Kulturchef i andligt limbo

Lotta Lundberg...i tidskriften Pilgrim frågar sig ”var har själen tagit vägen när vi talar om åldrande?”. Men att fokusera på själ och vishet i stället för det yttre känns onödigt anspråksfullt. Kanske blir det enklare om vi i stället talar om de farligaste ålderstecknen av dem alla? Likgiltighet, bitterhet och brist på nyfikenhet.

https://www.expressen.se/kultur/karin-olsson/lattare-att-forbli-snygg-an-att-fortsatta-vara-nyfiken/

För en evighet sedan (2013 och igen 2017)  kommenterade bloggen horoskopet för Expressens kulturchef, eller åtminstone den approximation till ett personhoroskop som är medges när exakt tidpunkt saknas. I Karin Olssons fall är det extra problematiskt eftersom en morgon- eller förmiddag ger ett sinne av Vattenbärarens typ, konceptuell och omfångsrik (om tecknets härskare Saturnus inte själv står förkrympt). 

Men runt lunch ändras signaturen för psyket och Månen ansluter sig till den redan ansenliga energisamlingen i Fiskarnas tecken. Där finns t.ex. självhävdelsen Mars i svagt läge vilket påverkar kulturchefens normalt så hätska Sol-Vädur (ofta till det bättre!), så att hon löst kan sorteras med Iggy Pop, Annika Norling och miljöpartisten Märta Stenevi och deras arbete med att artikulera något som ska föreställa en personlighet och drivkraft framåt. 

Övergången är ibland kritisk från icke-tillvarons Fiskarna till sceniska debutanten och ibland hetsporren Väduren- De står respektive för icke-jagets och jagiskhetens principer och vad som står på spel här, är att etablera ett stabilt jag som verktyg för själens högre principer.

 

Måne och Jupiter i ömsesidig reception -
astrologins kanske starkaste omen om
favoriserad och trygg barndomsmiljö

Den här gången ska jag pröva ett sinne i Fiskarna för kulturchefen (från cirka 16.00 till dygnets slut). Att ha gnetat sig fram till en chefsposition kräver inte en Måne i konceptuella Vattenbäraren. Mycket talar för att kulturchefen bara är en snyltare som likt allt Vatten lever sig in i och/eller speglar externa influenser. 

Månen i Vattenbäraren hade givit mer av regissör bakom ridåerna (förvisso passande en chef), men Månen i Fiskarna ger en rätt omedveten speglare av vad som pågår - rätt bra för en kulturchef som hellre pratar skönhetsoperationer än  högkultur och stora frågor som den eviga själen bortom åldrande och plastikkirurgi. (Jag känner en kvinna med dominant Fisk och som torskat på "filler"-sjukan och uppvisar mer intresse av de stora frågorna än Karin Olsson).

Fiskarna är egentligen inte ett dugg ambitiösa för egen del och den bästa typen hittas bland sjukvårdare, veterinärer och liknande. Det är ett tecken lätt att älska och väldigt mjuka och empatiska. Att Karin Olsson ändå klättrat till chefsbefattning i livet har att göra med auktoritetsplaneten Saturnus som står riktigt illa placerad i individualisten (och estradören) Lejonet och därtill angripen av äregirighetens demon Rahu (Drakhuvudet). Allt tyder på att detta en gång var familjens duktiga och välartade dotter som sökt visa framfötterna sedan unga år. Välstädad borgare. 

Att Solen som Lejonets härskare backar upp denna konventionella vilja till makt eller position ger naturligtvis också världslig strebermentalitet. Att Solen sedan ägs av en svag Mars (Saturnus disponents disponent) försvagar visserligen bilden och visar att det är i botten blir ledarskap i mjuka frågor, till vilka kulturen hör.

Givet Saturnus/Rahu och disponenten Solen finns åtminstone någon fog för att säga en konventionell dragning mot beslutsfattande (makt) finns i horoskopet. Skulle Månen stå i saturniska Vattenbäraren ökade ytterligare denna tendens.

Men med Månen i Fiskarna ett mindre schematiskt och mer svampigt och konsumtionsinriktat sinnelag uppstå, en tv- och medieknarkare som badar i mängder av frågor, rubriker och aktualiteter. 

Månen i samma tecken som mediernas Merkurius, och den libidinösa Mars + Venus talar inte för ett balanserat själsliv (men kanske stämmer med genomflödet av ämnen på en tidningsredaktion) och Fiskarna av det här slaget lämpar sig knappast för frågor om "själ och vishet". 

Detta är om något ett horoskop som illustrerar en formidabel fruktan för att gå på djupet och illustrerar den hellenistiska astrologins Onda Daimon när den är som mest aktiv. 

Vilken som är horoskopet verkliga onda daimon går inte att säga utan att fastslå  ascendenten (och 1a-hustecknet). Men ett sinnelagshoroskop med Fiskarna i 1a antyder en subjektiv skräck för 12e, med Saturnus i rollen som den onda daimonen. 

Notera att Ketu (Draksvansen) subjektivt söker halshugga allt otrevligt som den onda daimonen representerar och att Saturnus faktiskt representerar själens "noetiska" inre essens, vilken med all säkerhet Karin Olsson inte ens vet vad det är! Så förträngd är livets djupare ting för den här själen enligt månascendenten. Möjligen kan sinnet sägas härbärgera en undertryckt demonisering av Saturnus som Patriark eller Döden. Det skulle stämma med tanken om en borgerlig uppväxt som typiskt inte ens nått fram till att ifrågasätta Auktoriteter!  

Av detta 12e hus följer naturligt att hon lättvindigt avfärdar sin egen skräck för andliga / existentiella frågor med en omskrivning: det har inget med "anspråksfullhet" att göra utan handlar om man som rent sekulär flyr verklig kultur och bildning ett helt liv och slutar som en av alla dem som bara konsumerat flyktiga intryck: likgiltig och i brist på nyfikenhet - egenskaper som Olsson paradoxalt nog menar vara intressantare att utforska!

Tomma kom de till världen och lika tomma lämnar de den, de som underkastade sig de lägre daimonerna.

Indisk astrologi har mantran och juveler att bära för att stimulera en håglös inre själ, men sådana råd fungerar förstås inte i det blasé västerlandet där tillit är en bristvara. Troligen fungerar inte heller rådet att meditera, för om den onda daimonen är stark kan meditation utlösa psykoser (Fiskarna är faktiskt kaostecknet och Mars+Venus sannolikt för turbulent och i behov av känslostormar via underhållning - det Olsson uppfattar som stimulerande kultur). 

Kort sagt, de barn av denna världen är så långt ute i existensens periferi att det förmodligen handlar om flera jordeliv innan de Stora Frågorna till slut börjar locka en smula. I det här horoskopet regredierar faktiskt Solen eftersom dess disponent Mars inte håller jämna steg utan ligger illa förankrad i ett rumlande Vattentecken.) Det är som att soldisponenten önskar tagga ned och t.o.m. sälla sig till skaran av samhällets förlorare. Kulturen får bli ett substitut istället för att själv bli socialarbetare.

Fiskarnas Jupiter förfogar över mycket och är därmed viktig även om exakt födelsetidpunkt inte är känd. Den står i Krabban och av den anledningen gissade jag på ett välartat och välmående borgerligt barndomshem. Det är inte alla förunnat att födas när Jupiter sträcker en välsignande aspekt mot barndomens Måne (förutsätter aktuell hypotes: Månen i Fiskarna). Än mer favoriserat blir det finstämda sinnelaget eftersom Månen och Jupiter har en ömsesidig reception, motsvarande en Mån/Jupiter-konjunktion (som nästan är en garanti för ett välbärgat barndomshem.) 

Sinnet blir härigenom gott och mänskligt om den "upphöjda" Jupiter i Krabban slipper aspekter från elaka planeter. Det är ett alltigenom trevligt horoskop, detta, men oerhört förvärldsligat och en smula ytligt. Det har föga att göra med Kultur som kategorin definieras utanför ateist-Sverige och skulle funka perfekt inom kändis- och skvallerjournalistiken. Men samtidigt är det ju bara en kvällstidning...

PS. Bloggaren läser f.n. in sig på senantikens föreställningar om den goda och onda daimonen, och som aviserat (två gånger till och med) kommer en rudimentär sammanfattning - jag råkade fastna i en större informationsmängd som tar tid att absorbera. 

Men redan i anslutning till ett så extremt horoskop som ovanstående (hypotetiska), bestående av enbart Vatten och halvdan Eld ("sensationalism", att leva för sina sinnen enbart), kan jag säga att de nu ur astrologin bortrensade tankarna om daimonerna, fastslog att bara den låga delen av själen kan infekteras av de  onda daimonerna som lurar individen till sinnlighet och andlig apati. 

Det är alltså Jord, Vatten och felorienterad Eld som tillhör den låga och irrationella själ som demoner kan angripa. Solen (Eld) är intressant eftersom den kan välja att rikta sin kognitiva kraft "uppåt" (mot de Stora Frågorna) eller "nedåt". I den senare, världsliga delen blir själen irrationell och föremål för demonangrepp. 

En Sol (själ) trogen sig själv är orienterad mot sitt inre, mot sin "noetiska" (intellektuella) essens. Den motsvarande symboliskt astrologins Luft och den primära Luft-planeten Saturnus. Den typen av Eld (eller Sol) är inte längre djurisk och förtärande och mer än troligt demoninfekterad, den är helt immun mot lägre energier. 

Utan att känna till dessa specifika regler (ofta från Egypten under hellenistisk tid) har bloggen sedan första början sökt distingera mellan "andesjälen" och den "levande själen". Den förra är Luft+Eld medan en enbart "jazzande själ i världen" (jiva-atman) - en Sol som hellre ingår i det korta och tillfälliga liv den lever som människa än bottnar i sin "andra" och beständiga identitet.

Men symbolik är ibland luddig, vilket märks av Bibelns Gud som blåser in livsluft i näsan på Adam och förvandlar denne från stoft till en "levande själ". Här indikeras att en fysisk kropp förvisso är en levande själ (så länge hjärtat slår) men ändå inte riktigt det som bloggen avser. Det noetiska eller intellektuella elementet betraktades av grekerna som evig ande och inte bara symbolen för liv på jorden via andhämtning/luft. Så bloggens distinktion är inte helt lyckad.

Bonusspaning

En sökning på andra med Solen i Väduren försvagad av Mars i Fiskarna och Månen i Fiskarna. Förutom den hypotetiska kartan för Expressens kulturchef är det intressant hur "typen" ger ovanligt många musikaliska människor.

• Keith Jarrett;8.5.1945;12:00, musiker & kompositör
  
• James Woods;18.4.1947;11:30, extremt IQ-stinn skådespelare
  
• Errol Kong aka Ricky Storm, I Kong;18.04.1947;12:00, jamaicansk reggaemusiker som till följd av rasismen hos de svarta gömde sig bakom olika pseudonymer, själv halvt kinesisk och inte "äkta" svart. Får en att fundera kring rasismens universella förekomst. Alla vill ha någon att trampa på...
  
• Jack Remondi;1.05.1962;12:00, CEO Navient, en av världens Topp 500 rikaste (år 2014)
  
• Sophie Anderton;14.5.1977;12:00, bipolär (manodepressiv) aktris
  
• Jaime King;23.4.1979;12:00, kvinnlig glamourmodell, heroinist (slutade efter att pojkvännen dött i överdos)
  
• Eric Schüldt;24.04.1979;12:00, P2-programledare skickligt musiköra
  
• Emma Andersson;24.4.1979;12:00, psedokändis, "Robinson-Emma"
  
• Marie Picasso;24.4.1979;12:00 - sångare, vinnare av Idol, insjuknade i hjärntumör
  

Både bipolariteten och hjärntumören kan löst knytas till en försvagad Vädur (huvudet, hjärnan - själens säte enligt Platon).

En narkotikamissbrukare bland de 9 har en koppling till Vattenelementet, det näriga och ständigt kicksökande (söker den gudomliga Eldens värme). Rasistisk marginalisering av halvkinesen bland f.d. svarta slavar på Jamaica, kan säkert tillskrivas offerstämpeln Fiskarna har, som en bara halvt existerade varelse som famlar efter eller söker en identitet.

Kan tilläggas att Fiskarnas viktiga Jupiter skiljer sig vitt åt mellan dessa. Geniet Keith Jarrett har Jupiter i Lejonet vilket till skillnad från Expressen-chefen ger POSITIV SENSATIONALISM, som bas till den negativa sensationalism Vädurs-solen med disponent tecknar. Jarett drog vinstlotten av alla dessa födslar!

Woods, kusligt bra på att spela onda figurer, har Jupiter i Skorpionen! Den som kan sina symboler vet att Skorpionen (i vissa utföranden) är förknippad med terror eller ren fasa. Det är Skorpionascendenten som drivit USA att i skräck söka lägga beslag på världens naturtillgångar - ett arv från de fattiga immigranter som kom från Gamla världen för att börja om på nytt. Det finns något rudimentärt i Skorpionens jakt på materiell trygghet, den har ännu inte nått Fiskarnas insikt om martyrium eller förbigående av världsliga trygghet till förmån för det större perspektivet. 

Kina-afrikanen delar Woods Jupiter-Skorpion men här har tydligen symboliken fallit ut till hans nackdel. Hans sångtexter är mer begåvade än flertalet reggaemusiker på 1970-talet och helt fria från genrens schabloner. Han var politiskt medveten om kommenterade t.ex. USA:s svinaktiga embargo mot Kuba. Jupiter i Skorpionen kan vara en byggbit till stor och djup inlevelse - förmågan att internalisera stora och svåra ämnen.

Remoni, den rike, har Jupiter i Vattenbäraren, en bra position. Hinduisk astrologi har tankar om förmögenhet knutna till Vattenbärarens naturliga 11e hus genom att betrakta det som ekonomihuset räknat från karriärens 10e hus. (En analogi till det "riktiga" ekonomihuset som andra från ascendenthuset.) Det här sättet att ta ett hus och räkna framåt för ytterligare besked är nu inte exklusivt hinduiskt. Även de tidiga västastrologerna under den grekisk-romerska kulturen använde samma metod.

Anderton, bipolariteten måhända antydd av att hon också har Rahu, den galet uppåtsträvande i Fiskarna medan Jupiter inte rör sig ur fläcken i stabila Oxen!

King, f.d. glamourmodell och heronist, har Jupiter i Krabban (som Olsson) och Vattnet ÄR karaktärslöst (formbart) och svag för stimulantia. Mycket Vatten  kan ge närighet i själviska versioner. (Klockslag, klockslag! Känd födelsetid som uppvisar planeter i "onda" hus kan, om de äger många andra som här Jupiter gör, sänka intrycket rejält. Den här bloggens stickprov på folk i offentligheten bara skrapar på ytan med tanke på hur många spelregler det finns.)

Även Schüldt, Andersson och Picasso tillhör samma årgång med den distinkt tveeggade Jupiter-i-Krabban. Kan bli verkligt bra resultat eller en passionerad hunger efter snabba kickar...