Bildt och Bard - underhållare med sociopatisk bottensats

Expressens Maria Brander, som jag för många år sedan klassificerade som den vasstungade (rent av elaka) astrologiska typ som jag regelbundet tyckt mig se i journalistkåren, har blivit mer human med åren. 

När hon kommenterade nu utfrusna Alexander Bards åsikter om färgade människor, beskriv hon hans övertramp så väl att orden "Carl Bildt" genast flög genom mitt huvud. Också han härbärgerar den mest kriminellt förhärdade natur men har lyckats stajla om sig till svensk munterhet, uppträtt i sin råttkavaj och var under många år ett premiärlejon och hängde i halvcoola sammanhang.

 En snabb uppställning av bådas horoskop säger att Branders ord var lika rättvisande som min association. 

(Notera att Bildts Skorpionascendent är overifierad, det kom ett anonymt tips till bloggen. Men eftersom Bildt karta därmed blev så snarlik det sociopatiska USA, sparade jag uppgiften och ser den som korrekt. Ingen är väl mer korrupt amerikansk än Bild som använder sin politiska plattform för självberikning inom områden som olja och naturgas (skorpioniska kopplingar/fermentationsprocesser i naturen)?

Bildt 1949	Bard 1961
Solen: Tvillingarna (Paret)	Solen: Fiskarna
Månen: Fiskarna	Månen: Fiskarna
Merkur: Paret	Merkur: Vattenbäraren
Venus: Krabban	Venus: Väduren
Mars: Paret	Mars: Paret
Jupiter: Stenbocken	Jupiter: Stenbocken
Saturnus: Lejonet	Saturnus: Stenbocken
Drakhuvudet : Fiskarna	Drakhuvudet: Lejonet

Båda delar en kombination som ibland är rent kriminellt förslagen och ibland bara vimsigt osammanhängande eller rent av vansinnig: dominant Vatten och Luft kan ge en typ som så snabbt växlar mellan känslouttryck och ren logik att personen helt trollar bort sin publik och kommer undan med det mesta. Ofta har personen inte full kontroll själv, utan råkar kläda känslosentiment i logik eller ord där det inte passar så bra (exemplet Bard).

Det är påfallande många identiska placeringar men där Bard troligen inte kunnat hålla ihop sin skit - nymånen i Fiskarna har en VÄLDIGT svag förankring i Självet och stannar ofta på en populistisk nivå och flyter med i det som händer - där tror jag att hans extrema megalomani (och nåt tjafs om kurser om att bli man för några år sedan) är den farsartade föreställningen i Lejonkungens tecken: här står det äregiriga och hybrisartade Drakhuvudet, men drivs av Solen som i Bards fall fabulerar och saknar den intellektuella skärpa som Bildts Sol i Tvillingarna/Paret uppvisar.

Bildts slutna Skorpionascendent är en överlevare och genom att hålla korten tätt intill sig har denna självberikare kunnat hålla ställningarna livet igenom. Men när en människokropp dör, rycks det avstötande teflonet bort och den skuldtyngda själen attackeras av tusen djävlar som nu kan härja fritt med allt som ligger i öppen dager. I andevärlden, visste den synske Rudolf Steiner och inte minst, om jag är rätt underrättad Swedenborg före honom, SYNS vår status på utsidan. 

Lustigt nog var Alexander Bard intresserad av zoroastrianismen för våldsamt länge sedan. I den gamla persiska religionen fanns rötterna till samma föreställning om transparensen och beskrivs som en bro till andra sidan som förvandlades till sylvassa knivblad när den orättfärdige sökte färdas vidare efter kroppens död.