Danmark förklarar krig mot Naturen

Dagens Nyheter

Det är förstås så att de "aggressiva måsar" danska myndigheter nu sätter in drönare mot på bästa amerikanska vis, bara är en spegling av den onda danska folksjälen. Men på en viss nivå - som även Sverige sjunkit till - förstår människorna inte längre att allt som händer "där ute" bara är speglingar av det egna inre och en möjlighet till självkultur. 

Frågan slog mig [då det här skrevs för några dagar sedan]: Hur ser man naturen i ett nationellt horoskop? Eller rättare sagt, landets attityd till sin natur (växt- och djurliv)?

Det ligger nära till hands att se de tre materialistiska resurshusen (skt: artha) som landets tittgluggar ut mot sin naturgivna miljö. Särskilt om sjukdomen kapitalism och dess vinstjakt grasserar inom landets gränser. Men naturligtvis är ascendenten alltid viktig för att se vilken grundläggande attityd landet intar till saker och ting. Ascendentens element anger en grundton eller generell disposition. 

Eld, Luft, Vatten och Jord ger olika typer av orientering och i Danmarks fall är det ganska enkelt, om man accepterar bloggens addition av bara en minut till auktoriteten Nick Campions klockslag, så att det i min mening helt missvisande Lejonet försvinner in i 12e och istället det typiskt danska Jungfrun framtongar (partikulär och smått elitistiskt, vill inte beblanda sig och ständigt kritiska). Jordelementet i Jungfruns tappning indikerar att man övergivit Oxens loja förnöjsamhet med att bara vara en sinnlig del av naturen. 

För Jungfrun duger det inte att sitta som tjuren Ferdinand och lukta på blommor. Här, vilket Fredrik Reinfeldt visade med all tydlighet med sin Jungfruascendent, gäller det att vara nyttig och flitig och lönsam. Det är obegripligt att den här sjuka livsinställningens senaste och viktigaste företräda i det förmoderna Europa, Martin Luther, inte själv har något i Jungfrun i sitt horoskop!

Det är Jungfrun som blir jordbrukare och med sitt kalkylerande intellekt räknar ut hur man sår för att bäst skörda. Danmark är i grunden ett nyttoorienterat land som enbart ser naturen som något att instrumentalisera, att tjäna något för egen del på. Det verkar ligga en poäng i att detta är det enda av Jord-tecknen som har en mänsklig symbol och samtidigt har intellektets Merkurius som sin härskare.

I DN skriver någon Johan Hilton att man inte ska falla för den "falska uppdelningen i förnuft och känslor" men texten var så uppenbar och tråkig att jag gav upp efter några få stycken. Låt oss istället minnas att Oxen behärskas av "känslans" Venus men att hinduerna ger tummen ner för Venus då Oxen stiger i öster. Kreaturets naturliga instinkt är att känslomässigt identifiera sig med sin kropp och miljön, men detta döms ut som en skadlig väg enligt de antika skaparna av astrologin! Det är helt klart att de redan otåligt blickar fram mot en attityd till naturen som är mer än kossans sömngång i naturen, till Jungfrun eller det intellektuella djur som kallas människan. (Den verkliga och odödliga människan har dessförinnan skymtat förbi i zodiaken via Merkurius i Luft-Tvillingarna men nu följer vi det döda köttets eller materiens väg.)

Det tredje Jord-tecknet Stenbocken behärskas av Saturnus, men här återgår zodiaken till en djursymbol så det är uppenbart att världen och djuren hör samman och att människans korta framträdande i Jungfrun bara var ett gästspel. Det var den fallna själens snedsteg som skapade den flitiga och hektiskt arbetande trälens livsupplevelse. Venus faller i Jungfrun, vilket visar att hela idén om en förkroppsligad eller fysisk människa i flitig kontakt med materien är en obalans, ett felsteg, ett misstag. 

Att läsa Venus som "själen" tycks ha varit norm i den platoniska traditionen under de första femhundra åren i vår tideräkning och min bästa gissning är att det är ett inlån från Indien (eller Orienten i stort) där själen gärna sågs i termer av en kvinna som stod inför sitt äktenskap (Venus) med sin make (Gud). Nya testamentet innehåller den sinnebilden. 

Man skulle kunna leka lite med symbolerna här och uppfatta Venus fall i Jungfrun som att den måste hittat åter till sitt tillstånd före fallet ner i den separativa materien, tillbaka till den bild som Tvillingarna skissar. Här är de verkliga människorna i Luft-elementet, i andevärlden. Dessa är alls inga tvillingar utan ett älskande gudomligt par, tecknet kallas Mithuna på sanskrit ("Paret") och för att åter anknyta till judisk-kristna traditioner är det rätt uppenbart att vi här har Indiens motsvarighet till Adam och Eva, fast utan hela berättelsen om äpplet och deras bortdrivande ur Paradiset (Luft-elementet).

I Jungfrun faller således Venus och Jord-elementets inneboende mörker och negativitet gör Jungfrun till en separatist. För ett intellekt eller rationellt väsen som är i Luften, dess rätta element, blir däremot Venus en välgörande planet (faktiskt Tvillingascendentens enda "verksamma välgörare"). Det ligger i den förlösta själens natur att vilja associera sig medan tecknet på den bundna själen är att den i skam över sin materialitet och dess begränsningar söker hålla sig avsides och bara leva för sig själv allena. 

Merkurius är ytterligt skarp i Jungfruns tecken men den blir så självkritisk att det ibland är nästan skrämmande. Detta är berättigat, för det är själens ledsnad över att ha fallit från Luft-elementets frihet (himmelen) som gör att den blir som Jord-elementet bunden och instängd innanför en snäv definition ("detta är jag, jag är inte som de andra"). Det är ett sjukligt tillstånd och därför kopplas Jungfrun till horoskopets sjätte hus, det för olycka och sjukdomstillstånd.

Stenbocken, återigen, är den distinkta materiella kroppen eller det materiella föremålet som en "allmängiltig princip" bortom både djuren (Oxen) och människorna i djurformat (Jungfrun). Stenbocken representerar återigen en solitär (en stenget) och det är när människosjälarna lämnat den här världen för gott som stengetterna kommer att fortsätta stångas om vem som har mesta makten och får stå högst på världsberget. Det bor enorm brutalitet i detta tecken, och det är naturligtvis härifrån satansbarnen inom näringslivet hämtat sin modell om allas kring mot alla eller djungelns lag. 

Men människan var inte alls tänkt att konkurrera med varandra, detta är den ondska som springer ur själva materien som sådan. Luft-varelser ses ofta som lata (särskilt Vågens tecken dras med ett rykte om att sakna ambition), men det beror på att de representerar den friska sidan, den som inte tvingas (eller via egna begär lockats ner) i den partikulariserade form som Jord-elementet betecknar. Jord-prylar tar plats och börjar till sist knuffas om livsutrymmet, detta problem har inte den människa som aldrig släppte taget om sin verkliga identitet, det faktum att människosläktet tillhör den Rationella Själen och inte naturen eller den Irrationella Själen.

Danmark är ett intressant land eftersom Merkurius i härskarläge i andevärldens Tvillingarna i tionde makthuset visar hur det här folket gärna presenterar sig själva: som kvicktänkta oberoende "fria andar". Men budskapet saknar stöd i horoskopet som helhet! Kartan är så dominerad av placeringar i Vatten, att danskarna är helt förslavade under den hungrande eller libidinösa aspekten av naturen. Det är här jag tar till tysk stor bokstav och skriver Naturen för att indikera den verkliga underliggande realitet som är evig förutom det tragiska att denna grymma Natur ständigt offrar sina egna skapelser i en oändlig konsumtionscykel. Jord-elementet är således natur med liten bokstav, det yttre och synliga materiella skalet som våra ögon festar på. 

Men därunder har vi den ständigt hungrande Naturen, som fastän evig är påfallande starkt kopplat till Fader Tid/Saturnus (=Stenbocken) och olika materiella former som framträder, har sin tid och sedan dödas. Jord och Vatten tillsammans kan sägas beskriva Platons futila tillvaro som "ständigt är i vardande" men ändå aldrig blir något eftersom allting dör här nedan. För satanister (ateister) är detta det enda som är givet, men för andarna som ser på från den osynliga världen (Luft) ter sig satanisterna som själar som är helt döda. Så var den senantika synen på relationen mellan rationellt och irrationellt. Det "denna världens" folk dyrkar som förnuftigt är ren dårskap för pneumatikerna, andevarelserna.

Nu går det förstås inte att direkt klassa en individ som pneumatiker bara för att horoskopet innehållet mycket Luft (eller som hyliker/materialist bara för att Jord dominerar). Bloggaren förskräcktes av att se hur ett rätt stort test avslöjade Luft-tecknet Vågen som dominant bland ateister. Vågen är snarare att betrakta som en regression i förhållande till det föregående Luft-tecknet Tvillingarna och detta avslöjas såväl genom den planetära härskaren som genom kvaliteten. Tvillingarnas härskare Merkurius är en högre princip än Venus, de förhåller sig till varandra som nyplatonismens rationella princip (logos) förhåller sig till själen (psyche). 

Men Tvillingarna tillhör eller uttrycker Sattva guna, det rena medvetandet (som sagt, Mithuna, det gudomliga paret) medan Vågen befinner sig passionens eller lidelsens våld och SÖKER alliansen som Tvillingarna har gratis. Vågens Rajas guna är ömsom öppen för insikten från Sattva och ömsom på väg ner i Tamas mörker och okunniga attityder. Eftersom mitt stora ateisttest i hög grad innehöll svenska ateister kan man kanske misstänka att Sveriges dekadenta sekularism spelade in en smula. Kanske Vågen inte alls är den typiska ateisten internationellt? 

Sveriges "stämningsläge" avslöjas inte så lite av att nationalhoroskopet visserligen har Luft-Vågen stigande i öster men att Venus själv fallit ända ner till Jord-elementet (Stenbocken) så att både ascendent och dess härskare ligger under den slitna Passionens kvalitet medan landets motiverande Sol i Vattumannen är en Sol som verkar i Tamas mörker.

Det är därför Vattumannen motsvarar IDEAL snarare än det verkliga eller förverkligande. Det är därför Sverige drabbas av fixa idéer så ofta, vilket bland annat uttrycker sig som mediernas patologiska drev, där alla rusar på och gör samma sak om och om igen tills plötsligt alla byter kurs och börjar orera om något annat. Idealism kopplad till materialism ger kanske den dummaste människotypen av dem alla, och det räcker med att bli född i landet för att skadas. Svenskarna har sämre förutsättningar att lyckas i vida världen än andra. De som gör det är de där den svenska uppfostran av någon anledning inte tagit ordentligt.

Danmark har åtminstone en högre nivå på sitt intellektuella tänk men även här dras nivån på Luft-elementet ner av nationalhoroskopets kringbudskap. Betänk vad jag säger här: ett nationalhoroskop i princip helt i Luft skulle vara den skönaste platsen på jorden, fylld av slackers och dagdrömmare! Landet skulle sannolikt inte ens bygga upp något omfattande jordbruk utan folket skulle välja en så enkelt civilisationsform att överlevnaden säkrades med minsta möjliga ansträngning. Det är mycket möjligt att de extremt intellektuella Luft-typerna ganska snabbt skulle formulera en högcivilisation men eftersom intresset för det Jord-artade inte var starkt skulle kanske ändå inte någon högteknologi för att spara in på arbetstid uppstå. Det fanns aldrig något incentiv till slaveri i det fria Luft-elementet. Vi beskriver alltså något så märkligt som "himmelriket på jorden".

Danmark är långt från detta himmelrike, Vattnets "törst" efter Jord drar nedåt, nedåt och därmed förlorar den arroganta Merkurius i Luft i höjd. Danmarks syn på naturen är som sagt instrumentell men Merkurius i Tvillingarna antyder att danskarna har en spelad attityd av "kunde inte bry mig mindre" - de fejkar att de står fria och ovan naturen, men övriga horoskopet visar att de är helt förslavade. Soltecknet i Oxen i 9e huset för "mitt högsta goda" (Gud) grundas (via disponenten Venus) i åttonde korruptionshuset så att danskarna i praktiken kan vara det mest satanistiska folk jag sett utifrån den begränsade mängd nationalhoroskop jag tittat på. 

Faktum är att danskarna liknar den sämsta sidan av Sverigehoroskopet där istället omvända förhållanden råder: Månen i Väduren med disponenten Mars i Oxen i åttonde. Inte konstigt att de här två folken kivas med varandra och hånar varandra. De är i själva verket lika goda kålsupare. I båda fallen indikerar intelligensens respektive känslans disponent i onda och mörklagda åttonde att de här folken inte klarar självdistanserad självreflektion. Danskarna är helt blinda inför sitt utagerande och svenskarna förstår inte sina egna känslor (talande nog har psykologi alltid stått sällsamt lågt i kurs hos gemena man - "huvudet" är något man inte pratar om).

Men för att slutligen knyta an till danskarnas krig mot de "aggressiva måsarna": det sjätte fiendehuset går i Vattumannens tecken men disponenten Saturnus står med fiendskapens Mars i Fiskarna i sjunde allianshuset. Det här folket har sannerligen lätt att råka i luven på andra!