James Hillmans sista ord...

...eller nära på. Från postumt utgivna "Lament of the Dead" (2013), en diskussion mellan psykologen och historikern Sonu Shamdasani som ägnade två årtionden åt att begripliggöra djuppsykologen Jungs "röda bok", om perioden då Jung fick kontakt med inre gestalter, döda gestalter som på något sätt fortfarande var vid liv och vid medvetande.

JH: If what is understood by self-understanding is my deep, personal history, that's one thing, it is a disclosure of all that. But if self-understanding is implied by the individual symbol formation that's going on in all these figures and voices, then that's self-disclosure without 'me' in it and, in a strange way, quite different (s.210).

Jung gjorde precis tvärtom vad de begåvade och ändå sekulärt ytliga manusförfattarna rekommenderade sin figur Bart Simpson: han valde att lyssna på de dödas röster, och gissa om de hade mer kunskap än han själv!

Fast i busungen Barts fall stämmer säkert förmaningen. Han är uppenbarligen inte bara ett bokstavsbarn utan också besatt av onda dödas andar.