Pride-geschäftet ett hyckleri

Bloggen startade med det godtyckliga valet av mördare och homosexuella som två så avvikande sociala typer att astrologin borde "bevisa" sig, om alls. 

Men eftersom ett slocknat intresse för klassisk västfilosofi (läs: platonism) vaknade började invändningarna komma mot själva idén med kvantitativa tester utifrån så simpla grunder som planeten X i tecknet Y. Astrologin är en märklig konstart som utspelar sig på ett helt annat plan än räknenissarnas och det räcker med att minnas hur Platons "arketyper" var och en alla är "en", men på ett lägre plan kombineras (som i ett horoskop) i ett närmast oöverskådligt antal varianter. 

Hur formades t.ex. planeternas "personligheter" under årtusenden av tidiga mänskliga erfarenheter redan innan den astrologiska formuleringen under första årtusendet före vår tideräkning? Psykologen Jung snodde Platons Idévärld och lanserade det som "det kollektiva omedvetna" i vilket zodiaken kunde placeras och därmed effektivt separeras från torftigt pseudovetenskapliga resonemang. (Jung hade själv använt horoskopen för gifta par men misslyckats verifiera sin synkronicitets-hypotes.) 

Zodiakkretsen är fylld av ett urval djur (och tre människor, Tvillingarna, Vattenbäraren samt ETT INSTRUMENT, Vågskålarna) medan helt andra djur figurerar i den kinesiska motsvarigheten. Den kinesiska kretsen betecknar för övrigt hela år eftersom kinesisk astrologi tar ett mycket större perspektiv och börjar beräkningen av en individ med föräldrarna, vilket hela Väst misslyckats fatta vid ytliga omnämnanden av  djurtecken som gäller för födelseåret. Så ointresserat är Väst av bortre Asien att allt kinesiska numer hatas pga hotet mot USA:s ekonomiska dominans. I själva verket preciserar kineserna individen via flera beräkningssteg där året bara är det första och inte säger mycket alls.

Jungs kollektiva omedvetna skulle kunna tala för att det finns olika omedvetna medvetanden för olika kulturer och nu är den simpla kvantifikationen en hopplöst simpel metod att närma sig verkligheten. Men eftersom Pride-festivalen irriterar bloggaren fastnade blicken för en debattartikel i Expressen som var egenartad eftersom det har en ung homosexuell röst som illustrerade den intolerans och det hyckleri inom den här statsfinansierade propagandaverksamheten bara de närmast sörjande kan känna till. 

Staten vet uppenbarligen inte vad alla pengar går till, tolerans är naturligtvis en behjärtansvärd målsättning, men vad om perversion utmärker Pride-organisationens väsen snarare än äkta människokärlek? Klart läsvärt:

https://www.expressen.se/debatt/vi-homosexuella-vet-att-kon-ar-biologiskt/

Efter avslutade försök att hitta kvantitativt stöd för astrologin, noterade bloggaren via några vänner eller släktingar som tillhörde det allt vidare HBTQ-paraplyet att ALLA dessa (nu vuxna eller äldre) haft tydligt dysfunktionella barndomsfamiljer (ibland ena föräldern helt frånvarande) och det påminde om att SJÄLEN väljer (eller förmås välja) sitt liv före födelsen. Själens essens är bortom tid och även lågt utvecklade själar har en utsträckt uppfattning av "nuet". Vissa själar ser mycket långt in i framtiden (eller bakåt)! 

Själen väljer således den viktiga barndomsmiljön som kommer att lägga grunden till så mycket. Och det gamla slitna "miljöargumentet" verkar spela in lika mycket som "själens förflutna" jag tidigare tryckt hårt på. Ett föregående liv i den andra kroppstypen i denna binärt konstruerade värld kan vara så tungt vägande att en kvinna återfödd i manskropp alltjämt påverkas av omedvetet och blir en så effeminerad man att antingen "drag" blir ett psykiskt behov eller en rent homosexuell läggning där mannan alltjämt vill bli dominerad av en manlig man...

Varför debattören i Expressen lät så "vuxen" trots ännu inte tjugo fyllda ses direkt i horoskopet. Den allra känsligaste och mest lätt traumatiserade av alla sinnelagets månpositioner, dess ideala placering i trauma- och protektionismtecknet Krabban finns här men i konjunktion med gränsdragaren Saturnus, vilket både antyder en djupt sittande karmisk låsning till det kvinnliga, till modern, till hemmet. Men tydligen också en välgörande "förhårdnad" mot som värjer sig mot övertramp mot (den överdrivna?) sensibiliteten, sådana som t.ex. Pride (Sverige?) ägnar sig åt. 

En sinnelagsascendent är ännu långt från ett personligt horoskop men anger emotionaliteten under cirka två dygn. Här är det alltså åldermannen Saturnus som ger ett par dygn av "lillgamla" barn, eller barn som föds redan märkta av en saturnus-norm av något slag. 

Dvs. en klockren symbol för en tid då bara "i förväg präglade själar" välkomnas till en baby-kropp. Här är en variant på samma kroppsfixering premiärministern Margaret Thatcher kände inför president Ronald Reagan. Född med Saturnus stigande i öster, omvittnade i en dokumentär flera ännu levande bekanta och medarbetare hur svag hon var för "långa och stiliga män". En extremt formaliserad, låst och ytlig mansbild med andra ord. Vem vet, Järnladyn kanske själv levde ut en "dold inre man" (sitt eget tidigare jordeliv) genom att associera med politikerns världsledare och inte mer än den viktiga amerikanska presidenten (som själv var konfliktskygg och gärna vek sig för en stark manhaftig kvinna - dessa två kanske blivit homos i något annorlunda miljöer).

Expressens debattör har ytterligare ett intressant särdrag på sin himmel och som gäller trots att födelsetimman är okänd. Hinduernas primitiva sätt kora själens indikator (Atma Karaka) som den som uppnått det högsta gradtalet i sitt tecken leder här till "planetärt krig" eftersom här finns två som båda nått 30e och sista graden i sitt tecken. Den ena är den "aktiva" och expansiva Jupiter. Den andra är den definitivt aktiva men mer turbulenta krigar- och olycksplaneten Mars som dessutom står i sitt positiva hemmaläge i Barnet/Väduren.

"Segrare" i det planetära kriget i detta fall är Jupiters expansionsvilja som har en positiv altitud på en grad norr om solbanan medan Mars vid tiden ligger negativt, två grader syd.

Begäret om "vidgade vyer" gäller runt 385.000 nyanlända själar till Jorden enligt Google (dubbla det - månkartan gäller under cirka två dygn). Men inte kan väl det innebära att det haglar själar i konflikt med sitt karmiska bagage i kroppsfrågor? Eller kan det? 

Ett generellt svar går inte att uppbringa eftersom Atma Karaka är "själens belägenhet" vid födelsen, men säger inget om var den kommer att sluta detta liv. Har har tåget gott redan i den tidiga anspassningsfasen (Månen = 0-5 år) eftersom Månen är konjunkt med rigida Saturnus som tecknar viss oemottaglighet. Födelseklockslaget kan t.ex. degradera själens signifikator Jupiter rejält genom att den tilldelas något obetydligt horoskophus eller en ascendent/kropp som ogillar "expansionens tema". 

(Jag kan säga en del om detta med egna Månen stigande i öster i gradexakt opposition med Saturnus. Detta är inte ett psyke som är besatt av gränser och former utan ger sig i kast med dem som en opponent. Samtidigt är Månen lyhört och redo att se alla som en vän (det är sinnets storhet.) Jag minns (nästan) hur barnet runt fem år hade sin pre-intellektuella brottningsmatch med koncepten "man" och "kvinna" och rätt omgående förstod vilket läger jaget tillhörde. Alla har det uppenbarligen inte lika lätt att fatta detta avgörande men en Måne i Luft indikerar att tankearbete. Hos debattören är psyket redan vid födelsen besatt av en "tvingande form" via Saturnus. Oppositionen tycks vara den bättre varianten om båda har motsvarande världslig styrka (ges av födelseminuten).

Jupiter i ett obskyrt hus som 6e eller 12e gör att någon annan planet med lätthet spelar förstafiolen, särskilt som Jupiter i Jungfruns tecken är en svårtillfredsställd petmåns! ("Det här var inte den kropp jag önskade mig" produceras redan på själens nivå och som "tillväxt" blir den bara mer och mer kritisk.)

Det verkar finns fall då själen väljer ett liv där den straffar sig sig själv för att på längre sikt (själars "nu" är längre), åstadkomma en kursändring. Då kan ett "feljusterat" liv som homosexuell vara en del av den större planen. Den teorin fungerar väl tillsammans med idén om att gå från en kvinnokropp till en manskropp (eller vice versa) så att själva skuggminnet fortsätter att verkar som om det är aktuellt jag.

Även utan födelsetid ser man komplexiteten på denna himmel. Själens signifikator svag i kritiska och självkritiska Jungfrun (artikeln talar om att tillbringa tonåren i konstant oklarhet om vad man är) och dessutom är detta ett år då södra månnoden (halshuggaren Ketu) tycks döma ut, kapa, överge (och i detta fall överge Mars och välja att bli den homo "honan" - Venus är utmärkt välplacerad i sitt positiva härskarläge i Vågen men utkämpar nyssnämnda kamp mot macho Mars - man eller kvinna, vem är jag? Dessa två emotionella planeter både i Passions kvalitet men i obalans understryks av problemen Jupiters äventyrslystna expansion in i nytt kön för detta liv finner sig halshuggen av Ketu (och betecknar ingångsvärdet för "själen"). 

Det ser ut som just ett sådant fall där karma från tidigare liv vållar besvär och förbannelsen måste vara dubbel att födas i Sveriges vars horoskop visar att landet saknar filosofi och inte klarar att lösa några viktiga frågor allt. Istället pyntar staten in pengar i Pride och där debattrören avslöjar exakt hur uselt det går för den som saknar filosofins perspektiv. I engelskspråkiga länder ingår läsning av Platon (och Shakespeare) i skolan. Vad fick vi i det svenska gymnasiet? En timma om Platons Idé-träd och sinnevärldens sämre kopia? (Och det var i ämnet filosofi, jag vill minnas att kursboken ägnade Platons tankar ett par sidor max.)

Missa inte att debattören gnyr över pengarna staten pungar ut, så typiskt Jungfrun som är ett av de tre resurstecknen, här i stora problem med "tillväxten". Men så är det en homo högerliberal också, en som av politiska själ ogillar staten. (Har dock inte läst Medborgerlig samlings punkter.) Redan homo är en börda men när dessutom högerinfektionen satt in, är det knappast ett guds bästa barn (själ) som återfötts, snarare en relativ nybörjare på Jorden, vad det verkar. Men inte första besöket, Månen är redan före födelsen präglad av historia/Saturnus och det är också Saturnus som ger god tyngd åt argumentationen i artikeln, medan Jupiter inte för något större nytta. Men det är antaganden förutan födelsetiden...

Tillägg. samma dag

En intressant fråga men som jag aldrig sett svar på är hur hinduerna ser på det faktum att så många föds till världen varje dygn när Atma Karaka ibland förbli densamma längre perioder. (Förmodligen en idiotfråga typisk en västerlänning som groteskt överskattar "individualitet".) Är detta ett fall där Världssjälen spottar ur sig samma livsöde  på olika ställen på jorden? 

Platons myt talar emot "löpande bandet"-teorin eftersom han i sina texter nämner två vägar för själens resor, kända i Indien som fädernas väg och den högre gudarnas väg. Och astrologins hellenistiska typ justerar lycko- och daimonpunkten varje minut. Det förefaller vara denna tanke (om olika vägar) som ursprungligen låg bakom den hellenistiska astrologins "lyckopunkt" och "daimonens punkt".

Särskilt lyckopunktens symbol för Jorden, astronomins kryss i en cirkel för direkt mina tankar till hur olika levnadsöden matchas med olika daimoner (rationella själssegmentet) för att bilda ett öde för ett jordeliv. Varför daimonen fått en egen punkt kanske beror på att den högre själen är den genuint eviga som bara ett mänskligt livsöde har till låns. De dödliga är dock inte gudar. Dessa två punkter kan avslöja om individen tenderar mot gudarnas väg eller som den breda och otydliga massan som bara vandrar "fädernas väg" och återvänder till Månens medvetandestation efter döden. De högre går direkt till Solen, vilken speciellt i hinduisk astrologi står för atman eller själens rena kognition. 

Vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith argumenterar varför kognitionen MÅSTE ligga bortom tiden och således tillhör själens högre domän (Solen är partiellt här i detta liv, men har också, i vissa traditioner, en tydlig koppling till det högre). Kognition är ögonblicklig överblick och förståelse och kämpar inte på med linjärt tänkande som en enfaldig Sherlock Holmes som tvingas dra en massa slutsatser. Själen förstår direkt och påminner om Jupiter från Eld-triangeln, där den också representerar en själslig fakultet, faktiskt hela Världssjälens rymd. Jag kan faktiskt inte reda ut alla dessa turer många traditioner blandats samman.

I Väst är lyckans och daimonens lott är således resultat av "grekisk" filosofi vilken slunkit in i astrologin. Hinduismens Atma Karaka är ett helt annat angreppssätt som inte tänker i samma kategorier och i det här fallet ligger Jupiter högre än Mars på himmelen betydligt längre tid än de cirka två dygn Månen befinner sig i Krabban.

Men det syns vara Månen MED Saturnus som är nyckeln här: Månen är inte ett oskrivet blad vid födelsen, Saturnus (former) har redan pressat sig på det nyfödda sinnet. Och eftersom Jupiter inte tillåts tillväxt/expansion ser detta ur just som ett sådant fall där själens tidigare historia I TIDEN tvingar sig fram och vanställer den normala anpassningen till en ny typ av kropp.

Utan klockslag är det troligen meningslöst att pressa kartan på mer info, men det är helt klart att dygnet ser "öronmärkt" ut. Det planetära kriget mellan Jupiter och Mars riktas om till andra frågor vartefter Månen flyttar sig och kanske själv blir kan AK-kandidat med veckornas gång. Det är som himmelen massproducerar barn och anpassar dem för till själarna som ibland men ibland inte har en stark daimon med sig. En star daimon vaccinerar dem förmodligen mot den könsförvirring som dekadenta kulturer som den svenska tenderar mot.

Undantaget är förstås själar med personlig karma att brottas just med det problemet. Utan levande rationell själ tar värdkulturens socialiseringsmekanismer över och samhällets dekadens är proportionell till hur lätt staten har att t.ex. få befolkningen att gå runt och vifta med regnbågsflaggor. I det avseendet har svenska staten lyckas förminska medborgarna till dagisbarn via filosofibefriad skolning (nationalkartans 9e filosofihus extremt svagt). Myndigheter vet att kärlek till kunskap innebär ett hot mot makthavarna och alla vill väl ha ett stabilt samhälle - om så till priset av närapå kollektivets imbecillitet.