Den onde rike mannen och Panama-pappren

Internationella journalister gör jobbet inte de svenska (mer än i begränsad omfattning) vågar sig på. Man biter ju inte den hand som föder än, vare sig Husbonden heter Bonniers eller Schibsted. Maria-Pia Boëthius skrev för länge sedan i oberoende ETC att man kan läsa länge och väl (och bli helt hjärntvättad på kuppen) utan att någonsin se den typ av djupgående journalistisk som ställer frågor om själva det kapitalistisk-demokratiska system västvärldens alla folk drömmer bort sina liv inom ramarna för.

Att finansminister Anderssons kommenterar skattesmitarna på näraliggande Island och kopplingarna till Nordea är begripligt, liksom att The Guardian  förutom det högvilt som "Putins närmaste krets" utgör nämner alla de förmögna britter som ger bidrag till högern. Intressant här är att ingen hittills sagt ett enda ord stormrika amerikaner, t.ex. de monsterkapitalister som ger enorma bidrag till högern eller "demokraten" Hillary Clinton med hennes osmakliga krypande inför de superrika. Kan man gissa att de internationella grävande journalisterna i detta nu laddar om för att avfyra en salva mot det amerikanska monstret?

Faller kapitalismen nu? Har Vattumannens tidsålder redan kommit? Har högre makter intervenerat på de rättfärdigas böner och meditationer och klippt bort det Tredje världskriget och civilisationens totala sönderfall före den Nya Ordningen? (Och då talar jag inte om de vettlösa konspirationsteoretikernas tanke om en dold agenda som utgår från t.ex. Bilderberggruppen, utan från Tidens egen lek med de menlösas själar.)

Nej, så lätt kommer nog inte världens skyldiga hus och deras ätter undan. De 62 kriminellt rika (de som äger lika mycket som 50% av jordens fattiga befolkning), kommer att "be brought to Justice" som amerikaner med attityd och dålig koll på den egna bakgården brukar säga.

Tills dess kan man studera The Guardians först publicerade artikel, ett samarbete med en tysk tidning och BBC. Eftersom varken Süddeutsche Zeitung (först på bollen?) eller BBC anger klockslag på sina publiceringar, faller det på sagda artikel i Guardian att ge en tidpunkt att spinna loss utifrån. (SvD säger att SVT, med tidsstämpeln 20.00 för sin nyhet, var först med detaljen om Nordeas inblandning. Men scoopet som helhet måste studeras utifrån kartan för Guardians artikel.)

Den här bloggen "radikaliserades", dvs. började på allvar intressera sig för politikerhoroskop efter att regeringen Reinfeldt för andra gången bevisat sin förmåga att lura det svenska folket. (Se inlägget om aura-projektioner som kommenterade Fredrik Reinfeldt enastående förmåga att slå dunster i ögonen på omedvetet folk!)

Givet den omfattande uppmärksamhet som ägnats dåvarande statsministern kan ingen regelbunden läsare missa att The Guardian släpper sin skandalartikel under samma ascendent som den svenske landsförrädaren. 

Förräderiet ligger i "mild" form redan i Jungfruns anti-sociala grundorientering. Jungfrun vill jobba för sig själv och gillar egentligen inte alls tionde huset där Staten eller Landägaren står och förväntar sig skatteinbetalningar. "Varför ska jag betala skatt?", gnäller den kaputta libertarianen, och påpekar att han/hon minsann väljer privata och inte samhälleliga alternativ. Sveket från den här människan är Jungfruns INDIVIDUALISM som i det grova Jord-elementet gör skillnad på person, och nogsamt försöker undvika att identifiera sig med invandrare och fattighjon. Fredrik Reinfeldt gjorde verkligen en överraskande kovändning när hans Jungfruascendent - hans rollmask - plötsligt anmodade svenska folket att "öppna sina hjärtan". 

Som många kommenterat, måste man förstå att det inte alls var hans hjärtans godhet som talade utan den marknadsliberalistiska ideologin som alltid hävdar att mer invandring är bra, som en lönesänkarmekanism för de inhemska vårdbiträden som tjänar skrämmande bra. En flock somaliska kvinnor som gör uppgifterna till löner som inte ens räcker till hyran, är vad Reinfeldt egentligen avsåg med "öppna hjärtat". 

En förrädare mot både invandrarna och det egna folket och detta enbart för att Jungfrun är så begiven på att "effektivisera" på ett materialistiskt sätt. Från det här tecknet kommer troligen många, många, fula tekniska uppfinningar som handlar om ökad egennytta, men aldrig någon uppfinning som söker förbättra samhällsnyttan. Det finns ett annat zodiaktecken som har samhället som högsta princip, och intressant nog befinner sig Vattumannen i ett "första-till-sjätte-förhållande" till Jungfrun, dvs sex steg bort motsvarar Vattumannen/samhället Jungfruns värsta fiende. Samhället och myllret av människor är just den olycka som Jungfrun fixerar sig vid, för att myten om hennes våldtäkt av en mörk Hades ska kunna gå i uppfyllelse. ("Som man fruktar får man svar.")

Alla zodiakens principer söker sitt eget, söker förverkliga sitt centrala motiv. Bara genom att gå ner i underklass och slaveri, i kivandet över materiella resurser, kan själen så fullständigt degradera sig (Venus faller i Jungfrun) att den i nästa LOGISKA stadium stabiliseras i sitt positiva härskarläge i sociala Vågen. Men Jungfrun är vad tecknet är, separatismens princip och inte alliansernas princip Vågen. 

Venus i Vågen är kort sagt en bild av en rehabiliterad själ, i den meningen att Solen anses "fallen" i Vågen i väster. När själen dör bort från jordelivet (den här gången) är det samma sak som att själen återfår sin sanna identitet och detta kan vara en av tankarna med att Venus härskar i Luft (anden, andevärlden) i samma tecken där Solen (den aktiva själen i denna värld) lider sitt "fall". Venus (Afrodite) var den själssymbol nyplatoniske Plotinus favoriserade. 

Minns hur många symboler för "själen" som bloggen nu har på bordet för fortlöpande inspektion! Förutom Venus har vi hinduernas själ - atman - som astrologiskt representeras av Solen. Atman är den eviga själsliga identiteten (ett atomiserat stycke Gud), men också symbolen för vår individualitet som handlingsmänniskor här i världen. Världssjälen liknar mer Jupiter, planeten som tenderar att fylla och realisera allt inom de gränser som satts av "denna världens herre" Saturnus. 

(Jag har en bekant som är "expansiv" med Jupiter i positivt härskarläge i Skytten och disponent över negativt jupiteriska Solen i Fiskarna. Hon blir i handling en ren jupiterian, gnistrande karismatisk och rolig att umgås med, men lite av en plåga för små eller slutna själar som inte förstår hennes intensivt emotionella särart. Det brinner inom henne - det är Världssjälens egen önskan att tränga ut - men hennes individualitet - Solen i Fiskarnas Vatten - blir lätt utmattad av den enorma mängd intryck hon registrerar via den maximalt expansiva visionära Skytt-Elden.)

Sedan är också Merkurius en kandidat till själsbegreppet, men jag har ett inlägg halvskrivet som jag inte känner är rätt. Bloggaren har själv en Luft-Merkurius i femte individualitetshuset (atmans hus) och den är inte bara ascendenthärskare utan också horoskopets atma karaka, signifikatorn för själen. Men redan Merkurius egen natur - intellektet/buddhi - påminner starkt om de platoniska idéerna (som är levande väsen). Är en idé en själ? Och är intellektet också varken mer eller mindre än en idé? 

Är det Hermes/Merkurius som lämnar kroppen när man dör eller är det Afrodite/Venus? Och vad kan det tänkas betyda att hinduisk astrologi ser dessa två som bästa vänner, närapå som två sidor av samma mynt? Hermes och Afrodite älskar och deras barn blir en hermafrodit - just en sådan tvåkönad (= könlös) helhet som man brukar likna själen vid. Är Merkurius och Venus de berömda två halvorna som söker sin "tvillingsjäl". Minns hur Tvillingarnas tecken heter Mithuna (det gudomliga älskande paret) i Indien och att det ENDAST är Venus som är en välgörare för Tvillingascendenten (Merkurius). Ja, här är stoffet jag har pusslat med flera gånger man inte hittat någon definitiv beskrivning för än. Den här lite "förhandstitten" kanske ändå leder tanken i rätt riktning. Själen kanske är så svårbestämd att behöver dessa och än fler symboler att förstå sig genom...

Scoopet om Panama-pappren släpps alltså under en Reinfeldt-ascendent, "var och en sin egen lyckas smed" (eftersom man är för snål och självisk för att förstå eller uppskatta poängen med det skattebaserade välfärdssamhället). Typiskt nog hittas det den materialistiska Jord-Merkurius i ett av de onda husen, det åttonde för "andras pengar", "korruption", "död" med flera olustiga ämnen.

Jupiter står för spekulation och verkligt stora pengar och även om dess placering i ett annat av de onda husen skulle kunna läsas som "materiella förluster", ska man inte glömma att tolfte huset också indikerar landsflykt (eller om man gjort bort sig, exil). I svenska medier har uttrycket "skatteparadis" blivit etablerat, men på engelska är det "off-shore" som gäller - pengarna göms bortom den egna kustlinjen/det egna landet. Båda uttrycken påminner om att vatten förr var en betande barriär och att misshagliga medborgare gärna skeppades bort till någon öde ö (eller som britterna gjorde straffkoloni av Australien). Det rimmar ganska bra att i den här meningen hitta "stora och lätta pengars" Jupiter som en landsflyktig tolftehusare! Missa inte att den giriga demonen Rahu förvärrar historien.

Men som bloggen förutspådde förra sommaren när blödigheten för horderna av ungerska tiggare på svenska gator och torg var som värst, var generösa Jupiter på väg ur Kräftan (hemmaplan) och på väg in i chefstecknet Lejonet (tecknet för de stora och mäktiga). Och så fort detta inträffade grabbade den skoningslösa Saturnus tag i Jupiter som nu i Lejonet exponerade sig för Saturnus 270-gradersaspekt där den mörka stod i dödens och korruptionens och syndens Skorpion. 

Tiggerifrågan formligen sopades bort från de svenska tidningarnas agenda när flyktingvågen ganska perfekt koinciderade med denna justering av positionerna på himlen. Vad vi sett sedan dess är chefskapets (Jupiter-Lejonet) ynkedom i Europa! Saturnus - fattigdomens planet - griper i former av horder av flyktingar efter det välmående Europa och européerna släpper i ren självbevarelsedrift all sin mödosamt tillkämpade respekt för allmänmänskliga rättigheter. Saturnus grepp om Jupiter får många falska bubblor att spricka och vi ser nu vilka som är skitarna. Folk och politiker, båda.

Onekligen passar de grävande journalisternas scoop om Panama-pappren perfekt in under den här kampen (på liv och död, Lejonet och Skorpionen!) mellan Jupiters fortsatta välstånd och det armod och de prövningar som Saturnus drar in och som "jupiterianerna" inte vill kännas vid (särskilt inte eftersom det är västerländsk politik som skapat haveriet i världen).

Till skillnad från Fredrik Reinfeldts horoskop, där den "verksamt välgörande" Saturnus fick spela rollen som den själviske samhällshatarens fiende (Saturnus-i-samhälleliga-Vattumannen i 6e huset för fiender), har Saturnus i en positiv funktion i The Guardians grävande artikel. Visserligen hänger sig den verksamma illgöraren Mars på Saturnus, men Saturnus själv gör ett fenomenalt jobb i tredje medie- och kommunikationshuset genom att ringa in (via 270-aspekten) de dolda rikedomarna som Jupiter-Lejonet smusslar med "off-shore" eller i tolfte huset för landsflykt. Jag tillåter mig att hoppa över Venus, "pengarnas planet", här eftersom det är Jupiter som är den intressanta faktorn om man talar stora förmögenheter.

Ett ord kanske borde sägas om Månen också, som en slags sekundvisare som "flashar" vad "tiden är liden". Månen står för den stora och konsumerande massan, och det är självklart att Månen i Stenbocken tecknar världens talrika underklass, som här kommer i kontakt med det privilegierade femte huset för väldens ledare, och via Saturnus korta 60-aspekt direkt informeras från tredje mediehuset om den oetiska gränsande till ren omoraliska mörka passion (Mars) som normalt gäller i detta hus. (Huset tillhör de onda, men sägs kunna förbättra sig. Att hinduerna placerar Mars som hussignifikator i det tredje och även "sång och dans" här stämmer perfekt. Överskottsenergi av det mörkare slaget kan lämpligen förbrännas av genom sång och dans. 

Men i det här horoskopet får den verksamt goda Saturnus representera vad en förhållandevis god Saturnus nu klarar av: att agera moralpolis och i kraft av sin mer fortskridna position ha makt över den dubbelt onda Mars och dess bedrägeri (90-aspekten) mot Vattumannen, dvs. samhället i stort. Notera exakt samma fenomen här som i Fredrik Reinfeldts samhällshatande anti-socialistiska natur: Panama-scoopet visar den allra mest korrupta Skorpion som tänkas kan och hur Vatten-elementet (den Vegetativa Själen som instinktivt och irrationellt alltid söker rädda sitt eget liv först och främst) sprider ett lögnaktigt dissociations-fenomen över Vattumannens tecken, som naturligtvis också här står i olyckans och fiendskapens sjätte hus, precis som hos Fredrik Reinfeldt.

Men notera skillnaden. Det är den dubbelt onda Mars som hatar samhället här. Saturnus i tredje huset är moralpolisen som stöttar folkmassornas Måne i Stenbocken, ett folkligt psyke som för en gångs skull som den skuggvarelse den vanliga människan ändå är, för en gångs skull får en fläkt av vad som pågår i det lyckosamma femte huset där eliten gör som den vill för att bevara sin goda lycka. Notera särskilt hur Jungfruascendenten (trälen/tjänaren) ser brödsmulorna från femte husets eller den rike mannens bord som något lyckosamt för den själv. Jungfruascendenten tycker dock inte om samhället (Vattumannen) i stort och tränger pga. sin dåliga blick för den stora helheten in detta nobla tecken (mänskligheten själv!) i fiendens sjätte hus. Det finns enskilda horoskop som neutraliserar den här olustiga situationen men zodiakens grundkonstruktion är entydig: den som förkastar samhället och mänskligheten är själv en fiende och en källa till olycka - måhända bokstavligen född som Fredrik Reinfeldt - under Jungfruascendenten!