Har DN:s ledarskribent någon potential?

"Högerns besatthet av dessa vanlisar ("verklighetens folk") – underförstått borgerligt sinnade - ...består. Men fortfarande är det ingen som riktigt lyckats ringa in deras innersta väsen."

Om DN:s ledarskribent Lisa Magnusson talar sanning i sin smått raljanta men ytterst rätt tradiga uppräkning av saker hon sett som utmärkande för partierna inför valet, det kan den här bloggens återkommande läsare avgöra. 

För ett är säkert, hon känner till Sideriska och dess utläggningar om "svenskheten": alltsedan ett tidigt inlägg (2009) avhandlade hennes födelsehimmel och hon - då knappt vuxen - kommenterade det på sin dåvarande sajt "alltid privat, aldrig personlig" (eller om devisen var det omvända). Jag medger villigt att rubrikval och formuleringar på Sideriska inte var optimala i början, det tog några år att bli vän med orden.

Antingen har Magnusson dåligt minne eller lider av det lika bekymmersamma fenomenet "ond tro" - att gömma sig inför sitt eget bättre vetande. "Verklighetens folk" har visst ringats in: gång på gång här på Sideriska. Men Magnusson har valt den konventionella människans väg ("vanlisar"), gjort karriär ända in i Bonniers DN ledargrupp och tänker därför i makttermer vilka utelämnar en småblogg som denna när hon fäller sitt tvärsäkra påstående att folkpsykologins innersta väsen förblir outforskat. 

Jag har tappat räkningen på alla de gånger folket, dvs. Månen har utretts i dess bristfälliga kontakt med Eliten och hur Sverigehoroskopet i sig fungerar som "en korruptionsmaskin" för alla de som strävar upp från Månen och likt Lisa Magnusson söker solsidan.

Dags därför att ta en "ny och förbättrad" titt på Magnussons födelseomen. Hade dygnet hon kom till världen någon värst potential? Och om så, vilken? Att hon gjort karriär är tydligt, men en människa har många potentialer att infria eller slarva bort.

*****

Även om horoskop för enbart dygnet gäller "alla och därför ingen" kan man åtminstone utläsa vilken meny dygnet bjöd på, från vilken återfödda själar hade att välja mellan. Valet av anrättning ges först med exakt klockslag, så att de olika potentialerna (planeterna) hittar till rätt livssektor (hus). Men missa inte att planeten i tecknet/huset si eller så enbart ger halva historien.

Hinduerna jämför planeten och dess underliggande härskare så att varje planet egentligen är ett dubbelsystem. Inte alla placeringar och deras fundament har god potential, en del kan t.o.m. peka mot redan katastrofala vägval i detta liv. Men sådana närstudier är omöjliga med bara dygnet som data.

Solen grundad på Merkurius i Tvillingarna ger denna
himmels enda rena budskap: Luft som tanke/kommunikation

En preliminär tanke ytterligare: månascendenten är ett mellanting mellan det specifika personhoroskopet och det väldigt allmänna solhoroskopet som om det alls märks antyder invididens "objektiva" vandring i världen, solen tecknar orientering och milstolpar i vald syssla. (Solen överflyglas normalt av själens åstundan eller atma karaka, planeten som uppnått högsta gradtalet i zodiaken).

Men samma dygn som Magnussons text påminner DN även om Månens eller fantasins betydelse (betaldörr):

https://www.dn.se/insidan/neurologen-sa-hjalper-fantasin-oss-att-styra-vara-liv/

Månascendenten har påfallande ofta visat sig träffsäker trots att alla födslar under cirka 2½ dygn delar samma tecken och min enda förklaring till det har varit att de som når tidningsrubrikerna mer än folkflertalet har förverkligat det öde som himmelen möjliggör. De har aktualiserat mer av den himmelens potential än den ansiktslösa massan. Själen till detta kan framgå att klockslagets förfining men ytterst handlar det förstås om att alla själar är unika och bär sitt bagage genom många liv, och arbetar på det.

Börjar med de den ultimata gränsen och möjligheterna därinom föddes Magnusson ett intressant men inte helt fördelaktigt år. I hennes fantasi befinner sig gränsdragaren Saturnus i ett intellektuellt tecken, Jungfrun, Jord-elementet binder henne till att lista och begrunda ting (precis som i hennes senaste ledare). Men i Månens eller den inre föreställningens värld ockuperar Saturnus 2a huset för födoämnen och personlig ekonomi och som kronisk och karmisk indikation tycks Magnusson bojad vid en enkel och rudimentär gräns i detta liv.

(Kanske sätter konjunktionen Saturnus/Jupiter i 1980-talets början tonen för hela den grupp som kallas åttiotalister. Astrologin menar att starka inträffanden sedan klingar ut över en längre tid, veckor men ibland många år. Sedan följer ett nytt omen och likt vågorna som skapar dyningar i sandstranden suddas ett tidigare tema ut och ersätts av något nytt.)

Hon passar perfekt bland näringslivsfolk. Och närheten till expansionsplaneten Jupiter visar att det också är bland materialister hon har bäst chans att lyckas och tillväxa. Religionskritiska och äganderättsälskande DN tog henna under sina vingar. Missa inte att Saturnus i 2a huset ger henne inre fantasier som påminner om husets naturliga korrelat Oxens tecken. Därav fixeringen vid sinnlig vällevnad och Saturnus fixering vid äganderätt. 

Budskapet från de två stora tecknarna av dygnets potential skulle bara kunnat öppna till ett större synsätt för mognare människor, t.ex. kommunism (ett samhälle baserat på ägandegmenskap) om fantasin om grundbulten Saturnus legat i ett mer omfångsrikt hus än det personliga ägandets 2a sektor. Redan av denna årslånga kombination av Saturnus och Jupiter ser man PERFEKTA ARBETSOXAR för den moderna svenska materialismens sak. 

Bemärk att detta omen bara är ett av flera och dessutom starkt de få dagar under detta år (Jupiter tillbringar ca ett år i varje tecken) när Månen passerar Lejonet. Bara då placerar fantasins Måne de två stora ödespenslarna där de befinner sig. Av dessa få ingrodda materialister (karma!) var det Magnusson som utvaldes till ledarskribent för denna obsoleta syn på världen och tingen. Förklaringen tycks ligga i vad hennes okända själ önskade sig - mer om detta lite senare.

Trots att Saturnus begränsar Jupiters tillväxtpotential (eller indikerar att ambitionen är så modest satt att den snabbt nås), kämpar hon på bra: Mars i materialistiska och äganderättsliga Oxen stärker i detta fall föregående omen eftersom kämpen Mars i hennes fantasi slåss för äganderätten i 10e makthuset.

Den placeringen inverkar dessvärre på Månen i Lejonet och förråar sinnelaget på bekostnad av förfiningen. Det är ett grasserade fall av Eld/Jord-diskrepansen och här är det Jord som attackerar Eld. Materiens prosaiska realism släcker ut den inspiration som Eld ibland producerar. 

Man börjar förstå att "vanlisar" står henne nära, och feministiska betraktelser apropå Venus i mån- eller känslohoroskopets 12e huset för "världens förlorare". (Ett slags komplement eller förklaring till fantasin om en kvinna som makthavande Mars-krigare! Dygnet som sådant har förstås varken ett feministiskt eller patrikarkalt perspektiv, denna tårtbit tid bara är, för människor att svara olika på.)

Beträffande Mars har Sverigehoroskopet ett besläktat problem för folket/Månen: Månen i Eld vilande på karg Mars i Jord-Oxen och Mars faktiskt i 8e dödshuset, inte helt olikt 12e förlusthuset. Magnusson hade gjort sig bra som bondmora med en lott mark av stenig och karg typ. Verklighetens strävsamma folk i ett äldre Sverige.

Men Solen i Tvillingarna med skrivarpennan är ett genuint Luft-budskap och i fantasins värld ser hon alternativet: en framtid som författare eller åtminstone propagandist. Och här är Månen i Eld faktiskt inspirerad eftersom Eld och Luft samverkar bäst av alla element (bättre än Vatten och Jord eftersom det råder noll friktion i den supralunära verkligen medan Vatten och Jord tillhör den sublunära sfären som bildar materialismens verklighet och slitet på Jorden för att realisera något av det Luft/Eld-varelser sätter i rörelse från högre höjd).

Lejonets härskare är Solen och därav den luftiga Solens återrapportering av "blå tankevärld" som en "essens" i fantasins Lejon-Måne (ett sinne som till följd av Mars attack kanske indikerar ett något stukat härskarlejon). 

Ur fantasins lunära perspektiv är dock Solen inte hennes egen själ utan i 11e idealhuset snarare fantasier om ett ideal eller livsmål, kanske om någon hon som fantasi-individ kan komma att utvecklas mot.

Det är uppenbart att Magnusson uppfyllt potentialen i flera av sina viktiga placeringar. Hon är en av de vanliga men har realiserat sin mest aggressiva sida: Mars som tar t.o.m. den lägst födda till maktens tinnar och torn helt enkelt genom att säga sådant makten vill att folket ska höra. 

Dessvärre har hon därmed svikit sina rötter och sällat sig till dem som fyller folkets huvud med propaganda. Det är sorgligt men gör mig rätt nöjd som på 14e året bloggar om den verkliga verkligheten från en föga besökt blogg men som allt tydligare ringar in vart mänskligheten är på väg (inte vad jag hade i tankarna vid bloggstarten 2009)...

Bara en sak kvar att utreda: själens åstundan eller atma karaka. När bara dygnet är datat uppstår ibland osäkerhet. Månens snabba rörelse kan förändra AK om den seglar förbi en annan kandidat på upploppet. Här står Månen i 20e graden vid lunch och kommer att hinna fram till Lejonets 27 grad detta dygn. Det innebär att den inte har någon chans att sno rollen som "själens åtrå" från den materialistiska krigaren Mars i Oxens 29e grad. Vad det innebär, är en flyktig insikt i "vanlisens innersta väsen", åtminstone en av dem.

Den som bär krig och ha-begär som själens essens måste vara en själ som blivit verkligt förorättad i ett tidigare liv och återfötts enbart för att hämnas eller revanschera sig. Med den aningen stänger jag Pandoras ask innan osaliga andar börjar storma ut. 

Upptäckten stärker bloggens tidigare insikt att halva Stockholm i vår tid består av nazityskar som bombades sönder och samman av de allierade under Andra världskriget. Tyskens måne, håg eller fantasi då var inställt mot det "ariska" då och krigsoffer kommer sällan förbi Månen innan de faller ner till Jorden igen. Därför sitter de gamla intrycken kvar och styr själen även i nästa jordliv. Sedan 1974 har Sverige folkindikatorn i ariska Väduren (lat: Ares, krigsguden) och som ond karma ligger i Sveriges 8e dödshus Vädurens härskare Mars. 

Läsaren ser hur tajt förbunden med det krigsstartande Nazityskland den moderna svenska folksjälens dåliga karma är. Historieboken ger kött på benen åt astrologins principiella antydningar. 

Att Magnusson söker friskriva "vanlisarna" från detta resonemang om xenofobiska svenskar (som ofta förekommit på bloggen) är mycket misstänkt eftersom hennes eget dygn passar så oerhört väl in på mönstret. Sanningen är troligen att hon skriver för att legitimera högerns valalternativ, där SD ingår. Därav den överslätande finalen i en närmast studentikos ledartext. DN av idag illustrerar en slags oförlöst tonårsmentalitet som tyvärr representerar Stockholms intellektuella förfall efter att ha blivit ett enda urbant konsumtionstempel.

skrivet över morgonkaffet den 7 september 2022