fyra förekomster av alienerade "icke-kombinationer". 

De här "förhållandenas" grad av alienation kan inte vara helt destruktiva - de här förekommer även hos personer som lyckats, men just 6/8-varianten indikerar något analog med 6e fiendehuset och 8e dödshuset och det lär krävas mycket hög kapacitet för att "tänka sig" ur och arbeta sig runt de planeter som är alienerade till varandra eller inte relaterar väl (har synergi) i det här paret.

Är Skugge ett geni, döljer hon det väl och man måste fråga sig hur mycket som egentligen flyter friktionsfritt när så mycket är på kant med annat:

Månen "6/8" Solen
Mars "6/8" Venus
Saturnus "6/8" Venus
Saturnus "6/8" Jupiter

Det här är ett nytt område men kräver känd födelsetid för bästa precision. Kartan ser utdömd som det är, men rimligen är inte alla fyra "icke-relationer" lika starka. Om någon av de berörda står i ett hörnhus lyfts "icke-relationen" fram extra starkt och kan bli ett verkligt glapp i medvetandet (som naturligtvis går att åtgärda genom studier och självkännedom). Det är troligt att "icke-förhållanden" av olika slag skapar så mycket problem i livet att de tjänar som "vakna upp"-signaler. Det kan vara därför de ingår även i framgångsrika horoskop. En del snappar snabbare och börjar åtgärda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.