Hamsterburen Sverige

"Ja, hur hände det? Hur gick det till när svenska medier lät en uppenbart felaktig premiss styra den politiska bevakningen under en hel mandatperiod? Det här var ju inte ens nära. Mellan Sverigedemokraterna och största partiet – Socialdemokraterna – skilde det nästan nio procentenheter."

Stycket kan läsas i Expressen, i en av driljoner kommentarer till valet. Själv ingen politisk expert trippelgarderade jag mig i ett nyligt inlägg genom att förutspå "baksmällan" efter valresultatet. Det kunde man tolka hur som helst, t.o.m. som ett patetiskt dött lopp mellan alla inblandade efter haussandet av SD.

Men Johan Anderbergs fråga i Expressen har ett enkelt svar, samma som alltid: medierna innefattas i Sverigehoroskopets 3e kommunikationshus. Ett antal sektorer och branscher (IT! - apropå det svar Anderberg ser i algoritmernas lockelse) får därmed fokus på sig under hela girighetsdemonen Rahus långa cykel 2002-2020. En irrationell och förvanskande drivkraft av andlig natur! Landet Sverige kontrolleras som alla andra av Tiden (eller tidens Herre), och dess sekulära inbilskhet gör bara analyserna desto mer pinsamma. 

Ingen är sin egen Herre, ska det vara så svårt att förstå? Egot är inte att lita på, det ger en falsk signal om identitet och överhöghet i tillvarons flöde. Att stanna vid medgivandet att Sverige är beroende av "världens ekonomiska konjunktur" är inte ens början på ett uppvaknande till realism då ekonomiska hänsyn i sig blivit en villolära som springer ur det kapitalistiska system vars ruttenhet den stora medelklassen kommer att börja känna av inom bara några år (enligt den kortfattade framåtblicken i boken Folksjäl, tillgänglig fr.o.m. torsdag).

Till följd av sin världslighet och brist på en "högre" plattform kan svenskarna helt enkelt inte längre bedöma sig själva och sin plats i sakernas tillstånd. Landet är en enda stor psykotisk röra och flera tidigare inlägg sedan 2009 har just pekat ut journalistiken som ett område där den svenska nydumheten märks som tydligast, just för att man möter den varje dag i den information befolkningen matas med. 

Drevmentaliteten är ett formidabelt problem i denna osjälvständiga kår. Bara veckor efter att DN-WolloBorsjtj larvat sig med den slitna extremhögerfrasen "men det får man inte prata om", står där en annan allmänreporter på DN:s förstasida i bildbyline ned till midjan (de blir bara viktigare och viktigare!) - och använder precis samma fras. Det är till att ha dålig omvärldskoll. 

Samma brist på medvetenhet och självdistans som jag i Folksjäl upptäcker i Sverigehoroskopet gäller förstås även journalistkåren. Deras drev är en av de tydligaste och mest olyckliga följderna av att Sveriges ledare (verkliga eller inbillade) numera består av ett girigt vargpack.