Zlatan och Jungfrun som dömd att jaga brödsmulorna från den rikes bord

På den här bloggen ledde främlingsfientligheten om och om till det diskriminerande intellektets Merkurius i dess kroppsliga variant via Jord-elementet. Själva definitionen av detta tecken passade väl med en rädd och negativ typ som tänker för mycket men bara tänker materiellt och därför inte kommer värst långt utöver förskolebarnens förmåga att se skillnad på ljus och mörk hy.

Men Jungfrun hade som bekant också en uråldrig tradition om att vara ensam och oskyddad och eftersom stjärnan Spica, till vilket detta uttalande knutits, befinner sig i vetekärven som Jungfrun håller i sin hand. Vetestrået med dess ax står "högerliberalt" enskilt, för sig självt, och det var detta antikens tänkare fäste sig vid när de kopplade Jungfrun till utsatthet och sårbarhet.

Den antika kinesiska kulturen utvecklade aldrig någon perverterad hyllning eller klagosång över den enskilda, de hittade istället en grässort vars enstaka strån alla hängde samman i ett gigantiskt underjordiskt nätverk av rottrådar. Detta samtidigt kollektivistiska och enskilda gräs användes som sinnebild vid diskussioner om hur allmänt välstånd byggts upp - de franske tre musketörernas "en för alla, alla för en" som den mot katastrof ställda västerländska borgaren helt tycks ha valt att glömma.

ZLATAN. En ömsesidig reception mellan
två fallna planeter i Vatten, Mars och Månen
ger en mörkt-passionerad näringssjäl

När jag läser en utmärkt liten bokanmälan i AB som tackar Zlatans framgång mot alla odds, återvänder recensenten flera gånger till ordval som stämmer perfekt in på Jungfrun, men nu främlingshatarens andra sida, den isolerade som ingen har att stå upp för sig - den sårbara Jungfrun som också vävts in i zodiaktecknets komplexitet på den här bloggen (och kanske andra ställen) via legenden om Hades övergrepp på jungfrun Persephone, i sig en variant på en historia som ursprungligen kom från Irak och tecknade Inannas (Venus) vandring ner i underjorden på jakt efter sin älskare. Här är det således Venus själv som "faller" eller går ner under jord, i zodiaken är det minst sagt oklart vad som ursprungligen menades med att en planeten Venus "faller" i Jungfrun. 

Planeternas "upphöjelser" och "fall" kan inte helt reduceras till "bra" och "dåliga", eftersom varje problem öppnar nya dörrar. Den upphöjda Solen i Väduren har t.ex. mannamod i övermått, vilket måhända är precis vad det passionerade hjärtat Solen står för, men Solens fall i motsatta Vågen leder å andra sidan till att individen med hjärta OCH hjärna ser dagens ljus. Självhävdelseförmågan ger vika och detta, tekniskt, är Solens "fall", men å andra sidan verkar nu energikällan i Luft-elementets ambiens, vilket tillhör nya kvaliteter som saknades så länge Solen var helt fylld av sin egen härlighet (i Väduren).

När den sociala instinkten når sitt bottenläge med Venus i solitära Jungfrun föds istället andra kvaliteter som vi känner igen som arbetarklassens besatthet av att hålla sig ren och proper (i desperata försök att likna överheten och tas till nåder av den senare). Kroppsfixering och hälsoneuroser grasserar med denna fallna Venus - via Jord-elementets kanalisering blir kroppen den fattiges enda verktyg för att bevisa sitt värde, precis som Zlatan bara hade ett diskriminerande jungfru-intellekt i en springig kropp att sätta allt hopp till. 

Minns att Jungfruns naturliga men onda sjätte hus för olyckor och fiendskap (uthärdad eller riktad mot andra) perfekt illustrerar den arbetande underklassen som överheten hatar eftersom den har dåliga samvete över att ha reducerat sina medmänniskor till enbart "resurser" som möjliggjort det egna tronandet på toppen. Överklassen måste hata de arbetande eftersom varje genuin medkänsla startar en kedja av självbesinning som resulterar i en helt annan världsbild, Luft-elementets världsbild där man bortser från Jord-elementets usla fixering på "resurser" och skillnader i resurser och håller alla för att vara andliga jämlikar.

Det är alltså inte Jungfrun som ytterst ska skyllas för sin naiva främlingsfientlighet och strävsamma jakt efter smulor från den rike mannens bort genom lismande (arbetstagarens ständiga lott). Finns en skyldig i zodiaken måste det vara just den materiellt fixerade typ som västastrologins cirkeldiagram placerar som herren på täppan. Härskaren och ägaren av alla materiella resurser: Stenbocken. Det är därför Jimmie Åkesson är så förbenat ond, han låtsas hålla på de låga gräsrätternas begripligt småbarnsintellektualitet som bara kan skilja på ljus och mörk hy. 

Men den verkliga Åkesson är en tom och iskall "maktspelare", hans sinnelag i Stenbocken driver honom att vilja äga makt och hans soltecken Oxen understryker hur ofattbart girig han är. Han är sämre än t.o.m. stockholmsborgarna i deras inkrökta politiska naivitet. Åkessons psyke disponeras nämligen av diktatorsplaneten Saturnus i Lejonet, Saturnus i sin fiende Solens eget tecken! Nu döljer Åkesson skickligt sin livsfarliga Hitler-beundran i det dolda åttonde huset, där planeter sägs hämmade men lever kvar som en dold attityd som den vaksamme kan uppfatta i Åkessons återkommande försiktiga dröjsamhet. Han tvingas hela tiden vara på sin vakt mot sig själv så att han inte röjer att sin nazisjäl.

Antikens onda stjärna Algol även som underjordens
herre Hades? Oxen motsvarar ju faktiskt den
hellenistiska astrologins 2a hus, "Hades portar"

Detta är Jungfruns verkliga fiende, sina egna "släktingar" inom det egna materialistiska Jord-elementet! Upp ur underjorden (Oxen) har Persephone en fiende i våldtäktsmannen Hades, som i den agrara myten rövats bort en del av året och därför tjänar som sinnebild för den torra och ofruktsamma del av jordbrukaråret i Mellanöstern då man inte kan så något nytt i hopp om skörd. Här ser vi Jimmie Åkesson "kugga i" den evigt sanna myten: han är en Hades som bara söker sko sig själv på arbetarklassens frustration.

Men att Jungfrun också har en fiende i exakt den arbetsgivare som drängen och trälen tvingas ty sig till för att vinna sig några brödsmulor, det är bara alltför uppenbart. Det indiska vänskapsschemat för planeterna röjer inte detta. Medan Merkurius finner att Saturnus är en vän, kunde inte Saturnus bry sig mindre. I resursägarens tecken är bonden som transporterar (Merkurius) sina varor från landet till stadens marknadsplats lika utbytbar som slavarna i hans eget hushåll. Saturnus förhåller sig likgiltigt neutral till planeten Merkurius, enligt indierna.

Nej, det är det sjätte och det tionde huset vi måste läsa med förstånd för att förstå att det aldrig går att upphöja någon till absolut makt utan att de breda massorna kommer i kläm. Tionde makthuset "föder" olycka och fiendskap hos det flertal som undantas från maktpositioner. Zodiaken illustrerar omöjligheten av hierarkier: det är hackordningar, när människor söker implementera dem som materiella åtskillnader mellan "viktiga" och "mindre viktiga", som skapar eländet på jorden. 

Smaka på skillnaden i den ömsesidiga receptionen
i detta horoskop jämfört med Zlatans. Idrottsmannen
håller Vattnets hunger som en ren känsla, en ren drift.
Lööf blandar baksluga Merkurius med begärets Måne.

Jämför fascistoida Centerkvinnan Annie Lööfs senaste hjärnblödning: lägre löner för människor från vissa länder. Eftersom Annie Lööf har en viktig placering i Jungfruns tecken ser vi i detta utspel, ämnat att behaga den härskande materiella överhetens Stenbock, återigen slaven - Jungfruns - sorgliga lott i livet, att ligga och kräla i stoftet för den Onde, för denna världens herre, för Djävulen. 

Missa inte hennes ömsesidiga reception mellan Kräftan (den lilla välmående gruppen i det komfortabla hemmet) och Jungfrun (trälen ute på åkerfältet, de inkommande flyktingar hennes Kräfta vill se slava åt sig). 

Skulle inte Lööf vara en så inpiskad materialist hade troligen HENNES TVÅ DISSOCATIONSTENDENSER MELLAN LUFT/VATTEN inte stanna vid lögnaktighet utan dessutom ge mentala störningar, kanske ren sinnessjukdom. Den observante vet dock att lögnaktighet är ett tidigt tecken på begynnande sinnessjukdom. Se hur nyliberalismens onda moder Margaret Thatcher slutade sina dagar, svårt dement och övergiven av alla. Hennes barn, de nyliberala, var äckel som övergav sin mor eftersom de hade ärvt alla hennes defekta egenskaper.

Eftersom Saturnus också är Kronos och vår värld bara existerar så länge tiden rullar, kan denna nebulösa figuren "Djävulen" kanske ändå appliceras på Saturnus. Jag har länge tvekat, men sedan stjärnan Algol så uppenbarligen har ett spektrum från "gycklare" till riktigt ond och nihilistisk Satan (angriper allt utan att själv ha några konstruktiva motförslag), så bör naturligtvis inte heller Saturnus förnekas ett liknande spektrum. När den "Stora Illgörarens" ondska dominerar har vi faktiskt något liknande Satan här också.

En god Saturnus, där de positiva dygderna dominerar (sparsamhet, rättrådighet, m.m.), kanske inte väcker någons kärlek, men är åtminstone uthärdlig och en gestalt man kan anförtro ansvaret för rikets finanser. Jfr. nuvarande finansministern och Sol-Stenbocken Magdalena Andersson.