Hinduernas planetschema i det gamla Babylon

En halvkläckt tanke i tidigare inlägg, om dygdernas tänkbara koppling till babyloniernas indexering av planeterna kulle gott ha begrundats lite till. Men svaret gav sig redan efter en natts god sömn. Det är ju uppenbart att redan babylonierna skapade eller med indierna delade de sju (klassiska) planeternas kvaliteter! 

Samtliga sju har samma essentiella kvalitet i Babylon som i den indiska astrologin och listan grupperar dem logiskt, om än omvänt med hur Ljuset visualiseras som ovanför Mörkret. (De gamla kineserna har också en text som säger att kosmos skapades genom  Yang/ljuset aktivt steg och Yin/mörkret sjönk för ett polärt universum däremellan.)

• Mars (Shalbatanu) TAMAS / mörkret
• Saturnus (Kajamanu) TAMAS / mörkret
  
  
• Merkurius (Sihtu) RAJAS / passionen
• Venus (Dilbat) RAJAS / passionen
  
  
• Jupiter (ackadiska namnet okänt) SATTVA / ljuset
• Solen (Shamash) SATTVA / ljuset
• Månen (Sin) SATTVA / ljuset

Eftersom mycket kunskap om Babylons läror lär ligga instängda hos kulturtjuven British Museum - kilskriftstavlorna har till stora delar bara fraktats till Väst men mycket har aldrig studerats - kan mycket väl bloggarens enkla upptäckt bekräftas en vacker dag. Kanske finns mer i denna kulturskatt som tills nu betraktats som indiskt? 

Det verkar rimligt att Babylons kunskaper nådde Indien innan Alexander den Stora "erövrade världen". En vanlig chauvinistisk uppfattning att Väst alltid är kulturbringaren och baserad (vad jag förstår) på att några språkliga termer från grekisk astrologi förvisso hittats i indisk astrologi. Men, som tidigare nämnt, varför baserade då den indiska astrologin sina planettabeller (efemerider) på Babylons koordinater ända till 900-talet och inte något grekiskt metropol?

Britterna genomgick under 1900-talet slutet av sin mest materialistiska och rasistiska fas men också imperiets sammanbrott. Man höll de forntida irakierna som primitiva och lägre stående. Först nu börjar världen förstå hur t.ex. deras sexagenära räknesätt är exempel på det allmänna mänskliga geniet i arbete, en senkommen omvärdering givet hur länge vi använt klockor (1 timma = 60 minuter). Hade det inte varit för antikens stjärnskådare hade mänskligheten kanske aldrig börjat röra sig intellektuellt). Det är säkerligen Merkurius i Jungfrun som visar framfötterna här. (Arketypmänniskan som "fallen" till den lägre och mätbara sinnevärlden tvingades utveckla en ny och analytisk fakultet - mer om fallenhet och upphöjelse i kommande inlägg.)

 

PS. Listan (utan blankrader) ges i "The Heavenly Writing" av amerikanska assyriologiprofessorn Francesca Rochberg. Det är en akademisk lärobok men ändå övergripande. Här får man inte veta i vilken stadsstat/på vilken kilsskriftstavla listan återfunnits och heller inte om listan återfunnits i mer än en källa. Men helt klart flyttar den Indiens klassificering av planeternas kvaliteter att stort steg bakåt i tiden. 

Mycket av Jyotish verkar inte äldre än kanske ett par århundraden före vår tid och därmed samtida med att Babylons astrologi nådde grekerna. Delar av den indiska traditionen verkar dessutom bara ha några hundra år på nacken, som de 27 nakshatras (månpalatsen) som finfördelar månens bana och tjänar som en slags fattigmansastrologi. Många indier av alltför låg kast för att ha fått sin födelsetid exakt dokumenterad och för nöja sig med ett sinnelagshoroskop.