Philip K. Dick och mer om det daimoniska

Science fiction-författaren Phlip K. Dick, gissningsvis
med några år kvar på sitt 53-åriga liv.

Ett inträngande porträtt på Aftonbladets begränsade utrymme av science fiction-författaren Philip K. Dick signerat Carl-Michael Edenborg. Texten får mig att leta på Wikipedia efter titeln på den enda roman jag läste av honom i övre tonåren. Jag kommer nu inte så långt utan fastnar vid avdelningen om Dicks inflytande på samtida filosofi.

Om Dicks författarskap säger tänkaren Jean Baudrillard:

"Det är hyperrealistiskt. Det är [inte] ett simulationens universum, vilket är något helt annat. Hyperverkligheten beror inte på att Dick specifikt talar om simulacra. Det har science fiction-genren alltid gjort, men alltid lekt med tanken om en dubbelgångare, artificiell replikering eller duplicering i föreställningens värld. Hos Dick har dubbelgångaren försvunnit, är inte längre för handen. Man befinner sig redan i den 'andra världen' som inte är 'det Andra', i en värld utan speglar, projektioner eller utopier som hjälp för reflektionen. Hos Dick är simulationen omöjlig att förbigå eller överbrygga - man är schackmatt utan tillgång till något exteriört. Vi kan inte längre 'gå genom spegelglaset' som vi ännu förmådde under transcendensens gyllene tidsålder."

(Jag lade till en negation i andra meningen för att få rätsida på det troligen felaktigt återgivna citatet.)

Wikipedia tillägger att Dick, trots sin grundläggande skepticism mot en centraliserad myndighet eller stat aldrig helt tog parti för anarkismen. Men han hade, som Edenborg, skriver ett gott öga till exakt det universum den här bloggen fläckvis antytt, den mellanplatoniska filosofins extremt negativa värdering av det materiella kosmos, en hållning som utblandad med syrisk och egyptisk religion blev till den så kallade gnosticismen, en serie historiska yttringar som alla hade som minsta gemensamma nämnare att de sju planeterna är demoniska makter som håller själen fängslad och oförmögen att se den andra världen (himmelen) annat än i bleka och ofta förvrängda avbilder. 

De mest primitiva själarna projicerar sina inre rester av en förlorad sällhet på den materiella omvärlden, en annan typ av själar hallucinerar eller patologiserar intrapsykiskt (men alltid till följd av materiens besmittelse, om inte den externaliserade världens orenhet så definitivt samma material men i dess intellektuella eller begreppsliga urstadium - det går att tänka sig galen över materia vilket kan ses på Fattigsveriges alla strebers som in i denna dag säljer sina själar för en klassresa där både under- och medelklassen luras - av vem? - att sträva, sträva vidare uppåt i ett tummetottstort materiellt universum enbart fylld av blinkande företagslogotyper och köpråd). 

De här två slagen av själslig druckenhet har bloggen lösligt fäst vid Jordelementet respektive det psykiska Vattenelementet. Den "Andra Sidan" som gnostikern via indiskinspirerade mantran och reningsövningar (vilket för övrigt dyker upp även i nyplatonismen ett par hundra år senare), representeras av den supralunära sfärens Luft och ytterst Eld. I det sistnämnda, "noblaste elementet" (Plotinus) befinner man sig i den franske filosofens tydning av Dick, i en värld "utan ett andra". Man är en gud och inte längre människa. 

Astrologiskt och psykologiskt har den här bloggen pekat ut att även Eldelementet har sina risker för levande människor i vår värld: den kan ge en  "driven", manisk psykologi som inte längre förmår reflektera utan bara brassar på. Edenborg nämner Dick voluminösa produktion, typiskt nog under inflytande av amfetamin som inte för inte kallas "speed" i missbrukarkretsar. 

Det är ingen slump att både Adolf Hitler och Joseph Stalin hade den drivande Solen i ett Eldtecken, ja faktiskt ser ut som närbesläktade figurer: Hitler Solen i Väduren och Månen i Skytten, Stalin Solen i Skytten och Mars i Väduren. Hänsynslösheten hos båda dessa män kan delvis tillskrivas det oförvägna i Eldelementet, det är ett element som fungerar bäst i gudarnas värld, på "den andra sidan".

De nu den schizofreniförklarade författaren Philip K. Dick: Solen i Skytten och dess disponent Jupiter i Väduren!

Mycket att smälta!
Missa inte det dissociativa
Vatten/Luft-förhållandet mellan
Skorpionen och dess härskare Mars

I samband med Dicks AA-rankade födelsetid på AstroDatabank och uppgiften att han föddes 20 minuter före en tvillingsyster tänker jag tanken att hans försvunna "dubbelgångare" skulle kunna ha med prenatala förhållanden att göra!

Det är närmast överflödigt att peka på den hyperkreativa oppositionen mellan Eld och Luft som i Dicks fall ockuperar den vertikala axel som normalt kan beskrivas som en materialistisk klättring uppåt i denna värld, från det maktlösa enskilda hushållet (4e) till en maktposition i statsapparaten (10e). Med när klättringen tar avstamp i tankens (t.o.m. den brinnande - Mars - tankens Luft), den som tänker kring det gudomliga Jaget (Solen i Eld i 10e), går tankarna direkt till just den supralunära sfär jordmänniskorna har som sinnebild för något högre, men som också existerar i sin egen rätt i all filosofisk idealism vars rötter är långt äldre än Platon. 

Dicks vertikala axel är en perfekt illustration av den jordbundna gnostikerns försök att stiga upp genom de sju fängslande himlasfärerna för att finna "Solen bakom solen". Här är bakgrundsfonden intressant: vilken av stjärnbilderna tillhör science fiction-genren om inte den kosmiska frihetens Skytten! Det är intressant att läsa i Wikipedia att Dick avskydde staten (vilken amerikan gör inte det? hela nationen är skadad av förfädernas upplevelser i ett äldre Europa). Tänk på Dick som en megaversion av den individualistiska Jungfrun vars ideal det är att slippa ingå i något socialt bindande sammanhang alls.

Om man frångår astrologins alla spelregler ser jag genast ett antal förklaringar till Dick sinnessjukdom, och en av dem är hur ostadigt och vacklande horoskopet är med dess uppspända paraply (likt ett "T) i den vertikala ledden. Kan någon tro en högenergisk men instabil Mars-i-Tvillingarna fungerar som en stadig bas i Hemmet/Roten (4e) med denna överbyggnad där uppenbarligen Jord/Vatten-flanken allvarligt degraderar den frihet som Solen-i-Skytten i sig själv föredrar? 

Det här "paraplyet" dignar under sin egen psykiska rigiditet (Saturnus-i-Skorpionen) och materialistiska orientering och begär (Månen/Venus-i-Stenbocken), och det är fascinerande att Dick med mindre än ett årtionde kvar att leva enligt Edenborg fick ett genombrott och såg alla sina år av galenskap i ett nytt (sol-)ljus. Han tycks ha hittat sin Sol bakom solen och väl förankrad i Eld slutar Jord och Vatten att påverka den vertikala "T"-formen. Dick står nu stadigare på den lodräta pålen. 

Horoskopet är sällsynt i alla dess komplikationer. En amfetaminmissbrukande och paranoid författare skulle mycket väl ha kunnat avverka långt fler än fem hustrur, och att han hann med så många på ett så kort liv (53 år) säger något om hur svåra störningarna i denna demoniska underklädnad som Dicks fysiska kropp övertäckte. Planeterna har nästan givit denna själ i dess nedstigande mer än en människa orkar bära...

Jag har ringat in två zoner i Dicks horoskop som jag tror förklarar mycket: dels intellektshuset som tillsammans med Merkurius kan antyda mentala störningar i lika hög grad som en riktigt usel Måne. (Månen tenderar mer mot anfäktade sinnen, oreflekterade fantasier och föreställningar likt barnets "spöke under sängen", ett riktigt stört tredje eller Merkurius själv, är korruption av själva tänkandet, det finns människor som läser texter och ser saker som inte finns där, ofta till följd av att inre arketypiska motiv tar kontroll så att man ser saker som inte finns i texten. Det här är något helt annat än slarvig läsning eller enstaka läsfel, även om också sådana merkuriusstörningar har att göra med omedvetna krafter som själen inte ser. 

Vår egen slarviga tidsanda där alla hatar orden och alla älskar lättkonsumerade bilder beror på en dold "arketyp" som kallas Ares eller Mars, krigsguden som hetsar mänskligheten till utbrändhet. Den här krigaren ägs i västkulturen av kapitalisterna som vill få hjulen att snurra så fort att människor helt slutar fundera över varför det bara ska jobba för att konsumera en ny iPhone i kvartalet - synkat med till kapitalisternas aktieutdelningar och zodiakens fyra kvartalstecken som passande nog enligt västerländskt synsätt matchar den hinduiska kvaliteten Rajas, passion eller lidelse som kan föra själen lite vart som helst...

Den giriga demonen Rahu i 3e intellektshuset skulle mycket väl kunna vara hans omfattande amfetaminmissbruk (men givetvis ett omen som ska ses i kombination med hetluften i den vertikala Eld/Luft-axeln). Går man till Rahus disponent Venus står den med hemförhållandenas Måne i jordbundna Stenbocken - här tycks de fem hustrurna antydda. Dick stod inte ut med att vara markbunden i ett jordiska hem med en typiskt svensk partner som bara pratar inredning och praktiska saker (Sverigehoroskopets Vågpersonlighet bottnar i Venus-i-jordiska-Stenbocken i 4e huset för Hemmet och det privata). 

Jag skulle vilja föreslå att att när bloggen då och då talat om de tre Lufttecknen som de tre rent mänskliga (i linje med romaren Manilius text från det 1a århundradet), så är den "verkliga" mäniskligheten - till skillnad från de kloner av kött och blod som vandrar på jordens yta MER lika antikens daimoner än människor! I senantikens avslutande nyplatoniska penseldrag preciserades daimonerna som ett släkte som lever mellan gudarna och människorna (och definitivt över djuren med vilka många människor tycks vilja associera sig som ett tecken på att deras själar alltjämt befinner sig i fritt fall nedåt..) 

Det är inte svårt att se att kristendomens änglar, inte minst i den kräkframkallande new age-mysiga versionen, är antikens respekterade men också fruktade daimoner. Varför framträder ärkeängeln Mikael med svärt? Inte är det för att ägna sig åt aurarening eller handpåläggning! Den siste store platonisten var syriern Proclus (400-talet) och han ser - med bloggens terminologi - daimonerna avteckna sig i vår mänskliga själ som dess centrala regering, en utlokaliserad administration som representerar den talrika gudaskaran som alla existerar som En i Den Ena. Proclus såg "vertikala" pelare (likt den i Dicks horoskop) sträcka sig ur ur Den Ena och återverka på flera existensplan.

Ämnet daimoner blir därför högintressant varje gång en placering i Luftelementet skymtar till i horoskopet, då Luft är en sinnebild eller symbol för Nous eller det gudomliga intellektet som glider samman med gudarna i Den Ena... Den som inte läste inlägget om Lena Olin nyligen, kan göra det nu. Där ligger en annan skärva av den fascinerande men inte helt lättillgängliga senantika berättelsen om människan, vare sig man som Proclus ville låsa henne till sin mänskliga själ eller är öppen bör att hennes verkliga essens är hennes inre uppsättning daimoner eller t.o.m. en enda och ledande daimon (jfr astrologins "ascendenthärskare") .

Den andra inringade kriszonen är Dicks oförmåga att dö Skorpionens och syndarens död innan han gör anspråk på att tillhöra universums gudomligt fria väsen! Se hur perfekt den antika sideriska zodiaken avslöjar slitningen mellan bundenhetens Saturnus och frihetens Sol (de är varandras fiender). Slitningen kvarstår som en konjunktion även med västerlandets tropiska zodiak men bara den ursprungliga zodiaken (här med Indiens officiella korrektion för vårdagjämningens kontinuerliga precession) bidrar zodiaktecken med en högdramatisk berättelse. 

Det är svårt att tänka sig ett mer slitigt ställe - och mer lämpat för högtflygande science fiction än i denna gräns i zodiaken, där individen måste dö och sluta fungera som ett biologisk-själviskt, reaktivt psykiskt organ om den gudomliga och eviga inre varelsen - hon utan "en andra" - ska kunna födas med risken att som en gud bland döda köttmänniskor enbart klassas som galen av de senare, i materien begravda dussinmänniskorna?

Teknokratins förljugenhet. Philip K. Dick som idealiserad
robot/android. Figuren saknar helt det "daimoniska"
och vilda uttrycket i den mänskliga förlagan!

Anmärkning. Enligt tropisk zodiak skulle Dicks Sol/Saturnus-konjuktion falla inom Skytten och inte bjuda på den intressanta spänningen mellan Skytt och Skorpion, mellan universellt liv och naturens korruptibilitet (jfr. androiderna byggda för kort livslängd i Blade Runner). Vidare skulle den maniska intellektualitetens Mars-Tvilling flyttas in i Kräftan så att man förlorar den sideriska zodiakens övertydliga sätt att beskriva hans extremt höga textproduktion. 

Faktum är att undertecknad sökte uppskatta sin produktivitet under 8-9 års bloggande och kom fram till mellan 20-30.000 A4-sidor. Men det är förmodligen inget jämfört med vad Dick tycks ha presterat, i synnerhet som det mesta skrivs inom ramar som bloggaren är trygg med. Vad jag vill ha sagt är att också jag har en aktiverad axel mellan Tvillingarna och Skytten, kommunikatören eller  budbärarens och den universella expansionens symboler. Även i mitt fall skull denna symbolik - som har definierat hela mitt liv, via t.ex. en kandidatexamen i religionshistoria och psykologi - gå förlorad om man valde den tropiska zodiaken, ett resultat av grekernas oförmåga att koppla samma sina egna fynd angående vårdagjämningens precession med zodiaken. Vetenskapsmän av olika slag tycks inte ha haft lika tät kontakt som dagens mänsklighet fått via internet...

Babylonierna, som faktiskt justerade sin zodiak då och då, tycks med andra ord inte fullgott ha lyckats förmedla astrologins teoretiska underbyggnad till de gamla grekerna. Inte för att det spelar någon roll i Väst av idag som inte längre är intresserad av att människosjälens rening utan tvärtom trampa ner befolkningarna i gyttjan så långt det någonsin är möjligt. För detta kommer kapitalismen och dess tillskyndare att dö en smärtsam död. Om inte i detta liv så garanterat i nästa parallelliv (som både kan innebära en återfödelse in i mörkaste och mest rättslösa medeltid eller en värld vars historia vi ännu inte skrivit).