Inger Edelfeldt och Psyche

Författaren och illustratören Inger Edelfeldt föddes med Saturnus strama grepp om Jupiter, Skorpionen till Lejonet, så det är inte så underligt att hon får en sval recension i SvD när nu exakt samma dystra kombination ligger fast på himmelen något år. Saturnus verkar alltid som en spärr mot den överkryddade anrättning som recensenten bespetsat sig på och det är mycket troligt att problemet inte ligger i boken så mycket som i betraktaren som är störd av Världssjälens klaustrofobiska brist på rörelsefrihet och generositet.

Edelfeldt själv föddes med samma konfiguration men har haft många år på sig att utforska förhållandena. När jag tittar runt lite ser jag ett uttalande från 2014 där hon förklarar sig vara "pinsamt intresserad av psykologi". (AB)

Då Venus står med Ketu blir här atmans signifikator Solen
sannolikt också atma karaka - signifikator för själens begär.
Edelfeldt vill inget hellre än att vara sitt andliga själv.

Det här är en ovanligt intressant version av psyket i Jungfruns tecken och en hälsosam återställare eftersom tecknet, sin antika betydelse trogen, figurerat i väl många horoskop för "olyckligt småfolk", rädda och främlingsfientliga figurer.

Men här adlas Jungfrun av att dess härskare Merkurius befinner sig i sitt andra härskarläge, i den pneumatiska eller drivande andevarelsens Luft-element och därtill tillsammans med själens signifikator Solen. Edelfeldt lever således på två verklighetsplan samtidigt, dels den jordnära nivån medan hon egentligen själv ÄR ett psyke, en själ i dess alla nivåer. 

SvD-texten antyder en kvinna som kan ha brett ut sig för tunt och verkat i alla läger. Detta är tvärtom tecknet på en högre kapacitet än den genomsnittliga återbesökaren på planeten Jorden har med sig. I en annan tid hade hon kallats mångbegåvad eller t.o.m. universalgeni, men recensenten John Sjögren är antingen okunnig eller också bara en snål typ.

Jag lär mig av recensionen att hon skapat fascinerande Tolkien-illustrationer och tycker mig minnas att det ofta finns en dragning åt det mytologiska eller de stora Bilderna när både kungavärdighetens Regulus och Djävulens stjärna Algol är tydligt aktiv i ett horoskop. Det är som om Ljuset och Mörkret båda gör anspråk på själen.

Tvillingarnas tecken som symbol för den permanenta andevarelsen är så djup att bloggaren tyvärr inte har mycket att säga om saken. Han har med Månen och ascendenten här en blindfläck som gör honom dåligt lämpad att diskutera just den merkuriska principen på djupet. Några tidigare inlägg om Merkurius/Hermes har i princip bara upprepat allmänt kända ting (jag är självkritisk här), men sanningen är att Merkurius på sanskrit kallas Buddhi (beroende på transkription även Budhi eller Budha) och i Samkhyas kosmologi representerar ett pre-kosmiskt intellekt som själar på Jorden i varierande grad kan inkarnera och förmedla, i vilket fall de är att betrakta som änglar som frivilligt gått ned som avatarer. 

Krishna-legenderna i Indien bygger på den här tanken, men anhängarna ser sin Krishna som den högsta tänkbara personen, en inomkosmisk Purusha - och som fastän misstänkt androgyn eller t.o.m. feminin håller sig med ett gäng gopi-flickor som svansar efter honom och dansar den kosmiska leken när Krishna improviserar på sin flöjt. Den kosmiska leken - lila.

En annan hinduisk riktning ser istället en maskulin och en feminin princip, som det älskande (kopulerande!) paret M(a)ithuna - sanskritnamnet på det tecken västtraditionen i dess brist på filosofisk medvetenhet kallar "tvillingar". Dessa är sinnebilder för Shiva och hans verksamma energi eller Shakti. 

Oavsett modellen går tankarna till nyplatonismens tal om en högre Rationell Själ som motsvarar Purusha-i-universum i rollen av Buddhi och den lägre Själ som utgör platsen för det världsförlopp människan är medveten om via sina yttre sinnen. Jag har tidigare likställt Saturnus med nyplatonismens Nous, det gudomliga intellektet, men Merkurius som faktiskt kallas Buddhi - intellekt - i Indien skulle passa lika bra i rollen om det inte var för att traditionen "jordar" Merkurius via Jungfruns tecken. Detta är det jordbaserade intellektet. 

Det är Saturnus som essentiellt tillhör Luftelementet eller den pneumatiska andevärlden - Luft är österlandets så kallade orsakskropp, i Luft finns de rationella skälen till vårt agerande. Nu tecknar naturligtvis en Merkurius i Luft ett jordiskt intellekt som mer liknar en guds väsen än en fysisk människas, och astrologin har det i sig att beskriva en mängd "övergångsformer". Man ska heller inte missa planetens dolda "disponent" som kan leva sitt liv på ett annat våningsplan än planeten som den manifesterar sig igenom eller håller i tömmarna till....

Den här artikeln kallar sig en förenklad introduktion till Samkhya...

http://indianphilosophy.50webs.com/samkhya.htm

...men är i själva verket mer komplex än följande länk, som verkligen är "hinduernas verklighetsbild för dummies". Båda är mycket läsvärda.

http://hinduwebsite.com/24principles.asp


Det tycks mig som om Inger Edelfeldts horoskop kanske är det första under den här bloggens åtskilliga år av "innötning" av vitt skilda kartor och vad de blivit kända för, som det funnits anledning att direkt peka ut ett av Sändebuden - ett Logos eller en förnuftsprincip i denna världen. Essensen i "new age" är inte "flum" utan högsta rationalitet. Det är materialisterna och de som jagar "exakt, kvantitativ kunskap" som är ovetande om verkligheten. Som gruppen Tindersticks sjunger på sin i dagarna släppta (och utmärkta) skiva: "We are  dreamers" - låten är så spöklikt lysande att den redan lagts ut på YouTube.

Både Edelfeldts horoskop enligt månascendenten och det enligt solascendenten pekar på samma sak. Merkurius eller Buddhi ger direktiv åt denna solära livssjäl. Edelfeldt lever bland de eviga och levande arketyperna varifrån all inspiration kommer.