Bowies död avslöjar det låga svenska medietaket

England hyllar sin remarkabla idol

Har Bonnier fått en dagens omgång ska också Schibsted ha det. De svenska mediehusen är Styggelser i landet. Medan svenska tidningar avvecklar Bowie från sina förstasidor ett dygn efter nyheten och i ett sista fattigt och girigt försök försöker få enstaka nätläsare att betala för lite idolbilder som man kan se gratis på nätet eller i brittiska tidningar (som med respekt engagerar sig i livsödet Bowie), så avslöjar sig den fattiga och näriga människotypen i vårt avlånga land även på andra sätt. 

I svenska medier ser vi artikel på artikel som bara skriver av den store artistens meritlistor (sjukt torftiga artiklar med gammal skåpmat) och där allmänreportrarna är så okunniga om ämnet att de till och med, som någon i Aftonbladet, kan häva ur sig patenterade osanningar som enbart stinker borgerlig smutskastning av "det vänstervridna 70-talet" snarare än korrekt skildrar Bowies musikaliska miljö: "1973 är han den bäst säljande artisten i England, en färgklick i ett grått 70-tal."

Hur beige och okunnig får man bli? Bowie stod ju för bövelen som en artist av många i den extremt färgsprakande flodvåg som fått namnet glamrocken, den vårt egna popfenomen ABBA slugt sökte haka på 1974 med sina Waterloo-kostymer, för sent eftersom glitter- och glamfenomenet slocknade samma år. (Det förklarar varför inget mer hände med ABBA på Englandslistorna under så lång tid. De avfördes från agendan som just bara det glitter man nu var färdig med.) 

Men 70-talet var också de spektakulära supergruppernas årtionde med påkostade turnéer och överdådig scenrekvisita, för att inte tala om den uppklädda och skruvade disco-eran (John Travolta och Saturday Night Fever). 

Det var egentligen bara under de sista åren och den dystra punkrockens smuts och trasiga kläder (snart sålda för dyra pengar av fula djävlar på modegatan) mörkar bilden av ett färgsprakande och intressant årtionde. Men så här blir det när norska Schibsted tar över en tidning och driver kvaliteten rakt ner i botten. Svenskar mitt i internetåldern är lika ointresserade av sammanhang och historia som vanligt.

Jämför de svenska tidningarnas cv-aktiga punktlistor av Bowie nödtorftigt hopknutna av löpande text med britternas INTELLEKTUELLA ANALYSER AV BOWIE, HANS TID OCH HANS GÄRNING. Det är lätt att dra fram skämskudden som svensk när man ser kvalitetsskillnaden på utländsk och svensk journalistik. Varför lägger inte Bonnier och Schibsted bara sig ner och självdör? Hur kan de ansvariga leva med insikten att avsiktligt håller svenska folkets tankeförmåga nere på absoluta nollpunkten?

Och nej, skillnaden i djup i bevakningen beror inte på att Bowie var en brittisk nationalklenod. Ingen svensk artist har vid sitt frånfälle lodats bättre av svensk press. Vi är verkligen landet som valde bort Gud och i förnekandet av våra egna själar kapade vi också kopplingen som alla astrologer känner till, den mellan Solen och intelligensen. Den smala eliten i det här landet har aldrig haft något intresse av att skapa ett starkt folk. Eliter har alltid sitt övertag just genom fördummandet av massorna och svenska medier är verkligen elitens tjänare. 

Låt den svenska pressen dö och public service med den. Vi är redan döda i själen och har näthinnorna söndersprängda av fladdrig reklam som uppmanar oss att konsumera mer. Vem som är verkligheten trogen, hör mer än hycklande dubbelspel när röster höjs för att medborgaren måste ha tillgång till allsidig information.

Vi som hade våra tonår på 70-talet hade den lyxen, men den har inte funnits på många år. Redan de som fick sina hjärnor (miss-)formade under 80-talet är bara skräp nu, kapitalismens nyttiga idioter. Astrologin visar dock att saker sakta går runt, så naturligtvis kommer det förr eller senare åter ett vaket årtionde eller kanske t.o.m. en klarvaken tidsålder!

Se även 1980-talets horoskop: Kollapsen in i självisk materialism (2012)
Eller Joey Tempest: 80-talet var uppblåst och endimensionellt (2013)


PS. I brittiska medier kan man också läsa att Bowie alls inte enbart var den arty sökare man kunde tro. Han var också en durkdriven girigbuk som slugt profiterade på sina fans och sitt väletablerade varumärke. Han skapade värdepapper i sitt eget namn och snodde åt sig tallösa miljoner på det projektet. Lite som Telia-aktien eller Göran Persson som tömde det svenska folkets pensionsfonder i den första stora högervridningen av landet. Vilka är de som gång på gång rånar vanligt folk? I vilken samhällsklass hittar vi dem?

Bowie skapade tydligen sin en egen Bowie-valuta, vilket påminner en hel del om att hans självtjänande Jungfruascendent faktiskt förvandlar de stora pengarnas Jupiter till en illgörare. En ond Jupiter i andra huset för pengar som disponent för Solen i det inre välbefinnandets fjärde hus!

Se vidare hans dödshoroskop och Jupiter i en nyckelroll. Var det Bowies materiella girighet som aktiverade cancern? Inläggets engelskspråkiga version innehåller en extra karta för cancerdiagnosen för den som vill dra ytterligare slutsatser av en man som på vissa sätt fått gränslösheten om bakfoten.