AB:s Kierkegaard som landets svar på sardoniska Woody Allen

 

Flera vänsterskribenter på AB lyfter tidningen högt över det som ska föreställa medvetet i konkurrenten. Ibland blir det lite drev och kör av det hela men Susanna Kierkegaard har ofta en egen karaktär som springer från ett fyndigt skarpsinne. Detta en mer än fullgod ersättare till politiska kommentatorn Lena Mellin (som alltjämt skriver på, trots pension). Jag tänker ofta att hon förmedlar något av stadiga skribenten Jan Guillous förmåga till inverterad psykologi.

Senaste i den underhållande "ursäkten" för gamla spydigheter om Ebba Busch som nu när hon äntligen fått någon form a erkännande för sin politiska gärning. Vem i denna tid har ork eller ens förmåga att mata på flera en fullträffar i en kort text? Vore det inte för ägaren skulle jag kunna tänka mig prenumerera på en tidning driven av folk med denna kaliber. Men då måste Nato-hökarna drivas ut.

Susanna Kierkegaard kommenterades för några år sedan. Nytt nu är upptäckten att hon är Mellins självklara efterträdare på tronen och varför hon dessutom är ännu saltare och rent litterär till skillnad från Mellin vars talang bestod i att dumma ner politiska angelägenheter så att alla kunde känna sig informerade. 

Båda kvinnorna har Solen i giftiga Skorpionen och där Mellin har Mars (Skorpionhärskaren) i Vattenbäraren har Kierkegaard en betydligt tyngre Måne konjunkt Saturnus i Luft. Vatten med Luft kan verkligen bli fräna och de lägsta typerna rena psykopater. Ja, Mellin har lite av samma mix därför att hennes Mars-Vattenbärare i sin tur disponeras av en annan av Saturnus Luft-placeringar (Vågen). 

Här handlar det bara om att "känna in" var någonstans i den antika världsbilden planeterna befinner sig och de är både i sin tur på planeten Aftonbladet i dess vassare ringhörna.

Men se nu Kierkegards och dyster-roliga regissören Wolly Allen och parallellerna blir solklara (Allens karta med tid i andra inlägg, men här Månen i öster för tydlig jämförelse). Ändå handlar det inte om att "historien upprepar sig" - se bara att det är olika tider för ingång i vår värld (månnodsaxeln). Detta är vad vetenskapsfilosofen och matematikprofessorn Wolfgang Smith syftade på när han kommenterade nutidsmänniskors generande förlust av "kosmisk tid" för att istället låta sig förslavas av "uppmätt tid", ett helvete skapat av tidsstudiemannen och tillverkarna av armbandsur kombinerade med stegräknare. 

Ja alla västsamhällets slavdrivare tillsammans har enats om denna utstuderade ondska men det är företrädesvis den låga Saturnus (i Jord) snarare än den högre Saturnus (i Luft) som gjort människorna till slavdrivare och slavar. Tal om arbetstidsförkortning i en av de mörkaste hålorna, Sverige, har börjat figurera i medierna just som Saturnus passar sitt goda tecken Vattenbäraren.

Det ovanliga skarpsinnet hos både Allen och Kierkegaard är förstås Månen i intellektuell Luft som härdas av att Saturnus är i sitt positiva (supralunära) tecken, Luft-tecknet VattenBäraren. Detta kan ses som att tecknet bär upp de övre vattnen i den antika kosmologin eller som att bäraren för en kruka vatten till där den behövs (den högre andliga principen en vårdare av den lägre naturliga). Den högre intellektuella delen av människan vårdar sig om den lägre vattenmänniskan  - den biologiska köttvarelsen med alla dess sinnliga begär och behov (vatten som smörjmedel och som Vatten räknar det astrologiska systemet också in blod och mannens säd. 

Vatten tecknar Naturens enda poäng: den söker hålla igång för evigt trots att detta är den lägsta och mest avfallna delen i universum, så nära den själlösa urmaterien där ingenting längre kan resultera, ingen gudomlig essens mer kan uppstår. Satan sägs vara den sista "form" som kan uppstår men denna nivå är en ren nej-sägare eller förnekare och räknas därför som Naturens självdestruktivitet. Kopplingen mellan Satan och sex är uppenbar och båda ringar in "syndafallet" som är en slags tillstånd snarare än en händelse i tiden. Själen kan befinna sig på många olika psykiska "platser" och alla har Alltet inom sig men med HIMMELSVID skillnad i fördelningen.

Om man tolkar kartorna med ledning av Woody Allens underhållande misantropi och grundliga ateism, ser det ur som att Kierkegaards och regissörens knivskarpa sarkasm är en nödvändig sida av den förkastade (syndafallna) själens fördrivning ur Paradiset.

Paradoxer är inte region i Hösta Himmelen (evigheten) utan en enligt gammal judendom den andliga värld på Venus som vi bara uppfattar som en planet pga. av vår fångenskap i sinnesvärlden efter syndafallet. 

I en memorabel nattdröm (tidigare relaterad) hade jag avlagt ett besök hos "mina vänner" i denna högre värld men tro inte jag lyckades kvarhålla något av besöket vid uppvaknandet. Jordmänniskans medvetande kan inte greppa högre realiteter och minnet bevarade bara några symboliska kontraster som omvittnade många år med astrologin: Venus var som motsatsen till Mars, där fanns inga skarpa vinklar. På Venus ingick i allas medvetande hur cirklar är slutna. Alla var telepatiska. En värld där orsak och verkan är samma sak!

Detta var kärnan av drömresten och påminde starkt om den intressanta scifi-filmen "Arrival" med Amy Adams där utomjordingarna kommunicerar i cirklar. Filmen kom 2016 och gav verkligen nya tankar utifrån temat "att i medvetandet existera i cemtrum/själen". Min "Venus-resa" var nog på 1990-talet (vissa drömmar glömde jag skriva ner trots minnesvärt innehåll, men den här var definitivt många år före filmen).

Om livet på Venus inte gick att transponera särskild väl minns kroppen "paradisisk kärlek" från mina två ledsagare, en manlig och en kvinnlig som "dumpade mig" i kroppen i sängen (de såg så snarlika ut att venusianer kanske är könlösa och detta bara ännu en bild som kunde processas av drömmarens jordiska medvetande). 

Venusianerna förmedlade telepatiskt att jag var välkommen tillbaka när som helst, som vore jag en förlorad son. När hjärnan kopplat på igen, var det inte svårt att fatta kopplingen mellan Venus och bloggarens soltecken, venusinaska Vågen, men därtill den lite ovanligare "ömsesidiga receptionen" där identitetens eller själens Sol i Vågen utväxlade energier med just Venus som omvänt befann sig i Solens hemmatecken Lejonet vid födelsen. 

Har alla sitt soltecken som medfödd minne av vilken värld de kommer från? Synske Edgar Cayce i trans gav helt andra och förbryllande "resor" som olika hjälpsökande  - ofta räknade han upp flera åtföljande mellanlandningar innan själen styrde mot Jorden och nästa fysiska återfödelse. Fullständigt omöjligt material att evaluera, precis som han under trans uttalade sig om hur långt före eller efter förlossningen själen verkligen knutit an till fostret/babyn. 

Ännu mer huvudbry för astrologin! Den snare har kanhända förenklat utgått från förlossningsögonblicket - här tycktes Cayce antyda hemligheter och processer vår art vi ännu inte är i närheten av att ha börjat ana efter sammanbrottet i Upplysningen (som i stort inte alls var någon upplysning, nytt tillkommer och tvingar bort gamla sanningar.) Man kan förstås göra det lätt för sig och ignorera Cayces kusliga insikter i andra frågor och bara kalla honom en fejk som skrävlade med påhittade "sanningar". 

De enklaste exemplen är talande: hur kunde Cayce i Virginia motta ett brev från en bonde i någon annan delstat med sitt prosaiska problem med att hitta en reservdel till en lastgammal traktor som inte längre tillverkades? Cauce lade sig som vanligt på sin brits, slumrade in och hade strax lokaliserat en farmare i en tredje delstat som skulle ha en avställd traktor av den typen. (Cayce-stiftelsen har den bevarade korrespondensen som visar att det stämde och att traktordelen förmodligen bytte ägare.) 

På vilken nivå av intelligens befann sig Cayces som verkade skanna traktortypen i hela USA på ett ögonblick och ge den exakta adressen för ett exemplar?

Men själens prenatala svischande runt i solsystemet tillhör Cayce när han är som svårast att smälta. Dock ägnade han nästan all tid åt sjuka och hjälpbehövande men han del "lyxläsningar" gjorde han också, för de metafysiskt intresserade.

Motsvarigheten till bloggarens "ömsesidiga mottagande" (Eld och Luftens världar - alla elementära världar är normalt osynliga för varandra enligt den platonistiska juden Filon från Alexandria och på Jorden upplever man dem just som redan Empedokles sagt, sammanblandade) är en stark konjunktion enligt hinduerna. 

I vanliga livet kan den mixen mellan Eld- och Luft-tecken (och i detta fall dessutom Eld- och Lufthus) beteckna konstnärer och poeter. Men det stämmer inte i det egna fallet. Kanske i ett tidigare liv eftersom återfödslar bygger vidare på milstolpar från tidigare liv och just Solen i detta fall sorteras som "gammal karma" via 5e huset.

Kanske själen inte har viljan att upprepa sig gång på gång och lämnar vissa potentialer i träda. Särskilt själar med gynnsamma livsöden som innehåller många möjligheter. Jag har träffat en och annan människa som varit multibegåvad men minns speciellt kvinnan som "nöjde" sig med en första livshalva som dagmamma på ett barndagis. Uppenbarligen var Mars i moderskapets Krabba i 10e karriärhuset en väldigt stark detalj i den kartan, starkare än jag räknat med (gissade på helt fel karriär, givet andra starka ingredienser). Intressant nog hade den här kvinnan ett dåligt och ansträngt förhållande och tillsammans såg dottern ut att ha en konkurrenssituation med sin mor som jag upplevde som höjden av lugn och lågmäld intelligens (SolVåg/MånOxe).

Susanna Kierkegaard borde ha något liknande som pekar mot författarskap, men med bara månascendenten kommer man inte långt - Månen konjunkt Saturnus indikerar faktiskt att Saturnus (det högsta förnuftet) tagit över och kontrollerar eller undertrycker Månens begär och emotioner. Ett mycket mentalt sinnelag (mentalt på det vis britterna menar, ett osentimentalt tänkande, ett "dispassionate mind"). Närmast stoiskt eller den ren och idédriven individ snarare än poetisk sentimentalism. 

Utan skribentens biografiska data kan inget sägas utifrån enbart månen men när den används som platshållare i öster som hur känslan kanaliseras och det placerar solen i Skorpionen i tionde celebritetshuset kan anas "saturnisk förankrad" berömmelse i släkten (Saturnus patriarkat och även Månen kopplar till det familjära). Är detta en avlägsen släkting till Søren Kierkegaard eller är den gissningen för banal? Just att Månen står med Saturnus förbryllar lite eftersom månkartan ska teckna känslornas orientering medan Månen med Saturnus i ett saturniskt tecken är extrem saklighet som inget har till övers för känslor.

Den danske författaren och djuptänkaren som inordnade människan i en nygammal tredelning (välkänd redan i antiken): den simpla esteten för vilket där allt handlar om yta och presentation (kan dra mot egocentrism), den mognare moralisten som grundar sig i den intellektuella världen och dess värden, och tredje typen på väg att bli en gudamänniska (samma som grekernas tanke att köttvarelser destinerade att harva runt i kretsloppet kunde nå eller förtjäna sig odödlighet). 

Det är bara katolicismens Kropp, Själ och Ande dansken beskrev, samma platonism Kyrkan sedan länge "lånat" från hednisk filosofi och använt som sin egen världsbild. Den här bilden har repriserats flitigt på bloggen men är en annan tredelning men märkligt besläktat med Kropp-Själ-Ande:

Existentialfilosofen Kierkegaards estetiska nybörjare på Jorden hamnar just i skärningen där sexualitetens Vatten mixar med konkret Jord och skapar en materialist, kroppsmänniskan eller den typen som drar hem överflödiga turistprylar från varenda utlandsresa.

Just kampen mellan Skorpion och Vattenbärare tyder i att den danske tänkarens (och Kyrkan) pågår en kamp även hos AB-skribenten. Via "utanförskapets" eller "utstötningens" problem, kan ibland Skorpionens sexualitet aktiveras som arenan och människans (Vattenbärarens) prejudikat eller tendens att mobba ut dem som skiljer sig åt kan ta överhanden. Jag har också sett utstötningen utan den sexuella komponenten och med Skorpionen enbart som "svarta fåret", markör för något avvikande som bryter mot den kollektiva Vattembärar-andan (som skiljer sig åt från fall till fall). 

Vem vet, kanske rubriksättaren är något på spåren som lyfter ut några ord som i isolation nästan låter som att skribenten har en liten fling på Ebba! "Kärlek börjar alltid med bråk..." Oj vad många skamliga rovkapitalister den här bloggaren måste vara hemligt attraherad av i så fall. Bort den tanken.

I den platoniska själsbilden skär sig grönt vatten och blå luft och indikerar den irrationella begärssjälen som förenar oss med djuren och den rationella själen som påminner om vilka himmelska varelser vi var före Fallet. Det är lite av en gåta hur den materiella negativismen slunkit in i Platonismen, grekerna älskade världen, men icke desto mindre ett faktum. 

Det är gissningsvis influenserna från Österlandet som märks hos Platon och än mer ett par hundra år senare, i Mellanplatonismen. För att inte tala om velandet hos Plotinos, nyplatonismens fader, på 200-talet. Helt kvar funderar de avancerade västerländska kulturerna mycket om kroppen och själen vid denna tid. Knappast samma djuptänkande hos de gamla skandinaverna som inom kort skulle bryta ut i tjuveri och rövartåg vilket har givit dem deras plats i historien.

I Susanna Kierkegaards skamligt underhållande "fejkupprättelse" av Ebba Buschs förlorade heder i AB ser man den perfekt och artistisk variant på denna astrologiska "utstötning" eller "dissociation" (Skorpionen/Vattenbäraren är mer akut och skär djupare än de två andra varianterna eftersom detta är Fallets egen "dissociation".

Brasklappen behövs, att verkligt höga själar kan använda oförenligheten mellan Vatten och Luft för att gestalta istället för att bli plumpa mobbare bara de har artistisk gåva. Det tillägget gäller Susanna Kierkegaard. Att hon inte verkar ha någon känsla för religion och filosofi får man ta på köpet. Hur vanliga är universalgenier i vår tid?