Musik både i himmelen och helvetet (2) + J.S. Bach

Ibland verkar den upplevda verkligheten gestalta sig efter ett högre manus. Samma dag Expressen-intervjun kommenterades - är musik bara biologi eller finns det också en högre komponent - läser jag vidare i den fascinerande volym 4 av Plotinos samlade verk från 200-talet. 

Efter att ha diskuterat världsalltet och astrologin planeter - vad de gör och inte gör och hur alltets delar verkar på delar och får oss att uppleva "missförhållanden" som inte gudarna själv avsiktligt bär ansvar för, så glider filosofen in på besvärjelser och trollformler som var absolut verklighet på hans tid, och som stöddes av ett teoribygge som i princip utgår från astrologins tanke om sympati-svängningar (NASA har fått fram planeternas ljud som kanske bekräftar denna gamla tanke! Sammanfattning här) och NASAs ljudexempel här.)

Allt i världsalltet påverkar allt annat via ljud (logos/logoi - "ord", ibland översatta som "förnuftsprinciper") och om det finns en sympati mellan objekten - tänk astrologins tes om Solen och det mänskliga hjärtat eller Solen i ett horoskop på samma ställe i zodiaken som Månen i ett en annans karta och ingen inblandning från disharmoniska inflytanden från andra planeter. Ett sådant möte mellan Sol och Måne ger djup sympati - parterna "förstår varandra" eftersom de är "stämplade" på ett sympatiinducerande sätt vid födelsen. Tidsherren är ett mysterium den "upplysta" och moderna människan tappat greppet om.

Det finns en naturlig dragningskraft i trollformler frammanade av magikerns tonläge, intonation och kroppshållning - för dessa ting attraherar precis som [geometriska] figurer och röster gör det. Ty det är den irrationella själen - inte kraften i valet eller i förnuftet - som låter sig förtjusas av musik, och detta slags magi väcker ingen förvåning. Folk t.o.m. söker bli förtrollade även om de inte uttryckligen begär detta av musikerna. Och vi får inte heller inbilla oss att andra slag av böner är fritt och avsiktligt besvarade, för människor under en besvärjelse agerar inte med fria val, inte mer än när en orm förtrollat iakttagaren den tjusade förstår eller förnimmer vad som händer. Bara efteråt förstår han att han haft en upplevelse. Men hans styrande intellekt [den rationella själen] har hela tiden förblivit opåverkad. Men, när en människa ber till en himlakropp kommer en viss influens på honom eller en annan [för vars skull han ber].

Enneaderna IV.4 Om problemen med själen (II) (Armstrong. s. 263)

 I denna åldriga "musik- och besvärjelseteori" ger den betydande filosofen på sin höjd Eric Schültz  halvrätt. Istället för dennes svärmeri över musikens gudomliga ursprung konstaterar Plotinos torrt att det bara handlar om "mekanik" (låt vara att ämnet därtill kräver talang och inlevelse). Eftersom filosofen talar om besvärjelser och bara nämner musik i förbigående, kanske man inte ska dra för stora växlar.

Musik förefaller honom inte gudomlig utan en produkt av processer inom Världssjälen. Den är inte direkt knuten till Gud. Men ateisten som Schültz debatterade med i intervjun, hade ännu mer fel, för nere i Naturen hörs bara bleka avbilder av de verkliga processerna (klassisk platonism), instrumentens stämda strängar som ger örat (ett anpassat organ) en auditiv upplevelse...

Västvärldens största musikgeni? 

Musik är inte mitt ämne men jag har noterat det omdömet om J.S. Bach

I vad mån Plotinos praktiserade astrologi vet världen inget om,  men jag tycker hans bindning av musik till den irrationella själen inte är att göra ämnet full rättvisa! Men sin exakta logik skulle han förmodligen påpeka att tiden inte existerar i de högre verkligheterna och därmed inte den musikaliska upplevelsen - den är bara slaggprodukter som uppstår i den sinnliga världen och som människor "kultiverat" via deras olika tonskalor.

Bachs tydliga dominans av den rationella själens Luft och den irrationella själens Vatten bekräftar delvis filosofens bestämda placering av musiken i människans låga, irrationella själ. (Som litteraturprofessorn Engdahl sade med ateistens övertygelse: det händer i den fysiska kroppen och kreativitet är bara ett ord människor hittat på). 

Men det är uppenbart att Bachs partiturer och flödande tonkaskader sorterar under Luft som den intellektuella kapacitet detta element tecknar. Luft är den realitet som intellektuellt förmår transponera Vattnets förnimmelser till noter. Om gudstro och ett utvecklat intellekt finns kan Luft dessutom lyfta från mänskligt vardagsspråk, tänkande och logik och röra sig på och fånga information på högre nivå ("änglars tal") och omsätta detta i sin kulturs musikaliska tonspråk. 

Förmodligen är också "änglars språk" nedjusterat till de lägre medvetandetillstånd människor normalt arbetar på. Änglar (daimoner) kommunicerar "telepatiskt" och vetenskapsmän med starka aha!-upplevelser berättar vet att informationen kommer i ett enda omedelbart stycke, sen kan det ta en evighet att överföra detta till något användbart som är begripligt i vår värld. Jag tror åter att Bachs Vatten/Jord-dominans kan ge ledtrådar. Faktum är att jag hittat Vatten/Luft-störningar hos åtskilliga av de popartister jag i min outvecklade musiksmak förblev vid.

Här visar Bachs himmel just den inspirerade vetenskapsmannens tendenser tack vara Saturnus i Eld i sitt starkaste världsliga läge (Dig-Bala för Saturnus är västra horisonten, rätt logiskt eftersom Solen "tar slut" vid sin nedgång och "den svarta solen" eller den tamasiska Saturnus har sin tid på dygnet. (Saturnus sorteras till Mörkrets/Tamas kvalitet.)

I västzodiaken gäller samma sak med midvinter, Saturnus råder över Stenbocken, men här har traditionen tvingats förklara Saturnus som "ljusets återkomst till världen i mörkaste dagen" - en rätt skruvad nödförklaring när den sideriska zodiaken föll i glömska. Originalet levde i väst till runt 500 år in i vår tideräkning, vilket astrologihistoriker noterat, men vilka? Det är lätt att bläddra i timmar, men här bryter jag efter populärvetenskapliga men dödligt seriösa "Ancient Astrology" av indiskan Tamsym Barton som jag retade mig på vid läsningen för att hon ägnade sig åt västtraditionen, trots att hon hade (?) Indiens rikedomar! Men väst är "status" och hon är inte så lite statusmedveten i sina formuleringar. I första kapitlet, av boken som är en del av hennes större tes för sin filosofie doktors-examen, skymtar emellertid lite information förbi:

Trots bristen på samtida evidens på den hellenistiska astronomin och astrologin har det blivit allt tydligare på senare år (boken är från 1994) att babyloniska data var mycket viktiga vid grekiska modeller av universum. Medan Otto Neugebauer, en betydande auktoritet på de exakta vetenskapernas tidiga historia, tenderade mot att föga utöver några koncept, numeriska parametrar och enkla procedurer importerades från Babylon till Grekland, har senare arbete avslöjat att babyloniska metoder och data användes en bra bit in i vår tideräkning. (s.19)

Om Saturnus är denna världens rationella förnuftsprincip och med representerar Intellektet bortom det sinnliga universum, ett Intellekt med vilket Den Ene utforskar sig själv, placerar den sig hos Bach som ett argument för att den som kan höra musik via denna världens formgivare (Platons hantverkargud) ändå står i kontakt med den Stora Arkitekten som är en bra synonym för både kompositörer och dirigenter. Varför det står en putte med taktpinne och dirigerar en hel ensemble går tillbaka på dessa uråldriga tankar. Dirigenten är diktatorn är Gud - är astrologins Saturnus...Solen lyser förvisso över vår värld, men dyrkades knappast som en gud i antiken. Även ett närmare studium av astrologin pekar mot att skaparen är Saturnus! Inte minst i härskarläge i Jord är han väldigt lik Platons hantverkargud, står vid, och är själv gränsen mellan Alltets själ (antika alltet) och Intellektet eller Formernas värld och är den som "importerar" idéer till vår verklighet...

Att Saturnus hos Bach saknar tajt kontakt med sin disponent Solen (Lejonets härskare - tillbaka till den praktiska astrologin igen), tycks inte påverkat hans talang alls. Om Saturnus är både organisation och kontraktion fungerar den livets Eld som en sammanhållare och förtätare. (Som tidens herre är den visserligen i sin själ tidlös men i sin verksamhet i världen omistlig för förmågan till komposition och rytmik.)

Kanhända är Saturnus i Eld i vissa sammanhang en bra kombination, trots att indisk astrologi håller Sol och Saturnus för att vara fiender? Men det är ju nere i sinnesvärlden och den astrologi som bara befattar sig med jordnära ting. Inlägget växlar mellan det jordiska och om "gudarna" som inte känner något ont. Ett bra tecken på att människan börjar komma någon stans är att sluta dela upp alla i vän och fiende och i det upptäcka att man på ett ögonblick råkade fördubbla sitt förstånd.

(Den här bloggen innehåller likväl många inlägg som kliver in i små världar och tar parti för ett eller annat, i linje med en av Plotinos försiktiga tankar om att universum själv har en viss preferens för det goda, för det som kommer Alltet till nytta och inte bara tjänar t.ex. en liten elit.)

Bach blev föräldralös vid tio och den här bloggaren har syndat genom att knappt orda om hur den nära familjen tecknas av 2a huset (som påminner om att 2a naturligen harmonierar med Oxen som är där familjära Månen har sin "upphöjelse". Saturnus som förmyndare och Solen i ett 6-8-förhållande ("inget förhållande alls") och som inbegriper 2a biologiska familjehuset ser ut som den här figurens förverkligande. Här ser men då hur "låg astrologi" som bara ser till människans enkla och näraliggande frågor ändå visar sig vara fiender och ger störande resultat.

(Den hinduiska placeringen av familj i 2a huset är intressant med tanke på att horoskopägaren är 1a intilliggande huset, och börjar livet som ett spädbarn helt beroende av Modern och näringen från henne. Samtidigt är husen "avskilda" (dissocierade) från varandra och understryker att ascendenten representerar ett helt nytt och eget människoöde. I vissa fall kan ascendenthärskaren och 2a husägaren inta störande förhållanden och då finns problem med ankomsten till denna värld förutspådda. Barn kan bli bortadopterade... Se Bach: Solen i 2a huset förvägras den välmåga (Jupiter) eftersom oppositionen inte fungerar. Jupiter är inlåst i 8e dödshuset och planeter där anses svaga.

I mina ögon prickar indisk astrologi in en mer psykologisk trovärdig position för den nära familjen i 2a. Men då ska man minnas att indiska familjer är större än den extremt avmagrade moderna kärnfamiljen i väst, formad av staten som tillfälliga platser för återhämtning för löneslavar på "arbetslinjen". Det 2a huset, naturligen under Venus, är en trivsammare och mer färgprunkande plats i en levande kultur än den moderna västerländska.) Och astrologin härrör förstås från en tid innan åldersgrupperna blev främlingar för varandra till följd av konsumtionssamhället som skapar "anpassade" produkt för var åldersgrupp. Detta i sin tur leder till individorienterad konsumtion som är en mänsklighet som överkonsumerar världen till avgrundens brant. Ja, "konsumtion" kan också utläsas ur 2a huset...

En bekräftelse på 2a som familj, men av ett torftigare slag, hittar bloggaren i egna kartan. Han fick från cirka sju en distanserad relation till sin familj och blir en självgående och fantasifull pulare som bara lekte med andra barn för att han hade närvarokänsla nog att fatta "livets krav" (ja, det låter smått autistiskt nu, men egen kreativitet kändes viktigare. Till saken: Bloggaren föddes med Månen i 1a men ägare till 2a huset och Månen opponeras natalt av Saturnus... 

I bloggarens karta är Saturnus 9e husägare, så 2a "familjehuset" motverkas av ingen mindre än 9e huset (individens "överideologi" eller Dharma). Astrologin har många sätt att beskriva restriktioner inom eller gentemot kärnfamiljen och i det här fallet knyter jag starkt symboliken till upplevelsen av hyckleriet i att tvinga barnet till söndagsskolan medan familjen inte alls levde som de sökte lära honom. Det kanske är en udda och försigkommen variant på 2a hushämningar, men 9e är ett av bloggarens mest dominanta hus till följd av Saturnus i väster (Dig-Bala). Den här bloggen bekräftar den saken.

Plotinos betoning på att musik är en sak för den låga irrationella själen överensstämmer, om jag minns rätt med hans förebild Platon 500 år tidigare. Den stämmer också med Bachs karta där Mars-i-Skorpionen (planetens Vatten-sida) intar mäktiga 10e-hus läget (berömd för "musik som ett porlande vatten" och Mars påverkar hans ascendent, alltmedan också Solen står i Vatten (Solen en av Mars vänner). Vem är starkast? Mars i sitt negativa härskarläge eller Saturnus i väster? I praktisk astrologi gissar jag på Mars eftersom Lejonet inte är en favoritplats för Saturnus.

Både Vatten och Luft bildar figurer med planeter som samverkar väl och ger två lyckosamma element. Det står högbegåvad skrivet hela vägen här. Månen i 8e dödshuset anknyter också till hans barnlöshet men antyder också att Bach inte är någon tvåa bollen. Han komponerande troligen från ett extremt inspirerat ("solärt") tillstånd, men här är det kunskapsbrist ... Troligen finns det saker skrivna om hur verken kom till Bach.

Nyligen sade Horace Engdahl att han skrivit något i ett inspirerat tillstånd. Inte bara begåvade transmedier, bibliska profeter och shamaner kan "ryckas hän" och tala från en position bortom sitt ego. "Gudabenådade" kompositörer - och vem som helst - kan ha gåvan. Från den absolut mest triviala nivån - jogging och annan kroppsträning - kommer begreppet "att hitta sitt flow" och det är säkert någon tusendels procent av det flöde själar som passerat det unga människobarnets fascination vid sin fritt rörliga kropp benyttjar sig av. Livet kan kanaliseras på så många sätt - se astrologins planeter som enskilda själar som i varierande omfattning verkar inom var människa. Mars - kriget och springet i benen, där börjar själens upptäcktsfärd på jorden och med Saturnus den sin fullbordan. Båda kallas "naturliga illgörare" i astrologin, men dessa begrepp visar att utövare redan i antiken förlorat förståelsen av lärans djupare och mer filosofiska sida. 

Om redan babylonierna likt greken Pythagoras filosoferade om "sfärernas musik", låg deras filosofi ännu dold i mytens form. Säkert hörde och förstod av undertexterna långt bättre än vi idag som lägger på "dumhetsfilter" på de forna kulturerna för att kunna betrakta oss som bättre vetande, vi som vaknat upp från sagornas värld. (Teknokratin i vår tid har frambringat en ny sorts människa - stendum!)

Men nog visste babylonierna av de talade om. När Inanna (Venus) går på jakt efter sin försvunna älskare fåraherden Dumuzi är det Oxen och Väduren (baggen) i zodiaken som kan skönjas som en episod. Fåraherden anknyter till Mars som eggar Venus/Oxen och Inanna (representant för erotiken) och som för henne till Dödsrikets dörr där innanför hänger sidor av nötkreatur som hos en slaktare. Detta är dödsriket som även grekerna ansåg var hem åt rikedomens gud (föda på familjens bord = rikedom).

Jag tror redan från början att folk förstod undertexten som säger samma sak idag: i avsaknad av verklig rikedom "tänder" enkelt folk på biffiga män och kurviga kvinnor. Här det enorma varuutbud åt en mänsklighet som knappt börjat vakna upp ur djurlivets spelregler. Här börjar den västerländska zodiakens berättelse om människan. Astrologins planeter visar prioriteringarna som tillgodoses, timma efter timma, dag efter dag. Själarna tror de antar utmaningarna och föds alla i "rättan tid". I själva verket verkar större krafter än "fri vilja" över Kretsloppet.

Den här myten om Inanna i dödsriket kom med tiden att vandra västerut och vid tiden för Jesus är Dödsriket en känd metafor för kroppsfixerade människor som likt oxens upphängda sidor vandrat ner i denna värld, det är vi som är de döda och lever i dödsriket eller "helvetet". Den negativa synen på denna värld växte efter Alexanders och sedan romarnas härsklystnad som ledde till omvärderingen av det jordiska livet. Astrologins välgörare Venus och Jupiter klassades som naturliga välgörare eftersom de nu pekade mot högre världar. Jupiter/Zeus är universums härskare och Plotinos kallar gärna själen för Venus/Afrodite, åtminstone själens högre "luft-halva". 

Venus via Oxen och Jorden är alltjämt den gamla sensualisten och till och med krigaren Afrodite. Att Inanna är en gudinna tyder på att det är den högre själen (Luft) som i entrén till Dödsriket går ner i Jord-elementet. Intressant är att Baggens (Vädurens) herde Dumuzi är en människa så att Venus-själens åtrå efter en människa tyder på att babylonierna såg "syndafallet" - ande dras till kropp - som en del i en naturlig process (hinduismens "kretslopp"). Det finns säkert mycket babyloniskt material som kan knytas till traditioner som råkat överleva genom zodiaken... I vilket fall ser man i en himmelsk Venus och en som är redo att träda in i Dödsriket för lite kärlek det som hos Platon blir själens två nivåer, den rationella och den irrationella. Var och en blir salig (en stund) på sin egen favoritmusik.