David Cameron, son till en ärelös skattesmitare

David Cameron duckade tre gånger för frågan om hans far, skattesmitaren, lämnat en hemlig skattkista åt premiärministern att ösa ur efter sin politiska karriär. Det är efter att anhängaren Simon Petrus förnekat Jesus tre gånger som tuppen gol och lärarens bittra öde beseglades, avrättad av myndigheterna som en politisk uppviglare och hot mot den förtryckande romerska imperialismen. (Åtalspunkten stämmer, Jesus förefaller ha varit en social aktivist, det som västerlandet med sitt nyspråk mycket väl skulle kunna kalla "terrorist", jfr. plaestinernas kamp för sin remsa land.) Cameron intar alltså en position analog till den svekfulle man som inte kunde stå för sitt vägval när det hettade till.

I det här inlägget ska jag prova en hinduisk astrologisk tes och titta på David Camerons far och sonens förhållande till dennes kvarlåtenskap, men i sökandet efter en bild på en Cameron med lagom dum och skyldig uppsyn upptäckter jag (ännu en gång) vilken ynklig plagiarist fd statsminister Reinfeldt var. 

Enligt The Sun deklarerade Cameron 2012 med bestämdhet att han skulle "kämpa hela vägen" MOT en dräglig social välfärd. Två år senare säger Reinfeldt precis samma sak, nu handlar det om att "slåss intill döden för arbetslinjen", vilken, ska man minnas, var ett sanslöst röveri där högerregeringen stal från de sjuka och fattiga (Camerons landsmän "on the dole") och gav till den redan välmående borgerliga medelklassen! 

"Vi kommer att slåss för arbetslinjen tills vi dör!"

Reinfeldt gjorde som principlösa skitar med självtjänandet som enda princip alltid gjort: sökte muta väljarna med sina skattesänkningar.

Självtjänandet råkar nu också vara slaveriets eller livegenhetens princip i zodiaken och det är inte förvånande att båda männen föds med Jungfrun stigande i öster. Jungfrun står vid sidan av härskaren Lejonet och är dess servila tjänare. Det är därför unkna tidningar som DN aldrig slutar propagera myten om att "bara den rike onde mannen får kraftiga lönehöjningar och exceptionella privilegier" kommer några smulor att tillfalla även dem längre ner i näringskedjan, dvs tjänarna/Jungfrun. Att detta är en lögn visar alla statistik om de skrämmande växande klyftorna i samhällen som drabbats av marknadsliberalismen (neoliberalismen).

Båda männen har också näringslivet - Kräftan - som sitt elftehusideal, och eftersom båda är födda med identitetens Sol i detta tecken, uppstår ett fenomen jag sett mer än en gång: dessa människor bottnar inte i sin själ utan har lyft ut den utanför sig själva och arbetar mot den som ett ideal! Det är därför varken Cameron eller Reinfeldt känns det minsta substantiell eller trovärdig för den som redan är i besittning av sin själ (typ: ur perspektiv av Solen i femte, sitt eget "naturligt solära" hus). Naturligtvis blir falskheten påfallande om man som Cameron och Jungfrun inte bara har tjänarens självtjänande utblick och sedan också den "svampiga" Kräft-Solen i Vatten. 

Dessa omen varnar sammantaget för hala och självtjänande individer in extremis! Exempel ur vardagen: En person föreslår till en bekant en efter jobbet-öl nästkommande vecka men överlåter arrangemanget på den andre med enda reservationen att han är upptagen på torsdagen. Den bemyndigade arrangören spikar fredagen före beslutet av plats och meddelar detta. 

Då vill den förste - en Jungfruascendent- ändra till lördagen eftersom det "passar honom bättre". Arrangören påpekar att det som började som "vilken veckodag som helst utom torsdagen" nu inte ens handlar om en "efter jobbet öl" längre, varvid Jungfruascendenten fogar sig i beslutet om fredagen. 

Arrangören bestämmer sig sedan för en krog och meddelar valet, varpå Jungfruascendenten åter invänder sig genom att kritiskt kalla det ett "sluskställe" och nu uppenbarligen har en elitisk syn på vilka miljöer han kan tänka sig att dricka ett par öl i. Han ger ett annat alternativ som lustigt nog är helt likvärdigt om man talar "sluskfaktor" (både ställena är opretentiösa barlokaler med högt i tak). Jag tror Jungfruns negativa attityd, svårigheter med samarbete, och slingriga självtjänande stil ("lördag passar MIG bättre") beskrivs rätt bra av den här harmlösa vardagsscenen.

I verkligheten behöver det alltså inte vara så allvarligt och framför är hela västvärlden modellerat på denna skrämmande låga människobild. Vi i väst märker med andra ord inte hur fega och materialistiska vi är! Den här ynkryggen har blivit normen! Reinfeldts folkliga popularitet (enligt opinionsmätningarna) säger med andra ord en del om hur lågt det svenska folket har sjunkit på ryggradsskalan.

Nu till David Camerons horoskop i frågor om arv:

För att kunna spela sin tilldelade roll av träl verkligt väl (jfr stoicismens fatalism) måste Lejonet offras. In med Lejonets tecken i 12e huset för försakelser. Men åtminstone i Camerons fall, betyder inte ledarskapets bortfall något alls, för trälen (Jungfrun) har dock ett femte ledarskapshus i Stenbockens tecken, och detta tecken är naturligt knutet till makt eller herravälde. Och som synes ockuperar femtehusets härskare Saturnus sin starkaste världsliga position (digbala) i sjunde hörnet. Det här är onekligen en maktspelare och som tidens herre och den obrutna traditionens gång, kommer Saturnus bara att bli tydligare och tydligare ju längre Cameron lever.

Men nu kommer vi till en fråga jag hållit på avstånd under bloggens sju år, trasselhärvan om vad som ska gälla som faderns planet/signifikator. Jag lyfte på locket först i inlägget om artisten PJ Harvey (och hennes look-alike Steve Carell), och här anammar jag den sydindiska tanken att Jupiter och nionde huset betecknar fadern och inte Saturnus/tionde (länkens korta artikel förklarar varför nionde anses beteckna fadern). Med detta försvinner den västerländska astrologins polära motsättning mellan 4e/Hemmet/Modern och 10e/Offentligheten/Fadern, och lika väl är det! Det är just denna falska dikotomi som skapat en arg feminism som hatar patriarkatet vilket männen får ta skit för, trots att de inte känner igen sig i beskrivningen. 

Vad tionde/Saturnus handlar om är inte fadern utan samhällsrepresentanter - myndighetspersoner - men här är det klart att "patriarkalismen" - gammelfars välde ("gubbslemmen" enligt unga kvinnor) för sin förklaring. Åldringar och maktpositioner. Saturnus är "den gamle" inom familjen, han som i traditionalistiska kulturer (inte minst den romerska) var en despot mot vilken man inte höjde sin röst. När gamlingen blev för skröplig för att hävda sin position satte man i vissa kulturer ut honom. En gammal japansk film jag glömt namnet på berättade om en man som bar sin döende far upp till ett snöigt berg (symbolik!) för att där låta honom somna in i kylan. Den formala generationsväxlingen inom Hemmet gestaltad.

Med dessa preliminära utvikningar har vi egentligen redan fått vår fråga besvarad, den som Cameron duckade för tre gånger! Naturligtvis kommer de skattesmitigt samlade rikedomarna från hans far att bli hans att förfoga över på äldre dagar. Se bara VEM som disponerar över all denna "makt" (Saturnus) som ligger vid dagens slut i väster. Saturnus står för döden/skörden och når sitt eget mot livets slut. Man skulle kunna se hela livslinjen, inte som en vandring från Månen till det individualiserade livets Sol, utan snarare som en vandring från dubbel-entiteten Sol/Måne (handling/reflektion) och mottagaren Döden (ändamålsorsaken, själens form, den övergripande planen för detta liv). Steg för steg förverkligar den agerande och reflekterande soli-lunära människan sin livsplan/Saturnus eller sin själs form. 

Cameron har således en slutfas av livet som är väldigt tydlig i materiellt hänseende. Det är hans fader/Jupiter som tillsammans med familjeangelägenheternas Månen i förmögenhetsansamlingens 11e hus i näriga Kräftan avslöjar att David Camerons far skapat en Kräft-trygghet av ansenliga mått. Jupiter som fadern är nu en verksam illgörare för tjänaren Jungfrun i öster (tjänare är inte betrodda med nyckeln till herrens skattkammare), och det är möjligt att dess problemskapande effekter som kommer att bli allt mer tydliga nu äldre David Cameron själv blir i sin vandring mot Saturnus - sin själs form. Hans "form" kommer mer och mer att uppenbara fadern Ian Camerons skattesmitande närighet. 

Ta inte detta som en definitiv analys, bloggen skummar bara ytan på den imponerande och komplexa indiska astrologin!




Bonusspaning

Man läser ofta i Sverige att marknadsliberalismen dominerat i västvärlden de senaste trettio åren och även den här bloggen har använt den siffran och kopplat den till konservativa britten Margaret Thatchers hårda nypor.

Men marknadsliberalismen föddes enligt den här artikeln 1962 och en inflytelserik och komplex bok i ekonomisk teori. Och om man placerar den boken inom ramen för vad året 1962 skulle komma att innehålla, är budskapet från makthavaren/staten Stenbocken solklart:

Demonen Ketu är giriga och ambitiösa Rahu minus det avhuggna huvudet, en symbol för bestraffningens ögonblick eller ett minskat engagemang. Saturnus stod 1962 hemma i sitt negativa och legalistiska härskarläge, där den inte alls är kapabel till självreflektion eller vidareutveckling då en planet i eget tecken saknar en planetär disponent och med det saknar inre spänning att utvecklas vidare (eller regrediera till något mindre än den yttre planeten signalerar).

Eftersom också den "fria tillväxtens" Jupiter befinner sig i Stenbocken detta år och "ägs" av den diktatoriska kan man utan alltför mycket besvär läsa alla tre som "ta makten från staten så att den inte längre kan kontrollera Jupiter i bemärkelsen klippare/spekulativ aktör. För minns att en "simplare" Jupiter knappast når religionens eller filosofins höjder (Jupiter som Guru, som äkta lärare i livets sanningar). Tvärtom, i Jord-elementet och under Saturnus kontroll sjunker denna Jupiter i omgång och kommer enbart att handla om makten över den dynamiken (Jupiter) i ekonomin. 

Genom att ta 1/1 1962 som ögonblicksbild för årets kommande och dominanta händelser, kan man i den här frågan också notera Månen i Vågen. Vågskålarna och sjunde huset har mycket med marknad och handel att göra. Alla förbindelser mellan två parter sorterar under sjunde/Vågen och det vare sig man skriver på ett kontrakt eller skakar hand. Vågskålarna som sådana, för direkt tanken till gamla tiders marknadsplatser där säljare och köpare gjorde upp och där vissa säljare använde falska vikter när de vägde upp varorna... 

Året då marknadsliberalismen föds i sin nuvarande form (på den matematisk-tekniska nivån) ser vi att omoralens Mars satt sina huggtänder i Venus (Vågens härskare), så att det är ett ytterst bekymmersamt år att födas för den som tänkt sig äktenskap. Året är som en öppen portal för giriga och själviska själar som återvänder till jorden för att sko sig på sina medmänniskor - på marknadsplatsen eller i äktenskapet! 

Nyligen talade bloggen om guldgrävandet/lycksökandet, och här har vi ett horoskop som perfekt illustrerar den punkten. Missa heller inte att det är ett globalt fenomen, givet Månens disponent Venus i universalistiska Skytten i nionde huset för det "långväga".



Sista sekunden-observation. Såg just på AstroDatabank att David Cameron förlorade en sexårig son 2009. Barn i femte huset har således Saturnus som sin ägare och ur förlustens tolfte huset kastar olycksbringaren Mars en 210-gradersaspekt mot femte husets ägare Saturnus i dess tydligt manifesterande läge i ett hörnhus. Återigen således Saturnus disponents "verksamt onda natur" (inom Kräftan/Hemmet). Hittar man svaga omen för 4e huset ökar naturligtvis risken för sammanbrott inom det egna hemmet....