Uppdrag: underleverantör (eller: Den gapiga moderaten, kapitel tre)

Det är egentligen uppenbart fast jag aldrig tänkt på det: de här rätt tekniska kommentarerna till odugliga politikers inre dynamik är perfekta trådmodeller för mer publikfriande skribenter att bygga vidare på. Ofta med gott resultat 

Jag låter mig roas av Alex Schulmans senaste krönika om en moderat som skiljer sig från den uppgivne Åkesson genom att låta som det är fullt krig i Sverige. Schulman synar moderaten Johan Forssell i sömmarna och noterar - förutom hans gapiga populism och ständigt affekterade tonläge - en så välgroomad uppenbarelse att han misstänker att politikern är någon robot främmande makt sänt svenskarna. Det perfekt populistiska tonläget hos roboten lurar de sista arbetarna på vänsterkanten att rösta höger (ja det sista säger inte Schulman, och han lämnar det osagt varför främmande makt skulle vinna på att bara befästa landets högervridning).

Jag blir nyfiken på denna moderat bara för att finna - för andra gången - att jag redan skrivit om honom (Forsell måste vara en oerhört slätstruken varelse för att lyckas bli glömd två gånger i rad). 

Och det är då jag upptäcker att Schulman har byggt sin krönikas centrala tes på mitt nu fem år gamla inlägg nummer två, där jag just exakt framförde samma teori:

Nu är han i farten igen, den oseriöse Forssell, och återigen är det en skändlig djävuls snålhet och själviskhet som hörs tala ur debattartikeln i AB om alltför generös sjukskrivningspolitik. Dessa moderater saknar intelligens, de är som förprogrammerade robotar som rapar upp samma teser om och om igen.

Idén är förstås inte unik och kan hämtas från andra håll. Alla har sett filmer där robotar nästlat sig in i människans värld, en del med kulsprutor i tuttarna! (Austin Powers) Och oavsett om jag redan skrivit om Forssells halsstarriga "överord", som Schulman kallar det, stämmer krönikörens observation. Kartans pilar som anger en sluten cirkel är en "ömsesidig reception" mellan härskarna till eldiga och domderande Lejonet (åtminstone när krigshetsaren Mars är där) och Mars-tecknet Skorpionen (som ser död och förruttnelse överallt) som i sin tur är värd för Lejonets Sol.

Kartan ser ut exakt som Schulman presenterar denna gapiga och arga typ. (Missa inte att Trumps karta också innehåller aktiverade Lejon och Skorpionen och av högsta prioritet vid tolkningen.)

Med oförenligheten hos Eld och Vatten uppstår därför en övertaggad "sensationalism" där ena förekomsten har en disponent som driver på ur eld. Detta är positiv sensationalism eller Forssell som härjar och ondgör sig över allt. Men lika sant är detta uttrycker "negativ sensationalism" eftersom hans Sol, hans själ och grund för kognitionen står i den dödligt sårade Skorpionen och därför ryter till i dödsskräck över vad han ser hända.

Hönan eller ägget? Är det för att Solens djupa disponent Mars är ett Lejon och vill dominera genom att ryta som Solen letar fel att ryta över, eller ser Solen verkliga missförhållanden och låter ett inre och livskraftig Lejon ge uttryck åt politikerns uppfattning?

Sinnelagsascendenten (Månen) i Krabban har ingen urskillning utan släpper igenom allt vansinne som ibland försiggår på den inre teaterscen Månen nu är ("det sjätte och inre sinnet"). En av aktörerna på denna scen är intellektets och kommunikationens Merkurius som i Skorpionen eldas upp av att attacken från sin egen härskare Mars. Mer specifikt träffas Merkurius också av den illvillige Satan mittöver! "The devil made me do it", en varning för att intellektet kan bli rena korruptionsmaskinen och börja spy ur sig osanningar eller sanningar med modifikation.

Schulman, idélån eller inte skriver roande, men i mina två äldre inlägg om Forssell ges goda belägg för landet antingen måste införa politikerkörkort eller att vi kan lägga ner demokratin. För givetvis är Forsell ingen robot, bara en ovanligt låg livsform som krupit upp ur folkdjupet, sådana livsformer som frodas i Stockholmstrakten dit alla de lägst utvecklade själarna söker sig.

 

PS. I föregående inlägg om filosofen Proklos metafysik finns ett schema. Forsells karta förefaller enligt detta, lite elakt, bara tillhöra djurens rike, men inte den rationella själen (rationalitet är det utmärkande för människans potential). Moderatens horoskop är helt dominerad av plantans innehav av liv - som den och alla högre skapelser äger - samt djurets förmåga att tänka (djur kan t.o.m. planera i begränsad omfattning - se fiffiga fåglar som tar kvistar i näbben som verktyg). 

Vad Forsell saknar är incentiv att att tänka på den högre, rationella nivå som är människan enbart given. Det är också ett skäl att hålla majoriteten bort från politiken. Alla som lever kan naturligtvis se om livet, så att det fortgår, men man väljer sig ställföreträdande politiker för att de förväntas ha extraordinära gåvor. 

Filosofen Poirier-Martinsson i dagens AB skriver som alltid sympatiskt men har fel på flera punkter i sin text. Det är människans beskaffenhet (såväl arten som de enskilda exemplaren) som bör ligga till grund för samhällets ingenjörskonst och inte den halmdocka han kritiserar ("art for art's sake, samhällsbygge för dess egen skull). Och det finns goda verktyg för att uppskatta mänsklighetens allmänna nivå och även för att se hur vissa nationer - som Sverige - kommer till korta till följd av korrupta politiker som lyssnar för mycket till marknaden...