Allt har sin tid... (Carrie Fishers hjärtattack)

Prinsessan Leia i fångenskap som haremsdam hos Jabba

Ett inlägg denna julafton om planeternas - och siffrornas - förmåga att ständigt förundra. Folk jag känner har i stort hört upp med julkort via posten, men två små kartongbitar trillade in i dagarna. Ett från en fd arbetskollega och ett från en avlägsen och kortlivad romans på 80-talet. Sistnämnda har jag förvisso goda minnen av och kanske är det ömsesidigt - människan har med närmast maskinell rutinmässighet levererat ett julkort i alla år, trots att hon strax därpå gifte sig och flyttade från stan. Vi har därefter aldrig mer haft någon kontakt förutom hennes påminnelser vid jultid om att hon finns till och vill väl.

Av nyfikenhet sökte jag på nätet och fann att hon alltjämt var gift och därtill att den man hon snabbt grabbade var född samma dag (men inte år) som jag, den 22 oktober. Hans Sol i Vågen kopplad till hennes Vågascendent (eller vice versa) är förstås en klassisk partnerindikation. Någon blir ens "solkung" eller drottning. "Du är mitt allt." Utstrålade den man hon slutligen fick på kroken någon slags karaktäristik som är unik för Solen i Vågens 6e grad? 

Det här är andra gången jag upptäckter hur en kvinna jag inte gått vidare med hittar en ersättare som tydligt anknyter till den förra affären. Det var också på 80-talet och paradoxen här är att jag mötte honom, en inhyrd musiker i ett av landets då hetaste rockband första kvällen på fängelset dit jag tog mig för ett fängelsestraff för vapenvägran. 

Mannen var dömd för samma sak och första ögonblicket vi såg varandra i fängelsets tv-rum såg jag en som kunde ha tagits för min ungefär jämnåriga bror. På den tiden var den sideriska zodiaken okänd, och slutsatsen då, att likheten berodde på att båda var Sol-Vågar, gäller inte länge. Hans födelse var i sideriska Jungfrun. Däremot har han Jupiter i Vågen nära bloggarens Sol och det kan vara förklaringen till att det fanns en släktskapskänsla - Solen och Jupiter är "planetära vänner" enligt hinduisk astrologi.

Intressant om de sista två i mitt umgänge som vidhåller en döende form av julhälsning är att de båda har Saturnus (konservatorn) i aspekt mot sina  ascendenter! Det tyder på stark traditionalism eller kanske en överdriven lyhördhet gentemot överhet eller seder och bruk. Saturnus är knappast någon nytänkare, om man säger så. De är görare eller som bäst planerare utifrån kända fakta. Det kan finnas kreativitet även i planering, men den kommer aldrig från Saturnus utan från Solen!

Att nu läsa hur prinsessan Leia i Stjärnornas krig fick en massiv hjärtattack några minuter före hennes flyg skulle landa i Los Angeles ger ytterligare en sån här märklig siffermagisk upplevelse. Jag har utifrån min mormors plötsliga död i hjärtattack och min konjunktion mellan den "fallna" Solen i Vågen - hjärtats planet - och attackens Mars, misstänkt att jag likt mormor kommer att falla pang-bom-bang till marken när den rätta tiden är inne. Den misstanken minskar inte direkt av Carrie Fishers transiter just nu!

Utifrån Aftonbladdrets omskrivning av den amerikanska skvallertidning som var först med nyheten går det inte att säga mycket om tidpunkten för attacken. "En kvart före landning" hjälper inte astrologen. Tidningen TMZ publicerar sin nyhet strax efter 13.13 lokal tid, och det vore naturligtvis tankeväckande om Fisher fått hjärtattacken medan hennes medfödda Stenbocksascendent (i 4e graden) återigen gällde utanför USA:s västkust vilket den gör från ungefär halvnio på morgonen till strax efter tio.

Men det är kanske inte det viktigaste, utan det remarkabla faktum att en bekymmersam ömsesidig reception mellan Vattumannens och Skorpionens härskare vid aktrisens födelse nu återigen formerat sig. Och denna speciella konfiguration har ju bloggen ofta kallat "utstötningssyndromet" eller "social mobbning". Framgången med rollen som prinsessan Leia gav den unga Fisher psykiska problem och hon blev alkoholist. 

Här kan man särskilt se hur giftiga Skorpionens Vatten (alkohol ett nervgift) "läcker in" i den intellektuella sfärens Luft i Vattumannen och därtill i 2a huset för födoämnen (och dryck) man stoppar i sig oralt (2a resurshuset). Den ömsesidiga receptionen skapar dessutom rundgång och Saturnus representerar nerverna, även om jag sett en tradition som ger Merkurius herravälde över nervsystemet. (Det stämmer förstås också, detta är ett avancerat merkuriskt kommunikationssystem i kroppen.) Med båda de naturliga illgörarna inblandade i den kraftfulla (på gott och ont) ömsesidiga receptionen är det inte svårt att se "sociala problem" skrivna i stjärnorna och att framgången tycks ha drabbat Fisher hårt.

Dessutom nämner AB en dålig relation till modern, och det är bara att studera Månen med glädjedödaren Algol (Satans huvud) tillsammans med "bestraffningens" (huvudlöshetens) södra månnod (Draksvansen/Ketu). Också detta kan tolkas som problem med vad hon stoppar i sig oralt (eller spyr ur sig). Faktum är att jag tycker mig minnas rollen Leia som en surmulen och skrikig glädjedödare - filmerna är så barnsliga att jag var för gammal för dem redan när de kom, men jag har alltid undrat hur Leila kunde vara en så älskad figur, hon är ju mest bara en högmodig nippertippa!

Som bloggaren i sin omstart med den sideriska zodiaken för snart tio år sedan upptäckt om och om igen, tycks Månen finnas med som en sekundvisare när det händer saker och ting. Här har den transiterande Månen med några timmar passerat Carrie Fishers hjärtplanet Solen. Eftersom Solen är "fallen" i Vågen och likväl maximalt exponerad (exploaterad?) i det mäktigaste av alla hus, det officiella tionde (som höjer sig som mest över plattmarken och folkmassorna), blir även denna normalt obetydliga månpassage av betydelse, när man läser den tillsammans med att Fisher nu hade sitt medfödda utstötningskomplex aktiverat via en repetition på himlarna.

"Receptionen" är en långt större och tyngre astrologisk signatur än enbart Saturnus återkomst till Skorpionen, där den stod när aktrisen föddes. Saturnus retur brukar innebära en prövosam tid när Tidens herre ofta på tydligast tänkbara sätt ritar och berättar "här har du ditt liv" - inte sällan genom fysiska förluster av olika slag. Det är väl därför nära döden-upplevelsen så ofta innehåller en upplevelse av att hela livet passerar revy plus någon mystisk insikt på djupet vilka händelser som var felaktiga trots att man spelade kalla killen vid tiden. Och omvänd förstås, själen/samvetet ger tummen upp för händelser, om aldrig så små, där man agerade rätt. 

Astrologin har alltid lärt ut att det existerar en objektiv morallag i universum eftersom världsalltet är en levande själ och inte död materia som satanisterna hävdar nonstop i mainstream-medierna. Den ikoniska Carrie Fisher (Solen i 10e!) får en massiv hjärtattack och möjligen blir hennes sataniska (i bemärkelsen anklagande) ord om det onda Hollywood som tvingade henne banta 16 kilo för sin senaste Star Wars-roll också de sista. Det är Hollywood som den stora sociala mobbnings- och utstötningsmaskinen hon talar om här - sitt eget medfödda komplex mellan grupptecknet Vattumannen och Skorpionen som lämnats ensam ute i mörkret.




Tillägg. SvD ompublicerar påpassligt en läsvärd skildring av Carrie Fisher och ger både en och två ledtrådar till argbiggan inom henne (Mars attack mot Månen med Algol).