 |
| Världen av idag: Mördardockan Chucky. Och den oändligt perspektivlösa svensken fasar för beskedliga Alfons! |
En mäkta populär Alfons-film från 80-talet ledde till mardröm för 00-talets förvekligade avkomma till en horribelt obildad generation svenska föräldrar. Ämnet är fantastiskt och har lockat till en debattartikel i DN som ekonomiavdelningen säkert inte betalade många korvören för, givet att det tydligen inte ens finns några kredentialer att knyta till dess författare. Att det är en filmentusiast som vänder sig mot pöbelns självpåtagna roll som censor leder dock uppmärksamheten till en föreläsare i konsthistoria på Gotland och tillika medlem i öns Bergmanstiftelse.
Om vi har med en svensk akademiker att göra måste nog ändå DN-texten sägas vara slafsig och lika lättsinnigt hållen som den här stockholmstidningens övriga och patetiska försök att bilda just den där förstörda föräldragenerationen. Här har vi således en text som söker gå till rätta med dumhet och bara lyckas att själv stämma in i samma kör. Efter att ha lovprisat filmens värde som både underhållning och skolning får Jan Holmberg - vem det än är - till en riktig slutknorr, tycker han själv:
"Priset av en och annan mardröm bör ställas mot audiovisuell analfabetism."
Slutsatsen är så obegåvad att man bara häpnar, särskilt om vi har med en akademiker att göra. Så barn, intensivt involverade i det audiovisuella skådespel som livet självt utgör, skulle alltså tappa förmågan att lära sig interaktion mot människor och ting om han skar ner på andelen film i skolorna? Hör den här debattören alls sig själv tala? Det är ju bara svammel som flödar ur en låg intelligensnivå (minns bloggens nyplatoniska representation av den tredelade själen med Eld, Luft och Vatten - här verkar vi har "sensationalistisk" Eld och Vatten i urladdning och inte en anstymmelse till Luft - detta är typiskt för dem som hellre glor på film än gör sig mödan att bemästra logiska konstruktioner som t.ex. grammatiken. Mycket riktigt får "starka verb" sig en elak släng i texten).
Och apropå Platon, har jag sällan sett någon missrepresentera den store tänkaren värre än denne Holmberg. Att han inte bemödades sig att ange källan för sitt suspekta Platon-citat må vara hänt i en tidning som DN, här ställs knappast några högre krav på bidragsgivarna. Men genom några väl valda sökord på engelska hittar jag strax till källan, som mycket riktigt visar sig vara Platons "Staten", den enda text enkelt folk med bildningspretentioner brukar ha läst OM.
Jämför DN-soppan med följande analys av barn och sagor där samtliga Platons funderingar kring barn och sagor i "Staten" återges med källhänvisningar.
Fantasy and Reality in Children's Stories
Artikelförfattaren, vilket man misstänker redan efter några meningar, är en verklig pedagog och utbildad filosof. Det visar sig inte alls vara så enkelt som Holmberg ger sken av, att Platon ville förbjuda sagor bara så där. Den skarpe greken var i själva verket fullt påläst i barnets utvecklingspsykologi och vet att barn inte kan abstrahera utan tenderar att uppfatta symbolik rent bokstavligt. Det är därför man inte i onödan ska skrämma ungarna med spökhistorier om inte vuxenvärlden finns till hands att förklara relationen mellan människor och andar.
Eftersom Sveriges officiella hållning är att det inte existerar några andar (spöken) finner man att dessa Alfons-hatande föräldrar själva är skrämda som små outvecklade barn i de viktiga och djupa frågorna om vari verkligheten består, och därför själva är ansvariga för att ha skadat sina barn genom att ens bjuda dessa själar som blev deras barn in i den fattigdom de själva hade att erbjuda, ytliga, obildade, materialistiska. Svenskar av idag. DN-läsare.
Jämför tankehöjden i den engelska textens diskurs med tramsandet i DN-artikeln! Bloggen låter kanske snobbistisk men det är bara för att jag ofta på ovanstående vis jämför vad Sverige generellt producerar med vilken engelskspråkig text som helst på nätet. Sverige har halkat efter så det är rent genant.
Ännu för 50 år sedan producerade det här landet bra tänkande, men sedan "audiovisuellt missbruk" tilltog i takt med den flagranta amerikaniseringen (Hollywood) av det här landet - vi blev världens största tjuvland av stulen underhållning via nätet - under samma period har folkets intellekt tappat skärpa. Enbart skriven text kan forma Merkurius intellekt, aldrig rörliga bilder och den smörja som väller in över ett internet som numera blivit en lättåtkomlig resurs av pseudoinformation för slappa själar som hellre tittar på ett tvåminuters filmklipp än lägger en vecka av sitt liv på reflektiv läsning av en initierad fackbok. Som jag sagt förr: var man inte dum från födelsen, blir man de om man enbart använder nätet för att informera sig.
Det finns naturligtvis en ekonomisk aspekt på svenskarnas tilltagande dumhet. Folket har lockats så långt in i låne- och konsumtionskarusellen och deras begär har formats av överheten till att åtrå saker bortom deras ekonomiska status. Det enda som kunde göra dem likvärdiga eller t.o.m. överlägsna eliten - bildning via böcker - förkastas som överflödigheter. Svenskarna har regredierat tillbaka till ett stenåldersfolk som inte längre kan skapa något med egen tanke eftersom de matas med produkter vars yttersta syfte är att reducera dem till just bara konsumenter.
Skyll överheten på det, som dessutom serverar dem allt mer snävt definierade sysslor i ambitionen att skapa en lönestege som ingen människa någonsin hinner klättra mer än några få pinnar på. Och kan inte klättra mer än några få pinnar på eftersom den onda rike mannen byggt in "kvantsprång" på kritiska nivåer för att inte alltför många ska få alltför mycket. Ondskan utgår alltid från toppen i de samhällstyper som är baserade på ett materialistiskt istället för platoniskt tänkande.
Den här bloggaren insåg för många år sedan vad det svenska samhället sökte reducera honom till och valde att återigen börja läsa böcker hellre än resa jetplan och dumstirra på palmer med grogg i handen. Från det att Månen - det inre sinnet - sopats hyggligt rent och intellektets Merkurius startats om, finns inte längre något begär efter att återigen förmörka och reducera sin förståelse av den intriganta spindelväv som de rådande makterna söker lura in flugan i.