Födelsedag och dödsdag (Frank Andersson m.fl.)

Look-alike: Donovan - Frank Andersson - Donovan

 

Frank Andersson dog som han föddes, under en aktionsorienterad nymåne och med attackens planet Mars i angreppsläge till de båda stora ljusen. Eftersom astrologins Sol representerar hjärtat kan det här utläsas som just attack mot hjärtat. Var och en må själv bedöma signifikansen av at Solen för närvarande passerar just genom sitt eget tecken, Lejonet, hjärtats tecken.

En astrologiskt tränad kirurg hade aldrig utfört operationen under dessa indikationer, en släkting på operationsbordet med vätskornas (inkl. blodet) Måne opposit Mars höll på att förblöda eftersom operationen förlagts till en fullmåne, vilken i lätt avtagande fanns även i födelsehoroskopet...

Det passar bra att gruppera tre kartor här. Min mor dog i långt framskriden alzheimer söndagen dessförinnan och typiskt nog krävdes det hennes död för att få en halv bekräftelse på hennes födelsetidpunkt. Många gånger jag genom livet försökt locka fram den uppgiften men fått svävande svar om tidiga morgonen. En gång preciserade hon tiden till halvfem men pga. den tidigare osäkerheten visste jag att det var en rationalisering. Jag noterade tiden i brist på bättre och fann visst stöd i en Skorpionascendent i hennes några år yngre syster som föddes med Solen i Skorpionen.

Hon dog i sömnen men en sista tillsyn klockan två gör att man kan precisera bortgången även om klockan tre är en gissning. Hon kunde ha dragit sista sucken minuten efter att nattsköterskan lämnade rummet. Men oavsett en timma hit eller dit är det livets symbol Solen som från Lejonets 16e grad kan hjälpa att fastställa kvinnans födelseklockslag 82 år tidigare. Flyttar man bara fram mors osäkra "halvfem" en timma ytterligare, byts Skorpionen i öster mot Skytten och ett ännu starkare omen om systerskap ges. Lillasystern hade nämligen kvinnoplaneten Venus i Skytten. 

Och det mest fascinerande är Månen, som släpar på traditionen om att representera "livets in- och utgång", nu ställer sig gradexakt på rät linje med Solen - 16 till 16.

Precis som i fallet Frank Andersson dör mor med attack- och olycksplaneten Mars djupt involverad i frånfället. Hos Andersson imiterade de transiterande planeterna den natala himmelens nymåne i Eld och angreppet från Mars. Min mor föddes med Mars i opposition till Månen, vilket tyder på en undertryckt lättretlighet (undertrycket eftersom värdtecknen tillhör Mörkrets kvalitet). Vid frånfället har Mars nått hennes soltecken och kastar "dödsaspekten" om 210° mot Solen-i-Lejonet, vilket naturligtvis i någon mån plockas upp av hennes natala Sol.

Helt externt och utan hennes slocknade medvetande pågick under den här tiden spurten i det svenska "ödesvalet", vilket som bekant innebar slutet för Stefan Löfven, landets nominella "Sol" under den förra mandatperioden.

*****

Rektifikation kallas bruket av viktiga händelser under individens liv för att justera en osäker ascendent eller upprätta en, där klockslag helt saknas. I allmänhet behöver man flera viktiga milstolpar under livets gång.

Den här justerade födelsetiden är talande på ytterligare ett sätt: Skytten i öster lämnar hennes kropp/ego exponerad för Saturnus i sin roll som Liemannen, en roll som man alltid måste ha i åtanke om individen är i framskriden ålder och i synnerhet vid progressivt värre sjukdom. Utan att gå in på "magiska föreställningar" och övertro kan jag ändå konstatera att jag var den förstfödde i en kull av fyra ungar och den enda med en relation till Saturnus och Tidens gång. 

Jag föddes då Saturnus passerade Skyttens nionde grad - exakt där den stod vid mors bortgång och faktiskt stått under hela sommaren medan jag slet för att få ihop en bok om den svenska folksjälen i tryckande hetta. (Arbetsmarknaden i Sverige tar inte emot folk som närmar sig 60 och att skriva en bok var enda sättet att behålla någon form av värdighet i det skitland Sverige kommit att bli.) Mor dog precis vid den tid jag i flera år misstänkt, utifrån min egen natala Saturnusposition...

Mors ungefärliga dödsögonblick är intressant utifrån antika och österländska föreställningar om Månen som den sublunära eller jordiska verklighetshalvan och Solen som den supralunära eller himmelska världen. Att för en själ låst i en försvagad kropp och med en ruttnande alzheimerhjärna att lämna värdkroppen EXAKT när Luna lämnar över till ATMAN - Själen, den andliga Solen - tyder på att mor var en större ande än någon kanske kunnat tro som bara såg hennes lätt introverta personlighet och aningen ojämna humör. Hon gjorde aldrig något försök att pådyvla barnen någon slags religion, men jag var fullt medveten om att hon hade ett fåtal kristna böcker i hyllan och jag såg henne som barn sitta djupt försjunken i bibelläsning. 

Vissa kringfakta tyder på att hon hade en Skyttascendent. Hon ogillade t.ex. skarpt statsminister Göran Person! Förklaringen till detta, tänker jag nu, låg troligen i att han också hade en Skyttascendent (med kvinnoplaneten Venus i 1a huset). Mor projicerade därför med lätthet sin egen förnekade inre "pamp" på honom. Också hon ägnade i äktenskapet all tid åt det egna huset och det störde henne att se Persson skita i väljarna för att bygga sin herrgård och fullborda den eländiga materiella klassresa som saknar en komplementär intellektuell utvidgning... 

Hennes ascendenthärskare, den stora välviljans Jupiter befinner sig som synes inlåst i 12e förlusthuset vilket kan leda till en smula verklighetsfrämmande eller orealistiska omdömen. Med Solen i Stenbocken betraktade jag alltid mors många åsikter om politiker som att det bodde makthunger även inom henne. Utifrån 12e huset kan man tillägga att den normalt så framgångsrika Jupiter förnekade henne makt i detta liv som kvinna, och istället hade hon vassa åsikter om politikers sätt att sköta sina affärer. Äpplet faller inte så långt från trädet om man ser till visst på den här bloggen...

Spekulativt kan man säga att ett frånfälle då Solen transiterade ens eget mest gudomliga hus (9e) och i direkt kontakt med den sublunära sfärens Måne, indikerar att "den himmelske Fadern" passerade förbi och henne direkt hem till Ljuset. Befrielsen måste ha varit ögonblicklig efter år i ett allt grumligare kroppsfordon. Här var det inte fråga om svensk gyttjig materialism som lämnar de avlidna som spöken och osaliga andar, svävande genom sina gamla bostäder, årtionde efter årtionde, fixerade i sina egna enkla bindningar till det jordiska. Kanske de sista och sämsta fem åren med alzheimer redan luttrat mors själ och befriat den från den lägre psyksmet som är det som binder andarna i de extremt låga medvetandenivåer som långkörarserien Det Övernaturliga fixerat sig vid.

*****

Min fars död åtta år tidigare är lite mer komplicerad eftersom man kan diskutera vilket av två horoskop som är det viktigaste. Med långt gången parkinson drabbas han av en massiv hjärnblödning och ligger sedan i koma en knapp vecka innan kroppen knäpper av. Titta på Månens passage ("livets utgång") i den yttre transitkretsen under dessa få dagar:

Hjärnblödningen:

Frånfället:

I likhet med Frank Andersson är attackplaneten Mars involverad i födelsehoroskopet dessa dagar. Från sitt "fallna" läge i måntecknet Kräftan angriper den fars Måne i Vågens 6e grad (ett bra exempel på astrologiska bindningar inom familjer för övrigt; förste sonen, föds med Solen i Vågens 6e grad - uppenbarligen ett slags affirmativt svar på den ljusspeglande Månen).

Utan att ha specialstuderat "dödsdagar" är det ändå smått fascinerande att också här se hur de båda Ljusen, har viktiga positioner. Hjärnblödningen inträffar vid den transiterande Solens tredje dag i hjärnans tecken Väduren (Mars-styrd), samtidigt som T-Mars angriper subjektets Måne ("livets utgång"). Återigen: den här typen av flyktiga indikationer blir viktigare när man redan vet att dagarna som är kvar kan vara mycket få...

Som så ofta är det sedan Månen som fungerar som en kosmisk sekundvisare och på de sex dagarna tickar tiden på tills dess att Månen når Kräftan och olycksbringaren Mars och förenar sig i angreppet mot den natala Månen, allt medan den transiterande Solen alltjämt bildar en virtuell fullmåne med fars natala Måne.


De här tre exemplen, Frank, min mor och far, borde vara ett övertygande skäl att forska vidare i det tyngsta av alla astrologiska påståenden, det att både våra huvudhår och dagar är räknade från början. Från det själen återföds gäller enligt hinduismen strikt lagbunden determinism. Den fria viljan tillhör inte den fåkunniga människan, den är en egenskap på själens högre verklighetsnivå.

I samtliga tre fall är de symboliskt pregnanta Solen, Månen och Mars viktiga, men en djupare analys än den här skulle eventuellt kunna avslöja ännu mer. I sammanfattning: Ett födelsehoroskop är inget annat än en tidsinställd bomb, och under levnadsdagarna mellan födelse och död hamnar den, som valt värdland olyckligt, i en kultur där "arbetslinjen" reducerar befolkningen till arbetslavar under den besuttna eliten. Vid det temat uppehåller sig min bok Folksjäl en hel del...

****

För den som undrar över dubbelgångarmontaget överst, Frank och den brittiska 60-talshippiesångaren Donovan, kommer svaret här. 

Jag såg så mycket av Donovan i ungdomsbilder på Frank att det var djupt stande att minnas Donovan som född i Oxens tecken. En dubbelkoll var av nöden.

Men tänka sig, med den sideriska zodiaken hade Donovan förvisso en ascendent i Oxen. Vad gäller soltecknet... ja, se själva, gradexakt en Frank!

Vädurens tecken producerar ofta starka hakor och något trubbigt och oborstat över uppsynen - det är krigsherren Mars som förgrovar och skapar äventyrslystna råbusar. Donovans Venus stigande i öster var en kuriös position eftersom den är en "verksam illgörare". Men så levde han också ett liv i den "fria kärlekens" 60-tal, när alla var horor för kroppssensationerna. 

På Donovans meritlista finns också att ha varit Storbritanniens första superstjärna som arresterades i en knarkrazzia. Han greps puffande på marijuana med några jamaicanska flummarpolare. Den som går igenom Donovans produktion upptäcker snart hans stora intresse för reggaerytmer - där Rolling Stones och Led Zeppelin prövade takten EN gång och aldrig mer hade Donovan närapå en reggaelåt per album. Det finns därför kopplingar även i livsstilen till Frank som också var en vild typ.