Ola Rapace och Mörkrets kvalitet

Jag har inte sett någon Hassel i hela mitt liv och vet därför inte vad DN-recensenten Croneman talar om. Men hans beskrivning av Ola Rapaces gestaltning får mig att ta fram skådisens horoskop för att se om omdömet verkligen kan stämma: 

Han har visserligen förmågan att dra ner ett slags dovt och stumt mörker över sig och sina karaktärer....men sedan tar det bara tvärstopp, det är tomt, det är inget som rör sig där inne. Han bygger muskler och går omkring och ser internationell ut...

Här passar det med en solascendent för att fokusera på den utagerande delen av en människa. Och Croneman är tydligen en skicklig bedömare av tv och konstnärskap! Hur mycket dovare och stummare blir mörkare än när Solen får extra förstärkning av den expansiva Jupiter men i den mörka och oåtkomliga Skorpionen, tecknet som är så integritetsfixerat att man misstänker någon svår illgärning i ett tidigare liv...

Skorpionen är nu bara en del av historien och en stum natur. Sedan har vi den "sociala utstötningen" som bildas av Skorpionen och gruppsociala Vattumannens tecken. Här är den sociala förmågan till interaktion usel eftersom det är Skorpionens egen härskare Mars som ligger på sned till sitt eget tecken. Det här brukar bli typer som spelar över eller i vissa fall är allvarliga mobbningsoffer (själva bortstötta snarare än de som förkastar massans mönster).

Och missa inte det tredje missljudet: Månen avskärmad från Solen via en olycklig placering i det 8e onda huset, symbol för en slags brist på dynamik mellan individens inre andesjäl (Solen) och dess psyke (den del vi kan förnimma som förmedlare av känslor). En sol utan måne blir mer en agerande schablonfigur och det är just det Croneman finner Rapace vara i sin gestaltning av denne Hassel.

Croneman drar fler roller där Ola "One Note" Rapace betett sig likadant och det får mig att missa barndomens svartvita långfilmer med Jarl Kulle, en figur som jag snart insåg bara gick och omkring och gjorde sig själv i roll efter roll. Lite som en Carl Bildt. Den här bristen på vighet brukar tillskrivas den Mörka kvaliteten (Tamas guna) och det är paradoxalt nog dess brist på intelligens som gör den trovärdig i de fåkunniga massornas ögon. Folk gillar stela klichéer och både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt hade ett storkors i Mörkret. 

Motsatsen, det hypermedvetna Ljusets kvalitet, ger det som den loja massan misstar för oärliga och vesslelika typer, helt enkelt för att de inte hinner med när Ljuset flödar in. Mänskligheten klassas ju i hinduisk astrologi som en del av det Passionerade uttrycket (Rajas guna), dvs. en mix av okunskap och klarhet.

Nyfikenheten väckt och Jarl Kulles horoskop fram (det har jag inte sett på säkert 15-20 år och aldrig i siderisk version). 

Placeringarna talar för sig själva och bloggarens association var så perfekt att det är nästan löjligt! Vad kan det bero på? Är det måhända teatermannen Edward, greven av Oxford, som hoppar in och skriver vissa av bloggens inlägg?

Återigen Jupiter som förstärkning av den utagerande Solen och återigen en dämpad Måne (nu via Ketu) som ger ett utagerande av ett schablonartat slag. Återigen en massiv dominans på den Mörka kvaliteten och återigen en social särling - och återigen är det soldisponenten (här: Saturnus) som i sin placering aktiverar Skorpion/Vattuman-komplexet. Och nog spelade Jarl Kulle i allmänhet sprätthökar lite von Oben jämfört med de andra! 

Mobbnings- eller utstötningstendensen kommer i olika grader och den mildare versionen var vad den skicklige britten Charles Carter kallade "the cult of being different", dvs en sökt figur som blir manierad men saknar djupare botten. En rätt endimensionell skådis, helt enkelt.