Eric Schüldt lamenterar Tolkiens råkommersialisering

Allt-i-allot Eric Schüldt gladde mig då jag utan kännedom om hans cv hörde honom mumla fram filosofiska funderingar i ett P2-program för klassisk musik. Nu  bemöter han vad som varit Oförståndets kritik mot hans vältänkta och -skrivna text i Expressen om gårdagsmänniskans känsla för livskvalitet i kontrast till dagens förledda träskallar som lurats in i det moderna samhällets skitliv.

Han summerar detta skitliv som "modernitet", liv som har möjliggjorts genom gemene mans oförmåga att (enligt min mening) ifrågasätta Arbetslinjen och alla de mått varpå den främmande överhet tagit en hel värld gisslan. Senast synliggjord genom HM:s med flera dumpning av ändlösa ton textilsopor över sina medmänniskor i världsdelar där samma främmande överhet drivit en ny helvetisk form av fattigdom i samma modernitetens namn. 

Det slår mig att Schüldt, fyrtio nånting, troligen var i mottaglig ålder när brittiska popgruppen BLUR 1993 albumdebuterade med sin MODERN LIFE IS RUBBISH. Albumet pryddes av omslagskonst som var en menande vink till britternas parodiska självdyrkan som ett ångmaskinens och industrialismens (flitens) föregångsland. Den unge Schüldt kan mycket väl ha registrerat albumillustrationens flerbottnade budskap.

I själva verket var också BLUR en plagiatör av samma slag som Schüldt beklagar sig över i sitt genmäle i Expressen. Jag köpte skivan fast jag var för gammal för den här typen av trendriktig indiepop perfekt för unga tonåringar, och kände genast anslaget från mitt eget musikhistoriska sökande runt 11-12. 

I själva verket byggde BLUR mycket av sin karriär på att imitera brittisk 60-talspopparna KINKS minus det sarkastiska arbetarklassperspektivet på medelklassen. Kvar (kanske för att inte skada de potentiella säljsiffrorna) återanvända BLUR bara förebildernas skildringar av den sovande lägre medelklassens repetitiva ritualer och helgnöjen.

Schüldts upplevelse av Herman Hesses "magiska teater - endast för förryckta", Stäppvargen är föreskriven ungdomsläsning han varit inne på i något av sina radioprogram, flimrar också förbi i hans text vid påpekandet (föga modest), att hans egen vision eller efterlysning av andra samhällsvärderingar är "vild". 

Också Hesse placerar den magiska teatern i kontext av en zombiefierad medelklass. Han räknar upp populärkulturella exempel på vår tids dödsdans och noterar:

"Till och med Tolkiens sagovärld, den som varnade för precis det här, gick tydligen att köpa."

Tanken går till Tolkiens horoskop som vid ny kontroll av astro.com fått en översyn. Alltjämt gäller låg trovärdighet för födelseklockslaget men någon har ägnat möda åt att efterhandsberäkna en trolig födelsetid (utifrån tillgänglig data) och tidigarelagt den hypotetiska tiden femtio minuter. 

Använder man den sideriska snarare än västerländska zodiaken är den nya tiden en fullträff. Jag förstod aldrig hur Saturnus-i-Jungfrun stigande i öster kunde släppa igenom en så fri vision. Att peka på att Jungfrun som en språkpetimäter räcker inte, för det finns många grammatiska ordmärkare som inte kan just mer än rättstava eller skapa ett grammatiskt trovärdigt hitte-på-språk för sitt fiktiva sagoland. 

Att däremot anta den fria SOLENS fulla kraft via en Lejonascendent är däremot "så Tolkien" man kan komma, särskilt som den sociologiska Vattenbäraren utgör en kreativ motpol vid västra horisonten. Det är den starka Vattenbäraren, aktiverad av den Jupiter-maximerade version av "det lilla eller familjära bylivets" Måne. 

I det humana Luft-tecknet Vattenbäraren tecknas perfekt Tolkiens värld, en sådan värld Schüldt menar folk vill bo i (folket fylkas i Fylke). Att Tolkien hade jordnära intressen kan inte missas: Hans sociologiska Luft står stabilt grundad i en Saturnus i Jord-elementet. Men Saturnus i 2a huset indikerar en frugal livsstil i det materiella - rakt motsatt vad vår värld kommit att bli, som Schüldt påpekar.

Att Saturnus flyttar in i 2a ekonomihuset är i sig en mycket mindre belastning än att ha den i första där ofta snäva egoperspektiv uppstår. Den Eld/Jord-friktion som uppstår av att Saturnus fundament är Eld-Merkurius i 5e kreativitetshuset kan här t.o.m. ses som en god liten strid. I samband med "konstkritikern" Otto Ruin noterades en annan variant som också inbegrep Skytten men föreföll långt mindre gynnsam. Mycket ord men liten verkstad kan förstås gälla även Tolkien, men så var hans kosmiska öde författarens eller ordsmedens: 9e Dharma-huset ägs här av Mars och Mars...

Ja, framförallt öppnar Lejonet i öster för flera perfekta positioner för en författare och då särskilt inom Fantasy-genren. Mars är normalt Lilla Illgöraren men hinduerna håller ändå denna energiska planet att vara mycket välplacerad i 3e instellektshuset och skriftspråkliga huset: svärdet och författarpennan ... Här ligger dessutom energin i Luft-elementet vilket också påminner om "den naturliga zodiaken" (idealhoroskopet) som kopplar merkuriala Tvillingarna till 3e. Och Mars som sagt också en "Dharma-herre"!

Enligt rekonstruktionen har Tolkien också Jord-elementet som en underton. Ägare till intellekts- och uttrycksförmögenheter är Vågens härskare Venus, och den ligger välplacerad i Jord-nära och konkreta Stenbocken - så där kommer hans realistiska återskapande av en hel fantasivärld inklusive språk in! Visst, Venus ockuperar ett svagt hus (6e för olyckor och fiender), men även Jupiter har ett problem: 7e huset (solnedgången) är Jupiters svagaste läge. 

I myllret av besked och motbesked finns ändå vissa omen som sticker ut: Jupiter är till skillnad från Sveriges rikemansplanet en "verksam välgörare" om än inte himlens starkaste placering. Den opponerar Lejonascendenten för en perfekt variant på den "kosmogoniska och kosmologiska axeln". Tolkien som en gud som skapat ett eget litterärt universum! 

(Lejonets Sol: världssjälens hjärta; Vattenbärarens Saturnus: hjärtat eller Livet ryms som en föreställning i det gudomliga intellektet eller vårt kosmos sjunde himmel. Principen kan mångfaldigas, varje solsystem bör ha en själ och ett Dharma, en lag som gäller denna värld.)

Om några som helst tvivel ännu råder om den sideriska zodiakens totala överlägsenhet att med intuitivt klarhet tala, se bara Lejonascendentens härskare Solen och hur denna välgörare finner sitt eget perfekta 5e hus för god karma, ren (gudomlig) kreativitet och en verksamt god ledarnatur. Att Solen står i Skytten erinrar ännu en gång om Fantasy-genren eftersom Skytten med dess härskare Jupiter står för godhet och ogrumlad vision. 

Med tanke på att Solen representerar en individ som utmärker sig i världen (motsatsen till Månen, den ansiktslösa massan), är plötsligt inte alls Jupiter i väster någon tokig placering! Det står "framgång" skrivet över hela denna himmel och en ande så stor att de bara är "en på miljonen". 

Faktum är att det enda som saknas är just det offer som krävs för att människan ska börja närma sig gudarna: distansering från den låga begärssjälen (Vatten, Platons Irrationella själ). Visst är Månen i prominent läge i ett hörnhus, men här svarar Månen på den supralunära världen och inte den världen den fallna själen i irrationella bundenhet till yttre sinnen kallar sin. 

Tolkiens lummiga och grönskande värld är den irrationella själens fixering eller vanförståelse. Eller positivt uttryckt, förståelsens första stapplande steg (klimataktivism har inget egenvärde, frågan är varför vi ska rädda planeten och oss själva).

Horoskopet visar klart att han dolt en metafysisk berättelse om det onda och det goda som förmodligen är långt mer sofistikerad än den enkla version Sagan om ringen och dess vita och svarta trollkarlar de flesta stannat vid. Själv har jag inte läst trilogin sedan tonåren och inte studerat litteraturvetenskap men Tolkien var bäste vän med kristne författaren C.S. Lewis som också skrev känd sago-fantasy. Hans horoskop figurerar i ett inlägg från 2010 och återigen 2013.

https://siderisk.blogspot.com/search/label/C.S.%20Lewis