Den obefintliga svenska humorn enligt en daimonisk man

DN skriver av några rader av en hysteriskt rolig amerikan som i Washington Post frånkänner Nobelpriskommittén - och svenskarna - all känsla för humor. Här är en annan bredsida som DN utelämnade:

Vi talar tondövhet, gott folk. Orden "svensk" och "humor" förekommer sällan i samma mening utom när det är ett skämt. Alla svenskarna med en känsla för humor flyttade till Amerika så vad Nobelkommittén klarar av är att zooma in på det glåmigt, hämmat, känslomässigt förkrympt, det förbryllande och det pretentiösa. Miljoner människor världen över förstår idén om att läsa böcker för nöje, men svenskarna ser det som en form av tarmundersökning.

(W.P.)

Vem är då denna Garrison Keillor? Född i svensktrakterna Minnesota verkar det av citatet som han försöker hålla sig väl med inflyttade svenskar, gammal känd radioprofil från dessa trakter. För ska sanningen fram så presenterades de svenska utvandrarnas avkomma i Renée Zellweger-filmen hon som karriäristisk och kapitalistiskt ond rationaliseringsexpert kommer till en småhåla i Minnesota. Där hittar man svenskättlingar som är distinkt inavlade och kufiska om än snälla! Filmen slutar förstås med att Zellwegers karaktär lär sig älska dessa hopplöst humorbefriade men äkta människor, så långt från den tomma plastmänniska hon inledningsvis var och som man bara behöver resa till Stockholm för att se fler av - plagiat på New York-borna minus New York-judarnas humor förstås!

Astrologiskt bör Keilley, kallad ett litterärt geni som aldrig upprepat sig under årtionden på Wikipedia - uppvisar motsatta drag till Sverigehoroskopet, som den här bloggen påvisat har mindre lustiga egenskaper...

Det stämmer perfekt att Keillor inte är någon vän av det typiskt svenska. För en solär intelligens som blickar ut ur Kräftans skal och dess passionerade kärlek till det snart överstökade livet (se hela hans kåseri!) landar Sverigehoroskopets Sol i Vattumannen i hans 8e dödshus och vilket perfekt illustrerar hans nidbild av svenskarna!

Hans fixering vid denna världen och dess goda ses av Saturnus (fixering) 11e idealhuset som här står för föda och pengar och alla Oxens sensuella upplevelser.

Men som läsaren redan sett är det något besynnerligt skevt med kartan. Wikipedia beskriver att han avverkat tre hustrur och inte förmår titta människor i ögonen. Han beskriver sig själv som en autistisk person, fastän fullt intellektuella fungerande. Solascendenten prickar in detta fullständigt genom att fullständigt dumpa en massa viktiga planeter i det 12e huset för enstöringar och eremiter - folk som lever utanför samhället på något sätt. Och att sitta inspärrad i ett litet radiobås och göra en lokal radioshow i Minnesota under flera årtionden, vad är det om inte en slags tolfte husets "exil"! Alternativt Kräftans skyddande skal - missa inte att solens disponent (precis som hos den folkskygge och kufiske Reinfeldt) befinner sig i ett Lufttecken och här dessutom i 12e. 

Det geni och förmåga till ständig variation han är kapabel till har måhända något att göra med den ömsesidiga receptionen mellan ägarna till 1a och 12e, Månen och Merkurius. Utan att trassla in mig i fler förklaringsförsök till vad den hellenistiska astrologin menade med den "onda daimonen" (12e huset) är det ändå fascinerande att denna destruktiva andevarelse på en nivå ovanför människosjälen i detta horoskop stiger fram via kommunikatörens planet Merkurius i författarens och radiomannens 1a hus. 

Se hur människan ser ut i ansiktet - se de vitt skilda ögonuttrycken! - detta är ett uppenbart fall av vad Ingmar Bergman också syftade på som sitt "daimonska" eller "sina demoner". Är det tack vare en "omedveten" medvetenhet i Luftelementet i 12e som Keillor via ett "högre jag" faktiskt har fotografiskt minne för allt han har sagt genom åren och på något "genialiskt" sätt lyckas ständigt skriva nya fräscha krönikor? Jag har tidigare påpekat att Luft/Vatten-störningen tycks fungera bättre bland t.ex. skådespelare (vilka ofta memorerar stora mängder text). I denne Keillor kanske vi har ett extremfall av samma typ. 

Intressant nog verkar "den onda daimonen" i viss grad nautraliseras av att dess rollfigur Merkurius kliver fram i det 1a huset och där låter sig disponeras av Kräftans härskare Månen (inne i daimonens inre). På något sätt renas demonin i denna själ genom att han kommunicerar sig med omvärlden (och gör det med briljant skärpa)! Att han ändå drar sig för närhet till människor tyder på att "det daimoniska" i honom är starkt. Detta är inte helt och hållet en människosjäl, de här dagarna öppnar ett fönster mellan två olika själstyper, som nyplatonisterna skulle ha sagt. I denne mans fanastier (Månen) har han kontakt med en högre slags andar och det är tack vare dessa han förtjänar epitet "geni" (genie var ju för övrigt romarnas beteckning för grekernas daimon...).

Motpolen till det humorlösa Sverige kan också ses att han har en Donald Trump-liknande råbuse i sitt Mars-Lejon, här förstärkt av den kraftfulla demonen Rahu och denna känsla för bombastiska överdrifter (som hånet mot svenskarna nästan drunknar i) står naturligtvis i opposition till "svensktecknet" Vattumannen.

PS. Svensk humor är verkligen obefintlig. Se den perfekta inkarnationen av svenskhet i David Hellenius, född samma dag som nationalhoroskopet. Här är svenskheten, vagt leende, distanserad, aningen självironisk men mest upptagen att att se ut som man har kontroll - Hellenius hela psykologiska dynamik motsvarar exakt den ökända svenska självgodheten och vår vilja att låtsas vara världsvana. Den daimoniska amerikanska radiomannen har dessvärre helt rätt om den "nihilistiska" och hycklande svensken. Vi är ett fuskbygge utan själ, denna nation!