När man talar om trollen (om fanatism och tokliberalism)

 

Först tror jag Expressen har en oduglig rubriksättare som rör ihop utvecklingspsykologi och geopolitiska ställningstagaren men förvirringen sitter i texten. Märkligt hur snabbt medierna serverar ett exempel som förekom i föregående inlägg om NATO-höken Hodges. Där kommenterades ett par elementblandningars generella styrka och svaghet: där Luft och Vatten "representerar intellekt kontra begär (som alltid framtvingar ett säkerställande av motiven vid vite av ren obegriplighet), betvivlar Eld och Luft aldrig sina ingivelser även om de [likt krigsherren USA/Hodges] tillhör den historiska förloraren."

För att ge debattartikeln en anstymmelse av dignitet är partiledaren korv-Pehrson förste undertecknare, men det är lätt att förstå att det förvirrade Kina-hatet härrör från en ung liberal karriärpolitker, andra namnunderskriften. Simona Mohamsson 2019 utgav den juvenilt eller svengelskt betitlade "Hong Kong R.I.P.". TicTocs ev. skador på ungas medvetande är en falsk front när det verkliga ärendet är att driva amerikanskdoftande propaganda mot all kinesisk teknologisk närvaro i väst. (USA vill ha monopol på hjärntvättning av de unga.) Artikeln är falskt och klantigt hack, detta är precis den Eld/Luft-fanatism som jag tänkte mig i föregående text.

Och hur väl stämmer det inte in på horoskoptypen, som under bloggen enkla start kanske skattats högt - Eld och Luft i mix gavs taggen "kreativitet". Nog är det någon form av kreativ fantasm på låg nivå att stämma in i hata-Kina-drevet löst draperade i ett svepskäl - omsorg om barnen. Här hör man det unga psykets träning på en "liberal" mentalitet och världsbild. Men Luft-elementets förmåga att integrera lärosatser tycks ha kulminerat och börjat urarta. "Airheads" anas när helheten inte riktigt hänger ihop.

I astrologin går det ibland knappt att skilja de värdefulla kreatörerna från tokskallarna, och här finns flera TEKNISKT goda placeringar som i förstone ser övertygande ut: den liberala frihetssträvan kan tillskrivas så väl Eld som Luft, och Saturnus (essentiell Luft) hemma i sitt eget ideologiska Vattenbäraren ser ut som en bra grund att bygga på. 

Venus är också hemma i sitt hemmatecken Vågen vilket ger en gynnsam sinnelagsascendent när också Månen står i Vågen. Men goda placeringar tenderar att göra sitt, medan onda placeringar inte automatiskt utsläcks. För se vad Månen/psyket släppt in !!! Här är det negativa Mars och Saturnus och demoniska karriäristen Rahu (hon kallas "toppkandidat till EU-parlamentet") som skapar ett haveri som mer liknar fanatism än något annat.

Oppositionen mellan Mars och Saturnus försämrar bådas effektivitet, Mars hatiskhet är det som bryter ner Saturnus organisatoriska struktur (vilket ses i den klantiga ämnesblandningen). Oppositionen är rätt säkert det onda i tokliberalens inre världskarta, de astrologiska principerna framtonar som hatobjektet Kina. Men sedan förstärker ambitionens Rahu alla skevheter i psyket så att det tydligt framgår vilket "ungdomligt" arbete Expressen villigt publicerar, uppenbarligen dåliga bedömare av vad som bör avvisas. Men Mohamssons Mars-Saturnus är inte Kina, det är den inre diktatorn USA hon själv köpt med hull och hår - därav svengelskan i hennes bok (sorgesång?) om att Storbritanniens mandat Hong Kong gick ut och metropolen återgick till Kina. 

Man kan också fungera på hur den normalt så optimistiska och frimodiga Skytten fixerad sig vid en mentalt framskapad fiende. Ser man det här som ett utvecklingspsykologiskt problem är detta ett skadat barn, men först vid Solens mognad (cirka 38) kommer det att visa sig om det levda livet lyckats avvisa Solens bas i Jupiter, normalt en positiv och framgångsbringande faktor men här låst i Skorpionen, dödsskuggans dal och ungefär lika inställd på att nedkämpa fienden som den här bloggarens Jupiter-Skorpion (se bl.a. förra inlägget). 

Planeten i tecknet ger en princip medan de utvalda "dödshotande" objekten skiljer sig från fall till fall. Tokliberalen har framförallt problemet att den svarta Jupiter-placeringen är hennes individuella inre demoner. Jupiter disponerar och är grunden för Solen, hennes själ. Man ser här att Skorpionens baksida, avundsjukan, gör henne till en kämpe för att bli något. (Skorpionen är i dödsriket och stirrar med avund mot Oxen mittemot, där alla resurser tycks finnas.) Hela denna symbolkombination borde monteras ned och självet examineras, men framåt de trettio har förmodligen redan valen gjorts. Ett förspillt liv baserad på grumliga grunder? Troligen inte. Givet själens vandringsväg ("trajectory") var detta den logiska konsekvensen. Guldgrävaren (egentligen revanschism för smärtsamma nitlotter i tidigare liv) måste vara ett vanligt tema eller skäl till återfödelse.

Bloggaren har tidigare pekat på finliret i astrologin, hans Jupiter-Skorpion ett tidigare varv kunde varit lika förödande, men har "lyckligtvis",  inget med de personliga Solen, Månen eller ascendenthärskaren intellekts-Merkurius att göra utan symboliserar makten som den utövas på ort och ställe och som en olycka för mänsklighetens högre mål (hus 9). 

Hos liberalen saknas födelsetid men åtminstone i sinnelagshoroskopet (emotionellt) är Jupiter en verksam illgörare men här håller solär intelligens fången. Allt detta är psykets/Månens föreställningar: att sitta fången i Platons grotta och lida av vanföreställningen att sekulär frihet är någon frihet alls. 

Ju mer anfäktat "problemet" upplevs, dess närmare brytpunkten och omorienteringen. I bland ligger brytpunkten först i nästa liv vilket är extra problematiskt i förfallna kulturer som glömt själavandringen (som var allmänt accepterad i antiken). Även skenbart förspillda liv tjänar till något gott, men försök säga det till människor utan korrekt filosofi eller brottsoffer. Livet är lidande, det lär all korrekt filosofi och därav också kontrasten mellan astrologins sorg (Vatten) och glädje (Eld). Det är när Eld blåser upp galen Luft (kanske via demonen Rahu) som fanatismen sätter käppar i hjulet för djupare förståelse. 

Å andra sidan säger indiska astrologen Tejawini Patil att norra månnoden Rahu visar vad som motiverar själen till återfödas, (utan månens sug skulle vi inte ens vara på den här planeten). Det ser ut som hinduisk astrologi odlat två parallella traditioner i den frågan, en som fokuserar den sublunära kraften och en annan som tittar på alla planeter. Alla utom södra månnoden kan vara Atma Karaka (signifikator för det själen vill). Här är den enda placering som kan hota Venus från AK-rollen om födelsen inträffade på småtimmarna medan Månen ännu dröjde kvar i Jungfruns slut. 

Den placeringen är mer riskabel och låga, materialistiska motiv skulle kunna vara den här "jordbundna själens" ambition för detta liv (Jungfruns härskare Merkurius delar Solens problem med en negativ, begärsfylld Jupiter). Indisk astrologi har en verktygslåda som kräver medvetna föräldrar och en kultur som inte obegåvat tror att klockslaget saknar mening, utan tvärtom är fullt medvetna om sammanhangen i ett levande universum.

PS. Expressenartikelns primära undertecknare verkar inte vara dess författare, men om så är, har hans karta visat ett annat problem: Eld/Jord-kriget som inte äger den intellektuella Luftens "vidluftighet" utan mer livsviljans förbittrade kamp mot motspänstig materia. Fyra taggade inlägg om den kartan (på sedvanligt svenskt sätt utan klockslag - det levande universum liksom all korrekt filosofi är glömd i det här landet).