Yoga utan själ

En fantastisk reflektion över livsstilssysslan yoga av en australisk skribent i The Guardian. Fylld av små tankvärdheter. 

När jag 2009 skrev och frågade "Yoga - VEM tror du att du maximerar?", handlade det om ego kontra människans djupare jagkärna och riskerna med att det narcissistiska västerländska egot inte skulle kunna klara av den verkliga varelsens invärtes uppvaknande. 

Som journalisten klargör har dollar-industrin yoga idag inte ens syftet att ändra annat än kroppen som en trimmad och vig statusmarkör att flasha inför sin beundrande omgivning (tänk svenska Yoga Girl)! Jag översätter ett av flera centrala stycken:
  

På många sätt är yoga det perfekta tidsfördrivet för vår tid - de meditativa inslagen ger oss möjlighet att finna fridfull ro i en tid av en allt mer hektisk informationsträngsel. Vidare ger oss yogas instruktiva delar moraliska lärdomar i den traditionella religionens frånvaro, och de svettiga grejerna med att böja och sträcka sig är ett perfekt sätt att motverka åtta eller mer timmar med kutig rygg framför datorn. Men gör något av allt detta oss mer upplysta eller mer medkännande? Eller är det bara ytterligare en wellness-industri för de rika och lättjefulla att unna sig?

Hela artikeln är läsvärd och ett par riktigt smärtsamma punchar (för fitnessfascisterna) utlovas mot textens slut! 

Hur kan engelska människor läsa så långa artiklar som den här, som inte ens är en fördjupningsartikel för helgen? Artikeln är med sina drygt 1700 ord dubbelt så lång som det Svenska Dagbladet kallar "långläsning". För det kan väl inte vara svenskarnas känsla för proportion det är något fel på?

*****

För lite riktig yoga, som adresserar den onda herren Kala - Tiden - se den här genuina yoga-typen, rätt morbid måste man säga:

https://sriyogalanka.com/2016/11/23/on-detachment-pt-5/

http://kausthub.com/explore/2013/4/8/who-are-the-kapalikas

Den som följde en länk till The Guardian i min astrologiska kommentar till bortgångne, säreget mörke karaktärsskådisen Stanton, upptäckte att jag gissade helt rätt om hans horoskop apropå hans livslånga ogifta status. Han kunde ha levt ett tidigare liv som celibatmunk, spekulerade jag (i den reviderade versionen av texten). Mycket riktigt visade han sig ha en stoisk-buddistisk livssyn av det mest världsfrånvända och resignerade slaget (allt liv är lidande).

Men även kopplingen till den demoniska modern syntes i hans horoskop via ascendenthärskaren Venus i ogynnsamt läge, och även den vidriga barndomsupplevelse artikeln berättade om, bidrog säkert till valet att gå ensam genom livet och föredra goda vänners lag framför äktenskapet.